Jakten & Debatten

[Perth County Conspirator]

Jag har spenderat en del tid med att plöja igenom älgjaktssidorna här, och tycker att nivån på argument och argumentering hos flera av jaktförespråkarna är direkt beklämmande. Tonen är hånfull och raljerande, försök att bemöta den andra sidans åsikter (f ö inte heller alltid framförda med överdriven finess) når ofta inte längre än ett spefullt antagande om att personen i fråga är en mindre vetande stadsbo.
Eftersom jag är en ”jävla vegetarian”, och dessutom antagligen stämmer väl in på jaktvännernas bild av ”hippies” och ”flummare” (men jag är däremot bosatt på landet, sorry) skulle jag vilja kommentera några delar av inläggen i älgjaktsdebatten, men gör det i en ny tråd eftersom en flera av mina resonemang är mer allmänt hållna och kan överföras på andra jaktdebatter här (lo t ex), liksom ett liv på landet i allmänhet.

Till att börja med så har jag en stor tilltro till naturens förmåga att sköta sig själv. Det innebär bl a att jag hellre ser vargen i rollen som älgjägare än människan; vargen jagar ekologiskt och utifrån ett behov som styr dess möjlighet till fortlevnad – till skillnad från köttätande människor som skulle överleva alldeles utmärkt utan älgkött i frysen. Eftersom vargstammen är så beklämmande liten (och lär så förbli om Jägareförbundet får som de vill: 150 individer, en löjeväckande siffra), klarar de knappast i nuläget av att ”hålla efter” älgen och om denna artsanering absolut måste upprätthållas anser jag att det borde skötas av en mindre grupp jägare anställda av staten, precis som Palleman nämnde i ett inlägg, tills vargstammen vuxit sig stark och effektiv nog.
Argument från skogsbrukshåll om uppätna tallplantor och annan ”skadegörelse” orsakad av älg anser jag faller på att de utgår ifrån ett ekonomiskt perspektiv och placerar människan i en bestämmandeposition där hon inte hör hemma; djur och natur hör ihop och lever i symbios, medan den kapitalistiska tillväxttanke som präglar i stort sett allt människan tar sig för är den totala motsatsen till en hållbar ekologi. I mina ögon har djuren alltid företräde i naturen.

Vidare är den tidigare nämnda retoriken om ovetande stadsbor kontra naturälskande jägare bosatta på landet tämligen haltande. Ett framväxande fenomen åtminstone i de trakter där jag bor är snarare att folk flyttar in till städerna, men behåller sina ärvda hemman för jakträttens och skogens skull (i det senare fallet företrädesvis för att kunna kalhugga stora delar av den om behov av ny bil/utlandssemester/vadsomhelst skulle uppstå – återigen skogen som en ekonomisk resurs, istället för en levande, artrik värld vars sanna värde ligger i just detta). Resultatet blir en avbefolkad landsbygd med gårdar som står och förfaller i väntan på att en månad om året bli använda som jaktstugor. Även bland de jägare som bor på landet upplever jag att naturintresset ofta är begränsat till just jaktfrågor. En genuin förståelse för hur naturen fungerar kräver att man lever med den, i den, året om, och de människor som gör det hittar man oftare i natur- och miljöföreningar än i jaktlag (även om det självklart finns undantag).

Den viltvårdstanke som jägare ofta framhåller som essensen av deras engagemang ekar också ihåligt, inte minst när man tittar på de älgar som skjuts: inte är det de sjuka, svaga, småväxta djuren som anses åtråvärda, utan tvärtom de stora, välmående individer som skulle klarat kommande vinter och kunnat föra goda gener vidare. Vidare skadeskjuts djur påfallande ofta, vilket förvisso inte är konstigt med tanke på att många jägare inte övar på att hålla uppe träfförmågan under övrig tid på året. Att sedan det faktum att rapportering av skadeskjutningar sköts av jägarna själva istället för en oberoende instans är självklart under all kritik (skogsbruket är f ö också i starkt behov av omstrukturerade granskningar och kontroller från oberoende håll, och med kännbara straff för lagöverträdelser). Dessutom så hävdar jag att det finns många grader av gravt djurplågeri redan långt innan en skadeskjutning, enligt Jägareförbundets definition, faktiskt får kallas så.

