bäcköring

[Rosten]

Mat är inte allt i livet. Man lever inte av bröd allenast. Det finns en viktig aspekt med människan som biologisk varelse med en massa genetisk lagrade drivkrafter som undertrycks och glöms bort i det moderna konsumtionssamhället. Vi behöver göra annat än jobba ihop mat för att må bra. Vi är djur med lite polityr utanpå.

Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?

Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?

Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.

[Neiklot]

Ja, jag vill inte kritisera (inte alls!).

Men alla har olika syften.

Ang. "hobbyfiskarna" du skrev om tidigare är ju dessvärre ingen ovanlig syn.

Jag fiskar ju själv väldigt mycket (ibland väldigt väldigt mycket!) och har även lett ett par forskningsprojekt ang. fiskars liv, biotoper och framförallt - hur dom klarar sig efter en kamp med spö och rulle. (forskat ganska mycket kring karp och odlad regnbåge i såkallade "put n takevatten" - Bla. om dom bibehåller sitt naturliga beteende).

En korrekt tillbakasläppning där kroken varit placerad i mun/läpp/gom påverkar inte fisken alls eller obetydligt.

En korrekt  tillbakasläppning innebär följande:

En bra håv med en bra nät (finmaskigt och utan knutar). Gärna stor och vid.
Minimal hantering med händer, och vid förekommande ska händerna vara blöta!
Vid behov låta fisken vila upp sig i håven (under vatten) eller att man håller fisken försiktigt under buken och för fisken lite fram och tillbaka så den får vatten (syre) igenom gälarna på ett effektivt sätt. (Är fisken trött orkar den inte alltid andas själv, tappat andan helt enkelt).

Vid krokning i gälar eller svalj är oftast <- en avlivning det mest humana sättet.

Och efter avlivning TAR MAN FISKEN MED SIG HEM och äter upp den.

Är det mört eller dyl. kan den åtminstone få gå till katten..

Allt annat är utan respekt för både livet och världen.

Ang. avlivning så görs detta allra bäst genom att bryta nacken av fisken och sedan ta ur den så snart som möjligt. Sticka kniven i skallen eller slag i huvudet är oftast (nästan aldrig) inte fullkomligt och borde egentligen vara förbjudet.


Kan liknas vid att slå en höna (bedöva) i nacken utan att avbloda (avliva) den.

[Rosten]

En bekant till mig åkte runt i hela byn för att visa den gädda som han dragit upp förra sommaren som vägde 10.7kg
När alla hade sett den så grävde han ner den.

Enda svaret som jag fick varför han inte släpte tillbaka den om han ändå inte hade tänkt att äta upp den var.
Jag har aldrig fått en sån stor gädda förut.

[Neiklot]

Ja, det är sorligt! 

I höstas var jag och min svåger/bästa vän ute och fiskade lite gädda i en fin fiskesjö ca 3mil norr om Karlshamn.

När vi kom dit låg där 2st 1,5kg gäddor på bryggan.
Vi tänkte att "Ja, dom är väl bara ute och ror och tar hand om dom sen".
Efter ett par timmar kom vi tillbaka för att avnjuta en kopp kaffe och lite smörgåsar.
Då låg där Ytterligare 3st gäddor, samtliga över 4kg (varav en fortfarande påtaligt levde - stucken i huvudet).

Alltså, nu då totalt 5st gäddor.

När vi satt där, kaffebrasan tänd och smörgåsarna hade börjat avnjutas så kom det in en båt.

3st danska fiskare kommer in, och jag och svågern bestämmer och för att gå ner och fråga, om det möjligen är deras gäddor. (vi var ganska arga och irriterade!  ).

Ja, jo, det var ju deras gäddor. (stora stola flin hade dom, alla tre).
- Jaha, tycker ni att man gör så? Den ena lever ju fortfarande!!
Nej det tyckte dom ju inte.
- Brukar ni fiska? frågar vi.

Jodå, det var tydligen erfarna sportfiskare.

Efter mycket om och men, lite skäll och lite annat, så lovade dom att ta hand om fiskarna.

Vi åkte ner till Tomas (på gården där man köper fiskekorten), och körde tillbaka efter ca 15min.
Då mötte vi danskarna, i full fart bort från sjön och med foten på gasen (liten skogsväg).

Visst hade dom tagit hand om gäddorna!.. Och slängt dom 20meter in i skogen istället!!!!.


