Ta i med hårdhandskarna .....alltid fel?

[kattenihatten]

P.g.a en diskussion jag hörde då det talades kring att man aldrig får använda "våld"= säga ifrån fysiskt ...svårt att beskriva i text, men alltså inte spöa, våldslå eller misshandla, utan mer grabba ta i "på riktigt" och hårt knuffa hunden........att det i vissa "svåra" fall kan vara nödvändigt för att få hunden att förstå allvaret i situationen.

Några få tyckte att det kunde vara berättigat med extremfall, som är "farliga för folk"......medans andra menade att det aldrig är okej att vara fysisk mot hunden.

Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna......eller finns det vissa hundar som behöver den hanteringen för att gå att vara kring?

[Travelerhorses]

Självklart finns det tillfällen i hundens utbildning då man måste ta i med hårdhandskarna.
Jag har fått lägga ner unghundar o satt mej på dom o hållt ner dom tills dom lugnat sej .
Sånna saker är självklara för mej.

[Charlotte]

Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna......eller finns det vissa hundar som behöver den hanteringen för att gå att vara kring?

Det kan också vara så att det är hundföraren som inte klarar av att få hunden att förstå utan att ta i med hårdhandskarna
                                             Mvh
                                         Charlotte

[Travelerhorses]

Jag har jobbat med problemhundar tidigare och en del (framförallt unga hanar) har väldigt svårt att fatta sin rang.
Då måste man vara bestämd , mjäkar man i ett sånt läge då hugger dom.

[Idalun]

En nerläggning på marken vara effektivt om inte hunden lyssnar. Gäller det hundens/flockens säkerhet så skulle jag inte tveka en sekund!
Men det mesta byggs upp i det vardagliga förhållningssättet till hunden... sköter vi oss där och är tydliga ledare så löser sig det mesta.   

[kattenihatten]

Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".

En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.

Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?

....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?

[Travelerhorses]

Om en hund nafsar efter ett barn då måste man vara en hård o bestämmd ledare men aldrig grym eller elak .
Har man en hund sen valp o är en bra ledare så uppstår inte sånna problem men så ser inte verkligheten ut tyvärr.
många köper en söt valp o tror att dom uppfostrar sej själva *suck* sen får sånna som jag ta hand om dessa hundar då dom är 1-1½år gamla.

En sån hund skulle jag inte ha i en småbarnsfamilj alls , dom är skarpa o kräver mkt jobb.
Det är sällan en småbarns familj har tiden att lägga på den träning som behövs.

[Charlotte]

Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".

En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.

Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?

....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?

Som Idaida skrev så kan det visst finnas situationer som kräver att man tar tag i hunden, oftast situationer som uppkommit av att man själv kanske inte varit tillräckligt förutseende och satt stopp innan det händer eller något "eskalerat" utan att man märkt det(som tex en slagsmålssituation).
  I den beskrivna situationen kan man ju fråga sig hur förhållandet är i övrigt med hunden i det dagliga livet? Tar den det mesta från mattes sida som lek, men nu har hon hamnat i en situation där leken lätt blir allvar om den inte stoppas?
 Då är det antagligen dags att börja jobba med hunden i alla situationer. Kanske det kunde fungera att lära in ett kommando som får hunden att gå bort från dottern istället för att brotta ner hunden när den gör fel?
 Att brotta ner en kamphund kanske bara triggar den att bli ännu värre om man inte har ett bra förhållande till den? Och har man ett bra förhållande så behövs kanske inte nerbrottningen
 Jag tycker att man ska fundera vad man vill uppnå (och om man tror att man uppnår det) innan man använder hårda fysiska markeringar i en situation som alltså uppstår dagligen (som det verkar på situationsbeskrivningen), eller om det finns andra vägar att gå.
För oftast tror jag att de som tycker sig behöva använda såna markeringar antagligen inte är tillräckligt kunniga för att klara av att göra det på ett bra sätt, snurrigt beskrivet, jag vet
                                                                 Mvh
                                                            Charlotte

[Mysla]

Denna specifika diskussion som jag hörde handlade om en mamma som hade problem med att den ca ettåriga hanhunden av obestämd kamphundsblandning naffsade efter händer och blöja på den ca 1 åriga dottern, och detta skapade mycket konflikt i vardagen, då mamman hade svårt att få hunden att sluta. Hon uppfattade det som att hon provat "allt" och att hunden "tog allt som en lek".