Någon av inläggsskribenterna hävdade att det var en myt (antagligen spridd av flummiga hippievegetarianer inne i stan) att våra kroppar skulle vara bättre anpassade till en vegetarisk föda. Märkligt då att förekomsten av exempelvis tjocktarmscancer bland köttätare är mer än 30% högre än bland vegetarianer, bl a beroende på att rester av köttet, som inte matsmältningsorganen kan ta om hand fullt ut, blir liggande i tarmfickor vilket i förlängningen kan leda till sjukdom.

Intressant är också att vår allemansrätt i stort sett sätts ur spel varje höst, då skogen plötsligt invaderas av skjutglada människor, vilket för ickejägare innebär att man helst bör hålla sig därifrån om man vill ha livet i behåll. Jämför med bär- och svampplockare, orienterare, naturfilosofer… sällan upplever man sig hotad av dessa. Däremot tycks allemansrätten enligt jägares tolkning stundom tillåta smygning runt knuten på bostadshus med bössan i näven och fri utnyttjanderätt av andras gårdshus som jaktcentral.

Att ett forum som detta lockar till sig människor med vitt skilda åsikter om mycket är självklart, men jag blir ändå förvånad när en så stor del av de som skriver om jakt här tycks komma från ett perspektiv så diametralt motsatt det jag förknippar med ekologi och naturkännedom, för att inte tala om trångsyntheten och arrogansen mot oliktänkande som det visats prov på. Mitt alternativ till den norm som härskar i västvärlden är att påfresta jorden och hennes resurser så lite som möjligt, med en ständig utgångspunkt i ekologi och kretslopp; att konsumera så lite som möjligt, att i största möjliga utsträckning vara självförsörjande på mat, att ta hänsyn till alla levande varelser, att leva enkelt i naturen utan att lämna alltför stora spår efter mig. Jag har ingen aning om hur de skribenter jag adresserat här lever sina liv utanför älgtornet, men de människor jag träffat i verkliga livet som har liknande åsikter om jakt, och samma sätt att framföra dem på, som exempelvis Pong, Vargerik, Moraggarn, Lysmasken m fl uppvisar här, brukar jag ha väldigt svårt att hitta gemensamma nämnare med. Kanske stämmer det på er också, kanske inte.

Till sist – det är knappast något som lär hända, men om hela Sverige övergick till vegetarisk kost skulle omkring 60% av dagens odlade areal kunna återgå till fri natur… med gott om plats för stora stammar vilda djur.

[Ulric Eriksson]

trångsyntheten och arrogansen

 

[xjakt.blogspot.com]

Jag tror att ett sådant forum som alternativ är, skapar väldigt stora kontaktytor, där meningsmotståndare kan mötas och där det är högt i tak. Jag tror också att vår gemensamma kärlek till ett fritt liv snarare binder oss samman än skiljer oss åt. Den höga nivån som råder är likadan från båda sidor och jag tror att det bara är positivt för dessa debatter
    jag har för länge sedan slutat argumentera för min jakt och min rätt att jaga, men detta inlägg är ett synnerligen väl formulerat inlägg så därför vill jag gärna ge en kommentar:

Vi har sedan ett par tusen år valt att tämja naturen. Därför har vi nu en situation där vi, människan valt att beskatta naturen. Att återställa en total balans innebär inte bara att låta rovdjuren beskatta det vilda beståndet av djur. Det krävs så mycket mer. Jag skulle sedan kunna argumentera hur länge som helst för varför vi skall hålla vargen på en miniminivå, men det gagnar ingen.

Jag humanist det är nog den största skillnaden mellan dig och mig och det är där den stora skillnaden ligger.

Att sedan tro att vi jägare endast drivs av en kärlek till jakten och alla våra insatser vi gör sker till fromma för jakten är något jag tror är en grav missuppfattning.
Förutom att vi jägare ofta är engagerade i många andra organisation som naturskyddföreningen, wwf, miljöpartiet, ornitologerna etc... ger våra viltvårdande insatser positiva sidoeffekter som kommer allt vilt tillgodo. Dessutom glömmer man bort alla andra insatser vi gör; alla våtmarker vi återställer, fågelholkar som sätts upp, faunavården, pilgrimsprojektet, havsörnsprojekten.
Sedan kan man fylla på med viltolyckor, skogsskador etc. Vi besitter också en oerhörd kunskap , tvärtemot vad du påstår, vad gäller ekologi, zoologi och allmänn naturkunskap än vad genomsnittet någonsin kommer uppnå.
Man får dock inte glömma att vi är ca 300.000 och alla med olika tankar och värderingar precis som det är med dig och dina kamrater som inte delar vår kultur.