/Neiklot!
(Ps. gäddorna var fortfarande fina och fräscha, och dom åkte med oss hem och ner i frysen.
Ugnstekt gädda är aldrig fel! Ds.)

[Ren Hals]

Hur som helst: Bäcköring är rätt benämning på just öring som är stationär i det rinnande vattnet.

Nej, det är (lekmanna-)namnet på pyttesmå öringar i typ bäckar. I rinnande större vatten finns ofta större stationär insjööring, ibland i vikter upp till 5-6 kilo, 80-100 cm långa. Ingen skulle komma på tanken att kalla en sådan för bäcköring. I större vattendrag förekommer även ofta öring som vandrar upp från sjöar eller som tillfälligt går upp i älven från sjön för att äta, tex när åsandsländan kläcker.

[Ren Hals]

Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?

Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?

Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.

Men din kritik riktar sig ju mot alla som fiskar, jagar och har husdjur av något slag. Och de fiskar jag tappar eller råkar skada är ju olyckor. Hur många djur råkar du skada när du åker bil, buss, tåg eller flyg? Hur stressade blir de djur som råkar komma i närheten av vägen? Bara för att du vill hälsa på mormor...eller ha lite roligt? Om du vill försäkra dig om att aldrig skada eller stressa djur hoppas jag verkligen att du aldrig köper några animaliska produkter eller andra produkter överhuvud taget. Din tröja som du har på dig, tex... Hur många djur har fått sätta livet till, bli sjuka eller stressade vid bomullsodling, transporter, industrier, etc - bara för att du vill vara lite fin? Som några enstaka exempel på hur fånig din inställning är...
Jag håller med om att man ska ha respekt och är skyldig att ha kunskap om hur man minimerar skadan. Men om man vill värna fiskliv och minska lidande så bör man rikta in sig på yrkes- och industrifisket. Där kan du snacka om lidande i kubik och noll respekt för liv. Och som sagt - att bli mat är inget hedersuppdrag för en fisk. De skiter helt i ditt syfte och är knappast beredda att dö för din ädla sak. Att du kan få det till något mer etiskt att döda en fisk än att låta den leva låter som nån filosofi du fått i dig via Disney-filmer.

[Neiklot]

Nej, det är (lekmanna-)namnet på pyttesmå öringar i typ bäckar. I rinnande större vatten finns ofta större stationär insjööring, ibland i vikter upp till 5-6 kilo, 80-100 cm långa. Ingen skulle komma på tanken att kalla en sådan för bäcköring. I större vattendrag förekommer även ofta öring som vandrar upp från sjöar eller som tillfälligt går upp i älven från sjön för att äta, tex när åsandsländan kläcker.

Jahopp..


Pyttesmå öringar vet jag inte.

För två veckor sedan hade jag två killar från Rävlanda med mig, på guidad tur.

Den ena killen fick en bäck <- öring på 1,7kg.

Jag tyckte inte den var så liten, och jag tror han höll med för det var personbästa för hans del.

Eller jo, om man jämnför med havs <- öring på 10kg...


Citat ur en bok av Jens Ploug Hansen. (Stora boken om Spinn- och Haspelfiske, Rabén Prisma.)

"Öringen (salmo trutta) har som art visat sig vara mycket anpassningsbar. Den finns i klara, syrerika älvar, åar, bergsbäckar och sjöar, där den har utvecklat olika former. Biologiskt sett är bäcköring (salmo trutta farioa), insjööring (salmo trutta lacustris) och havsöring (samo trutta trutta) samma art.
I många vatten utvecklas både bäcköring, insjööring och havsöring från en och samma fisk, beroende på om avkomman blir var i strömmande vatten, beger sig ut i sjön eller vandrar ut i havet. Fiskarna utvecklar olika beteende och färgteckning, men det är egentligen bara fjällprovet som kan visa vad som är vad."

[Ren Hals]

Pyttesmå öringar vet jag inte.
För två veckor sedan hade jag två killar från Rävlanda med mig, på guidad tur.
Den ena killen fick en bäck <- öring på 1,7kg.

