Hunden vaktar mig, vad göra?

[Margit]

Har en jämthund som är tämligen reserverad mot folk hon inte känner, hon skäller men har aldrig bitit någon. (Fattar inte varför jag försöker försköna...hon är ordentligt reserverad och låter ingen främmande människa komma nära om det inte är på hennes villkor  ).

Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men nu vid 5 års ålder är det inte särskilt mycket bättre.

I går låg jag i soffan, och min man lutade sig ner och pussade mig - då far hunden upp mot hans ansikte och gläfser till 

Jag blev arg och tryckte ner henne....men varför gjorde hon så och vad ska jag göra om det händer igen? Det känns som att hon skriver under sin egen dödsdom...

[Eneborgs fjäderfä]

Hade en hund som var ungefär likadan som du skriver. Fast en jack rusell. Tyvär blev det bara värre. Så han fick tyvär avlivas.

[Kastanj]

För mig låter det som att hon inte förstår att hon är lägst i rang i familjen och att hon har börjat klättra i rang. Nu står du högst i rang, sen kommer hon, därefter din man... Låter inte bra men borde gå att stävja genom olika övningar, kolla efter bra litteratur inom området problemhundar. Börja sen tydligt och konsekvent visa och behandla henne enligt den rang hon har. Hur hälsar ni när någon kommer hem? Är det hunden först eftersom hon pockar på uppmärksamhet i hallen och sedan säger den som anlänt hej till alla andra?
Ändra i så fall till att den som kommer hem går runt och hälsar på alla andra (ignorerar hunden totalt) och sen, när man är klar, hälsar man glatt på hunden. Då har hon fått vänta på sin tur...i enlighet med den rang hon har....
Lycka till med henne, jämthundar är härliga hundar och med konsekvent arbete och bra övningar ska det nog ordna sig. Men, som alltid....tålamod!!

[Januschka]

Hej!

Det hon visar är klar dominansbeteende som ska brytas genast innan det händer något reellt otrevligt. ALDRIG ska en hund vågar att går emot en familjemedlem dvs 2fotig flockmedlem.
Ta hjälp av brukshundklubben om ni inte kan visar henne rangen. Där igår, som redan sagt, i vilken turordning man hälsar, vem som bestämmer över maten, vem som sitter på soffan, vem flyttar på sig i trånga utrymmen, att skällande slutar när hunden blir tillsagt osv.

Har haft en rottweiler tidigare och även där är det den goaste hunden med stor personlighet som behöver tydliga regler och har klart för sig att matte är ranghögst. Matte skyddar hunden och inte hunden behöver hunden känner att hon kan eller ska hjälper matte mot husse. NIX!

Januschka

[Margit]

Jag har försökt att ha klara och tydliga regler men förmodligen är det inte tillräckligt.
När hon får mat ska hon sitta och få ett varsågod innan hon börjar äta och detta gäller oavsett vem som ger henne mat i familjen.

Hon får aldrig gå ut först genom ytterdörren. Men när vi väl har kommit ut så glömmer hon att jag sitter fast i andra änden av kopplet...hon har ALDRIG varit intresserad av att interagera med mig (utom under jakten) hon kör sitt eget race och far fram och tillbaka i kopplet, luktar och drar envist till ställen hon vill åt.

Luktar det riktigt gott blir hon som en fastvuxen bulldozer, omöjlig att få med sig. Suck. Jag har gått lydnadskurs, och när jag repeterar så går hon fint så länge jag kräver det, men sen är det samma visa igen.

Hon är mycket ranghög i hundvärlden och får aggressionsutbrott mot vissa hundar, andra hundar älskar hon  och jag vet inte vad som gör skillnaden. Förmodligen har det med att göra hur den mötande hunden beter sig på hundspråk.


Välkomnandet när jag kommmer hem däremot... hon kommer springande och viftar på svansen, hoppar upp på mig med tassarna och ska slicka mig i ansiktet. DET måste jag sätta stopp för, hur gulligt och glad jag än blir av det.

Tack för alla svar, bra att få reflektera på sitt hundägande i bland.

Jag hade en flatcoated retriever innan, skillnaden går inte att beskriva mellan dessa två hundar 

[vallhunden]

Jag hade sagt till mannen att köra bort hunden, om den finns i närheten vid pussande
Det ger två syften, din mans dominans ökar och ingen blir biten i ansiktet
Mannen ska med jämna mellanrum kräva att hunden går bort från där den är, även om han (mannen ) inte är på pusshumör. Det kommer att ge en enorm skillnad på hunden... och den kommer att fatta att den inte är nummer 1.