Sedan kan jag bara beklaga att du känner dig så inlåst under hösten. Har aldrig hört, sett eller mött den typ av konflikt du skrivit ned. Naturen är till för alla, som allemansrätten uttrycker det, vilket du säkert håller med om. Men å andra sidan är det inte unikt för någon sida att hävda sina rättigheter.

[Jan lindgren]

Hej!
Jag jagar inte men jag har aldrig upplevt några problem med jägare.
Människan är en del av naturen. En normal människa är allätare även om det går att överleva på diverse konstiga dieter. Som en del av naturen är det naturligt att jaga, Det har Homo sapiens alltid gjort. Det tråkiga är att så många människor avlägsnat sig från naturen och gjort den till något religiöst.
Generellt sett så är det lätt att umgås och samtala om naturen med jägare. De har oftast stora kunskaper och ett brinnande intresse för djur och växter. Jag tycker däremot att det kan vara svårt att diskutera med fanatiska "djurvänner". De har ofta förlorat all kontakt med biologin och verkligheten.
Jag är som alla förstår en utpräglad artist.
MVH
Jan

[Tonysson]

Hej alla människor,

Många trådar dryftar detta med jakt på diverse djur. Jag har själv deltagit med en del inlägg.

Jag vill tro att de flesta av oss accepterar en jakt som är i samklang med naturen i övrigt, men väcker känslor då det nästan blir organiserad slakt, ex. viss älgjakt. ( läs Kungajakten med inbjudna potentater)

Att varsamt beskatta naturen även på vilt, är helt naturligt även för människa, det är bara verktygen som förändrats.

Det som stör mig, som "varsam" jägare, är röster för nära på utrotning av vissa djurarter, med argument som inte håller vid närmare granskning.

Jakten på exempelvis Lo tillför inget annat än att Rådjursstammen ökar, så att man kan argumentera för ökad jakt på dessa, då de plötsligt blivit för många och en trafikfara.

Detta var ett av mig personligt påstående som kommer att få mothugg, men de tamdjur som fallit offer för detta Lodjur, är faktiskt få i sammanhanget.
Jag kan ge fler exempel på att jakt på vissa djur, de facto handlar om att de önskat jaktbara (kött)djuren skall vara endast till för människojägaren och av denne önskad jaktmetod.

Väljer jägaren att använda drivande hund, är det självklart att Vargen skall bort. För att ändra jaktmetod går ju inte, då utfallet av nedlagt vilt tappar i kilo.

Vid älgjakt, som SKALL bedrivas, kanske det i vissa fall vore önskvärt att fler jaktlag seriöst sparade, som tidigare nämnts, de största kapitala individerna under ett antal år.

Mitt önskemål, som kanske är utopiskt, vore att jakt endast får bedrivas utan drev, där jägarens egna förmåga kommer att ge resultat.




Var detta ett irriterande inlägg?

Tony

[jenses]

Intressant är också att vår allemansrätt i stort sett sätts ur spel varje höst, då skogen plötsligt invaderas av skjutglada människor, vilket för ickejägare innebär att man helst bör hålla sig därifrån om man vill ha livet i behåll. Jämför med bär- och svampplockare, orienterare, naturfilosofer… sällan upplever man sig hotad av dessa.

Har du försökt att konkurrera ut dessa vedervärdiga bambislaktare på lika villkor?
Förhandla med vederbörande markägare om priset för en naturfilosofsarrende...

[Skytten]

Bland de aktiviteter som människan har för sig som samtidigt tränger fauna och flora, är troligen jakten inte den värsta.

Det finns djur som är hotade,  pga jakttryck, men nog är det mångdubbelt fler som hotas av att mänsklig verksamhet förstör deras habitat.

[Huggorm]

Bland de aktiviteter som människan har för sig som samtidigt tränger fauna och flora, är troligen jakten inte den värsta.

Det finns djur som är hotade,  pga jakttryck, men nog är det mångdubbelt fler som hotas av att mänsklig verksamhet förstör deras habitat.

Men det är mest en massa insekter och fåglar, inte söta däggdjur med stora, ledsna ögon...

