Vad är det för fel på Vera, hon har ingen matlust?

[Trollmor]

Jag har samma erfarenhet som Sussilo, plus att veterinär Hammarberg, när jag talade med honom, då aldrig hade hört talas om vasst på get.  Just för att de är så noga med vad de sätter i sig.  De plastkassar (som var många innan jag lärde mig att man inte ska ta ifrån geten påsen, utan hellre pula in den så geten får avsmak) som mina getter satte i sig verkade gå rakt igenom utan att göra vare sig nytta eller skada.

[Bergsblomman]

Skönt att höra om era erfarenheter, då väljer jag att fortsätta tro att Veras problem härstammar från något annat än något som fastnat i magen.

Om Vera dör kommer jag antagligen att låta obducera henne. (Magen iaf. , för att utröna att det faktiskt inte fanns något som sitter där, eller ur veterinärernas perspektiv - utröna att jag har fel.)

Men hoppas förstås på att hon blir bättre. Ju mer jag läser om bristsjukdomar desto fler brister tycker jag stämmer in på henne - selen (White muscle disease); hennes hållning och stela gång: www.sheepandgoat.com/articles/WMD.html (bilden på lammet har samma hållning som Vera har.)

[Sussilo]

Du kan ju din Vera bäst  . Men om det var min get och jag hade hittat ett foder, mineraler och vitaminer ("äckelbrygderna") som hon tycks gilla och bli piggare av, skulle jag hålla mig till det och inte laborera mer eller leta fler sjukdomar. Men det är ju jag .

[Bergsblomman]

Jag blir tokig, nu behöver jag hjälp igen!
I morse när jag kom ner till getterna så haltade Vera ordentligt. När jag då tittar på hennes ena framben så verkar det brutet i leden ovanför klöven (kotleden heter det på häst). Hon gick på kotan med klöven hängande. Konsulterade min fåruppfödande granne som sa att sådant händer hans får ibland och att de har blivit bra efter spjälkning. Men Vera är ju inte ett friskt får utan en svag get.

Jag har iallafall nu spjälkat hennes led och bandagerat. Är bara så rädd för att stoppa blodtillförseln, tycker att klöven känns lite sval redan från början. Jag funderar på om det är bättre att gipsa henne.

Det är nog så att detta hänt henne pga alla hennes övriga problem. Hon har inga muskler och är nog helt urlakad pga hennes bristsjukdomar.
Vad ska jag göra? Hade tänkt att hon ska få någon månad till på sig för att se om hon lägger på sig och återgår till det någorlunda normala om hon får äta grönt. Gör hon inte det så låter jag henne somna in. Hon var så pigg i går och tom. sprang lite när vi var ute. Hon var pigg även idag och väldigt hungrig på kraftfoder.

Det är så svårt att veta vad man ska göra, är det bättre att låta henne slippa alla hennes problem eller ska man kämpa vidare. Människor i omgivningen ger olika råd, några tycker att jag ska avliva henne, min man vill inte att jag ska lägga mer pengar på henne. Själv känner jag att så länge hon finns hos mig så är det mitt ansvar att hon har det bra även om det kostar. Jag vill inte leka gud - och det är som jag ser det avigsidan med att ha djur - att bestämma över när de ska dö.

Förresten - bolusen verkar det inte vara några problem med. Veras mage har nog stabiliserat sig tycker jag efter insättningen. Hon svullnar inte lika lätt upp och magen låter inte så mycket längre. (Det är ju även kobolt i bolusen.)

[Sussilo]

Vissa brister ger ju viss benskörhet, det där kan du nog bättre.  Jag tycker annars som det låter som en förbättring, med aptit och livsglädje.  Verkar geten plågas? Det finns smärtstillande. Man leker inte gud när man fattar nödvändiga, också tråkiga, beslut om djuren. Det ingår i ansvaret som djurägare - och du är ansvarsfull  .

[Trollmor]

Kära Vera, vad du kämpar!  Och så mycket du råkar ut för.  Vi är många i olika delar av landet, som sitter i våra stugor och önskar dig gott, Vera!  Du har blivit som en av våra egna.

