Hunden vaktar mig, vad göra?

[Margit]

Att vara sträng betyder ju inte att man är ledare. Jag kan vara mycket sträng mot min katt när han klöser på fel ställe, men han skiter fullständigt i mig om jag låter och är arg. Om jag istället bara säger nej och menar det, så backar han. I synnerhet om jag sen ignorerar honom när han gjort fel.

Obs! Detta gäller hankatt. Om jag ignorerar mina honor blir de helt förtvivlade. Jag har inte förstått om detta med att ignorera hundar gäller både honor och hanar. När det gäller människan - och mina katter - fungerar det bara på den manliga delen av habitatet:).

Han är inte sträng på så vis att han gapar och skriker på henne, men han är mycket mer konsekvent. Matar henne aldrig vid bordet t. ex och ser till att hon följer våra regler.

Jag kan göra avkall från vissa saker ibland, trots att jag vet att det inte är bra 

[Lundahund]

Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men

Jag skulle def börja här. Tolerera ingen "integritet"! Ta och kolla in vargarna på Kolmården! Är man lägst i rang så är man. Lyfta, vända på rygg, ta på tänder, kön, klippa klor, allt du kan komma på. Inget som gör ont så klart, men hon skall acceptera att du - och din man samt ev barn - hanterar henne. På med munkorg om det är nödvändigt.

[Margit]

Jag skulle def börja här. Tolerera ingen "integritet"! Ta och kolla in vargarna på Kolmården! Är man lägst i rang så är man. Lyfta, vända på rygg, ta på tänder, kön, klippa klor, allt du kan komma på. Inget som gör ont så klart, men hon skall acceptera att du - och din man samt ev barn - hanterar henne. På med munkorg om det är nödvändigt.

Japp, bra idé. Jag gör ju allt det där men hon slingrar sig som en orm, och så drar jag mig för det eftersom det är så jobbigt när hon är sådan...

[tinna.m]

Läs bok: Fennel, läs bok...
Du får begripligt facit.
Lycka till er alla 

[Just_me]

Jag hade ett liknande problem och hittade tillslut en kurs som var helt inriktad på hundens eget språk.

Jag tog dit min pitbull och klagade över att han var en problemhund och att jag hur jag än gjorde inte fick bukt på honom. Speciellt problem hade jag med att han var hanilsk.

Mannen tog min pitbull i kopplet och gick fram till en schäfer hanne. Inte ett ljud.... Jag fattade ingenting, min jobbiga dryga terrier stod och viftade på svansen med hela sin  uppmärksamhet fäst på kursledaren.
Det visade sig vara jag som gjorde fel (som det brukar vara)

När vi sen tog dit vår andra hund, en snäll beskedlig blandras från Rumänien sa han genast åt oss att DEN tiken, det var en problemhund. Hon var reserverad och rädd för andra, vilket vi tyckte var rätt naturligt då hon var från gatan.

Efter 4 veckor hade vi ett helt nytt sätt att kominucera med våra hundar och det blev otroligt mycket lättare att befästa ledarrollen.

Jag tror lösningen på ditt problem kan vara att bevisa för din hund att du VISST kan ta hand om dig själv, och att det är DU som är ledare, du som skyddar er flock och inte hunden.

Sök efter kurser och hundpedagoger men var också alltid skeptisk, vissa "pedagoger" är inte klok, andra är guld värd.

(Var hos en som sa åt mig att kasta en 0,5 l pet-flaska full med grus i huvudet på min hund när han drog i kopplet. Följde aldrig hennes råd utan letade vidare efter andra pedagoger)


Trams och strunt med hund-pedagoger och kurser i kommunikation via kroppsspråk tycker många men när det fungerar är det värt det!

[Margit]

Jag hade ett liknande problem och hittade tillslut en kurs som var helt inriktad på hundens eget språk.

Jag tog dit min pitbull och klagade över att han var en problemhund och att jag hur jag än gjorde inte fick bukt på honom. Speciellt problem hade jag med att han var hanilsk.

