Det definitiva skattesystemet

[Moumolia]

jepp. too many sharks in the gene pool redan så...

[Don Purush]

självklart,, måste dock tillägga  att Bo är unik snarare än fyrkantig.

[Suresh]

självklart,, måste dock tillägga  att Bo är unik snarare än fyrkantig.

Välkommen in i gänget.

[Suresh]

att invändningarna mot mina problemlösningar i stort beror på att man inte har begripit dem.

De prov som krävs för att få ut pengarna gör barnen när de känner sig mogna inför censorer inom rättsväsendet med utbildning för ändamålet.

De betyg lärarna eventuellt sätter, är bara för att informera barn och föräldrar.

Det finns inte ens någon skolplikt.

Jovisst , det där glömde jag. Juristutbildade nämndemän som skall ge specialprov till hundratusentals grundskoleelever...

Min första reaktion är att  jag känner en fruktansvärd avsmak för det där. Jag skulle aldrig låna mina skattepengar åt något sådant.

Nästa reaktion är att jag skulle försöka sätta mig in i hur jag skulle reagera om det verkligen blev så.

Jag tror att jag som förälder skulle:

* Processa med skolväsendet/rättsväsendet vad gäller urvalsmetoder för frågeställningar och svarsbedömningar

* Tala om för mina barn att det vad skit samma vad de lärde sig eller inte - huvudsaken att de klarade proven

* Uppmuntra mina barn till alla former av tänkbart fusk

* Göra mitt bästa för att kringgå systemet, genom att försöka skaffa fram färdiga provsvar, muta censorer eller likanade manövrer

* Uppmana mina ungar att ge fan i skolsystemet och börja arbeta istället. Svart - så att inga skattemedel tillföll skolsystemet.

Anledningen att jag tror det är att jag redan idag bryter mot alla tänkbara lagar för det jag kallar mina barns bästa. (Nej, jag tänker inte tala om vilka lagar det är)

Detta förutsatt att vi pratar om någon verkligt kännbar ekonomisk belöning. Om vi talar om typ 500 per godkänt prov skulle jag nog klappa dem på huvudet och säga att de var duktiga. Men 5 000 kr? Eller 50 000 kr?

[Suresh]

Ett alternativ jag kan tänka mig som en elev i ett sådant skolsystem är att plugga som fan, göra mitt bästa på proven och sen skänka alla pengar till välgörenhet eller till ett parti soim arbetade för att avskaffa systemet. (När jag själv gick i grundskolan pluggade jag som fan på alla prov för att få högsta betyg i alla ämnen för att ha en plattform att utgå från när jag kritiserade hela lärarkåren för att vara köpta borgarbrackor i USA-imperialismens tjänst, göra specialarbeten om Kuba och Kvinnans Musikhistoria, sitta som elevrepresentant i skolans samarbetsråd och marschera i demonstrationståg för FNL-gruppen)

För det måste väl vara så¨att belöningen tillfaller barnen som gör proven och inte föräldrarna? Alternativt skall staten gå in  som förmyndare för barnens ihopförtjänade tillgångar tills dess att de är myndiga? För varför skall föräldrarna belönas för barnens insatser?

Strider inte det här mot FN:s konvention om barnarbete, Bo? I så fall har du ganska mäktiga krafter att arbeta emot.  

[Suresh]

Jag sitter här och är helt perplex.

Jag funderar igenom Bo.s förslag. Jag kan se poänger med motivationen bakom det, vad gäller att skapa rätt inställning till skolarbetet, rätt seriositet. Men metoden känns helt psykologiskt felakig och konsekvenserna av den så sorgliga om vi tänker oss det genomfört i de lägre klasser - troligtvis även de högre. Behöver vi ta förslaget mer på allvar eller kan vi bara lägga det åt sidan?