  Du har helt rätt, Bergsblomman, att detta att bestämma om liv och död är den stora baksidan med att ha djur.  Det finns till och med ett gammalt talesätt från för minst hundra år sedan:

"Schlaktar a koa, å så ho kommer säck, dä ä ente bra.  Men dör ho, å a lar 'a leva, då ä dä å ga´rt."  (Eller i svensk översättning:  "Om jag nu slaktar kon, och sen hon blir bra, det är inte bra.  Men om hon dör, och jag låter henne leva, då är det också galet.")  Det är djurägarens klassiska dilemma, och jag håller med Sussilo om att Du verkar vara verkligt ansvarskännande, så Vera är i goda händer vilket Du än gör.  Jag håller också med Sussilo om att Du som känner Din Vera bör prata med henne själv, och försöka lista ut om hon gillar livet eller ej.  Livsglädje kan ta sig många olika uttryck, och vid det här laget är Ni såna kompisar, Du och Vera, så Ni kan förstå varandra ganska bra.  Jag beundrar henne som har aptit mitt i alla bekymmer.  Det hade hon ju inte från början, ju (se trådens titel).

  Beträffande det ekonomiska, så har det naturligtvis en bortre gräns, där övriga familjemedlemmar börjar må dåligt av att utgifterna för en i gruppen blir stora.  Å andra sidan kan det kännas fel att inte fullfölja en behandling som redan kostat mycket.  Det man redan kostat på blir på något sätt helt i onödan om man avbryter "i förtid".

(Har magen tystnat?  Jag utgår ifrån att det inte handlar om våmmen, som ska bullra ungefär varannan minut.)

[Bergsblomman]

(Har magen tystnat?  Jag utgår ifrån att det inte handlar om våmmen, som ska bullra ungefär varannan minut.)

Magen är inte helt tyst nu heller men ibland tidigare har det låtit som om åskan gått var 30:e sekund.  Då har magen gått i vågor (som sammandragningar). Jag är ingen expert på getmagar, men magen verkade jobba extremt hårt då. Tror inte att det var riktigt normalt.

Vera är en kämpe, hon har ont i sitt ben och vill helst ligga och vila men "huvudet" verkar piggt trots allt. Förresten, jag hade med mig en kopp kaffe när jag var hos Vera, vid nåt tillfälle gjorde jag något och vände ryggen till. Då drack hon upp kaffet, den lilla geten. (Hon behövde kanske något uppiggande.) Men hon är så snäll och låter mig undersöka benet och lägga bandage trots att hon har ont.

Fårgrannen var här för att jag ville att han skulle kika på hennes ben och han gjorde som han gör när han klipper fåren, vände henne mer eller mindre upp och ner, med sitt ben över hennes hals för att undersöka henne. Jag försökte lite försiktigt med att: - Vera är lite skör. (Han visste inte vilken snäll dam Vera är som självmant går med på undersökningar). Men det var ingen fara med Vera, hon gick med på även denna lite bryskare undersökningsmetod. Han verkade tro att hon kunde bli bra igen, men jag är lite orolig om hon har något "läkkött" när hon är så skruttig. Jag avvaktar någon dag och så  får jag se om benet blir bättre. Som det är nu vill hon inte stödja på det alls. Hon har fått magnecyl i kväll. Har även delat av getternas box så att Vera får lugn och ro.

Ingen som haft getter eller får med benbrott eller "ledluxation" som kan berätta hur det gått och vad ni gjort? Tacksam för alla tips!

[Torptomten]

Det måste vara en stabil fixering, bara bandage hjälper inte.  Flera lager kycklingnät, bolstrat med fetvadd och tejpat som håller fetvadden på plats borde fungera.  Gör skenan så lång att den börjar ovanför "framknät" och går runt klöven på undersidan, och upp igen förbi "framknät" på andra sidan benet, i ETT STYCKE.  Det ger det överlägset stabilaste stödet.  Bomull som bolstring är inte bra, då det drar åt sig vatten.  (Metoden ursprungligen avsedd för människor, och "stulen" från LsjvK.)

  Smärtstillande medel till get:  Jag vet inte vad som är lämpligt, men eftersom hon drack kaffe, verkar enbart acetylsalisylsyra inte räcka - koffeinet förstärker den smärtstillande effekten.  Fråga veterinären om Diklophenak kan vara en idé.  Det fungerar på kor, men är förbjudet att använda i Indien, eftersom det förgiftar gamarna.  Någon annan på forumet kanske har råd om smärtstillning, men smek och kramar brukar fungera rätt långt. 