[Perth County Conspirator]

Tack för svaren; trevligt att se att de flesta höll en seriös ton och att påhopp i stil med de jag reagerade på tidigare saknades helt. Några kommentarer till individuella skribenter:

Ulric - ?

xjakt.blogspot.com – Den tråd jag i huvudsak syftade på, ”Älgjakten har börjat...”, tycker jag uppvisar en ytterst låg nivå. Möjligen kan man säga att det är högt i tak när det gäller att släppa igenom diverse osakliga påhopp (nämnas bör t ex skribenten som hävdade att jaktmotståndare inte var värda att tas på allvar, eftersom de ändå saknar jobb och utbildning, eller den där någon uppmanade jaktmotståndaren att stoppa bort pipan. Eller, för all del, kommentaren om att ”jägare är idioter”).
Sedan menade jag inte att det är någon regelrätt konflikt om skogstillträde under älgjakten, utan snarare närmast kutym att ickejägare av ren självbevarelsedrift under hösten upplåter skogen helt och hållet till jaktlagen av rädsla för att bli beskjutna.

Jan lindgren – Vegetarisk kost kan knappast klassificeras som en ”konstig diet”. Argument om att människan alltid gjort si eller så och därför bör fortsätta på samma vis är inget jag köper – vi ser på oss som en progressiv varelse, och medföljande utveckling borde innebära att somligt lämnas därhän, medan annat utvecklas och förädlas (och jag syftar här inte på mer raffinerade vapen eller annat som hör jakten till). Jag håller fullständigt med om att människan avlägsnat sig från naturen, men att en vördnad för den och dess invånare per automatik kallas religion tycker jag är direkt felaktigt.

Tonysson – Självklart var inte ditt inlägg irriterande, det är en milsvid skillnad på att föra fram sina åsikter och på att dumförklara den som tycker annorlunda. Om något tycker jag snarare att du, som varandes meningsmotståndare, har ovanligt sansade åsikter.

Jenses – Fånig ton borde inte generera ett svar, men i alla fall: en stor del av de som äger mark är också jägare, och jag har svårt att tro att de skulle upplåta sin mark till kringvandrande ekosofer och andra, hellre än till sig själva och jägarkolleger, bara för att jag skulle sticka till dem några extra slantar. Däremot finns det självfallet exempel på markägare som inte sympatiserar med jakt och som följaktligen inte heller låter marken utnyttjas av jägarna.

Skytten – Det är klart att jakten inte är någon av de verkligt stora miljöbovarna, men jag anser att vi i möjligaste mån ska eliminera de faktorer som påverkar miljön negativt, stora såväl som små.

Huggorm – Lika fånigt formulerat som Jenses inlägg, och jag undanber mig tolkningar av mitt synsätt på olika djur och andra arter. Att det finns människor som kallar sig djurvänner och sedan bara ”tycker synd” om däggdjur är knappast någon nyhet. Delvis är det en psykologisk företeelse, men det grundar sig också i ren okunskap. Lika självklart är att det finns mängder av människor som kämpar för lavar, mossor, träd, insekter, fåglar, älgar. Att detta engagemang ska behöva ge upphov till sarkasmer och nedlåtande kommentarer är mycket tråkigt.

[Ulric Eriksson]

Ulric - ?

Du skriver om trångsynthet och arrogans mot oliktänkande från ett trångsynt och arrogant perspektiv.

[jenses]

Sedan menade jag inte att det är någon regelrätt konflikt om skogstillträde under älgjakten, utan snarare närmast kutym att ickejägare av ren självbevarelsedrift under hösten upplåter skogen helt och hållet till jaktlagen av rädsla för att bli beskjutna.

Då tycker jag att problemet ligger snarare hos vissa ickejägare med förutfattade meningar,
kanske skulle de besöka en kurs som hjälper att dämpa deras obefogade ångestneuros?
Eller man går en av de många kurser som förberedning till jägarexamen?
Där lär man sig igen och igen och igen att visa respekt mot alla som rör sig i naturen,
att göra allt för att främja de-eskalation mellan dem olika åsikterna,
och att använder vapnet mot raserande naturfilosofer bara i yttersta nödvärnssituationer ...

Jenses – Fånig ton borde inte generera ett svar, men i alla fall:

då får jag nog tacka ödmjukast, Ers höghet 

en stor del av de som äger mark är också jägare, och jag har svårt att tro att de skulle upplåta sin mark till kringvandrande ekosofer och andra, hellre än till sig själva och jägarkolleger, bara för att jag skulle sticka till dem några extra slantar.