Inte vet jag, men det kanske handlar om dialektala skillnader. Jag har aldrig någonsin hört någon kalla en större öring för bäcköring. I alla sammanhang jag läst/pratat/hört något om öringar allt sedan jag var liten har bäcköring varit synonymt med "öring i mindre bäckar understigande en storlek av tjugofem cm" - typ. Själv har jag varit aktiv i föreningar runt sportfiske och framför allt flugfiske sedan sjuttiotalet och har träffat de flesta auktoriteter på området. Men aldrig har jag träffat någon som skulle kalla en lite större öring i ett strömvatten för bäcköring. Du kan läsa igenom alla mina snart trettio årgångar av "FiN" utan att hitta en enda rad där någon kallar en sådan öring för bäcköring.
Ta inte illa upp, men själv förknippar jag namnet bäcköring med amatörer och semestermetare. Men som sagt, det kanske handlar om dialektala skillnader? Det finns ju många benämningar på öring - forell säger de riktiga amatörerna, laxöring har jag ofta hört lite äldre norrlänningar kalla den och stenbit är ett ganska vanligt namn ännu i Jämtland och Ångermanland, särskilt bland äldre människor på landsbygden.

[Ren Hals]

Citat ur en bok av Jens Ploug Hansen. (Stora boken om Spinn- och Haspelfiske, Rabén Prisma.)

"Öringen (salmo trutta) har som art visat sig vara mycket anpassningsbar. Den finns i klara, syrerika älvar, åar, bergsbäckar och sjöar, där den har utvecklat olika former. Biologiskt sett är bäcköring (salmo trutta farioa), insjööring (salmo trutta lacustris) och havsöring (samo trutta trutta) samma art.
I många vatten utvecklas både bäcköring, insjööring och havsöring från en och samma fisk, beroende på om avkomman blir var i strömmande vatten, beger sig ut i sjön eller vandrar ut i havet. Fiskarna utvecklar olika beteende och färgteckning, men det är egentligen bara fjällprovet som kan visa vad som är vad."

Tja, det där har jag ju aldrig sagt emot. Det jag diskuterar är ju hur namnet bäcköring används och uppfattas av i princip alla i nöjesfiske-sammanhang.

[grimbart]

Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?

Dom fiskar så du tappar och aldrig får upp, hur skadade är dom?
Hur stressade är dom fiskar som du släpper tillbaka?
Hur skadade är deras slemhinnor som du sätter tillbaka?

Jag har sett för mycket skit bland alla dessa hobbyfiskare.
Kolla bara på vintern. Det kan ligga högvis med småaborre på isen.
Varför fortsatte man att plocka upp hela stimmet. Enda meningen med det måste vara att få ha lite kul.
Precis som du Ren Hals vill ha.

de som utövar catch and release spenderar massvis med pengar på knutlösa håvar,fiskmattor uppblåsbara..fuktar händerna vid kontakt med fisken för att inte skada slemhinnor..har nästintill kirurgisk utrustning för att lossa krokar i mun eller hals..det finns dessutom särskild salva att smörja på krokhålet i fisken.. i härlanda tjärn bedrivs karpfiske och fiskarna har fångats i flera år och återutsatts..vilket bevisar att de inte dött av några skador..karpar har specifika mönster som gör att man ser skillnad på individerna..

vintertid är det svårt att återutsätta fisk och de som räknar med att göra det fiskar inte kalla dagar då risk finns för frostskador på ögon mm
sommartid i hög värme får man drilla fisken fort och inte trötta ut den onödigt mycket innan återutsättning.

många fiskarter är riktiga utmaningar att få på kroken men då de smakar skit passar det bättre att återutsätta dem..
de som blir skadade används till rävåtel eller kattmat.

vintertid så drar jag gärna upp abborre efter abborre i hålen..de stora blir mat och de små åtel eller kattmat..

hur ser du det med folk som har sällskapsdjur som de inte äter upp? de har ju djuren i fångenskap för nöjes skull..

[Jonas från Backfors]

"Nya" rön säger att det bästa för fisket(få stora fiskar i vattendraget) är att fiska upp så mång småfiskar man bara kan. Detta för att det annars blir sådan konkurrens mellan småfisken att de ibland inte ens når könsmogen ålder och oftast aldrig blir direkt stora för att bli matfiskar. Om man däremot bara tar upp stora fiskar kan man skada beståndet och göra så att för många småfiskar överlever och därmed blir det återigen massa småfisk och ingen stor fisk kvar i sjön. Så att fiska upp småfisken kan vara bra, om man vill få stora matfiskar framöver alltså

[Nordjämten]