En person tyckte då att en "hård" fysisk markering var på sin plats, medans majoriteten av de som gjorde sig hörda tyckte att man inte får bära sig åt så mot sina djur.

Det fick mig att börja fundera.....är det fullkomligt tabu, att vara fysisk........och är detta den allmänna åsikten eftersom så få hundägare kommer i kontakt med de verkligt "svåra/hårda" hundarna?

....Eller är det så att det aldrig finns någon ursäkt för att använda fysisk markering?

Skrev först ett rätt utförligt svar men ångrade mig...  du vet ju vad jag tycker

[Astra]

Om det är så att hundens agerande innebär fara för folk, skulle jag ta bort den. Om den bara beter sig illa (t.ex. jagar hönsen  )och det inte fungerar med en vanlig tillsägelse, tycker jag det är ok att markera fysiskt. Hundar gör ju det mot varandra när det inte fungerar att bara prata med kroppssignaler.
Att vara konsekvent tror jag är viktigt, man kan ju inte låta det vara ok att hunden hoppar efter hönorna ena gången och sedan begära att den ska ta en på allvar när man säger till nästa gång.
Sedan är det ju stor skillnad mellan olika hundar, några blir helt "förstörda" om man höjer rösten lite, medan andra har en egen vilja av stål. Men man känner ju sin egen hund och får anpassa sig därefter.

[pålle]

Om det är så att hundens agerande innebär fara för folk, skulle jag ta bort den. Om den bara beter sig illa (t.ex. jagar hönsen  )och det inte fungerar med en vanlig tillsägelse, tycker jag det är ok att markera fysiskt. Hundar gör ju det mot varandra när det inte fungerar att bara prata med kroppssignaler.
Att vara konsekvent tror jag är viktigt, man kan ju inte låta det vara ok att hunden hoppar efter hönorna ena gången och sedan begära att den ska ta en på allvar när man säger till nästa gång.
Sedan är det ju stor skillnad mellan olika hundar, några blir helt "förstörda" om man höjer rösten lite, medan andra har en egen vilja av stål. Men man känner ju sin egen hund och får anpassa sig därefter.

Tja det är väll ändå då så att du söker enklaste vägen då det är ju du som ledare som vare otydlig om hunden ut gör en fara av folk  fast största problemet är ju när man får hand om en omplacering det kan verkligen vara en utmaning där har ja faktiskt gått bete vid ett tillfälle .

[Astra]

Tja det är väll ändå då så att du söker enklaste vägen då det är ju du som ledare som vare otydlig om hunden ut gör en fara av folk  fast största problemet är ju när man får hand om en omplacering det kan verkligen vara en utmaning där har ja faktiskt gått bete vid ett tillfälle .

Det finns hundar som inte riktigt har alla hemma, som med alla varelser. Det är dessa som jag menar att jag skulle ta bort. Lek och jaktinstinkt är en sak, men aggressiva tendenser är något annat. Och visst kan man försöka "bota" detta med t.ex. kastrering och diverse beteendeträning e.dy. men som du säger Pålle så skulle jag ta den "lättare" vägen då. Hellre det än att oroa mig för att barnen eller någon annan blir biten, och hunden kan ju omöjligt må bra av att vara så "on the edge" hela tiden.