Det tragiska med modellen är att barn reagerar så oerhört hårt på krav och psykisk press. Jag känner sorg i hjärtat när jag tänker på barn som skall vara nervösa för att svara fel på hur bestämd artikel böjs i ackusativ i tyskan och att de dessutom skall känna skuld över att föräldrarna blir ekonomiskt bestraffade om de gör det.

Jag önskar dock att jag kunde behålla något av det allvaret i mina egna planer på hur en drömskola skulle se ut. Det jag skulle förorda är en skola med någon form av produktiv verksamhet där barnen fick dela på överskottet, alternativt med en liten resultatlön efter vilket arbete varje elev hade lagt ner på varje projekt.

[Bo]

består nu i barnbidrag, subventionerade daghem, gratis skolgång och försörjningsbidrag till barn där en frånvarande make underlåter att betala underhåll.

Det sammanlagda genomsnittliga beloppet kan då motsvara den summa som föräldrarna kan hämta ut sammanlagt efter hand som barnen klarar sina tentor och med dessa medel betalar man för deras undervisning på en fri marknad. - Detta under förutsättning att vi satsar lika mycket på barnen som nu med skattemedel.

Min tanke är att med individuell makt över fördelningen av ens skattemedel på diverse poster kommer generellt stöd till andras barn att få snålt med pengar.

Vi vill i första hand kanalisera medel så träffsäkert som möjligt till de välartade barnen som kan bli en tillgång för samhället.

Sedan kan det finnas andra kategorier som man kan ömka sig över men lejonparten av resurserna vill vi satsa på de lyckade som doftar framtid.

Går det att finna ett mera träffsäkert sätt att ordna detta än mitt föreslagna, ansluter jag mig till det istället.

[Suresh]

består nu i barnbidrag, subventionerade daghem och gratis skolgång.

Min tanke är att med individuell makt över fördelningen av ens skattemedel på diverse poster kommer generellt stöd till andras barn att få snålt med pengar.

Vi vill i första hand kanalisera medel så träffsäkert som möjligt till de välartade barnen som kan bli en tillgång för samhället.

Sedan kan det finnas andra kategorier som man kan ömka sig över men lejonparten av resurserna vill vi satsa på de lyckade som doftar framtid.

Går det att finna ett mera träffsäkert sätt att ordna detta än mitt föreslagna, ansluter jag mig till det istället.

Vi måste dela upp det här i ett par omgångar, Bo.

Tänk bort alla skatter, tänk bort alla bidrag.

Alla familjer bekostar sina egna barns uppfostran och utbildning.

Sen överenskommer några föräldrar om att gemensamt poola ihop resurser till barnens utbildning.

Vad är då naturligast för finansieringen?

Jo - att alla föräldrar betalar

1) Per barn (per capita-avgift)

eller

2) efter betalningsförmåga (procentuell skattesats)

eller

3) efter utnyttjandegrad. (brukaravgift)

Välj vilken finansieringslösning du vill initialt.

Vad är naturligt att pengarna används till?

Jo:

Gemensamma lokaler, lärare och skolmaterial.

Vad du nu vill lägga på är en kostnadsomfördelning till de föräldrar vars barn uppvisar dåliga resultat från de föräldrar vars barn visar höga skolresultat. De föräldrar med dumma barn skall stå för en större del av kalaset.

Vad tror du då händer?

(tips - vinstmaximering + friskola: get a clue?)

Jo.... De föräldrar som har dumma barn ser en kostnatsfördel i att bryta sig ur och bilda en egen skola för sina ungar. Varför bekosta de smarta barnens utbildning med egna medel? Varför arbeta extra och betala extra skatt för att grannens barn skall gå och malla sig med fickorna fulla med pengar? Varför inte själv använda dessa pengar för att fixa stödundervisning åt de egna barnen?

Vi kan dock tänka oss - om vi valt finansieringslösningen med utnyttjandegrad att de dumma barnens föräldrar får betala högre skolavgifter i form av extra stödundervisning, omtentering, feriestudier mm för att uppnå samma studieresultat. Så är det till viss del idag, eftersom betygshöjande feriestudier förekommer. (Mina barn använder sina egna intjänade pengar från sommarens feriearbete till att köpa extra kvällsundervisning från studieförbunden. Men det gör de inte för att de är dumma och behöver extra stöd, utan för att de är ambitiosa och vill lära sig extra mycket.)