[Januschka]

Hon får aldrig gå ut först genom ytterdörren. Men när vi väl har kommit ut så glömmer hon att jag sitter fast i andra änden av kopplet...hon har ALDRIG varit intresserad av att interagera med mig (utom under jakten) hon kör sitt eget race och far fram och tillbaka i kopplet, luktar och drar envist till ställen hon vill åt.

Luktar det riktigt gott blir hon som en fastvuxen bulldozer, omöjlig att få med sig. Suck. Jag har gått lydnadskurs, och när jag repeterar så går hon fint så länge jag kräver det, men sen är det samma visa igen.

Hon är mycket ranghög i hundvärlden och får aggressionsutbrott mot vissa hundar, andra hundar älskar hon  och jag vet inte vad som gör skillnaden. Förmodligen har det med att göra hur den mötande hunden beter sig på hundspråk.

Välkomnandet när jag kommmer hem däremot... hon kommer springande och viftar på svansen, hoppar upp på mig med tassarna och ska slicka mig i ansiktet. DET måste jag sätta stopp för, hur gulligt och glad jag än blir av det.

Jag hade en flatcoated retriever innan, skillnaden går inte att beskriva mellan dessa två hundar 

Vi har haft Flat och rottweilern samtidigt och det är bara 2 olika sätt att fostra hundar :-)

Koppelträning med flaten var enkelt, Rottweilern insåg efter ett tag att hon är kvar på samma ställe så länge hon drar.
Skrämmer Rottweilervalpen med att gömma sig när hon inte kommer vid inkallning? Glöm det. Stabila hundar med eget drive behöver andra ideer och är rätt krävande till det blir insett att Matte alltid vet bäst och är bra att ha omkring sig :-)
Att klättra in i bilen var inget vidare poppis med henne (fick vara med i bilen för mycket som valp pga mitt jobb) - tills jag en dag bara lämnade henne ensam hemma när hon vägrade att hoppa in. Efter det var det bara lyda och upptäcka att det är jätteroligt att få vara med ;-) 

Jämfört med flaten behöver du här inte vara rädd för att vara jättetydlig. Din hund behöver raka besked och inget duttrande. Glöm jämförelse me flaten. Min flat dör nästan när jag skäller ut henne - Rottisen lyfter ett ögonbryn och säger : Jaha, du tycker inte om det, jag hör dig....

Ger inte upp! Starka hundar är underbara!

Januschka

[zmultron]

Hej,
jag tycker det låter som att hunden skapat en flock i flocken. Du och den. Om så är fallet (vilket bara du kan avgöra som faktiskt har hela bilden, vilken är omöjligt att avgöra för mig) Kanske mannen skall göra mer med hunden för att införliva sig i flocken? LIte mer han och mindre du? För att om du tränar ledarskap så hjälper det inte din mans relation med hunden. Och ledarskap i min värld är INTE att dominera hunden (läs mästra), utan att vara initiativtagaren och beslutsfattaren.
Hundflockens ledare går aldrig först, flocken skulle aldrig riskera ledaren! Först går spanarna, de kollar av omgivningen och talar om för ledaren vad som finns frammåt, ledaren beslutar vad som skall göras åt saken...... jag skall inte snöa in på min uppfattning om ledarskap....

...och du, ibland händer saker bara en gång!! Kan det ha varit en olycklig omständighet... om det är en trend så skall den absolut addresseras, men ibland händer saker just bara en gång....
Lycka till

[vallhunden]

Jag tycker fortfarande att det bästa vore om mannen talade tydligt om för hunden att frun är mannens, och inte hundens...

Det finns inget mästrande i det, endast enkla tydliga naturlagar!!!

[Margit]

Mjo...har undervisat maken i lite ledarskap, men faktum är att han är mer konsekvent än jag när det gäller koppelträning osv. I kväll när jag kommer hem från jobbet så ska jag inte låta henne hälsa på mig först, utan ignorera henne och hälsa på familjen först 

En sak som blev uppenbar idag är att när maken kommer hem från jobbet t.ex så går hon inte ens och möter honom vid dörren  hon ligger kvar, verkar sura, och visar sig inte förrän det är matdags eller promenaddags. Kanske tycker hon inte att han tillhör flocken? Men hur gör man då?