[pålle]

Det finns hundar som inte riktigt har alla hemma, som med alla varelser. Det är dessa som jag menar att jag skulle ta bort. Lek och jaktinstinkt är en sak, men aggressiva tendenser är något annat. Och visst kan man försöka "bota" detta med t.ex. kastrering och diverse beteendeträning e.dy. men som du säger Pålle så skulle jag ta den "lättare" vägen då. Hellre det än att oroa mig för att barnen eller någon annan blir biten, och hunden kan ju omöjligt må bra av att vara så "in the edge" hela tiden.

jo i ett sådant fall skulle ja nog göra lika  eller omplacera    men tyvärr så har det ju sina problem det med i blad  men ett bra tipps innan det slutliga beslutet tas kan ju vara att gå till en hundpsykolog .

[fauve]

Vad tycker ni? är det alltid fel med hårdhandskarna.

Nej, det kan finnas tillfällen när det är rent av nödvändigt, MEN det är alltid fel med misshandel/våld som standard/första val.
Det är också skillnad på att vara hård, men bestämd och på att vara rent hårdhänt och elak.

Hundar är inte gjorda av socker och tål att tas tag i om situationen kräver det! Många hundägare ger alldeles för okonsekventa, oklara och luddiga signaler i en del situationer = hundarna vet inte vad som väntas av dem och kan då i slutänden agera helt galet.
Ergo: de flesta hundar som beter sig illa är fostrade till det. Omedvetet, men ändock,,

[pålle]

Nej, det kan finnas tillfällen när det är rent av nödvändigt, MEN det är alltid fel med misshandel/våld som standard/första val.
Det är också skillnad på att vara hård, men bestämd och på att vara rent hårdhänt och elak.

Hundar är inte gjorda av socker och tål att tas tag i om situationen kräver det! Många hundägare ger alldeles för okonsekventa, oklara och luddiga signaler i en del situationer = hundarna vet inte vad som väntas av dem och kan då i slutänden agera helt galet.
Ergo: de flesta hundar som beter sig illa är fostrade till det. Omedvetet, men ändock,,

Kan bara hålla med  alldeles för vanligt att konsekvensen brister  sen heter det att det är fel på hunden  har sett samma problem med hästar.

[Elcyion]

Nu har jag inte orkat läsa alla svaren, men jag anser att nästan ALLA problem kan lösas utan att "ta i med hårdhandskarna". Som tex. gråhund/husky-tiken jag hade här.
Hon vaktade sina ben. Kom jag för nära henne, visade hon hela garnityret och morrade på mig nerifrån magen. Jag tvekar inte på att hon skulle ha kunnat bita mig om jag hade pressat henne. Detta beteende visade sig först och främst med nya märgben. Var de halvätna var det inga problem att gå fram.
Visst, jag hade kunnat gå fram. Riskera att bli biten och "bestraffat" henne för beteendet. Men jag valde en helt annan taktik: byteshandel.

Nästa gång hon fick ett nytt märgben, hade jag laddat upp med supergott godis (små små råa köttbitar). Hon fick ha benet själv en stund och tugga på det. Sedan när hon accepterade att jag var i närheten, erbjöd jag henne en köttbit. Hon fick då valet att fortsätta tugga på sitt ben eller släppa det för att kunna ta köttbiten jag erbjöd. Det valet var inte helt självklart till att börja med.
Men efter 3-4 försök, släppte hon sitt ben och tog köttbiten. I början var det bara det. Nästa steg var att när hon släppte benet, tog jag det samtidigt som hon tog köttbiten, och sedan gav jag tillbaka benet på en gång.
Efter ca. 2 veckor med denna träning, kunde jag dra ut både det ena och det andra direkt ut munnen på henne. Vad jag kommer ihåg nu hittade hon en halväten glasstrut, en halväten baguette, någon form av negerboll/delikatoboll utomhus. Hon ville inte släppa själv (ett riktigt loss-kommando var inte inlärt). Men hon accepterade att jag stoppade in fingrarna i hennes mun och drag ut det.