Samma argumentation kan användas "åt andra hållet" för att visa att en skola som lägger ner för mycket resurser på att vårda barn med särskilda svårigheter är orättvis. Det kan ge de duktiga barnens föräldrar ett incitament att bryta sig ur och bilda en egen skola. Det man lagstiftningsvägen kan göra (och gör idag) är då att ålägga dessa skolor att även ta emot barn med särskilda svårigheter och sörja för att de får en god utbildning.

Om sen ett visst antal föräldrar målmedvetet vill satsa sina resurser för att deras barn skall få en så god utbildning som möjligt är de välkomna att bilda egan friskolor med egna pedagogiska modeller. Om de i en sån skola vill välja att kostnadsföra föräldrarna efter barnens prestation må det vara en lösning öppen för den pedagogiska modellen, men den kan då inte åläggas övriga skolor i samhället som en regel.

Det är ditt liberala samhälle som övergripande mall igen , Bo. Men här är din "superliberala" prestationsinriktade skola en privat lösning för de föräldrar som väljer att ha det så för sina ungar.

[Bo]

och vi är tillbaka i planekonomin. Fria skolor har maktmedel mot barn som saboterar för de andra. De kan ställa villkor för att få delta i undervisningen.

Barn "med särskilda behov" får söka sig till skolor som specialiserat sig för dem.

Min lösning är superbt enkel och konsekvent: Skattemedeln betalar faktiskt tillgodogjord kompetens. Med vilka medel barnen skaffat sig den, är deras sak - och föräldrarnas. Det finns ingen skolplikt, inga skolmyndigheter, ingen politisk styrning av undervisningssektorn.

De skolor som överlever dessa villkor är de som kan övertyga föräldrarna om att de gör ett bra jobb.

[Suresh]

Avgörandet om vad som är "faktiskt tillgodogjord kompetens" innebär en politisk styrning, liksom beslutet att tilldela medel efter detta.

Jag tycker att det är bättre att ha det som idag, där varje barn har en prislapp på ryggen som den för med sig till den skola som föräldrarna önskar ha barnet i.

I vår skola har vi två fall av hemundervisning, dvs familjer som undervisar barnen i hemmet med ekonomiskt stöd av kommunen. Skälen är föräldrarnas religion. Barnen deltar i vanlig skolverksamhet enbart i de ämnen där familjen saknar resurser att undervisa dem själva. Det gäller främst resurskrävande laborationer och gymnastik.

Barnen klarar sig alldeles utmärkt och har i flera fall sökt sig vidare för studier utomlands.


Som kontaktpolitiker för en skola inför ett sparbeting frågade jag personalen om vad de sist av allt ville skära i. Svaret var förvånande nog inte vare sig skolmateriel eller klasstorlekar , utan stödet till elever med särskilda problem, därför att dessa elever krävde så mycket tid för att fungera i klassen och inte störa andra elever.

Detta innebär att kommunen idag lägger ner mer resurser på de svagpresterande eleverna än de starka, för att få klassverksamheten i sin helhet att fungera.

Om skolan direktdebiterade varenda förälder för vad deras elev kostar skolverksamheten innebär det att de svagpresterande eleverna med särskílda störningar skulle få betala mer för barnens skolgång än övriga.

Jag har inga synpunkter om det, annat än att det skulle vara svårt att få politiskt stöd för en sådan reform idag, eftersom synen är att samhället skall hjälpa individen med dess medicinska problem, för inlärningssvårigheter är klassat som ett medicinskt problem. I ditt försäkringssamhälle kan jag tänka mig att föräldrar löste det här försäkringsvägen innan de skaffade barn, vilket inte ledde till någon större skillnad än idag, annat än ökat krav på genterapi och fostervattensprover.

