Om man inte vill äta sina djur...

[Nina W]

Citat: Jag har kollat lite på alpackor men de verkar sjukt dyra i inköp.

Svar: En ung valack kan du få för 15000 kr. Finns många som ger så pass mycket för en åttaveckors liten hundvalp, och en alpacka blir ungefär dubbelt så gammal som en hund. Kostar mycket mindre i foder mm än en medelstor hund, och alpackan ger värdefull ull och en hund kanske bara sällskap... Men alpackor behöver vara två för att trivas. Avelsdjuren är väldigt dyra, det håller jag med om. Jag tror det är som då angoragetterna kom till Sverige. Dom var dyra i början då det var ont om dem men sedan sjönk priserna.

[Lorita]

Du får väll börja föda upp hästar så får du ner betat och när dom inte ska leva längre får dom förtroendeingivande så går det köttet till spillo

[Trollmor]

  Mycket bra fråga, malo301!  Detta är verkligen ett dilemma, vare sig man är vegetarian eller inte.  Vi som lever nära våra djur älskar ju varje individ enormt, och att säga ajö för alltid är ett problem, eller i värsta fall ett trauma.  Mitt första råd är att gå långsamt fram.  Skaffa bara ett djurslag, och bara några enstaka individer, av ena könet.  Kom fram till hur det känns när någon av dem av någon anledning inte orkar vara med längre.  Och vad Ni gör, ljug aldrig för barnen!  Säg inte sanningen abrupt, men skicka dem inte heller efter "rumpedrag"!  (Det var ett påhittat föremål, som barnen förr skickades till grannen för att hämta.  Grannen sa att det var utlånat, så att barnet måste springa till nästa granne, hela dagen.  Under tiden slaktades grisen.)

  Det finns två sätt att hålla antalet djur inom de gränser som gården, ekonomin och husfolkets arbetskraft tillåter.  Det ena är att se till att inga småttingar föds respektive kläcks.  Det andra är att varje år på något sätt ta bort lika många djur som kommit till världen.

  Att skicka iväg djur till okända öden är både okänsligt och ohederligt.  Djur har rätt att dö hemma, trygga, hos sina vänner.  Det vill säga, om Du (rekommenderas) till en början lejer bort själva slakten, så se till att någon av Er som djuret känner och litar på är med och ser till att det går lugnt till.

  - Förtroendeingivande?  Det där begrep jag ej.

[pålle]

  Mycket bra fråga, malo301!  Detta är verkligen ett dilemma, vare sig man är vegetarian eller inte.  Vi som lever nära våra djur älskar ju varje individ enormt, och att säga ajö för alltid är ett problem, eller i värsta fall ett trauma.  Mitt första råd är att gå långsamt fram.  Skaffa bara ett djurslag, och bara några enstaka individer, av ena könet.  Kom fram till hur det känns när någon av dem av någon anledning inte orkar vara med längre.  Och vad Ni gör, ljug aldrig för barnen!  Säg inte sanningen abrupt, men skicka dem inte heller efter "rumpedrag"!  (Det var ett påhittat föremål, som barnen förr skickades till grannen för att hämta.  Grannen sa att det var utlånat, så att barnet måste springa till nästa granne, hela dagen.  Under tiden slaktades grisen.)

  Det finns två sätt att hålla antalet djur inom de gränser som gården, ekonomin och husfolkets arbetskraft tillåter.  Det ena är att se till att inga småttingar föds respektive kläcks.  Det andra är att varje år på något sätt ta bort lika många djur som kommit till världen.

  Att skicka iväg djur till okända öden är både okänsligt och ohederligt.  Djur har rätt att dö hemma, trygga, hos sina vänner.  Det vill säga, om Du (rekommenderas) till en början lejer bort själva slakten, så se till att någon av Er som djuret känner och litar på är med och ser till att det går lugnt till.

  - Förtroendeingivande?  Det där begrep jag ej.

Rupedraget finns i högsta grad det är det samma som svanskappa

[Abigail]

Problemet är att vi är vegetarianer.

Ni kan ju börja att träna på att äta kött köpt i affären. Om ni ska sälja baggar mm så se till att ni slaktar dem själv så att inte risken finns att de halalslaktas.