Ja, du har svart att tro

Däremot finns det självfallet exempel på markägare som inte sympatiserar med jakt och som följaktligen inte heller låter marken utnyttjas av jägarna.

So what?

[Perth County Conspirator]

Ulric – Jag förstod din tanke, jag tyckte bara att du kunde ha valt att utveckla dina åsikter om debatten och/eller jakten, om du ändå skulle kommentera. F ö tycker jag att mitt inlägg var jämförelsevis diplomatiskt; jag presenterade mina åsikter i frågan (och argumenterade för dem) och gjorde det utan verbala påhopp och efterslängar. Att tonen inte är jublande i mina inlägg beror naturligtvis på att jag tycker ämnet är allvarligt och att debatten också borde hållas på en viss nivå.

Jenses – Det räcker med att några skogsvandrare råkat ut för tillbud som kunde slutat riktigt illa för att förstå att rädslan är befogad (de olyckor som årligen sker inom jaktlagen själva är än mer talande). Dina inlägg tyder inte heller på att den respekt du omtalar är något du praktiserar, snarare är du mer eller mindre subtilt hånfull mot de som tycker annorlunda än du. Men du kanske förvandlas till en ömsint och förstående person när du står med bössa i handen?

[Ulric Eriksson]

Att tonen inte är jublande i mina inlägg beror naturligtvis på att jag tycker ämnet är allvarligt och att debatten också borde hållas på en viss nivå.

Det är inte nödvändigt att jubla. Att acceptera att dina val inte är allas val skulle räcka långt.

[jenses]

Men du kanske förvandlas till en ömsint och förstående person när du står med bössa i handen?

Äsch,
jag behöver bara klicka på knappen "Logga ut" här ovanför. 

Du vet ingenting om mig,
och du kommer aldrig att få veta något om mig.
Livet är för kort och underbart för att slösa bort det på trångsynta medmänniskor med förutfattade meningar.
Lev väl

Över och ut.

[Perth County Conspirator]

Det är inte nödvändigt att jubla. Att acceptera att dina val inte är allas val skulle räcka långt.

Jag vet inte hur det undgått dig, men jag har försökt föra en debatt, och som brukligt är i sådana saluför jag vad jag tycker i en given fråga. Hade jag inte accepterat andras åsikter vore det föga meningsfullt för mig att skriva överhuvudtaget, eftersom eventuella svar, sedda ur ett icke-accepterande perspektiv, i så fall ändå bara hade varit dumheter. Jag hade inte heller efterlyst dina tankar, som jag gjorde i föregående inlägg. Att göra det igen är antagligen lika fruktlöst, då du i huvudsak tycks ägna dig åt punktinsatser som avslöjar så lite som möjligt om din syn på jakt, och formen som den tidigare diskuterats i, så jag låter bli det.

[Margit]

Den viltvårdstanke som jägare ofta framhåller som essensen av deras engagemang ekar också ihåligt, inte minst när man tittar på de älgar som skjuts: inte är det de sjuka, svaga, småväxta djuren som anses åtråvärda, utan tvärtom de stora, välmående individer som skulle klarat kommande vinter och kunnat föra goda gener vidare. Vidare skadeskjuts djur påfallande ofta, vilket förvisso inte är konstigt med tanke på att många jägare inte övar på att hålla uppe träfförmågan under övrig tid på året. Att sedan det faktum att rapportering av skadeskjutningar sköts av jägarna själva istället för en oberoende instans är självklart under all kritik (skogsbruket är f ö också i starkt behov av omstrukturerade granskningar och kontroller från oberoende håll, och med kännbara straff för lagöverträdelser). Dessutom så hävdar jag att det finns många grader av gravt djurplågeri redan långt innan en skadeskjutning, enligt Jägareförbundets definition, faktiskt får kallas så.

Vad bottnar dina åsikter i? Vad har du för erfarenhet av viltvård?

Jag skulle vilja påstå att jägarkåren står för en stor del av den viltvård som utförs i det här landet. Varje år har i alla fall mitt jaktlag obligatoriska arbetsdagar som bl a innefattar taggtrådsröjning, uppsättning av utfodringsplatser, saltstensutsättning, och självklart passröjning.

Vintertid stödutfodras rådjur, det körs upp vägar så de ska kunna ta sig fram i skogarna etc. Och det är INTE enbart av egoistiska skäl. Dessutom får vi alltför ofta spåra upp och avliva trafikskadat vilt.