Däremot har jag ekonomiska invändningar mot att av två barn som kräver samma personalinsats från skolans del belöna barnet med högre provresultat med särskilda ekonomiska bidrag. Skolans avtal med föräldrarna är att leverera en likartad service till alla barn som önskar skolgång. De barn som sen tillgodogör sig undervisningen bättre får fördelar av det som de har bättre nytta av senare i livet.

Detta går dock att lösa stipendievägen. I så fall får personer som särskilt vill stödja duktiga elever skänka pengar till stipendier som begåvade barn kan söka. Enskilda skolor kan dessutom som privatskolor arbeta i den riktningen att skolpremien sätts lägre för duktiga elever. Sen kan de föräldrar som vill ha en ekonomiskt styrd pedagogik välja sådana skolor för sina barn.

[Bo]

hade jag att skattebetalarnas prioriteringar direkt avgjorde vart pengarna gick.

Under förhållanden med allmänt stöd för satsningar på besvärliga och lågpresterande barn finns det såklart särskilda poster för detta dit man kan kanalisera sina skattemedel. Min lösning fungerar även under ett sådant opinionsläge. Då ansöker föräldrarna om extra pengar hos detta samhällsorgan som inte har någon annan uppgift än att kolla det rimliga i sådana ansökningar och fördela sina medel efter bästa förstånd.

[Suresh]

hade jag att skattebetalarnas prioriteringar direkt avgjorde vart pengarna gick.

Under förhållanden med allmänt stöd för satsningar på besvärliga och lågpresterande barn finns det såklart särskilda poster för detta dit man kan kanalisera sina skattemedel. Min lösning fungerar även under ett sådant opinionsläge. Då ansöker föräldrarna om extra pengar hos detta samhällsorgan som inte har någon annan uppgift än att kolla det rimliga i sådana ansökningar och fördela sina medel efter bästa förstånd.

Det skulle vara intressant att se hur en skattebetalarstyrd finansiering skulle se ut, jämfört med en väljarstyrd.

Jag tror att det i Sverige skulle leda till att sjukvård och behandlingsinriktade skolformer fick ännu mer pengar än idag. Sympatierna för skolor med tidig expertkompetens är tämligen svaga, om du befinner dig en bit utanför storstadsregionerna.

Om du dessutom skulle införa en särskilt pott för MVG-barn - tror jag att den kassakistan skulle skramla otroligt tomt med normalinkomsttagare som finansiärer. Däremot tror jag att personer som Ingvar Kamprad och Gad Rausing skulle kunna välja att fylla på den kistan rejält.

Alltså är särskilda donatorfinansierade stipendier för duktiga elever en bättre lösning än en resultatberoende skolvgift.

Om man väljer den administrativt enklaste lösningen blir den fråga som finns kvar att diskutera är om Sverige - likt USA - skall införa skattelättnader för folk som donerar pengar till stipendiefonder och välgörande ändamål.

[Bo]

är ju en annan god idé som säkert kan appliceras för universitetsstudier. Den har jag inte utvecklat. Under den ordning jag beskrev, får man ut pengar etappvis i takt med att man kan dokumentera sin inhämtade kompetens. När man visat att man klarat av sin grundskoleutbildning, - som alltså motsvarar samhällets minimikrav på vad som krävs för att kunna fungera som en fullvärdig medborgare, - har man fått ut samma summa som alla andra och är myndig. - Inte förr.

Rätten att dra omkring på gatorna efter mörkrets inbrott utan målsmans sällskap kan lämpligtvis också relateras till avklarad grundskoleutbildning eller del därav.

[Suresh]

är ju en annan god idé som säkert kan appliceras för universitetsstudier. Den har jag inte utvecklat. Under den ordning jag beskrev, får man ut pengar etappvis i takt med att man kan dokumentera sin inhämtade kompetens. När man visat att man klarat av sin grundskoleutbildning, - som alltså motsvarar samhällets minimikrav på vad som krävs för att kunna fungera som en fullvärdig medborgare, - har man fått ut samma summa som alla andra och är myndig. - Inte förr.