[FM]

Hade oxå svårt med ordet förtroendeingivande?? Trokänaravlivning vet jag vad det är. Men det är vell lite som så att vad som anses att kött går till spillo är lite olika... Mina katter och hund skulle smaka i någons mun, en ko är helig. Människan anses va fredad men det finns även som ser det som spill att har man dödat någon i krig borde den ätas... Jag vet jag tänjer...

Och ja man kanske måste tänja på sin veg-idiologi om man ska föda upp djur som höns få etc... Tycker man ska se till att djur har det bra och en bra död. Men mer en en lösning finns det!

MVH

[skiesabove]

Är det själva slakten du upplever är problematisk? Den kan du låta någon annan ta hand om, en jägare exempelvis. Ge betalt i kött.

Eller är problemet att äta någon du har haft en relation till? Jag har själv svårt att äta djur som jag har en relation till, köttkaninerna får inga namn och inget gos. Det kanske är lättare att skänka bort sånt kött, eller byta med någon. Men jag äter faktiskt hellre söta lilla Bob kanin än okänd gris från Danmark. Okänd gris från Danmark kan ju ha haft ett rätt så risigt liv. Bob kanin vet jag hur han har haft det från födsel till gryta.

[Natha]

Jag har lyckats sälja de få tupparna jag har (inte till slakt, men sen kan jag väl säga att jag har jädrans tur me att inte få så många tuppar

[Azoo-Lina]

Ni kan ju börja att träna på att äta kött köpt i affären. Om ni ska sälja baggar mm så se till att ni slaktar dem själv så att inte risken finns att de halalslaktas.

Åter igen! Halalslakt tillåter bedövning av djuret innan avblodning  (avblodning= avlivning) så skillnaden mellan "vanlig slakt" och halalslakt är att vi inte läser för djuret eller vänder det mot Mekka. Det finns många som halalslaktar i Sverige och gör det på ett både snyggt och lagligt sätt.

Personligen tror jag inte att dö med huvudet mot Mekka samtidigt som man får en bön läst är något större lidande för djuret 

Kocherslakt är däremot inte tillåtet i Sverige, då det inte tillåter bedövning innan avblodning.

[Lars på Solbacken]

Hej!
Ska försöka berätta hur jag gick till väga i mina unga år för att kunna ha djur på långsiktigt och hållbart sätt.
När jag kom till en gräns då det inte kändes bra att skänka eller sälja bort överskottet, blev jag tvungen att fatta ett beslut själv. Om jag ska hålla på med djur o föda upp måste jag vad jag själv kände göra något och tankar om varför jag skulle bestämma över liv och död och varför ska den bort eller den, skulle jag kunna äta upp dom.

Mitt stora djur och naturintresse tog över och jag ville se duvungar födas och hönor sprala med sina kycklingar, gässen kläcka sina små osv. Vet att jag tänkte på att jag tillhör naturen och är ett "rovdjur" däri. På det sättet tog jag själv tag i en bit i mitt djur håll. Det var besvärligt många gånger och man drog ut på att slakta, men jag lärde mej att avliva på ett bra sätt där dom inte skulle lida och så har det fortgått under tiden då har jag lärt mej slakta och tavara på det mesta från duva till kalkon från kanin, hare till älg.

Idag tar jag tillvara det gården ger från fjäderfän till vilt, det känns väldigt skönt och jag har en fin känsla innombords att det här jag beslutade för många år sedan i unga dagar, fast det var jobbigt då har gett mej så mycket under åren och att det går hand i hanske med odlingen för just självhushållandet och att jag finns med i kretsloppet.

Försökt skriva kortfattat så inte texten blir så lång 

Lars

[TiB]

Personligen tror jag inte att dö med huvudet mot Mekka samtidigt som man får en bön läst är något större lidande för djuret 

 

Jag tror inte heller att någon, (levande, döende eller död) dör av ett Guds ord på vägen.

*qligaste idag*

[Trollmor]

Bra sagt, Lars på Solbacken!

[malo301]

Ni kan ju börja att träna på att äta kött köpt i affären. Om ni ska sälja baggar mm så se till att ni slaktar dem själv så att inte risken finns att de halalslaktas.

Jag hoppas att jag aldrig mer i mitt liv kommer att äta kött köpt från affären.

[malo301]

Är det själva slakten du upplever är problematisk? Den kan du låta någon annan ta hand om, en jägare exempelvis. Ge betalt i kött.

