ensilage-spill i djupströbädd

[ulfg]

Jag har inga problem med ensilagespill i stallet för jag fodrar helt utomhus. Kör runt ensilagebalar i skogen och betesmarkerna och ställer dem lite varstans. Slitsar upp strimmor i plasten utefter sidorna , drar bort nätet och låter fåren äta sig igenom balen. Har ett spill på 5-15% per bal. Ju grövre och torrare ju mer spill.  Får köra runt lite på våren och plocka plast, sprida ut spillet lite. Rena klövar på fåren, litet jobb jämfört med fodring för hand. Fåren går runt på vintern står inte bara stilla, skitar ner och har tråkigt. Krav på bra vägar som tål traktor. Krav på bra skog, med skydd och lite sly och ris som terapi. Nackdelen kanske rovjdursrisken,  stängslingen av hela skogsskiftet och att hålla koll på stängslet. Mellan balarna lite "svält" 1-2 dagar för att rensa skogen och tvinga dem gå runt lite (skogsbete på ris, ljung och tall). Trist bara när det spöregnar i flera dagar. Kalla, torra vintrar bäst.

[Birgit]

ulfg. vi gör nästan på samma sätt! Jag har dock enkla foderhäckar, som består av fyra fria sidor, som lätt plockas isär och flyttas (trä). Ska man fodra ute måste man vara beredd att flytta runt maten. Svält emellanåt  ökar kreativiteten . Förutsättningen är ju att de har nåt att gnaga på och lite större ytor. Stängslingen är inget problem på vintern hos oss. De går inte så långt från utfodringsplatsen ändå. Med ett kortare avbrott mellan balarna blir också spillet minimalt. Det viktigaste är att de har ät-utrymme och inte slåss om maten, för då drar de ut mycket.

[Maria nyckelpiga]

Jag har inga problem med ensilagespill i stallet för jag fodrar helt utomhus. Kör runt ensilagebalar i skogen och betesmarkerna och ställer dem lite varstans. Slitsar upp strimmor i plasten utefter sidorna , drar bort nätet och låter fåren äta sig igenom balen. Har ett spill på 5-15% per bal. Ju grövre och torrare ju mer spill.  Får köra runt lite på våren och plocka plast, sprida ut spillet lite. Rena klövar på fåren, litet jobb jämfört med fodring för hand. Fåren går runt på vintern står inte bara stilla, skitar ner och har tråkigt. Krav på bra vägar som tål traktor. Krav på bra skog, med skydd och lite sly och ris som terapi. Nackdelen kanske rovjdursrisken,  stängslingen av hela skogsskiftet och att hålla koll på stängslet. Mellan balarna lite "svält" 1-2 dagar för att rensa skogen och tvinga dem gå runt lite (skogsbete på ris, ljung och tall). Trist bara när det spöregnar i flera dagar. Kalla, torra vintrar bäst.

  jag skulle vilja lägga till kravet med mindre än en meter snö till ovanstående  (=inte ett alternativ i fjälltrakterna)

[Charlotte]

jag skulle vilja lägga till kravet med mindre än en meter snö till ovanstående   (=inte ett alternativ i fjälltrakterna)

Ja, och verkligen koll på stängslena och att fåren har något annat än foder att äta...
För "svält" kan leda till oönskad kreativitet som smitning och den som haft får som börjat smita vintertid när marken är frusen och inga nya stängsel går att fixa vet att det är ett lite H-vete.
Har varit och försökt hjälpa en kompis med stängsling samtidigt som fåren "yrde" runt överallt, vad hon än byggde så revs det ner... Det slutade med att fåren fick vara instängda den vintern.
En annan viktig sak att tänka på (som är OT egentligen) är att se till att man inte spiller foder utanför hagen på väg till utfodringsplatsen, det leder också till oönskad kreativitet
                                            Mvh
                                         Charlotte

[ulfg]

Mindre än en meter tjock snö är ju helt klart en fördel. Idealet med utegångsdrift nog lite kört i fjälltrakter. Allt har sina begränsningar. Strulet här i Halland och Västsverige är väl regnet och leran istället. Blöta mjuka, helt öppna marker utan skog hade jag också nästan hellre haft dem stallade och fodrat inomhus, gärna hackat. Bara för jag har bra skog och till slut fixat bra vägar som jag ändå sover med gott samvete. "Svält" hos mig innebär skogsbete med mycket ljung och ris några dagar varje månad, inte mer. De har 10 ha att springa runt på så de har faktiskt inte rymt någon gång - utom genom trädgården. Och vidare genom grinden. Som inte var stängd. Men det var ju förra året så det räknas väl inte? En bandymatch pågick dessutom i närheten på en intilliggande isbana. Slapp hamna i tidningen i alla fall...

[Birgit]

Det är riktigt det du skriver ulfg. Man måste ha lämpliga förutsättningar för utedrift och utfodring vintertid. "Svält" hos mig är på liknande villkor, inte att de inte har nåt att äta. Våra håller också till i ett skogsparti, där vi letat upp mark som lämpar sig för utfodring (inte för klabbigt alltså). Även våra har möjlighet att röra sig över stora ytor och kan mycket väl "rymma", då flera åkrar står öppna, men för tredje året på samma vinterplats, så är det enda som händer att de tar en tur ut på åkrarna när balen är slut. De kan gå in i lagården också, men gör aldrig det. Inte ens när balen är slut.
Däremot har vi lagt saltstenen en bra bit från häckarna, (2-300 m), vilket gör att de tar en promenad var dag. Annars lämnar de inte foderhäckarna. Med detta system, så letar de ofta upp liggplats under saltstens turen

[ulfg]

Bra idé det där med saltstenen. Jag ställer in den i ligghallen (gamla vedboden) för att de skall komma ihåg vart de kan få tak över huvudet när det regnar för mycket. Får är slöa djur vintertid. Lite småpromenader runtom maten, men inte mycket mer. Tror det är viktigt att få dem att röra sig runt om vid utegångsdrift, sprida ut gödseltrycket. Därför inte bra med fasta foderplatser utan hellre ett flytta runt balsystem - för renlighetens skull.
Skog närmast en förutsättning för utegångsdrift. Den torra gotländska tallskogen i ett relativt regnfattigt men milt Östersjöklimat antagligen det närmsta idealet man kan komma. Någonting mittemellan fjäll och blöt västkust...

[Birgit]

Den torra gotländska tallskogen i ett relativt regnfattigt men milt Östersjöklimat antagligen det närmsta idealet man kan komma. Någonting mittemellan fjäll och blöt västkust..

Dessutom har de ju inte vår lerjord heller
Men principen är flyttbara utfodringsplatser och ytor att röra sig på. Naturliga skydd är också bra, för som ulfg. skrev så är åtminstone gutar ruskigt lata vintertid.
Första året med gutar hade vi foderhäckarna 20 - 50 m. från lagården. De gick aldrig in ändå. Då hade vi vatten inne också. Nu ger vi dem allt ute, men möjlighet att gå in om så önskas, dock har vi nu letat fram en bättre plats för utfodring, med torrare, lätt dränerat underlag!