[Travelerhorses]

Jag tycker att din man måste göra sej nödvändig för hunden .
Ingen man = ingen mat ..ingen man = ingen kissepromenad osv ..
Ni andra kan passa på att visa er uppskattning för mannen lite extra .
Tex bära till honom mat när hon ser osv .
Han har ingen rang i hennes ögon utan är onödig .
Han måste bli den som kan ge henne saker även gos och uppskattning .

[Margit]

Jag tycker att din man måste göra sej nödvändig för hunden .
Ingen man = ingen mat ..ingen man = ingen kissepromenad osv ..
Ni andra kan passa på att visa er uppskattning för mannen lite extra .
Tex bära till honom mat när hon ser osv .
Han har ingen rang i hennes ögon utan är onödig .
Han måste bli den som kan ge henne saker även gos och uppskattning .

Hmm, hur blev det såhär? Visserligen är det min hund i den bemärkelsen att han egentligen inte är intresserad av hundar, men han ställer ju ändå upp och går promenader o.s.v.

Jag tror hon känner att han nu är avvaktande och inte så förtjust i henne...

[Charlotte]

Hmm, hur blev det såhär? Visserligen är det min hund i den bemärkelsen att han egentligen inte är intresserad av hundar, men han ställer ju ändå upp och går promenader o.s.v.

Jag tror hon känner att han nu är avvaktande och inte så förtjust i henne...

Är det bara du som jagar med hunden och inte din man?
Nu har det inte gått till såna "ytterligheter" som att min Border Collie vaktar mig mot andra eller så....
Men, min far har i princip varit som luft för hunden om jag varit med, när jag är borta fungerade det bra med lydnad osv men han kunde tex aldrig kalla in hunden bort från mig om jag bad honom ta med sig hunden in osv.
 Detta har blivit helt annorlunda när min far börjat ta med hunden till fåren när jag någon gång är borta, numera är alltså även pappa en "Gud" som kan erbjuda älskat arbete
 Jag kommer ihåg att det var ungefär på samma sätt med jakthundarna när jag var liten, pappa var resursen som gav möjlighet till jakt, dom tyckte alltid om oss barn, men "Guden" var pappa
 Om det är så att din man inte jagar kanske han kunde vara hundförare då och då för att få upp ett samarbete med hunden?
                                            Mvh
                                   Charlotte

[Margit]

Är det bara du som jagar med hunden och inte din man?
Nu har det inte gått till såna "ytterligheter" som att min Border Collie vaktar mig mot andra eller så....
Men, min far har i princip varit som luft för hunden om jag varit med, när jag är borta fungerade det bra med lydnad osv men han kunde tex aldrig kalla in hunden bort från mig om jag bad honom ta med sig hunden in osv.
 Detta har blivit helt annorlunda när min far börjat ta med hunden till fåren när jag någon gång är borta, numera är alltså även pappa en "Gud" som kan erbjuda älskat arbete
 Jag kommer ihåg att det var ungefär på samma sätt med jakthundarna när jag var liten, pappa var resursen som gav möjlighet till jakt, dom tyckte alltid om oss barn, men "Guden" var pappa
 Om det är så att din man inte jagar kanske han kunde vara hundförare då och då för att få upp ett samarbete med hunden?
                                            Mvh
                                   Charlotte

Det är bara jag som jagar med henne så kanske tycker hon att han är "värdelös"? Fast han går ju ut med henne och matar henne de 10 övriga månaderna som jag inte jagar med henne 

Nu har vi testat henne på lite olika sätt och min man har inga problem med att ta i från henne ben eller att ta undan maten när hon äter, hon är mycket lydig emot honom och gör som han säger.

Jag tror hon är schizofren 

[Charlotte]

Det är bara jag som jagar med henne så kanske tycker hon att han är "värdelös"? Fast han går ju ut med henne och matar henne de 10 övriga månaderna som jag inte jagar med henne 

Nu har vi testat henne på lite olika sätt och min man har inga problem med att ta i från henne ben eller att ta undan maten när hon äter, hon är mycket lydig emot honom och gör som han säger.