  Blodutgjutning och vätskeansamling, och därmed smärtan, är som störst dag 3 och 4 efter skadans uppkomst, antingen det rör sig om benbrott, luxation eller muskelblödning.  Jag föreslår därför ett stabilt stödbandage som inte får "stasa" (det vill säga orsaka svullnad "nedanför" skadan/bandaget).  Och att Du väntar med beslut om eventuell avlivning åtminstone 7 dygn efter uppkommen skada.  Detta då det rör sig om ett extremt tamt djur, som har lätt för att samarbeta.

  Om Du kunde ordna en "hängmatta" med rymliga hål för de fyra benen och halsen, samt "tunnlar" med rundstavar i på långsidorna (av mattan), kunde Du låta Vera stå upp med stöd, så att magen har lättare att arbeta normalt.  Helst 3 - 4 gånger per dag, två timmar varje gång.  Om hon ligger hela tiden, finns risk för att de fyra magarna kommer i otakt, men OM Du kan ge henne ett stabilt förband, så kanske hon självmant står upp tillräckligt mycket.

Kramar till Vera, och LYCKA TILL!

/Tt

[Trollmor]

Smärtstillande för get är ett problem.  Jag hittade EN tablett (för människa) som fungerade, men den drogs in pga fosterskador på råtta.  Den innehöll bland annat kodein.  Kanske det är tillräckligt likt något som finns i kaffe?  Kaffe är ju lättare att få tag på, om det nu skulle ha effekt.  Preparat med kodein är, mig veterligt, numera receptbelagda.  Acetylsalicylsyra verkar inte ha någon effekt alls på get, vilket ju stämmer med deras förkärlek för sådana växter som innehåller salicylsyra, till exempel sälgbark och älggräs.  De bryter tydligen helt enkelt ner den innan den kommer ut i blodbanan.

  Den enda get jag haft med benbrott var en månad gammal, så det är nog inte så relevant.  Men det gipsades och gick till full hälsa.  Vera är gammal, och sjuk, och dessutom är skadan inte i ett ben utan i en led.

  Ja, Vera är tam, och borde inte "sättas", skör eller inte.  Och hon är skör, och borde inte "sättas", tam eller inte.  Så där håller jag med Dig!  Men det gick ju bra, och det är huvudsaken.  Och så har vi alla lärt oss att tala vänligt i förväg med hjälpsamma fårbönder!

  Ja, som Torptomten föreslår, lite oxytocin är aldrig fel, det "må-bra-hormon" som bildas hos både Dig och Vera när Du smeker henne.  Från mig får Du gärna gnida hennes bog med flata handen, fram och tillbaka, vilket, om jag förstått rätt, på getspråket betyder "Vi hör till samma flock, du och jag".

  Beträffande det ekonomiska, och den tid Du lagt ner på att vårda Vera, vill jag påstå att det även är en investering för framtiden - i kunskaper och färdigheter.  Ifall Du behöver ett extra argument i någon diskussion.

[Lina W]

Jag har träffat på en jätte bra veterinär här och är riktigt duktig på getter och framförallt jätte intresserad av getter.
Jag fick åka in med en av mina pga ett sår på juvret. Och det hon sa var: vad du än gör ge henne aldrig, aldrig något smärstillande som är för människor för det kan vara skadligt.
Men hon fick en smärtstillande spruta under huden som gav verkan i tre dagar.

[Bergsblomman]

Det måste vara en stabil fixering, bara bandage hjälper inte.  Flera lager kycklingnät, bolstrat med fetvadd och tejpat som håller fetvadden på plats borde fungera. 

Tusen tack för tips!
Attans, sitter just nu på jobbet men vill hem och lägga nytt bandage, kan man smita från jobbet pga. vård av sjuk get måntro?  Fast Vera klarar sig nog tills jag kommer hem, min syster har fått order  om att vara vårdbiträde till jag kommer hem.

Angående stödbandaget: Går det bra att använda hönsnät? Har det hemma nämligen. Fetvadd får jag inhandla. Vet inte om jag fattat rätt angående nätet. Ska jag bara göra en lång “remsa” av det (fast i flera lager) eller ska det viras runt benet (som ett bandage)? Hon har nu små trästickor som spjälar benet nere vid leden. Men har faktiskt tänkt på att det nog vore bättre att spjäla hela benet eftersom hon tenderar att ibland gå på knäet.

Lägger man om det eller får det sitta kvar ett tag?