Mannen tog min pitbull i kopplet och gick fram till en schäfer hanne. Inte ett ljud.... Jag fattade ingenting, min jobbiga dryga terrier stod och viftade på svansen med hela sin  uppmärksamhet fäst på kursledaren.
Det visade sig vara jag som gjorde fel (som det brukar vara)

När vi sen tog dit vår andra hund, en snäll beskedlig blandras från Rumänien sa han genast åt oss att DEN tiken, det var en problemhund. Hon var reserverad och rädd för andra, vilket vi tyckte var rätt naturligt då hon var från gatan.

Efter 4 veckor hade vi ett helt nytt sätt att kominucera med våra hundar och det blev otroligt mycket lättare att befästa ledarrollen.

Jag tror lösningen på ditt problem kan vara att bevisa för din hund att du VISST kan ta hand om dig själv, och att det är DU som är ledare, du som skyddar er flock och inte hunden.

Sök efter kurser och hundpedagoger men var också alltid skeptisk, vissa "pedagoger" är inte klok, andra är guld värd.

(Var hos en som sa åt mig att kasta en 0,5 l pet-flaska full med grus i huvudet på min hund när han drog i kopplet. Följde aldrig hennes råd utan letade vidare efter andra pedagoger)


Trams och strunt med hund-pedagoger och kurser i kommunikation via kroppsspråk tycker många men när det fungerar är det värt det!

Blev den rumänska blandrastiken "bra" igen?

[Just_me]

Blev den rumänska blandrastiken "bra" igen?

Ja det är en enorm skillnad på henne
Hon är inte den typen av hund som hällsar på alla men närmar sig någon så sätter hon sig vid vår sida och viftar på svansen.
Hundar hälsar hon på om i är med, men katter går inte ann, då springer hon och gömmer sig, detta trots att hon är jätte bundis med våra katter hemma:)

Det tog ca 6 veckor innan det blev riktig skillnad och hon utvecklas hela tiden!

Jag fick också pli på min pitbull, men det var ju som sagt jag som gjort fel. Var ju egentligen jag som var rädd att möta andra handhundar, eftersom jag bara antog att han skulle bli agresiv. Gick över på ca 2 veckor

[mysfaktor]

Har en jämthund som är tämligen reserverad mot folk hon inte känner, hon skäller men har aldrig bitit någon. (Fattar inte varför jag försöker försköna...hon är ordentligt reserverad och låter ingen främmande människa komma nära om det inte är på hennes villkor  ).

Mot familjen är hon världens goaste hund, hon har dock stark integritet och tycker inte om att bli borstad eller att man klipper klorna, jag har försökt vänja henne men nu vid 5 års ålder är det inte särskilt mycket bättre.

I går låg jag i soffan, och min man lutade sig ner och pussade mig - då far hunden upp mot hans ansikte och gläfser till 

Jag blev arg och tryckte ner henne....men varför gjorde hon så och vad ska jag göra om det händer igen? Det känns som att hon skriver under sin egen dödsdom...

jadu hunden ser sig själv som ledare och hunden vaktar dig,därför gör den utfall mot husse i detta fallet!
rekomenderar läsning utav cesar millan.

[Just_me]

jadu hunden ser sig själv som ledare och hunden vaktar dig,därför gör den utfall mot husse i detta fallet!
rekomenderar läsning utav cesar millan.

Läs honom för insperation men köp för guds skull inte hans vansinniga produkter. Vad jag sett hoppas veterinärer ännu på att få hans halsband förbjudet i Sverige då det är hundar som fått permanenta smärtor i nacken av att ha skadat en tjock nerv som går där hans tunna halsband sitter.

[Nena]

Bara en rent allmän reflektion. Det krävs mycket jobb att ha en hund. Och man får aldrig ge upp. Min springer var hopplös i koppel när hon var ca 1 år, jag slet som ett djur på promenaderna å tänkte att det här fixar jag aldrig. Men jag gav mig sjutton på att det skulle gå.  Nu går hon hur perfekt som helst med mig men det tog flera veckor av ihärdighet från min sida.

Och aldrig kan man jämföra med de hundar man tidigare haft. Det blev verkligen annorlunda när vår tik fick valpar med en wachtel. Den valp vi har behållit är helt annorlunda i kynnet än vår springer. Valpen är envis som synden och vi får jobba mycket hårdare med henne än med mamman.

