Hej på er! Shettis ar är nåt extra. Liten häst i stor förpackning, nej nu blev det fel. Tvärt om

, vi hade en shettis, två men den ena, ville inte märka oss märkas, som om vi inte fanns eller själv var osynlig. Denna hade haft det svårt kan man förstå. Och tillhörde från början stall ägaren. Då vår shettis fick en näve kraftfoder. Supergott kraftfoder = Kraftgrov, så gav vi till henne också. För hon fick skäll jävla hästjävel som inte äter höt. ( vi raspa tänderna sen och då kunde hon äta) Man får givetvis inte ge andras hästar men så blev det. Efter ett tag började hon tina upp så sakteliga. Ni kan köpana. Vill inte hana längre. Förresten kan ni flytta också vi ska ha får här som förrut. De hade köpt en islänning som blev ett felköp. Så de ledsnade väl. Vi köpte den lilla och hade lite uppsägningstid en månad eller så. Krävde inget av henne eller var påstridiga, påflugna. Vi tog ut bägge två shettisarna och lät dem gå sakta fram på ljung heden. Tydligen smaskens! Nån gång skedde det att hon blev en glad häst. Min dotter turades om att sitta på dem där på ljung heden. Vi gick in i tallskogen med fantastisk barmark. Hon fann trygghet i den andra shettisen och han i henne. Tror det blir nåt speciellt mellan shettisarna faktiskt. Även om bägge dessa personligheter var fantastiska med andra hästar hela tiden. Fina personligheter som skapade lugn och vänskap. Det lilla shettis stoet var alltid ledarhästen i hagen. Alla liksom bugade sej för henne som vore hon en drottning, med följe. Den andra shettisen
