E-ämnen i maten, vad ska man undvika?

[Fru Jansson]

Fast naturlig citronsyra är knappast heller "ren"... Då är säkerligen den konstgjorda närmare "ren". Men, små restprodukter från citroner ställer knappast till så mycket värre än om vi käkar citron. Att vi inte käkar svartmögel har sina goda anledningar, som bara blir tydligare när det framkommer att folk reagerar på så små mängder som det som kan tänkas finnas i konstgjord citronsyra.

I vissa fall undrar jag om inte kombinationen av ämnen spelar viss roll för hur man reagerar på dem. I sin naturliga form förekommer inte ämnena ensamma, utan exempelvis citronen består ju av mer än bara citronsyra... När det gäller födoupptag är det ju välkänt att vissa näringsämnen samverkar. Såsom att D-vitamin hjälper kroppen att ta upp kalcium. Därför tycker jag inte att tanken att ämnen som förekommer naturligt i viss slags föda kan ha annan effekt i kroppen om de intas renade, och i andra kombinationer.

I det fallet är ju penicillinet också intressant. Att mögel inte är hälsosamt är ingen överraskning. Men ett ämne extraherat ur mögel av viss ort kan bota en himla massa bakteriella infektioner! Och ett kontrollerat intag av det extraherade ämnet för att häva en infektion klarar de flesta människor och djur. Fast där är ju läkarna medvetna om att det kan orsaka allergiska reaktioner, av riktigt allvarlig sort.

[Broberg]

Om man vill undvika konstgjord glutamat ska man tydligen undvika: Aromat, grillkrydda, allroundkrydda, färdigmat, halvfabrikat, pulversoppor, burksoppor, såsmixer, färdigkryddat kött, buljonger, smaksatta chips, salta nötter, snabbmat, asiatisk mat, storköksmat, charkuterier, fryst kyckling, grillsås, snabbnudlar, salladsdressing, gelatin, varmkorv, sötsur sås, mjölkpulver, protein-dryckspulver.

Det där bisfernol, som de har i en del burkar, kanske man får på köpet? Det har väl inget E-nummer.

[Broberg]

Fast naturlig citronsyra är knappast heller "ren"... Då är säkerligen den konstgjorda närmare "ren". Men, små restprodukter från citroner ställer knappast till så mycket värre än om vi käkar citron. Att vi inte käkar svartmögel har sina goda anledningar, som bara blir tydligare när det framkommer att folk reagerar på så små mängder som det som kan tänkas finnas i konstgjord citronsyra.

Jo, färdigmöglad ost, med vitt, blått och grönt mögel slinker ner och ibland "hemmamöglad" ost, med vitt eller grönt. Härom veckan åt jag bröd som börjat bli hemmavitmöglat. Borstade av det värsta. Men något svartvuxet skulle jag inte stoppa i mig.

[wahlgrens]

Hur framställs egentligen "äkta" citronssyra ur citroner? Och hur vet man vilken som är äkta i en matvara? Går det överhuvudtaget? Tänkte på många saft och syltrecept, då ska man ju ha i citronsyra, men kan man använda den som man kan köpa i icas kryddhylla, eller är det bättre att hoppa över den? Ska man ha i någon annat istället?

E-nummer E250, är väl annars ett e-nummer att undvika. Det finns i alla charkprodukter, tydligen eftersom vi fått för oss att vi ska kunna äta all chark utan att tillaga den först. Det kan man ju förstå med smörgåspålägg och så, men varför måste vi äta rå falukorv, rå varmkorv osv. E250 är cancerframkallande enligt flera studier, men tydligen har inte tillräckligt många studier gjorts, så därför används det fortfarande. Jag utesluter inte charkprodukter, men jag försöker äta dem betydligt mer sällan nu...

[Malin Johansson]

Citronsyra används för tre olika saker i sylt och saft.
För att pektinet ska kunna få sylten att stelna.
För att smaksätta, dvs så att något smakar syrligare.
För att sylten eller saften ska behålla sin klara färg (antioxidationsmedel).
 
