KANINER

Allmänt
Kanske är kaninen överlevnadsdjuret nummer ett. Nästan varje familj, även storstadsbor, kan hålla ett par kaniner för att få kött på bordet. l dagens Ryssland betingar en avelskanin ett högt pris. Efterfrågan har ökat i takt med den tilltagande misären.
Ryktet om kaninens förökningstakt är knappast överdrivet. Ett ungdjur är vuxet efter 4-6 månader. Honorna brukar visa brunst vid denna ålder. Brunsttiden är relativt utdragen. Honan föder sedan efter ca 1 månad en kull ungar, 6- 10 ungar är vanligast (och lagom).

Mjölken är den näringsrikaste av alla husdjursslagens. Den innehåller t ex 3 gånger så mycket äggvita (protein) som fårmjölk och 5 gånger komjölkens. En bra hona ger di 3 veckor, varefter kaninungarna skall kunna klara sig på vanligt foder. Man brukar skilja ungarna från honan vid 6-7 veckors ålder. En lämplig produktion är 4 kullar per år och hona.

På sommaren hålls kaniner bäst i flyttbara betesburar. Vind- och regnskydd får givetvis inte saknas. Särskilt vintertid måste de hållas skyddade, men gärna utomhus. De trivs annars utmärkt lösspringande i fårhus eller stallar.

Foder
Som antytts är ett gott grönbete huvudsaken under den varma årstiden. Hö är basfodret på vintern. En hona med kull måste ha lite extra kraftfoder. Hel säd eller köpt kanin- eller fårpellets går också bra. För mycket säd är inte bra, då djuren lätt blir för feta.
Äpplen, kål och rotfrukter är nyttigt och uppskattat. Trädgrenar av t ex sälg, ask, asp eller fruktträd är också omtyckt och ger sysselsättning.

För alla husdjur gäller att fodret har betydelse för köttets smak. (For hönor icke att förglömma äggens smak) Mycket grönt och gärna kryddiga örter och eller tallris ger något av viltsmak åt köttet. Kål och morötter kan sista månaden före slakt ge köttet en sötaktig smak.

Raser
Det finns en uppsjö av olika kaninraser. Många av dem odlas mest för utställningsändamål och är av ringa bruksvärde. Detta är samma problem som med fjäderfäraserna. l dag får man leta efter "kaningubbar" som odlar kaniner för husbehov. Finner man stammar hos sådana kan här finnas goda bruksdjur även bland standardraserna.

En specialras för produktion av angoraull är Angorakaninen. Den kräver extremt omsorgsfull skötsel för att ge gott utbyte. Angorakaninen klipps likt får.
En spillra av den förr allmänna lantraskaninen hittades på Gotland under 1970-talet och bevaras av några entusiaster under namnet Gotlandskanin. Som andra lantraser är den härdig och lättfödd, en bra hushållsras, som åter förtjänar spridning över hela landet.

Ronny Olsson

Kommentera gärna artikeln