GÄSS

Allmänt
För gässens välmåga behöver de vatten för att tvätta sig, simma och para sig. Dessutom är gräsbete och gärna en åker med spillsäd eller efterlämnad potatis närmast en förutsättning för rimligt utbyte.
Dygnsrytmen gör att gässen börjar sin parning och värpning i februari-mars, någon månad senare i norra Sverige. De flesta lantrashonor lägger sig att ruva när de värpt ett 10-tal ägg, om dessa lämnas kvar. Ruvningstiden är ca 30 dagar. Plockar man äggen efter hand som de värps, brukar en sådan hona värpa 20-40 stycken. Gåsägg kan med fördel ätas. Många kläcker överskottsäggen i maskin eller under ruvlystna hönor. En hane tillsammans med 1-6 honor brukar gå bra. I större flockar hålls flera hanar.

Gäss är mycket självständiga och speciellt honorna i en väl sammansvetsad flock kan vara svåra mot nykomlingar. Det bästa sättet att rekrytera är att spara någon unghona som växt upp i flocken. Hanen går att byta ut eller ersätta, men en del äldre honor kan sörja sin gamle trolovade i åratal och under denna tid inte släppa den nye in på livet.
Gäss är läraktiga djur. Det är ganska lätt att med gester och/eller ord lära dem när det är dags för utfodring eller infösning för natten.

Foder
Utöver betesgräs behöver inte gässen något tillskottsfoder på sommaren. Gäss som skall slaktas på senhösten bör dock någon månad i förväg gödas. Lämpligt gödfoder är säd och/eller kokt potatis. Under vintern behöver livgässen säd, gärna havre. Det är också bra med mycket rotfrukter så att de inte drivs till för tidig värpning. Vänta med lite kraftigare foder (proteinrikare) till efter nyår. Vitaminer är mycket viktiga för ett gott kläckningsresultat.

Raser
Det finns två svenska lokalraser av lantgås: Den stora lättgödda Skånegåsen och den mindre Ölandsgåsen. När gäss produceras i större skala använder man oftast tunga Skånegåshanar till högvärpande honor av rasen Italiensk gås (vit).

Ronny Olsson

Kommentera gärna artikeln