HÖNS

Allmänt
Ett hönshus kan man många gånger iordningställas i en uthus. Ett nytt kan annars uppföras med små medel, gärna i kombination med växthus. För att hönsen skall må bra krävs det att de har möjlighet till daglig utevistelse. Bäst är naturligtvis om de kan gå helt fritt ut och in. De kan då själva finna en stor del av sin föda i naturens skafferi. Begränsas denna möjlighet av stort rovdjurstryck, trafik eller annat, kan en rastgård vara motiverad. Vill man skydda ett känsligt trädgårdsland, bör man överväga alternativet att stänga in grönsakerna i stället för hönsen.

Utrymmet inomhus bör vara minst 1/2 kvm per höns och minst lika mycket i rastgården. Hönsens inomhusutrymmen måste hållas torrt och dragfritt. Av praktiska skäl, så att inte vattnet fryser, kan man hålla frostfritt inomhus. Normalt härdiga höns mår dock inte illa av några minusgrader. Först vid temperaturer nedåt 20 grader kan förfrysningsskador uppträda på kam och slör.
En del hönor vill ruva om de får behålla 10- 12 ägg i ett undanskymt rede. Ruvningstiden är ca 21 dagar.

Foder
Blandsäd, hushållsrester, grönt och småkryp räcker under den varma årstiden. Vintertid kan lite extra säd (gärna vete) eller majs ges på kvällen, speciellt om det är kallt. Grönfoder ges i form av kål, torkade nässlor, frukt, rotfrukter m m. Det är viktigt att vitamin- och mineralbehovet tillgodoses året runt. Denna princip gäller givetvis alla husdjursslagen. För att stimulera värpningen kan tillskott av färdigt proteinrikt foder ges. Det vegetabiliska grundfodret är bättre än det vanliga fiskmjölsfodret. Framförallt är det smakligare och ger godare ägg. Har man själv ärtor kan dessa grovkrossas och ges som proteintillskott.

Raser
Flera lokala restbestånd av den förr allmänna lantrashönan finns i dag bevarade: Skånska Blommehöns, Åsbohöns (Skåne), Ölandshöns, Gotlandshöns, Orusthöns och Hedemorahöns (Dalarna). Den senare lokalrasen kan rekommenderas i norra Sverige. Hedemorahöns har nämligen en tät och dunrik fjäderskrud till följd av klimatisk anpassning. Vill man ha en god hushållshöna i dvärgformat finns den oförädlade Öländska Dvärghönan.

En mängd olika utställningsraser finns hos självhushållare och sportodlare. En del av dessa raser är bra hushållshöns, men se upp för de mest extrema utställningsstammarna. De är ofta utvalda enbart efter utseendet och har av denna anledning tappat mycket av sitt forna goda jag.
Hybrider (raskorsningar) säljs från större hönserier via annonser eller på marknader. Visserligen värper de oftast intensivt under något år, men är sällan något att bygga sin hushållsflock på.

Ronny Olsson

Kommentera gärna artikeln