Det går utmärkt att låta bli att använda citronsyra, i synnerhet om man har omogna vinbär, äppelkart, rosenkvitten eller kvitten att tillgå. Då använder man dessa istället för pektin och citronsyra.
Lånar Shenets beskrivning av hur citronsyra framställs:

 

FramställningCitronsyra är en organisk      syra som finns i sura frukter, särskilt mycket i  omogna       citroner (7 %) och        citronsaft. Människokroppen innehåller ca 1 mg per kilo; syran är viktig i       ämnesomsättningen. Den räknas till betahydroxysyrorna      (eng. alpha hydroxy acids = BHA).
• Ur frukt: Förr ur  omogna citroner, idag  ur fruktavfallet      från juicetillverkning. Saften får jäsa och  kokas sedan in till en tiondel av   volymen.      Därefter tas  koncentratet över av  kemisk  industri, som kan finnas i  ett annat land: Koncentratet      tillsätts  alkalier som  fäller ut   citronsyrans salter  (citrater), som   vattentvättas och sönderdelas      med svavelsyra vilket resulterar i  citronsyra. Syran   filtreras av,      avfärgas och dunstas in till kristaller.
• Ur socker: Dagens citronsyra framställs biotekniskt genom att en särskild mögelsvamp får växa i  melass eller glukos (druvsocker). När svampen bryter ner sockret bildas citronsyra som fälls ut med kalk. Genom att kristallisera om får      man en allt mer koncentrerad och ren citronsyra.

 

 

[Malin Johansson]

Angående glutamat: Vad jag vet är det ingen skillnad på industrivarianten och den som finns naturligt i mat. Däremot har jag uppfattat det somom mängden är onödigt stort tilltagen i kryddblandningar, färdigsåser och annat, och att det är därför reaktionerna oxå blir större.

Jag tycker att mat som har tillsatt glutamat smakar tvål, och jag blir darrig och svettig om jag äter för mycket, märkligt nog, eftersom jag förr frossade i Vegeta (kryddblandning), Aromat (kryddblandning) och buljongtärningar, och hade det i allt. Slutade med det och mycket andra tillsatser när jag var gravid med mitt första barn.



Angående tillsatser: Det är sällan själva tillsatsen det är fel på. Glutamat tillexempel gör man ju själv när man långkokar kött. Det är i sig inget direkt farligt ämne. Samma med citronsyra och askorbinsyra, de behövs i kroppen för att den ska fungera, och är i sig inte farliga.

Problemet med tillsatserna är mängden, kombinationen och framställningen. Ingen forskar på coctaileffekter, ingen räknar på hur stora mängder av citronsyra man kan få i sig om man äter mycket hel och halvfabrikat, och ingen ifrågasätter industriframställningen.


Som Fru Jansson finns det i maten väl sammansatta samband. C-vitamin och järn till exempel, och kanske det mest kända. Det är intressant att fundera på hur tillsatser i mat påverkar denna balans mellan näringsämnen.

[Malin Johansson]

Om man vill koka sylt eller marmelad och undvika cironsyra, men inte har tillgång till naturliga pektinkällor som jag skrivit om innan finns det färdiga påsar att köpa i kryddhyllan med namnet "röd melantin". Ingridienser i detta är (skriver av från förpackningen rakt av): Geleringsmedel: (karragenan, johannesbrödkärnmjöl), konserveringsmedel: (natriumbensoat, kaliumsorbat).

Jag brukar undvika att tillsätta konserveringsmedel i det jag gör, men jag tänkte testa "påsvarianten" i ett recept jag hittat på.
 
Sen vet jag inte om det är citronsyra i det "syltsocker" som man kan köpa, eller bara pektin? 

[Existens]

Nuförtiden finns ju frys, och då kan man ju hoppa över konserveringsmedel och frysa in i små portioner om man så vill.  Men tänker man inte frysa in, så tycker åtminstone jag att det vore ett väldigt slöseri att t.ex göra sylt/saft på 20 L jordgubbar som sen riskerar att bli förstörd för man är rädd för lite citronsyra.

När det gäller tillsatser i mat så funderar jag på om det inte har med våra fjuttiga smaksättningsråd att göra.. Fina kockar som ständigt kör med att man bara behöver lite salt och peppar så blir allt bra.
Tittar man på andra länder som spanien, italien och österut så inte katten nöjer dom sig med att krydda med lite salt och peppar...
Här har vi ingen tradition av häftiga curryblandningar eller annat, så då uppfann man diverse tillsatser för att få lite fjutt i smaksättningen istället.

[Malin Johansson]

Citronsyra är inget konserveringsmedel.