[Bergsblomman]

Beträffande det ekonomiska, och den tid Du lagt ner på att vårda Vera, vill jag påstå att det även är en investering för framtiden - i kunskaper och färdigheter.  Ifall Du behöver ett extra argument i någon diskussion.

Precis, jag har faktiskt lärt mig mycket pga. Veras sjukdomar. Har exempelvis inte tänkt så mycket tidigare på vilket samspel som måste ske mellan olika mineraler och vitaminer för att de ska kunna tas upp. Det gäller ju även för oss människor.

Vet också nu att iom. att jag lät analysera  höet vi hade på koppar så måste även hästarna få lite koppartillskott för att ha rätt nivåer. (Hästar får vanligvis inte lätt kopparbrist.)

Jag trodde att getter behövde lite smärtstillande när de äter sälg, så sägs det om hästar. Då kanske inte Magnecylen hjälper alls? Jag får nog klappa henne lite extra istället. Det vet jag att hon tycker om.

[Bergsblomman]

Och det hon sa var: vad du än gör ge henne aldrig, aldrig något smärstillande som är för människor för det kan vara skadligt.

Det är väl substanserna i typ Alvedon och liknande som är mycket skadliga. (Även för andra djur. ex katt) Men Acetylsalicylsyra är ok.

[Torptomten]

Kycklingnät blir stadigare.  Det ska bara vara en skena, som viks i 90 grader på två ställen nere vid klöven.  Skenorna ska sitta på sidorna av benet, så att benet får plats att svullna på fram- och baksida.  Om det sitter still och på rätt sätt, så är det bäst att låta det sitta.  Se till benet flera gånger per dag.  Dels kan skenan åka snett, och dels kan benet svullna.  (Eller ge henne en klocka att ringa på, när det gör ont.  )

[Trollmor]

Nej, magnecyl verkar inte ha någon effekt alls på getter.  Men - kaffet, då?  Om Torptomten har rätt, så ska det ju ha viss effekt, och Vera vet nog!  Fråga henne!

[Bergsblomman]

Kycklingnät blir stadigare. 

Jag förstår nu att det måste bli stadigare med kycklingnät . Provade med hönsnätet i gårkväll (innan jag riktigt hade fattat hur jag egentligen skulle göra). Skulle köpa fetvadd på apoteket men de hade enbart påsar med 25 gram i så det kändes meningslöst att köpa, så det fick bli bomull ändå.  Hönsnätet funkande inte alls och min stackars Vera blev stående i några timmar med sin konstiga skena som var som en ostkrok när jag gick ut till henne i går natt. Hon verkade inte kunna lägga sig ner när hela benet var bandagerat med skena. Så det var bara att börja om från början igen och göra bandage med små träbitar som jag hade från början. Hon var nog trött när jag var färdig med hennes ben för när jag satte mig hos henne och klappade och gosade så började hon snarka.

Åh, jag vet inte hur jag ska göra riktigt. När skenorna slutar innan knäet verkar hon kunna ligga bra men när hon står upp kan hon inte stödja alls på benet. Det är så synd om henne. När jag söker på nätet angående skenor så står det på vissa ställen att skenorna ska sluta innan klöven för att de ändå ska försöka stå "själv" medan på andra ställen verkar skenan vara så lång att de går på den. Det är ju ett framben som hon är skadad i och det är kanske lättare att ha långa skenor om det vore ett bakben. Är rädd att hon varken kan resa sig eller lägga sig om jag har skena som går över knät. Men jag kanske får testa mig fram för att se vad som funkar. Jag är rädd för att Veras dagar är räknade men det har jag ju sagt ett antal gånger förut och då har hon ju hängt i. Jag vill verkligen inte att hon ska plågas.

[Bergsblomman]

Då var Veras och min kamp över.  :'(
Vera har nu fått somna in och slipper kämpa mot sina sjukdomar.  :'( Det är idag sex dagar sedan hon skadade sin fot. Hon har inte på hela tiden kunnat stödja på den och sen i torsdags bytte jag till skenor av ett itusågat PVC-plaströr som gick nedanför klöven. Hon ville ändå inte stödja på foten med stod upp mer. I gårkväll märkte jag att hennes mage var väldigt uppsvullen och hon hade väldigt ont och kunde inte ligga ner för då spände magen väldigt, så hon stod på knä. Försökte gå lite med henne inne i hennes box men det var så synd om henne hoppandes på tre ben. Gav henne olja som jag brukar, med den skillnaden att ingen luft kom upp som den alltid brukar när jag ger olja. Var hos henne flera gånger på kvällen/natten för att se om det släppt. Masserade magen och gav mer olja.