"Nya" rön säger att det bästa för fisket(få stora fiskar i vattendraget) är att fiska upp så mång småfiskar man bara kan. Detta för att det annars blir sådan konkurrens mellan småfisken att de ibland inte ens når könsmogen ålder och oftast aldrig blir direkt stora för att bli matfiskar. Om man däremot bara tar upp stora fiskar kan man skada beståndet och göra så att för många småfiskar överlever och därmed blir det återigen massa småfisk och ingen stor fisk kvar i sjön. Så att fiska upp småfisken kan vara bra, om man vill få stora matfiskar framöver alltså

Detta var ju dock inte så nytt, utan har lärts ut i fiskevårdskurser och biologikurser runt om i landet i ett bra tag. Fiskar man bara upp stora fiskar så finns det snart inga stora fiskar kvar, helt jämförbart med om man bara skjuter stora älgtjurar så försämras hornkvaliteten osv. osv.
Mvh

[christinag]

Att du kan få det till något mer etiskt att döda en fisk än att låta den leva låter som nån filosofi du fått i dig via Disney-filmer.

Jag kan ändå hålla med på ett sätt. Och dessutom - är det så säkert att den fångade fisken överlever i det långa loppet? Vad säger din forskning?

Jag kan delvis svara på detta själv, jag har sett många fiskar med ärr från krokar. Så dom överlever nog till viss del.

Men jag undrar ändå: Det ospecifika immunförsvaret skadas hos fisken när man skadar slemskiktet på huden. Håvar skrapar rätt bra och tillför fakultativt farliga bakterier mm. Är fisken frisk från början återhämtar den sig - med det kostar energi som den kanske hellre skulle ha satsat på fortplantning exempelvis.

Och stressmomentet sätter långtgående spår, på precis samma sätt som hos en stressad människa. Därmed urlakas fiskens mineraldepåer förutom de rent omedelbara stressreaktionerna och organpåverkan. Efter ett antal stressmoment så minskar leverns funktioner och musklerna får det jobbigt. Och då klarar den inte att fly från rovdjur etc. Vad betyder det för arten att stora, annars framgångsrika exemplar inte får tillfälle att fortplanta sig?

Att återhämta sig från detta stressmoment kostar för mycket mineraler och energi hos en ungfisk anser jag. Hos en vuxen fisk kan det finnas tillräckliga depåer för att den skall klara detta. En gång. Och kanske en gång till. Men vad lämnar den vidare till nästa generation? Sämre mängd näringsämnen etc till rom och sperma? Vad händer då?

de som utövar catch and release spenderar massvis med pengar på knutlösa håvar,fiskmattor uppblåsbara..fuktar händerna vid kontakt med fisken för att inte skada slemhinnor..har nästintill kirurgisk utrustning för att lossa krokar i mun eller hals..det finns dessutom särskild salva att smörja på krokhålet i fisken.. i härlanda tjärn bedrivs karpfiske och fiskarna har fångats i flera år och återutsatts..vilket bevisar att de inte dött av några skador..karpar har specifika mönster som gör att man ser skillnad på individerna.

Det här räcker inte för att legitimera nöjesfiske för min del. Det är snarare ett exempel på hur man inte bör göra. Salvor, pyttsan. Så det är ok att släppa ett antal stackars djur i en grop och fånga och fingra på dom bara för att vi kan och får lust på det? Njae känns inte riktigt rätt för min del. Men allt som minskar lidandet får en liten röst från mig i alla fall.

Inte vet jag, men det kanske handlar om dialektala skillnader. Jag har aldrig någonsin hört någon kalla en större öring för bäcköring. I alla sammanhang jag läst/pratat/hört något om öringar allt sedan jag var liten har bäcköring varit synonymt med "öring i mindre bäckar understigande en storlek av tjugofem cm" - typ.

Nä precis. Men såhär är det: De där stora "bäcköringarna" är nog inte riktigt på sin rätta plats här i livet. De har säkert blivit instängda av olika vandringshinder, naturliga eller pga människan. Det är knappast deras naturliga habitat. De var egentligen på väg någonstans men blev förhindrade att simma vidare. Att kalla denna strandsatta fiskindivid för Bäcköring anser jag därför är fel. Det stämmer inte heller med Skogsvårdsstyrelsens eller fiskeriverkets definitioner då jag jobbade med öringar.

[Neiklot]

Ja, egentligen är det strunt samma vad vi kallar fisken.

Öring som öring, oavsett storlek, livsmiljö och sätt den fångats på.

Men ska det vara en -enhetlig- benämning på öring, så borde det väl då vara just - öring?