En hund som reagerar negativt på barn/gör felaktiga saker runt barn går oftast att träna med klicker/positiv förstärkning. Det handlar i grunden bara om att erbjuda ett alternativt (godkänt beteende) och sedan belöna det. Beteendet kan vara allt från att ligga ner på golvet (istället för att hoppa) eller att gå undan istället för att bli utåtagerande (en hund som känner sig trängd av barn). Vilken typ av alternativt beteende du belönar, beror på vad problemet är och vad som är mest praktiskt.

[Gronavagen]

Jag lever med en hundflock och jag har fått ta i med hårdhandskarna.

Jag accepterar inte:

Slagsmål

Resursförsvar

Mobba katter

Äta mina skor/vantar osv

Oftast räcker det med ett diafragmakommando, men krävs det som vid hundtjafs, separerar jag med det som det krävs.

Nu har inte mina tjafsat på bra länge och de är inte rädda för mig, de vet bara att mitt ord är lag (fast när jag inte ser är ju reglerna som bortblåsta).....

[Just_me]

Jag har som grundregel att utgå från hur djuren själv kominucerar.
Hade en häst som utvecköade en ovana. Hon bet mig och stampade på mina tår när jag var ouppmärksam.
Tillslut så tröttnade han som ägde stallet på att jag lät henne komma undan och sa åt mig att jag var tvungen att ta tag i det. Annars skulle hon snart gå ännu längre.

Nästa gång hon stamapade mig på foten markerade jag med foten mot henne buk. Jag sparkade inte! Men satte dit foten och tryckte till.
Det var så han ansåg att ett sto skulle gjort med en unghäst som jävlades i flocken.
Hon gjorde inte om det igen.

Hund har jag som grövst bitit i örat, hårt. Det var på min pittbull (som använts i hundkamp) när han morrade åt mig för att skydda ett ben. Han kunde jag lägga runt på rygg när han blev "manisk".

[evel]

Är helt inne på Elcyions linje...

ALLA beteenden går att ändra genom att uppmuntra *rätt* beteenden istället för att bestraffa!
All bestraffning är i mina ögon bara en (rätt usel) snabblösning - då det inte löser grundproblemet. En rädd och osäker hund kan uppfattas som "dominant" och då löser man ju ingenting genom att bestraffa och dominera hunden till undergivenhet.

Att bita en hund i örat vid resursförsvar hade kunnat sluta riktigt illa 


Nej, när det gäller djur ska det bara vara mjuka metoder, beröm när de gör rätt istället för bestraffning när de gör fel.


Det visar sig ju om inte annat av Grönavågens inlägg... Bestraffning fungerar för stunden, men eftersom de inte LÄRT sig någonting så återkommer ju problematiken?

[Just_me]

Är helt inne på Elcyions linje...

ALLA beteenden går att ändra genom att uppmuntra *rätt* beteenden istället för att bestraffa!
All bestraffning är i mina ögon bara en (rätt usel) snabblösning - då det inte löser grundproblemet. En rädd och osäker hund kan uppfattas som "dominant" och då löser man ju ingenting genom att bestraffa och dominera hunden till undergivenhet.

Att bita en hund i örat vid resursförsvar hade kunnat sluta riktigt illa 


Nej, när det gäller djur ska det bara vara mjuka metoder, beröm när de gör rätt istället för bestraffning när de gör fel.


Det visar sig ju om inte annat av Grönavågens inlägg... Bestraffning fungerar för stunden, men eftersom de inte LÄRT sig någonting så återkommer ju problematiken?

Grunden är ju att veta vad du har för hund.
I mitt fall handlade det om en orädd, kaxig terrier. Jag är inte rädd för orädda hundar, men skulle aldrig gå nära en rädd hund.
Även djur markerar med "våld", skulle min hund naffsa min unge i fingrarna på ett aggresivt sätt skulle jag inte bara ryta i ordentligt utan fundera på att kanske göra mig av med hunden.
Är det däremot så att ungen just kladdat med köttfärs.. ja då äre ju en annan sak.

En hund lär sig hela tiden. Men man kan inte gå och ignorera dåligt beteende när det kan innebära en fara för andra i längden. Det om något är ansvarslöst.