Jag tror hon är schizofren 

Kanske hon är det
 Men jag tänker på jakthundarna vi hade, det var vi eller mamma som oftast skötte mat osv men det verkar vara nåt visst med just den som låter arbetande hundar arbeta...
 Om man skulle titta på alla råd överallt om dominans osv så skulle min BC vara mycket lydigare mot min pappa, för han är helt klart mer "sträng" än mig, ändå är det inte så...
                                                                   Mvh
                                                           Charlotte

[Margit]

  Om man skulle titta på alla råd överallt om dominans osv så skulle min BC vara mycket lydigare mot min pappa, för han är helt klart mer "sträng" än mig, ändå är det inte så...
                                                                   Mvh
                                                           Charlotte

Precis samma här! Fast jag kanske "förstör" för min man som är betydligt mer sträng än vad jag är  han gosar ju inte direkt med henne heller, hon är lite av en enmanshund och gillar mig mest av allt och har kanske därför utvecklat en beskyddarinstinkt?

[Elisabeth A]

Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare. Jag kan vara mycket sträng mot min katt när han klöser på fel ställe, men han skiter fullständigt i mig om jag låter och är arg. Om jag istället bara säger nej och menar det, så backar han. I synnerhet om jag sen ignorerar honom när han gjort fel.

Obs! Detta gäller hankatt. Om jag ignorerar mina honor blir de helt förtvivlade. Jag har inte förstått om detta med att ignorera hundar gäller både honor och hanar. När det gäller människan - och mina katter - fungerar det bara på den manliga delen av habitatet:).

[Charlotte]

Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare.

Nej, det vet jag också Därför skrev jag "sträng" men borde kanske skrivit mera strikt och regelhållande.
                                            Mvh
                                      Charlotte

[papaverace]

Precis samma här! Fast jag kanske "förstör" för min man som är betydligt mer sträng än vad jag är  han gosar ju inte direkt med henne heller, hon är lite av en enmanshund och gillar mig mest av allt och har kanske därför utvecklat en beskyddarinstinkt?

Ja det tror jag. Jag hade samma problem med hundar. De var min mammas, och hon var deras allt, men trots att dom alltid gillat mig näst mest så tydde sig hundarna helt till min pappa sista tiden av hennes svåra sjukdom (som hon hållit totalt i schack med RawFood, släppte det och fick tillbaka den). Fastän jag gick ut m dem, gav dem mat osv. Sedan hjälpte ingenting, dom där tre tröstade varann och gosade och hundarna blev mer och mer morriga mot mig. När de till slut började hugga efter mig, slängde jag ut dom genom var sin dörr. Där fick dom stå och gråta. Min pappa förvärrade hela saken genom att lägga händerna beskyddande på dem när de var aggressiva mot mig, och inget eldade på deras ilska mer. Dom fick då tydligen bekräftelse på att jag var boven,  han uppmuntrade dem i deras beskyddande. Ökningen i fientlighet var nästan grotesk.

Jag förbjöd honom strängeligen att trösta dem ens med tanken (hundar kan vara intuitiva till max) och så fort dom började morra och hugga så drog han sig genast undan, dom åkte ut, och efter ett tag behövde jag bara titta på dem för att de skulle ge sig.

Men hela tiden var de hur snälla och lydiga som helst mot mig så länge han inte var närvarande. Precis som papegojor så kan hundar få för sig att vara stöddiga t.o.m. mot sin husse/matte om det kommer in någon som de blivit förtjusta i, men hundar är mindre egensinniga så de är ngt lättare att få ordning på. Nu kan ju din hund vara lite speciell, och är av den storleken att man inte slänger henne som vantar hit o dit, men de 'tyglande råden' i denna tråd, liknar det som jag fick framgång med.

[Pappis]

Kan det varit så att eftersom han lutade sej NER över dej så såg hunden det som ett hotfullt beteende?.. Jag har tagit hand om några omplacerade hundar varav två (en rottweiler och en schäfer) har visat extremt dominant beteende.. Dom har jag trampat på.. Bokstavligen..  I början när dom var nya hemma gick jag fram till dom rätt som det var och krävde att dom skulle ligga, sen satte jag foten på dom i nacken.. Inte hårt utan bara hålla den där med ett lätt tryck.. Efter ett tag fick övriga i familjen göra likadant.. Efter nån vecka hadde man kanonfina hundar.. Sen är nog ett bra tips att inte tänka för mycket utan tänka som en hund.. Jag har ingen utbildning och har aldrig gått på lydnadskurser med mina hundar men dom har allihop blivit jättebra och lydiga.
Mvh Pappis