Det går utmärkt att efterkonservera den mesta sylt och saft (undantaget blomsaft, som jag själv fryser) och med rena grejer och sunt förnuft är det svårt att misslyckas med efterkonservering.

Tillsatser i mat handlar sannolikt mest om två saker: Det är billigare än råvaror, och det gör att maten håller sig "aptitlig" under längre period än om man låtit bli tillsatserna. Sen finns det rent estetiska skälet, där vi konsumenter förväntar oss en viss färg och konsistens, och väljer varor med tillsatser för att de är vackrare för ögat.

[Nettus]

Jo, jag läste en artikel i Land, i våras, om en allergisk gubbe, som lagt av med otyget. Sen gågglade jag lite. Går att hitta mycket och läsa om folks erfarenheter.

http://www.sydsvenskan.se/sverige/andrade-matvanor--slapp-allergin/

Inget konstigt egentligen, det lär vara mer vetenskapligt bevisat också, längre fram i tiden. Det är bara så att den "apparaten", är så trög.. Och sen innan livsmedelsverk och dylika nissar tar till sig och ändrar, om de gör ens gör det..

Så sent som förra veckan läste jag en snarlik artikel i lokalblaskan - ett barn visade sig vara allergisk mot citronsyra.

[Malin Johansson]

Det är inte citronsyran man är allergisk mot. Det finns inte ett enda dokumenterat fall av överkänslighet mot citronsyra. Däremot kan man vara överkänslig mot svartmögel, och även om tillverkarna garanterar att citronsyran är helt fri ifrån mögelrester och att den produceras med hjälp av en icke toxisk stam av svartmögel har det visat sig att det inte riktigt stämmer. Det är en tidsfråga innan vi får tydliga vetenskapliga studier publicerade att tillgå på området, men det kommer, det är jag helt säker på.

[Malin Johansson]

Om man var överkänslig mot citronsyra skulle man tillexempel sannolikt inte kunna äta varken frukt eller potatis, eller ens vitkål.

[Fru Jansson]

Citronsyra är inget konserveringsmedel.

Det går utmärkt att efterkonservera den mesta sylt och saft (undantaget blomsaft, som jag själv fryser) och med rena grejer och sunt förnuft är det svårt att misslyckas med efterkonservering.

Tillsatser i mat handlar sannolikt mest om två saker: Det är billigare än råvaror, och det gör att maten håller sig "aptitlig" under längre period än om man låtit bli tillsatserna. Sen finns det rent estetiska skälet, där vi konsumenter förväntar oss en viss färg och konsistens, och väljer varor med tillsatser för att de är vackrare för ögat.

Ja men just! Konservering är busenkelt! Att koka in sylt, eller kanske framför allt äppelmos, i relativt små burkar är att rekommendera om man vill undvika konserveringsmedel. För även om en inkokt burk äppelmos håller sig hur länge som helst i oöppnat tillstånd, så startar ju processerna när man öppnar burken.

Vi är inga storkonsumenter av sylt o äppelmos. Dét är mest när det serveras plättar. Jag kokade in äppelmos, krusbärssylt och plommonsylt förra sommaren. Sylterna höll sig fint i kylskåp även sen den var öppnad, medan äppelmoset helst behövde ätas upp någorlunda snabbt (det blev lite mögel i botten på någon burk so blev stående ett tag). Tomatsås av olika slag är också toppen att koka in! Och även om det är fint att ha en inkokningsgryta, så funkar det även i en vanlig kastrull. Och det är étt ypperligt sätt att undvika en hel del tillsatser..

[Malin Johansson]

Visst är det så. Och man spar några (visserligen få, men ändå) kronor när man slipper köpa tillsatser, och så spar man plats i frysen till bakat och kött och sånt som inte går att koka in.

[Naturliv]

Idag är det visst avsnitt 2 i programserien "E-nummer" på SVT2 klockan 13.10. Det kommer även sändas 19 juli 02:00 och 21 juli 02:00. Vilka märkliga tider! Idag är jag med säkerhet vaken, men vid repriserna sover jag nog gott.

[Existens]

Vad händer med vitaminerna när man kokar in sylt och liknande?