Eller är problemet att äta någon du har haft en relation till? Jag har själv svårt att äta djur som jag har en relation till, köttkaninerna får inga namn och inget gos. Det kanske är lättare att skänka bort sånt kött, eller byta med någon. Men jag äter faktiskt hellre söta lilla Bob kanin än okänd gris från Danmark. Okänd gris från Danmark kan ju ha haft ett rätt så risigt liv. Bob kanin vet jag hur han har haft det från födsel till gryta.

Jag ska försöka formulera mitt problem. Diskussionen här har hjälpt mig. Tack alla! Själva ätandet är mindre problematiskt då jag tycker att det etiskt riktiga är att ta till vara. Om jag slaktar så kommer jag att äta. Okänd gris från Danmark skulle jag aldrig äta. Hellre min egen häst i så fall. Det som snubblar i huvudet på mig är att jag egentligen inte vill eller behöver kött i min kost och varför ska jag då döda mina djur? Jo, därför att det blir ohållbart att ha för många (vill väldigt gärna ha ungar) bland annat. Det blir inte lättare för mig att sälja levande djur till slakt, eller ge bort köttet. Konsekvensen för djuret är ju densamma (fast bättre att dö hemma och slippa transport). Jag känner nog att om jag skaffar och föder upp djur och hamnar i en situation där jag måste begränsa antalet så är det min skyldighet att avsluta deras liv på skonsammast möjliga sätt och sedan ta vara på allt som går. Men det blir inte lätt...

[malo301]

Hej!
Ska försöka berätta hur jag gick till väga i mina unga år för att kunna ha djur på långsiktigt och hållbart sätt.
När jag kom till en gräns då det inte kändes bra att skänka eller sälja bort överskottet, blev jag tvungen att fatta ett beslut själv. Om jag ska hålla på med djur o föda upp måste jag vad jag själv kände göra något och tankar om varför jag skulle bestämma över liv och död och varför ska den bort eller den, skulle jag kunna äta upp dom.

Mitt stora djur och naturintresse tog över och jag ville se duvungar födas och hönor sprala med sina kycklingar, gässen kläcka sina små osv. Vet att jag tänkte på att jag tillhör naturen och är ett "rovdjur" däri. På det sättet tog jag själv tag i en bit i mitt djur håll. Det var besvärligt många gånger och man drog ut på att slakta, men jag lärde mej att avliva på ett bra sätt där dom inte skulle lida och så har det fortgått under tiden då har jag lärt mej slakta och tavara på det mesta från duva till kalkon från kanin, hare till älg.

Idag tar jag tillvara det gården ger från fjäderfän till vilt, det känns väldigt skönt och jag har en fin känsla innombords att det här jag beslutade för många år sedan i unga dagar, fast det var jobbigt då har gett mej så mycket under åren och att det går hand i hanske med odlingen för just självhushållandet och att jag finns med i kretsloppet.

Försökt skriva kortfattat så inte texten blir så lång 

Lars

Tack så hemskt mycket för ett fint och givande svar. Jag tror att jag är mitt uppe i en process liknande den du beskriver. Innan jag ens har skaffat mina djur :-)

[lilyrose]

jag tycker att det borde gå bra.. om man inte har så mycke djur.. jag har höns och ankor och ska inte äta dom. haft några kyckling kullar men inget direkt överflöd på tuppar. så om man inte har för mycke djur /kullar så får man ju inte massa hanar som är svåra att sälja. geter borde ju vara bra , en hona och en hane och så får dom killingar och du får mjölk och man säljer överflödet, samma men höns bara några som ger ägg och när man börjar ha få höns, kläcker man fram kycklingar och säljer överflödet.. om man behärskarsig så ska det gå bra.. endel säljer ju 1 tupp och en 1höna ihop så blir man av med tuppen ?! men då kan ju den också bli till mat..  och så odlar man massa grönsaker till sig själv.. var för inte..

[Gronavagen]

Sitter lite i samma sits som du. Äter väldigt lite kött, min största animaliska källa är  fisk och det äter jag inte så ofta heller.

Jag planerar att ha höns, sen kaniner (angora) och drömmen är getter.

Jag vet att jag inte kommer kunna slakta själv och definitivt inte äta mina vänner. Dock vill jag ju inte stå där med en massa djur. Så tupparna hoppas jag att en annan forumsmedlem kan hjälpa mig med mot  ex halva köttmängden, min del  ger jag till mina hundar. Då slängs  inget.