Men att din hund markerar mot din man när han pussar dig - det är INTE bra! Och att hon ignorerar honom när han kommer hem känns som om att din man står mycket lågt i rang. Hos oss ignorerar gammeltiken vår son  helt och hållet. Han var tuff mot henne som valp och har inte brytt sig ngt särskilt om henne genom åren. Vår valp däremot har han gosat med och talat till och hon blir jätteglad när han kommer hem. Kanske befäste din man sin rangordning när din jämte var valp? Men det går att ändra på om ni jobbar på det. Min son däremot är inte intresserad av det, tyvärr

[Idalun]

Läs bok: Fennel, läs bok...
Du får begripligt facit.
Lycka till er alla 

Rekommenderas!

Jag har läst 2 böcker av Jan Fennel och tycker att hennes teorier är sunda. Hon har skapat dem med utgångspunkt från vargflocken, vilket (för mig) känns som det mest naturliga. Böckerna ger tydliga beskrivningar på hur man själv kan använda övningarna hemma och hon berättar om olika fall där hennes övningar har hjälpt.

Böckerna heter: Förstå din hund & Du & din hund.
Jag läser dem (igen) just nu då vi hämtar hem en valp om drygt en vecka. 

Lycka till!!

[Just_me]

Rekommenderas!

Jag har läst 2 böcker av Jan Fennel och tycker att hennes teorier är sunda. Hon har skapat dem med utgångspunkt från vargflocken, vilket (för mig) känns som det mest naturliga. Böckerna ger tydliga beskrivningar på hur man själv kan använda övningarna hemma och hon berättar om olika fall där hennes övningar har hjälpt.

Böckerna heter: Förstå din hund & Du & din hund.
Jag läser dem (igen) just nu då vi hämtar hem en valp om drygt en vecka. 

Lycka till!!

Ah, bra tipps! De ska jag läsa med

[Margit]

Bara en rent allmän reflektion. Det krävs mycket jobb att ha en hund. Och man får aldrig ge upp. Min springer var hopplös i koppel när hon var ca 1 år, jag slet som ett djur på promenaderna å tänkte att det här fixar jag aldrig. Men jag gav mig sjutton på att det skulle gå.  Nu går hon hur perfekt som helst med mig men det tog flera veckor av ihärdighet från min sida.

Och aldrig kan man jämföra med de hundar man tidigare haft. Det blev verkligen annorlunda när vår tik fick valpar med en wachtel. Den valp vi har behållit är helt annorlunda i kynnet än vår springer. Valpen är envis som synden och vi får jobba mycket hårdare med henne än med mamman.

Men att din hund markerar mot din man när han pussar dig - det är INTE bra! Och att hon ignorerar honom när han kommer hem känns som om att din man står mycket lågt i rang. Hos oss ignorerar gammeltiken vår son  helt och hållet. Han var tuff mot henne som valp och har inte brytt sig ngt särskilt om henne genom åren. Vår valp däremot har han gosat med och talat till och hon blir jätteglad när han kommer hem. Kanske befäste din man sin rangordning när din jämte var valp? Men det går att ändra på om ni jobbar på det. Min son däremot är inte intresserad av det, tyvärr

Jag har varit hos en hundpsykolog på konsultation och domen blev:

En oerhört reserverad och osäker hund som dock inte är vek 

Hundpsykologen menade att jag måste skydda hunden från situationer som kan bli obehagliga. Ha ett rum där hon känner sig trygg att stängas in i när det kommer folk, hon mår bättre där än att bli påtvingad sällskap av folk hon känner sig osäker mot. Problemet kommer aldrig att lösas men jag kan hålla det på en nivå där det ändå fungerar.
Fast det är jobbigt....vill ju ha en social hund som njuter av människors sällskap och inte ser dem som potentiella hot  .

Vi höll på i tre timmar och inte en enda gång sökte hon kontakt hos hundsnubben, svansen var nere men inte mellan benen. Han sa att efter ett tag så brukar de allra flesta hundar åtminstone nosa lite på hans hand eller byxor men inte den här hunden....hon gav sig inte.