Och inget annat. . .

Dom dialektala skillnaderna finns ju alltid?


För mig är det ett enkelt sätt att särskilja över vilken typ av vattendrag man fångat fisken i.

En insjööring kallar jag, den öring man fångar i sjön.. som ett ex.
Om det nu inte är uppenbart att det rör sig om silverblank vandrande havsöring (eller för den delen, en fisk i lekdräkt)


Och ÄVEN om man kallar det för forell, så är det för min del helt ok.
Jag dömmer ingen för att vara "amatörer eller semestermetare" pga hur dom använder språket.


christinag: Påverkan på fiskens fortsatta fortplantning påverkas knappt alls, under förutsättningen att man inte fångar fisken precis innan eller under lektiden.

Och fiska, med catch n release, precis efter leken är egentligen inte heller att föredra.

Ang. hur det är rätt eller fel, att kalla vad för vad, så är det som J. P Hansen skriver, enbart ett fjällprov som kan bevisa vad som är vad.

Och inte vill vi väl att amatörfiskare såväl som proffs, ska ta fjällprover på fiskarna?

[Neiklot]

Men varför måste man då stressa fiskar och skada dom med enda syfte att få ha lite roligt själv?
Mår fisken bättre av att du drar upp den för att sedan släppa tillbaka den för att ditt liv skall bli roligare?

Tänkte på en annan sak, hur många jägare jagar inte räv och grävling (som ex)?
Stressar dom med hundar, hundar som springer ner i gryten och stressar djuren till max.
Och sedan skjuter djuren och gräver ner dom?

Ganska vanligt, bland dom som jagar just räv och grävling.

Det jag menar är, att detta är ju också enbart för det egna nöjets skull?
Och inte djurets..

Räven mår ju knappast bättre av stress, skott och att ligga under en rotvälta?

[Nordjämten]

Tänkte på en annan sak, hur många jägare jagar inte räv och grävling (som ex)?
Stressar dom med hundar, hundar som springer ner i gryten och stressar djuren till max.
Och sedan skjuter djuren och gräver ner dom?

Ganska vanligt, bland dom som jagar just räv och grävling.

Det jag menar är, att detta är ju också enbart för det egna nöjets skull?
Och inte djurets..

Räven mår ju knappast bättre av stress, skott och att ligga under en rotvälta?

Njae, det huvudsakliga syftet med predatorjakt är just att få ner predatorsstammarna lite och därigenom få mer matvilt, vilket i sig är helt och hållet rätt i och med att vi människor fortfarande tillhör naturen. Skall vi fortsätta med att påverka naturen i allt vi gör här på jorden så förstår jag faktiskt inte varför vi skall göra det halvhjärtat, vi är den rådande toppredatorn och således så skall väl vi också jaga och äta andra djur.
Mvh

[pålle]

Njae, det huvudsakliga syftet med predatorjakt är just att få ner predatorsstammarna lite och därigenom få mer matvilt, vilket i sig är helt och hållet rätt i och med att vi människor fortfarande tillhör naturen. Skall vi fortsätta med att påverka naturen i allt vi gör här på jorden så förstår jag faktiskt inte varför vi skall göra det halvhjärtat, vi är den rådande toppredatorn och således så skall väl vi också jaga och äta andra djur.
Mvh

Ja tänk om alla resonera så då blide det inte mycket kvar .

[regnpipan]

Skriv i egenskap av moderator: Försök att undvik att dra in tråden på jaktens vara eller inte vara eller det moraliska / omoraliska i att jaga predatorer.
Trådens grundidé: bäcköring räcker långt nog speciellt med det mått av påspädning kring begrepp, samt fiske av olika slag över lag som gjorts.

[Ren Hals]