Får man  slakta getter själv hemma?

[Rakadero]

Om det är någon tröst så tror jag att det är en sak man vänjer sig vid.

När vi skaffade höns hade vi först bara hönor. Sen skaffade vi en tupp för att de skulle få det lite roligare... Sen blev det kycklingar. Mest hönor men även tuppar. Vi lät en bekant ta hand om slakten i början, men var med själva och lärde oss hur man skulle göra.

Det tog ändå emot. Sen blev jag tvungen att nacka en höna för hon blev akut dålig och jag ville inte att hon skulle behöva lida. Och det är också en sak man måste räkna med, att ens djur kan bli sjuka eller skadade, om t ex en ormvråk skadar en höna dödligt vill man ju avsluta livet så fort som möjligt, då är det djurplågeri att vänta tills man kunnat ringa till någon som hunnit komma...

Jag nackade min höna snabbt och lätt efter att ha bedövat henne med en snabb sving mot ett träd, det gick bra och nu har jag klarat av att göra det med en frisk tupp också, och det känns ok. Vi är inte uppväxta på lantgård och tyckte det där var svårt först, men jag tror vi är på väg mot 'rätt håll', vi kan både älska och äta våra djur.

Det är resten som är svårt... jag vet inte hur man petar ur innehållet i tuppar på ett bra sätt och så där, men det lär man sig väl med tiden.

Andra djur har jag ingen erfarenhet av slakt av.

[Rosten]

Jag ska försöka formulera mitt problem. Diskussionen här har hjälpt mig. Tack alla! Själva ätandet är mindre problematiskt då jag tycker att det etiskt riktiga är att ta till vara. Om jag slaktar så kommer jag att äta. Okänd gris från Danmark skulle jag aldrig äta. Hellre min egen häst i så fall. Det som snubblar i huvudet på mig är att jag egentligen inte vill eller behöver kött i min kost och varför ska jag då döda mina djur? Jo, därför att det blir ohållbart att ha för många (vill väldigt gärna ha ungar) bland annat. Det blir inte lättare för mig att sälja levande djur till slakt, eller ge bort köttet. Konsekvensen för djuret är ju densamma (fast bättre att dö hemma och slippa transport). Jag känner nog att om jag skaffar och föder upp djur och hamnar i en situation där jag måste begränsa antalet så är det min skyldighet att avsluta deras liv på skonsammast möjliga sätt och sedan ta vara på allt som går. Men det blir inte lätt...

Skippar man rashöns och lanthöns utan köper värphybrider så får man bara hönor som inte ruvar (undantag finns)
Till dom kan man ha en tupp men skaffa ingen äggkläckare för då får du minst 50% tuppar.
Skaffar man kaniner så köp bara honkaniner eller hankaniner. Lyckas någon rymma så har du ungar direkt.
För dom förökar sig genom nätgallret om dom får en möjlighet.
Får/getter kan man skaffa men samma sak där. Köp bara hondjur. Inga bockar.
Katt behöver du om det finns höns. För då kommer råttorna, sterila katter finns det massor av på Blocket till en billig peng.

Då kan man ha djur utan att behöva slakta själv. Men du kommer aldrig att kunna ha nyfödda djur. (kycklingar, lamm, kattungar eller liknade)

Sätter du ut en annons där du säljer dina djur billigt så ringer massor av "nysvenskar" och vill köpa.
Har du inget imot att sälja till muslimer så funkar det perfekt. Är du tveksam till att dom slaktar på ett lämpligt sätt så kommer du aldrig att kunna sälja ett djur.
Svenskar köper inga djur för egenslakt pga att normala svenskar inte kan slakta. Dom svenskar som kan slakta själva har redan massor av djur. (och finns här på alternativ.)

Tänk på att du måste kunna avliva ett djur om du skaffar ett djur. För helt plötsligt så har du ett skadat eller sjukt djur som lider.
Då gäller det att ha en lösning. Kan du inte själv så se till att lära känna någon granne som är jägare eller liknande.

Tänk också på att hönorna lever rätt många år efter att dom har slutat värpa.

[Abigail]

Jag känner nog att om jag skaffar och föder upp djur och hamnar i en situation där jag måste begränsa antalet så är det min skyldighet att avsluta deras liv på skonsammast möjliga sätt

Blir glad av att läsa det. Djuren får ett bra liv och en skonsam död.