OK, med "jägare" menade jag wannabies och dom som skjuter på allt som rör sig utan att tänka sig för. Det var inte ansvarstagande jägare jag menade, och jag hoppas att dom flesta vet när det är säkert att skjuta.

Min granne är tyvärr "jägare". I somras hade jag en räv som tog några höns, hon hade en kull valpar att försörja. Jag var inte ledsen för det, jag är ju inte "djurvän" och dessutom tyckte jag det var kul med Mor Räv och hennes ungar. Grannen däremot letade upp en skabbräv ...   Nu finns det inga rävar här längre.  

Det är ok gueer.....är bara lite trött på att utpekas som samvetslös idiot för att jag har en bössa som arbetsredskap.

/Fred

Kanske skall vi återinföra svartråttan i städerna, vore mysigt i gamla stans gränder tex, ingen har ju dött av pesten som spreds av svartråttan på hundratals år, alltså helt ofarlig eller...
Vägglusen kunde också vara trevlig att återinföra.

Svartråttan är ju utkonkurrerad av brunråttan sedan många år och sådana vimlar det av i städerna. Vägglus börjar det också vara gott om.

jag blir hellre jagad av vargar  va de inte så orup sjöng en gång i tiden
så lycka till me lusen
/peter

Min granne är tyvärr "jägare". I somras hade jag en räv som tog några höns, hon hade en kull valpar att försörja. Jag var inte ledsen för det, jag är ju inte "djurvän" och dessutom tyckte jag det var kul med Mor Räv och hennes ungar. Grannen däremot letade upp en skabbräv ...   Nu finns det inga rävar här längre.  

Det här får du förklara lite bättre. Menar du att han släppte ut en skabbräv i närheten av dig? Kan du i så fall bevisa det?

bevisa och bevisa ... nej det kan jag inte.

Men han berättade det själv. Men skabbräven var skjuten förståss.

Vill bara påpeka att det finns bra och dåliga individer i alla grupper.

Jag föreslår att du polisanmäler honom för djurplågeri. Om det är sant som du säger så vill vi jägare inte ha den typen av folk bland oss.
En skabbräv skall eldas upp. För att inte smitta andra rävar. Det är lag på det.
Även du begär ett brott om du inte anmäler det.

Just i dagarna grasserar en vargdebatt i mitt  län. En jägare som gör sig till talesperson för alla jägare förespråkar total utrotning av alla vargar. Trots att jag är fårägare och jägare kan jag inte skriva  under på uppropet.Rädslan för våra stora rovdjur bottnar i okunskap,anser jag. Så mycket som jag vistats i skogen har jag aldrig kännt mig hotad. Viltet känner vår vittring långt före vi har upptäckt dom, och flyr hellre än att ta en fight. De jägare som har fått närkontakt med villtet har oftast haft en hund som lockat villtet tillbaka till jägaren, eller skadskjutit viltet.Och vi djurägare som har våra tamdjur på bete får utrusta våra hagar så villtet hålls utanför. Jag känner till betydligt fler får som blivit rivna av hundar , än som blivit rivna av lo/ varg(=o). Dessutom är det inte helt ovanligt att jägare av misstag skjuter sin hund då den står bakom t.e.x. älgen. Jag är m.a.o. för en livskraftig viltstam i Sverige!

Halle, jag kunde inte sagt det bättre själv
Naturligtvis måste vi få freda vår tamboskap om dom blir angripna. Att avskjuta när vi fått en tillräkligt livskraftig vargstamm ser jag inte heller som ett problem, men dit är det ännu långt. Jag som vistas mycket i fjällen här i Västerbotten ser vad som hänt med vår rovdjurstam där. Den är nästintill obefintlig. Och när de större rovdjuren försvinner så försvinner även de mindre, t.ex. fjällräven, eftersom de är  beroende av slaktrester som te.x. lo lämnat efter sig  för sin överlevnad. I ett naturreservat hittade vi en gång en tjuvskjuten kungsörn, och jag blev förtvivlad. Det oresonliga hatet som man känner mot rovdjur hos vissa här uppe skrämmer mej mer än rovdjuren själva.

Så otroligt; vackra, fina, respektfulla, underbara, magnifika, ståtliga djur!
Att man vill utrota dom? det förstår jag mig inte på.
Utrota människan istället vargen - om man nu måste utrota nåt. Vargen har mera värde typ.

Det var ingen tillfällighet att våra förfäder utrotade vargen det måste ha varit någn anledning bakom det

Vargar har jagats hårt eftersom de uppfattats som ett reellt hot mot människans möjligheter till försörjning i tider då den primära försörjningsbasen var djurhållning (på skogen) och odling. Så länge som samhället var hyfsat agrart baserat var vargen intet annat än ett skadedjur.

Idag är situationen lite annorlunda. Den absoukluta majoriteten v svenskarna bor i städer. Majoriteten av de som bor på landsbygd gör det i icke vargdrabbade områden. Detta innebär givetvis att en ytterst liten del av vår befolkning i praktiken är berörda av vargproblematiken. Men för dem det berör är problematiken ytterst reell. Jag tror att det största problemet är känslan av att bli berövad en känsla av frihet och säkerhet är det absolut värsta. Då spelar det ingen roll att älg, vildsvin och rådjur är de farligaste djuren i vår natur (inblandnignen i trafikolyckor) eller att bjornen är det rovdjur som är farligast för människan. Känslan av att man blir överkörd av stadsbor som inte lever med vargen dagligdags är en av källorna till frustration. Sedan är det i de värsta varghatarbygderna en stor frustration från början iom att det ofta är rätt hög arbetslöshet och inte sällan avflyttningsbygder. Mot vargen kanaliseras all denna frustration.

Det är i alla fall så jag har förstått läget. Ingen lätt fråga. Inte lätt att vara sansat för eller emot. Själv var jag solklart för att vi skall ha mycket rovdjur. Åtminstone tills jag råkade ut för lo på min gård.... Då tappade jag lite sansen och började fundera på att sätta mig och vaka med bössan.... Nu gick det aldrig så långt och det var väl tur, men det gav mig en helt annan förståelse för de som lever med större rovvilt inpå knuten för jämnan. Jag tror personligen att man kan leda bort en del av frustrationen och hatet genom att tillåta skyddsjakt ungefär så som nu sker men att man i tillägg till detta släpper ett par djur till licensjakt varje år. Då kommer man ifrån att vargutvecklingen uppfattas som skenande, då kan man invagga ffolk i en känsla av kontroll oavsett om man låter vargstammen fortsätta öka eller ej. Men känslan av att det finns något att göra är nog det absolut viktigaste.

Jag tror personligen att man kan leda bort en del av frustrationen och hatet genom att tillåta skyddsjakt ungefär så som nu sker men att man i tillägg till detta släpper ett par djur till licensjakt varje år. Då kommer man ifrån att vargutvecklingen uppfattas som skenande, då kan man invagga ffolk i en känsla av kontroll oavsett om man låter vargstammen fortsätta öka eller ej. Men känslan av att det finns något att göra är nog det absolut viktigaste.

Håller helt med.
Lodjuren är betydligt flera och ställer till med mera problem men man hör sällan någon spy ut sitt hat på dom.
För där känner jägarna att dom är med och förvaltar och då är dom också mindre "gnälliga"