Men jag undrar ändå: Det ospecifika immunförsvaret skadas hos fisken när man skadar slemskiktet på huden. Håvar skrapar rätt bra och tillför fakultativt farliga bakterier mm. Är fisken frisk från början återhämtar den sig - med det kostar energi som den kanske hellre skulle ha satsat på fortplantning exempelvis.
Och stressmomentet sätter långtgående spår, på precis samma sätt som hos en stressad människa. Därmed urlakas fiskens mineraldepåer förutom de rent omedelbara stressreaktionerna och organpåverkan. Efter ett antal stressmoment så minskar leverns funktioner och musklerna får det jobbigt. Och då klarar den inte att fly från rovdjur etc. Vad betyder det för arten att stora, annars framgångsrika exemplar inte får tillfälle att fortplanta sig?
Att återhämta sig från detta stressmoment kostar för mycket mineraler och energi hos en ungfisk anser jag. Hos en vuxen fisk kan det finnas tillräckliga depåer för att den skall klara detta. En gång. Och kanske en gång till. Men vad lämnar den vidare till nästa generation? Sämre mängd näringsämnen etc till rom och sperma? Vad händer då?
Det här räcker inte för att legitimera nöjesfiske för min del. Det är snarare ett exempel på hur man inte bör göra. Salvor, pyttsan. Så det är ok att släppa ett antal stackars djur i en grop och fånga och fingra på dom bara för att vi kan och får lust på det? Njae känns inte riktigt rätt för min del. Men allt som minskar lidandet får en liten röst från mig i alla fall.
Nä precis. Men såhär är det: De där stora "bäcköringarna" är nog inte riktigt på sin rätta plats här i livet. De har säkert blivit instängda av olika vandringshinder, naturliga eller pga människan. Det är knappast deras naturliga habitat. De var egentligen på väg någonstans men blev förhindrade att simma vidare. Att kalla denna strandsatta fiskindivid för Bäcköring anser jag därför är fel. Det stämmer inte heller med Skogsvårdsstyrelsens eller fiskeriverkets definitioner då jag jobbade med öringar.

Jo, jag kan hålla med om man säkert orsakar ett visst mått av lidande när man nöjesfiskar - precis som vid alla aktiviteter, alla transporter, all byggnation, alla resor och i princip alla fritidsaktiviteter och hobbies. Men vem ska bestämma vad som är nödvändigt och vad som är onödigt? Någon kanske tycker att mitt nöjesfiske är onödigt, jag kanske tycker att det mesta folk i allmänhet gör är onödigt. Faktum är att jag tror att om man med nödvändigt menar "ett minimum för att överleva momentant" så hamnar kanske 95 procent av alla mänskliga aktiviteter i kategorin onödigt. Onödiga aktiviteter som dessutom skadar, sliter, tär på resurser och orsakar lidande. Bara att någon vill ha en trädgård med gräsmatta, köksland och bärbuskar måste ju generera ett enormt lidande i form av ett stort antal skadade och dödade insekter/leddjur. Är en trädgård nödvändig? Är det nödvändigt att ha höns? Är det nödvändigt att spela musik? Är det nödvändigt att du har en dator? Produktionen av den måste ju under vägen ha orsakat en massa lidande, för människor och för andra livsformer.
Men med kunskap och respekt försöker jag ändå minimera lidande när jag fiskar. Jag fiskar med hullinglös krok (inga ärr!), jag tar i princip aldrig i fisken (inga slemhinneskador!) och använder aldrig håv. Jag bara krokar av fisken med hjälp av en peang som jag nyper fast i kroken och hakar av. I bland ser jag tydligt att fisken är medtagen efter fajtem och då försöker jag hålla den i stjärtspolen en stund tills den återhämtat sig och mjölksyrenivån sjunkit. När jag är ute på vandringar och längre äventyr är fisken en del av kosthållningen och då avlivar jag och äter en mindre fisk varje dag.
Eftersom i princip all insjöfisk i svenska sötvatten är oduglig som människoföda (framför allt pga organiskt kvicksilver - även i avlägsna fjällvatten...) och inte ska ätas mer än några enstaka gånger per år betyder det ju att nöjesfisket som företeelse skulle försvinna om man måste äta all fisk man fångar. Och om nöjesfiskarna försvann skulle ingen bevaka de sista fria strömvattnens överlevnad och snart skulle de få levande vatten vi har kvar vara totalt exploaterade. Det är tack vare nöjesfiskarna vi över huvud taget har några levande vatten kvar idag.

[Neiklot]

Skriv i egenskap av moderator: Försök att undvik att dra in tråden på jaktens vara eller inte vara eller det moraliska / omoraliska i att jaga predatorer.
Trådens grundidé: bäcköring räcker långt nog speciellt med det mått av påspädning kring begrepp, samt fiske av olika slag över lag som gjorts.

Ursäkta! 

- - - - - -

Bäcköring! Små spinnare tycker jag funkar bäst.
Är det tillåtet så - flöte, krok och något bete. (mask är bäst!)

Försök sikta in förbi stora stenar eller djuphålor.