Vad gäller att jägarna själva ska rapportera antalet skadeskjutna älgar så har jag svårt att föreställa mig vem/vilka som skulle göra det bättre?

Visst är kapitaltjuren vacker och åtråvärd, men reglerna för avskjutning är stränga. Det är pinntjurar, kalvar och små kvigor som gäller. Uppenbart skadat eller sjukt vilt skjuts på fläcken.

Vad gäller vargen så tar den inte bara gamla och sjuka djur - tvärtom.

[Rosten]

Varför debatera med någon som inte har en aning om hur älgjakten fungerar och som läst den lögn som SRF sprider.
I grund och botten så kommer aldrig  Perth County Conspirator att ändra åsikt.
Även om ni lyckas bevisa att han har fel i det mesta som skriver.

[Ulric Eriksson]

Jag vet inte hur det undgått dig, men jag har försökt föra en debatt

Missionera != debatt.

Vad beträffar min uppfattning så är välskött jakt etiskt oantastlig. Det gör den till ett personligt val, där jag kan acceptera såväl att du inte jagar som att andra gör det. Jag jagar inte.

Du berör även vegetarianism. Även det är ett personligt val, där jag accepterar såväl att du är vegetarian som att andra inte är det. Jag är det inte.

[Margit]

Missionera != debatt.

Vad beträffar min uppfattning så är välskött jakt etiskt oantastlig. Det gör den till ett personligt val, där jag kan acceptera såväl att du inte jagar som att andra gör det. Jag jagar inte.

Du berör även vegetarianism. Även det är ett personligt val, där jag accepterar såväl att du är vegetarian som att andra inte är det. Jag är det inte.

Precis så!

[Perth County Conspirator]

Margit – Angående viltvård, så tycker jag förstås att de insatser du nämner är av stor vikt, och ju fler jaktlag som jobbar på detta vis desto bättre. Min erfarenhet lokalt är dock att viltvård i stor utsträckning handlar om utplacerande av ett antal balar. Jag har sett en (1) saltsten i skogen här. Min uppfattning har jag bl a fått genom att spendera mycket tid i skogen med att iaktta, genom att prata/diskutera med grannar & bekanta som jagar, och genom att läsa ett antal protokoll från jaktlags årsmöten.
Personligen så handlar jag på ungefär samma vis som ditt jaktlag: jag utfodrar (fr a fåglar och rådjur), jag vandrar omkring i skogen och försöker plocka bort taggtråd och andra potentiellt farliga objekt (som exempelvis gamla fällor, vilka inte längre fungerar som sådana, men som ändå kan skada djuren ordentligt). Däremot tar jag inte betalt av djuren i form av deras liv.

Att jägarna fyller en funktion även när det gäller att avliva trafikskadade djur är självklart, även om jag hellre skulle se den statliga verksamhet jag tidigare nämnt sköta detta.
Angående rapportering av skadeskjutet så tycker jag inte att det är alldeles enkelt; jag ser också uppenbara svårigheter med att ha någon form av oberoende kontrollinstans i skogen under de större jaktperioderna, men jag tycker också att slutna sällskap (vilka jaktlagen i princip fungerar som) behöver inblandning utifrån. Även här tror jag att professionella jägare i statlig regi skulle kunna vara mer objektiva än den genomsnittlige hobbyjägaren.
Vad anser du om Jägareförbundets definition av skadeskjutning?

Man kan knappast klandra vargen för dess val av byte, mer intressant är då det resonemang som framförts här i trakten av jägare som hoppat av älgjakten i protest mot att en alltför stor proportion av de skjutna djuren utgörs av just kalvar, ettåringar - och de allra största tjurarna. Jägarna har trots allt förmågan att göra ett medvetet, rationellt val.

Rosten – Om du läser Margits inlägg ovan, eller de av xjakt.blogspot.com, Jan lindgren, Tonysson, och sedan ditt eget, vilket tror du bidrar mest till att ytterligare komplicera det här ämnet? Men för min del får du mer än gärna avstå en debatt.

Ulric – Uppenbarligen har vi vitt skilda definitioner av begreppet ”missionera”. I mitt första inlägg återkommer upprepade gånger uttryck som ”att jag hellre ser”, ”anser jag”, ”i mina ögon” o s v - med andra ord högst personliga åsikter. Hur skulle dessa formulerats annorlunda för att inte vara missionerande, enligt din tolkning? Hur skiljer de sig på något väsentligt vis från de flesta andra typer av debattinlägg i publika forum?