Å andra sidan provocerade han henne rejält genom att gå emot mig och ge mig en kram och hon skällde visserligen men gjorde ingenansats till att attackera... får väl vara glad för det då. Han tyckte att vi skulle träna på situationer som hon upplever som extra obehagliga och bara ställa krav på att hon sitter lugnt bredvid mig. Dvs låta främmande folk komma fram och prata med oss men ignorera hunden...inte så lätt att iscensätta detta dock, och faktum är att hon efter denna konsultation blivit ännu mer på sin vakt. Går det någon 60 meter bakom oss så kan hon inte släppa det utan tittar bakåt hela tiden och vill gärna stanna och låta dessa människor passera innan hon fortsätter gå *suck* tycker synd om henne och har funderat på hur mycket hon lider av att känna sig så osäker???

Vi bor ju i en förort med många människor och mycket stimuli, hon hade säkert mått bättre på landet.

[Just_me]

Jag har varit hos en hundpsykolog på konsultation och domen blev:

En oerhört reserverad och osäker hund som dock inte är vek 

Hundpsykologen menade att jag måste skydda hunden från situationer som kan bli obehagliga. Ha ett rum där hon känner sig trygg att stängas in i när det kommer folk, hon mår bättre där än att bli påtvingad sällskap av folk hon känner sig osäker mot. Problemet kommer aldrig att lösas men jag kan hålla det på en nivå där det ändå fungerar.
Fast det är jobbigt....vill ju ha en social hund som njuter av människors sällskap och inte ser dem som potentiella hot  .

Vi höll på i tre timmar och inte en enda gång sökte hon kontakt hos hundsnubben, svansen var nere men inte mellan benen. Han sa att efter ett tag så brukar de allra flesta hundar åtminstone nosa lite på hans hand eller byxor men inte den här hunden....hon gav sig inte.

Å andra sidan provocerade han henne rejält genom att gå emot mig och ge mig en kram och hon skällde visserligen men gjorde ingenansats till att attackera... får väl vara glad för det då. Han tyckte att vi skulle träna på situationer som hon upplever som extra obehagliga och bara ställa krav på att hon sitter lugnt bredvid mig. Dvs låta främmande folk komma fram och prata med oss men ignorera hunden...inte så lätt att iscensätta detta dock, och faktum är att hon efter denna konsultation blivit ännu mer på sin vakt. Går det någon 60 meter bakom oss så kan hon inte släppa det utan tittar bakåt hela tiden och vill gärna stanna och låta dessa människor passera innan hon fortsätter gå *suck* tycker synd om henne och har funderat på hur mycket hon lider av att känna sig så osäker???

Vi bor ju i en förort med många människor och mycket stimuli, hon hade säkert mått bättre på landet.

Jag tror alla hundar kan tränas till förändring. Kankse bör du söka hjälp hos andra hundpedagoger för att få en annan synvinkel på det hela.

Vi hade som sagt stora problem med att möta andra hundar. Nu är vi stenhård på att vår rumänska gatuhund INTE får titta mot andra hundar. När vi gått förbi får hon inte vända sig om. Då ger vi ett lätt ryck i kopplet och en  förmaning. Efter några veckor slutade hon kolla efter andra hundar vilket ledde till att hon är mycket tryggare. Undantaget när en hund kommer för nära och bjäffsar och skäller. Då väntar jag tills vi gått förbi innan jag kräver att hon har hela sin uppmärksamhet mot mig.
Träna henne först utan stimuli och tillsätt mer och mer obehag i hennes takt. Jag tror verkligen det finns en lösning utan att du ska behöva ha henne i ett stängt run när du får gäster.
Däremot är det viktigt att hon har en trygg plats att dra sig undan på! Kanske kan du göra någon liten kojja i ett hörn där hon kan hålla sig. Träna henne på att vara där, utan att ha henne instängd medan du har folk hemma

[Margit]

Jag tror alla hundar kan tränas till förändring. Kankse bör du söka hjälp hos andra hundpedagoger för att få en annan synvinkel på det hela.

