SVIN

Allmänt
Nu för tiden köps julgrisen vanligen från någon svinuppfödare när den avvants vid 20-25 kg vikt och 6-8 veckors ålder. Sedan föds den upp och slaktas, ofta under gråt och tandagnisslan. Ett husdjur blir lätt en kär familjemedlem. Vill man hålla svin för hushållet och för ekologisk balans, bör man ha en sugga och gärna en egen galt. Smågrisöverskottet brukar inte vara svårplacerat om man får för många.

Gylta kallas hongrisen, tills hon fött sina första kultingar och kan titulera sig sugga. Det kan vara lämpligt att vänta med första betäckningen tills gyltan är omkring 9 månader. Dräktighetstiden är ca 115 dagar eller som tumregeln säger 3 månader, 3 veckor och 3 dagar.

8-12 kultingar är en normal kull, lite beroende av ras och moderns ålder och vigör. När smågrisarna är 6-8 veckor brukar det vara dags för avvänjning. De väger då 20-25 kg och suggan brukar vid det laget vara rätt trött på sin efterhängsna barnaskara. Det kan vara klokt att sedan låta henne stå över ett par brunstperioder (någon månad) innan hon åter får gå tillsammans med galten. I nödfall kan seminering tillgripas, men det är en onaturlig lösning som på sikt leder till problem.

Foder
För att tillgodose svinens naturliga beteende att böka i jorden efter föda, bör de hållas utomhus så stor del av året som i det enskilda fallet år möjligt. Vid behov kan extra grönt, frukt, rotfrukter ollon m m kastas for dem. Hushållsavfall uppskattas. Basfödan bör bestå av grovmalen säd. Dräv (rör ut det i vatten) gärna fodret. Snustorrt och finmalet mjöl fastnar lätt i halsen.

Digivande suggor med många smågrisar behöver givetvis mer foder än sinsuggor. Detta är inget unikt för svin utan gäller i princip alla djurslag.
Nyfödda smågrisar som av någon anledning hålls inomhus kan lätt få mineralbrist. Oftast är det selen, zink eller järn som fattas. En grästorva med lite extra mineralfoder och järnlösning är förebyggande. Bästa miljön är annars ett halvöppet grishus med halmbädd där svinen kan bo och ha möjlighet att gå ut i det fria. När smågrisarna börjar intressera sig för annat ätbart än modersmjölken, bör de få ett eget krypin med matho.

Raser
Skogssvinet var en halvvild ras som fanns hos allmogen en bit in på 1800-talet. Vid större gods och gårdar, samt i slättbygden, där vildsvin var mindre allmänna, utkristalliserades en större tamform kallad hussvin. Ett litet restbestånd av ett oförädlat lantrassvin, med rötter i den gamla stammen, återfanns på 1950-talet på skånska Linderödsåsen. Linderödssvinen har ökat i antal, men är fortfarande fåtaliga. En mycket lämplig ras som utegris.

Den ras som benämns "Vit lantras" bygger helt på utländskt avelsmaterial. l korsning med engelsk Yorkshire och Hampshire tas s k "Pighamhybrider" fram. Till julgrisar duger de gott och växer lagom fort om de får gå ute och man är försiktig med kraft- och mjölfoder.

Ronny Olsson

Kommentera gärna artikeln