Rätten att dra omkring på gatorna efter mörkrets inbrott utan målsmans sällskap kan lämpligtvis också relateras till avklarad grundskoleutbildning eller del därav.

Så fungerar det ju idag. Du får en viss summa per studiepoäng, förr var delen ett bidrag i högre grad än idag - nu är det ett lån.

Och om du presterar för lite studieresultat per år åker du ut ur studentlägenheten.

Det osmakliga i ditt förslag är inte att du skäller ekonomiska prestationskrav på studerande, utan den ålder som du vill införa prestationskraven på. Det visar att du inte riktigt hängt med i de senaste 30-40 årens forskning om barns beteendeutveckling.

[Bo]

som de säkert i regel är vuxna, att inte pressa och hetsa barnen utan medverka till att skapa en god stämmning och en barnvänlig atmosfär.

[Suresh]

som de säkert i regel är vuxna, att inte pressa och hetsa barnen utan medverka till att skapa en god stämmning och en barnvänlig atmosfär.

Just därför är förslaget att koppla barnens skolresultat till föräldrarnas betalningsansvar så vansinnigt.

[Bo]

Föräldrarna har betalningsansvar för den undervisning de efterfrågar till sina barn oavsett hur barnen presterar. Sedan betalar samhället ut pengar till barnen (deras föräldrar) för att de gjort sig mödan att tillgodogöra sig vad som behövs för att fungera i ett civiliserat sammanhang.

Erfarenheter från Japan tyder på att många föräldrar hetsar barnen att prestera ibland över sin förmåga men här är vi ju mycket mera inkännande och kloka och skulle inte bete oss på det sättet.

[Suresh]

Föräldrarna har betalningsansvar för den undervisning de efterfrågar till sina barn oavsett hur barnen presterar. Sedan betalar samhället ut pengar till barnen (deras föräldrar) för att de gjort sig mödan att tillgodogöra sig vad som behövs för att fungera i ett civiliserat sammanhang.

Erfarenheter från Japan tyder på att många föräldrar hetsar barnen att prestera ibland över sin förmåga men här är vi ju mycket mera inkännande och kloka och skulle inte bete oss på det sättet.

Hahahaha!

*Tillägg*

Ironi är svårt på nätet - jag menar - att se skillnad på ironi och vanliga inlägg...

Suresh - som har arbetat som lärare på en MYCKET prestigefull privat gymnasieskola.

[Bo]

som satsas per barn är runt 70000 för grundskoleutbildning och 12000 i barnbidrag totalt säkert närmare 100 000 per år och någon miljon under hela uppväxten.

Det är ju löjligt. Det uppmuntrar till omotiverat barnafödande medan det vi egentligen vill uppmuntra bara är födandet av välartade barn. Utbetalningarna måste bli mera differentierade och kommer också att bli det när vi tagit tillbaka makten över våra skattemedel.

[Suresh]

som satsas per barn är runt 70000 för grundskoleutbildning och 12000 i barnbidrag totalt säkert närmare 100 000 per år och någon miljon under hela uppväxten.

Det är ju löjligt. Det uppmuntrar till omotiverat barnafödande medan det vi egentligen vill uppmuntra bara är födandet av välartade barn. Utbetalningarna måste bli mera differentierade och kommer också att bli det när vi tagit tillbaka makten över våra skattemedel.

Det jag inte håller med dig är det där med "välartade" barn. För att vara liberal tramsar du bort ditt förnuft med en massa ovidkommande värdeomdömen.

Som förälder och skattebetalare skiter jag väl - enligt liberalismens dogm om homo economicus -  i om det är ett välvårdat eller vanvårdat barn som får pengarna - huvudsaken att det är mitt barn som får pengarna.

Att du resonerar som du gör kanske beror på att du inte har några barn själv?