[Qeruiem]

Jag har länge försökt dra ner på diverse tillsatser i det jag köper/äter eftersom jag inte tror på att det är nyttigt att bara vräka i sig hela E-serien helt urskiljningslöst. Det händer trots allt att ämnen som tidigare ansetts vara ofarliga har visat sig vara cancerogena eller på andra sätt ohälsosamma och, tja, när det börjar bli en följetong i ingredienslistan blir i alla fall jag lite misstänksam. Sen går det förstås inte att undvika allt (mat som blir dålig är inte heller nyttig) men man kan ju försöka hålla saker och ting på rimlig nivå i alla fall.

Två appar (Android) jag använder för att försöka hitta rätt i djungeln är:

https://play.google.com/store/apps/details?id=org.uaraven.e&hl=en

https://play.google.com/store/apps/details?id=org.pugo.android.enummer&hl=en

Mycket praktiskt att kunna slå upp infon och få veta direkt om ämnet anses vara harmlöst eller om det finns frågetecken runt det. Som redan konstaterats finns det många E-ämnen som är traditionella och ofarliga, bara att de fått en E-beteckning och de ämnena finns det ju ingen orsak att undvika, men det går ju inte att hålla reda på alla jämrans E-nummer och deras respektive farlighet och ibland skriver tillverkarna inte ut numrena utan namnen så då är man ju ändå inte hjälpt av att man memorerat alla siffrorna utantill. 

I helgen fick jag dessutom ännu en orsak till att vara lite skeptisk mot mängden tillsatser som finns i vissa livsmedel. Jag fick en akut allergisk chock och hela ansiktet, fingrarna och tårna svullnade upp. Jag fick gratis kost och logi av landstinget lördag em till söndag fm + att de bjussade på resan dit i en gul limosin och jag hade inte ens en aning om att jag VAR allergisk! Efter att vi pratat om vad jag gjort under lördagen så gissade läkaren att det mest troliga var att jag reagerade på det smågodis jag ätit efter frukost. Men vilken sort? Och vilket ämne? Det är en hel kemiexplosion i sånt där plockgodis!

Vad värre är, även ämnen som anses vara säkra och som man inte reagerar på var för sig kan i kombination ge allergiska reaktioner eller andra problem och med tanke på att jag aldrig tidigare fått allergisymptom så gissade han att det mycket väl kan vara så i det här fallet och då blir det förstås komplett j... hopplöst att reda ut vilka ämnen man tål eller inte tål eftersom kombinationsmöjligheterna är snudd på oändliga!

Vi kan väl säga att jag har inte ätit mycket godis sen helgen...

Resonerar ni likadant kring penicillin?

Ja. Jag äter inte mer pencillin än jag måste (dvs enligt läkares ordination). Helt korrekt. Annat vore ju korkat...

[olivia.k]

Sen går det förstås inte att undvika allt (mat som blir dålig är inte heller nyttig) men man kan ju försöka hålla saker och ting på rimlig nivå i alla fall.

Ja, inte får man någon hjälp av handlarna iaf i detta land Sverige.
I USA finns butikskedjor som "whole foods" som inte saluför produkter alls med "konstiga" färgämnen som karminsyra, E120. Det är skönt att man slipper vända och läsa på burkarna när man handlar där för de har redan sorterat ut sådant och säljer det inte. Men i Sverige säljs sådant i varje affär och man måste vara mer påläst.
Just deet färgämnet brukar jag använda själv när jag färgar garn och det luktar så äckligt så därför vill jag inte ha det i min mat.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karminsyra

[javill]

Ja, inte får man någon hjälp av handlarna iaf i detta land Sverige.
I USA finns butikskedjor som "whole foods" som inte saluför produkter alls med "konstiga" färgämnen som karminsyra, E120. Det är skönt att man slipper vända och läsa på burkarna när man handlar där för de har redan sorterat ut sådant och säljer det inte. Men i Sverige säljs sådant i varje affär och man måste vara mer påläst.
Just deet färgämnet brukar jag använda själv när jag färgar garn och det luktar så äckligt så därför vill jag inte ha det i min mat.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Karminsyra

Fast just det färgämnet görs ju på någorlunda naturlig väg. 

[Qeruiem]

Citygross har jag för mig har faktiskt börjat märka upp lite på hyllorna om mat med färre tillsatser, men bortsett från det är det ont om tydlig märkning ja.

Mitt "trick" är att främst titta på kravmärkt etc och inte ens snegla åt fettfritt eller lightprodukter, för det är ofta just när man ska ersätta tex fett och socker med "nyttigare saker" (hehe) som de riktigt långrandiga innehållsförteckningarna dyker upp.