GETTER

Allmänt
Mycket som gäller får, gäller även getter. Geten är dock hårdare mot träd och buskar. Av denna anledning var, under en tid av vår historia, detta "skadliga" djurslag förbjudet att hålla löst i skogen. Getter är hoppande och klättrande djur. Att hålla dem instängda kräver ett ca 1,20 m högt stängsel. Den gamla metoden att tjudra getter är fortfarande gångbar. Tjudring av djur behöver inte vara negativt för djuren, om det sker efter konstens alla regler och djuren flyttas och vattnas vid behov. Ett modernt elstängsel är också en lösning. Frispringande getter kan orsaka stor förödelse.

Getmjölken är mycket näringsrik. Av getmjölk tillverkas ost och messmör. En bra get mjölkar 3-500 liter per år. Rökt killingfiol är en delikatess. Liksom lammkött kan den ovane behöva en viss tillvänjningsperiod innan smaken rätt uppskattas.

Foder
Som redan antytts är det ingen större skillnad på getters och fårs föda. Nomadfolken i främre Asien tämjde tidigt dessa båda djurslag av den anledningen att de har en stor förmåga att lagra vätska och näring, för att sedan under bistra tider leva på detta. Bete eller hö krävs under sintiden. Önskar man mjölk för hushållet krävs lite extra proteinrikt foder. Killingarna kan avvänjas vid 2 månaders ålder. Getens dräktighetstid är lika lång som fårets.

Raser
Den inhemska lantrasgeten har alltid varit den dominerande rasen och har aldrig varit direkt hotad av utrotning. Främst i Jämtland var de vanliga. I södra Sverige var i Småland (Getapulien) och i Göinge härad i nordskåne getter vanliga. De sydsvenska getterna troddes vara borta, men nyligen har ett litet bestånd återfunnits i Tyringetrakten. Gränsbygder har liksom öar visat sig vara konserverande och här har många av våra lantrasrester återfunnits.

På de flesta håll har numera getterna avlats ensidigt för maximal mjölkproduktion. Oförädlade "Jämtlands"- och "Göingegetter" bevaras bl a på Skansen, Skånes djurpark och på Fredriksdals friluftsmuseum i Helsingborg.

Ronny Olsson

Kommentera gärna artikeln