Vi hade som sagt stora problem med att möta andra hundar. Nu är vi stenhård på att vår rumänska gatuhund INTE får titta mot andra hundar. När vi gått förbi får hon inte vända sig om. Då ger vi ett lätt ryck i kopplet och en  förmaning. Efter några veckor slutade hon kolla efter andra hundar vilket ledde till att hon är mycket tryggare. Undantaget när en hund kommer för nära och bjäffsar och skäller. Då väntar jag tills vi gått förbi innan jag kräver att hon har hela sin uppmärksamhet mot mig.
Träna henne först utan stimuli och tillsätt mer och mer obehag i hennes takt. Jag tror verkligen det finns en lösning utan att du ska behöva ha henne i ett stängt run när du får gäster.
Däremot är det viktigt att hon har en trygg plats att dra sig undan på! Kanske kan du göra någon liten kojja i ett hörn där hon kan hålla sig. Träna henne på att vara där, utan att ha henne instängd medan du har folk hemma

Problemet är bara det att jag inte bara vill skydda henne från äckliga människor utan våra gäster som har opålitliga 3-åringar med sig, från henne 
Det var också något jag fick med mig från den här pedagogen "med en sådan här hund vet man aldrig när det smäller, det är därför jag håller mina händer knutna, för jag vill ha mina fingrar kvar..."  känns ju bra *not*.


Jag har inga problem med att uppfostra henne, håller jag bara koll vid hundmöten så går det bra osv. hon är väluppfostrad och har inga olater, fungerar toppenbra inne.

Problemet sitter i psyket, och det är mycket svårare att komma åt än en "olat".

[Just_me]

Problemet är bara det att jag inte bara vill skydda henne från äckliga människor utan våra gäster som har opålitliga 3-åringar med sig, från henne 
Det var också något jag fick med mig från den här pedagogen "med en sådan här hund vet man aldrig när det smäller, det är därför jag håller mina händer knutna, för jag vill ha mina fingrar kvar..."  känns ju bra *not*.


Jag har inga problem med att uppfostra henne, håller jag bara koll vid hundmöten så går det bra osv. hon är väluppfostrad och har inga olater, fungerar toppenbra inne.

Problemet sitter i psyket, och det är mycket svårare att komma åt än en "olat".

Hm, okej ja då förstår jag att mnan kankse har henne i ett annat rum. Om det är barn dvs.

Ett sista tipps jag kan ge om det är psyket är självförtroende träning. Många använder sig av Agility för att träna en hunds självförtroende. Annars har jag slut på råd

[ingelaopeter]

Hej.
Har också en hund som tidigare inte ville att maken skulle pussa eller krama mig. I stället för att jag sa ifrån så gjorde han det och tog med sig hunden ut på "filten". Hon provade ytterligare en gång att skrämma honom men slutade sedan. Dessutom får hon inte längre sitta i soffan tillsammans med oss utan får stanna på golvet. Hon kan bli uppbjuden av husse någon gång men inte av mig ännu.

Vi har också haft många hundar och en vi har nu är rädd för både folk och barn. Hos oss får ingen rör hunden när hon är på sin filt. Föräldrar med småbarn får veta varför och det har inte varit några problem med att hålla koll på ungarna.

Däremot hade vi en pitbull som vi inte kunde kontrollera ute eftersom hans uppdrag var att döda alla våra får. Det klarade vi inte utan fick lämna honom till en tidigare ägare som gärna tog tillbaka honom. En underbar och lättlärd hund i allt annat men fåren skulle dö, till vilket pris som helst.

Hoppas att något av ovanstående tips hjälper. Har också använt oss av boken Träna med glädje av Eva-Maria Andersson för att öka samspelet mellan oss och hundarna.
Hälsningar
Ingela

[Helle-Mari]

