består nu i barnbidrag, subventionerade daghem och gratis skolgång.
Min tanke är att med individuell makt över fördelningen av ens skattemedel på diverse poster kommer generellt stöd till andras barn att få snålt med pengar.
Vi vill i första hand kanalisera medel så träffsäkert som möjligt till de välartade barnen som kan bli en tillgång för samhället.
Sedan kan det finnas andra kategorier som man kan ömka sig över men lejonparten av resurserna vill vi satsa på de lyckade som doftar framtid.
Går det att finna ett mera träffsäkert sätt att ordna detta än mitt föreslagna, ansluter jag mig till det istället.
Vi måste dela upp det här i ett par omgångar, Bo.
Tänk bort alla skatter, tänk bort alla bidrag.
Alla familjer bekostar sina egna barns uppfostran och utbildning.
Sen överenskommer några föräldrar om att gemensamt poola ihop resurser till barnens utbildning.
Vad är då naturligast för finansieringen?
Jo - att alla föräldrar betalar
1) Per barn (per capita-avgift)
eller
2) efter betalningsförmåga (procentuell skattesats)
eller
3) efter utnyttjandegrad. (brukaravgift)
Välj vilken finansieringslösning du vill initialt.
Vad är naturligt att pengarna används till?
Jo:
Gemensamma lokaler, lärare och skolmaterial.
Vad du nu vill lägga på är en kostnadsomfördelning till de föräldrar vars barn uppvisar dåliga resultat från de föräldrar vars barn visar höga skolresultat. De föräldrar med dumma barn skall stå för en större del av kalaset.
Vad tror du då händer?
(tips - vinstmaximering + friskola: get a clue?)
Jo.... De föräldrar som har dumma barn ser en kostnatsfördel i att bryta sig ur och bilda en egen skola för sina ungar. Varför bekosta de smarta barnens utbildning med egna medel? Varför arbeta extra och betala extra skatt för att grannens barn skall gå och malla sig med fickorna fulla med pengar? Varför inte själv använda dessa pengar för att fixa stödundervisning åt de egna barnen?
Vi kan dock tänka oss - om vi valt finansieringslösningen med utnyttjandegrad att de dumma barnens föräldrar får betala högre skolavgifter i form av extra stödundervisning, omtentering, feriestudier mm för att uppnå samma studieresultat. Så är det till viss del idag, eftersom betygshöjande feriestudier förekommer. (Mina barn använder sina egna intjänade pengar från sommarens feriearbete till att köpa extra kvällsundervisning från studieförbunden. Men det gör de inte för att de är dumma och behöver extra stöd, utan för att de är ambitiosa och vill lära sig extra mycket.)
Samma argumentation kan användas "åt andra hållet" för att visa att en skola som lägger ner för mycket resurser på att vårda barn med särskilda svårigheter är orättvis. Det kan ge de duktiga barnens föräldrar ett incitament att bryta sig ur och bilda en egen skola. Det man lagstiftningsvägen kan göra (och gör idag) är då att
ålägga dessa skolor att även ta emot barn med särskilda svårigheter och sörja för att de får en god utbildning.
Om sen ett visst antal föräldrar målmedvetet vill satsa sina resurser för att deras barn skall få en så god utbildning som möjligt är de välkomna att bilda egan friskolor med egna pedagogiska modeller. Om de i en sån skola vill välja att kostnadsföra föräldrarna efter barnens prestation må det vara en lösning öppen för den pedagogiska modellen, men den kan då inte åläggas övriga skolor i samhället som en regel.
Det är ditt liberala samhälle som övergripande mall igen , Bo. Men här är din "superliberala" prestationsinriktade skola en privat lösning för de föräldrar som väljer att ha det så för sina ungar.