I morse stod hon fortfarande på knä, försökte med ytterligare olja och massage men inget hände. Tänkte att jag gör ett sista försök att få bort luften ur magen innan jag låter henne slippa plågas mer. :'( Lånade en tunn slang som jag förde ner i magen på henne för att få upp luften, var livrädd att hon skulle bita av slangen så att den blev kvar därnere. Men slangen blev tät av våminnehåll så att ingen luft tog sig upp, förde ner den igen och då kom lite luft upp. När inte heller detta funkade så kände jag att nu har hon kämpat nog. Satt hos henne och hon lutade sitt huvud mot mig som hon brukar när jag är ledsen.

Min stackars älskade Vera som varit så snäll och fogat sig i allt jag utsatt henne för (mina tårar rinner så jag kan inte se tangenterna) :'( Jag hade hoppats på att hon skulle få  uppleva våren och grönskan, men hennes kropp hade kanske givit upp. Tittade på hennes fot och den verkade inte vara bruten men kan den ha varit helt ur led tro? Angående att jag tidigare kaxigt sagt att Vera ska obduceras kändes inte alls aktuellt idag. Så det fick vara.

Nu ligger hon begravd bredvid min gamla häst, under hans äppelträd (som Elsa försökte ringbarka under begravningen). Elsa har varit med mig hela dagen och verkar ganska ok. utan Vera. Hon är ju van att få gå ut i hagen ensam när Vera har varit för dåligt för att gå ut. Har precis varit nere och nattat Elsa och hon låg och vilade och verkade må bra. Det är tomt utan Vera som alltid svarar när jag pratar med henne.
Några bilder på min vackra Vera.

[Sussilo]

Vackra, tappra Vera! Tårarna rinner här också....... Vera tog sig liksom in i hjärtat. Tänker på dig, Bergsblomman, vet hur det känns att mista ett djur som man kämpat för! 

[Bergsblomman]

Forts. i eftermiddags bad jag min syster ringa till några som har en liten getfarm som hon känner till genom sitt jobb, för att höra om de möjligtvis hade någon snäll get eller en getkilling att sälja till mig. Och de sa att visst det hade de, dagen innan hade de fått en getkilling som de skull avliva i kväll.  :(Men om jag kunde tänka mig att ta hand om henne så skulle hon få leva.  Det var inget fel på killingen men hon var född mycket senare än övriga killingar och de hade för många, så därför skulle de avliva henne.
Vet ni vad jag sa? -JAG TAR HENNE! Hon skulle då få gå kvar hos sin mamma i 5 dagar sen måste jag hämta henne.

Jag har ingen erfarenhet av moderslösa killingar, hur ska jag nu klara detta? Har jag gjort något dumt nu? Tänkte att mitt liv som getägare nu skulle te sig lite lugnare med lite mindre engagemang. Kanske var det ändå en mening med att Vera försvann idag. Hade vi inte ringt idag så hade en liten killing varit död nu. Men det känns verkligen inte rätt att ta en liten killing från sin mamma.

Tack alla ni som hjälpt mig med Vera och svarat i vår tråd; Sussilo, Trollmor, Torptomten, Mmmm m.fl. er hjälp har varit ovärderlig!

Så om denna lilla killing nu kommer hem till mig så lär ni ändå inte bli av med mig, även om inte Vera finns kvar.

[gernsö]

Men vi vill inte bli av med dig.....
Förstår dig och känner verkligen med dig. Det är svårt att ta ett sådant beslut, sträck på ryggraden, vera tackat dig om hon kunnat, hon kunde inte ta beslutet själv.
DU klarar säkert av en ny lite n killing, tänk på allt du gått igenom och allt du lärt dig. Och vi finns ju här för att stötta dig.
Döp den nya till lillvera, lite hedrande liksom.  Synd att du inte obduserade, men jag tror heller inte jag klarat av det efter allt ni gått igenom.
usch nu börjar jag oxå gråta.  tänker på dig och tror starkt på att den nya killingen har kommer att komma till paradiset, för inte många hade gjort så mycket för en get, det är skönt att sådana som du finns.

stora kramar skickas och många tankar.

nu ska du börja tänka på "lillvera" i stället.....