Frågan är ju hur mycket jobb du är beredd att lägga ned på denna hund. En sån hund med det psyket, osäker samt ovek är ganska svår.
Naturligtvis går säkert det mesta att fixa men till vilket pris!!??
Jag vill inte göra dig nedstämd men jag tror hunden behöver massor med jobb för att bli rehabiliterad.
Vilka tips man än kommer med så kräver det massvis med jobb och tålamod. Och det är ändå ägaren som måste fixa det.
Men jag ska ändå ge dig några råd.
Skjut ut hunden från din inre "krets" så din man får en chans att komma in. Låt henne vara med er men ändå inte tex. inte sitta/ligga i soffan, ligga/sitta vid dina fötter, Vara i köket när ni äter. Låt din man sköta utfodringen av henne och ge fasen i att hälsa på henne när du kommer hem ifrån jobbet. En hund som hoppar upp på en och man blir jätteglad att den är "glad" att man kommit hem missförstår sin hund. Hunden vill fastställa rangordningen när en flockmedlem kommer hem efter jakten. Hunden är en hund inte en människa som vill säga "Hej".
Hoppas du inte tycker detta låter negativt nu men jag tror det är det rätta.

[Helle-Mari]

Jo glömde att säga bara för att jag skrev att du ska skjuta ut henne från din inre krets menar jag inte att du ska vara "sur" eller nåt på henne utan bara behandla henne som luft.
Det är bra om din man ochså gör det.
Mata henne, rasta henne men sen låter ni henne vara ifred och lite utanför så kanske polleten trillar ned att er flock inte kretsar kring henne.
Grejen är ju den att hunden inte mår bra av att tro att den är "nånting", det är ett allt för tungt ok att bära för hunden.
Det vore bra ochså om ni ökade hennes motion under denna perioden.
Efter motionen kan ni ochså pröva om ni vill att binda upp henne i ett tryggt hörn och ge henne ett tuggben att tugga på sen struntar hela familjen i henne.
Det kommer ju ta några veckor innan man ser nåt resultat som jag hoppas ska komma.

[Margit]

Frågan är ju hur mycket jobb du är beredd att lägga ned på denna hund. En sån hund med det psyket, osäker samt ovek är ganska svår.
Naturligtvis går säkert det mesta att fixa men till vilket pris!!??
Jag vill inte göra dig nedstämd men jag tror hunden behöver massor med jobb för att bli rehabiliterad.
Vilka tips man än kommer med så kräver det massvis med jobb och tålamod. Och det är ändå ägaren som måste fixa det.
Men jag ska ändå ge dig några råd.
Skjut ut hunden från din inre "krets" så din man får en chans att komma in. Låt henne vara med er men ändå inte tex. inte sitta/ligga i soffan, ligga/sitta vid dina fötter, Vara i köket när ni äter. Låt din man sköta utfodringen av henne och ge fasen i att hälsa på henne när du kommer hem ifrån jobbet. En hund som hoppar upp på en och man blir jätteglad att den är "glad" att man kommit hem missförstår sin hund. Hunden vill fastställa rangordningen när en flockmedlem kommer hem efter jakten. Hunden är en hund inte en människa som vill säga "Hej".
Hoppas du inte tycker detta låter negativt nu men jag tror det är det rätta.

Tack för svaret som låter förnuftigt!! Ärligt talat så orkar jag snart inte längre, det är jobbigt att ha en opålitlig hund, barnen tar med sig kompisar hem innan jag har kommit hem från jobbet och det gäller att de hanterar hunden på rätt sätt.

Hon är på sitt 6:e levnadsår och det har varit 6 år av förtvivlan, hopp och besvikelser...hon har inte blivit ett uns bättre snarare tvärtom. Hon är mer aggressiv i sin framtoning nu än hon var i början 

Vi har ju lite tråkiga upplevelser i bagaget samt att jag säkert gjorde massor med fel när hon var valp, misstänksamheten mot folk är värre än någonsin och nu har det gått så långt att jag isolerat oss. Tar inte med henne någon annan stans än på promenad, släppte henne inte på älgjakten bland alla jägare osv.
Det är inte under dessa omständigheter jag vill ha hund...

Jag gör fel när jag kommer hem, försöker att låta bli att gosa med henne när jag kommer hem men det är svårt att låta bli för då är hon som mest kärvänlig...

Det är så svårt att fatta rätt beslut, för jag vet att så länge jag skyddar henne från folk/barn och tvärtom så händer inget, problemet är när jag inte är med...*suck*


Det är nästan så det hade varit lättare om det hade hänt något... nu har det bara "nästan" hänt något och frågan är om och när det händer något allvarligt. tyvärr gör hon ingen skillnad på barn eller vuxna.