TEXTILA FIBRER

Växtfibrer
Nässla
(Urtica dioica; Urtica urens)
Förr odlade man nässlor, som kräver en näringsrik jord. Man gör soppa på bladen och fibrer från stjälkarna kan användas till rep och textilier. Kanske har du hört talas om nättelduk och nättelgarn som är starkt och finare än silke.
(Läs mer om beredning av nässlor i artikeln om Forntida teknik).

Rami eller Kinagräs
(Boehmeria nivea)
Rami är liksom linet en stjälkfiber, men hör till nässelfamiljen. Rami har de längsta fibrerna man känner från växtriket och de är 7-8 gånger mer töjbara än silke och bomull. Den växer i Kinas södra och östra del, blir meterhög och är flerårig. Ser ut som en nässla men har inga nässelhår. Rami används mest till rep och segelduk. Vid tygframställning blandas den ofta med bomull och tvättas som denna.

Lin
(Linum usitatissimum)
Som naturfiber hör linet främst till hemmets textilier, gardiner, dukar, handdukar och lakan. Linnetyg har en vacker glans, slår ifrån sig smuts och har hög fuktupptagningsförmåga. Den har också hög draghållfasthet, den är 50-75 % starkare än bomull. Lin blandas ibland med bomull och kallas då för cottolin.

Det är lätt att få rent lin. Man ska inte använda blek.medel eller tvättmedel som innehåller optiska blekmedel. Förr sa man alltid att man skulle tvätta linne i 90 grader men detta gör att tyget försämras och luddar, därför skall man tvätta linne i 60 grader.
Det bästa linet kommer från Frankrike och Belgien. Sveriges enda linspinneri finns i Växbo utanför Bollnäs, det invigdes våren 1990. Det har en kapacitet att spinna 50 ton lin per år.

Olika forsknings- och utvecklingsprojekt pågår i landet inom både oljelin- och spånadslinområdet. Förutom de textila möjligheterna går linfibern att använda till armering av plast, byggnadsmaterial, tekniska filter för damm e t c. Frö och olja kan nyttjas som livsmedel och som råvara i bl a färgindustrin.

Bomull
(Gossyplum-arter)
Bomullen odlas i varmare länder, ofta på jordar där det hade varit bättre att odla matgrödor för att försörja en undernärd befolkning. Bomullen är också idag en av världens mest besprutade grödor.

Fröhåren plockas för hand, för att få fram den finaste bomullen, eller med maskin, som inte plockar med urskiljning. Ju längre och finare fibern är ju bättre kvalitet. Bomullstyg skrynklar och "måste" strykas efter tvätt. Obehandlade bomullsvaror kan krympa mer än 10 % i tvätten. Räkna med detta då du köper tyg.

Konstfiber
Viskos
Viskos är en konstfiber men betraktas ändå som en naturprodukt. Råvaran är cellulosa som finns i flis och granved. Efter en kraftig behandling i många moment med olika kemiska ämnen slutar råvaran som en sirapsliknande lösning som pressas genom ett munstycke med mycket fina hål i ett svavelsyrabad där cellulosan återskapas i form av fibrer i ett textilgarn.

Viskos skrynklar lätt, tar upp fuktighet bra och är starkt i torrt tillstånd men svagare i vått.
Även om viskos betraktas som en naturprodukt bör man ändå tänka sig för innan man köper den eftersom det används så mycket kemikalier vid framställningen.

Djurfiber
Silke
(Bombus mori)
Silke är den tunna proteintråden i silkesfjärilens kokong. Larverna kan endast leva av bladen från Vita mullbärsträdet (Morus alba) och spinner där sina kokonger med en upp till 1000 meter lång tråd. Fjärilen är sällsynt i naturen och de odlade formerna har förlorat sin flygförmåga. Det är tråden som kallas för silke och det vävda tyget siden. Två sorters natursilke finns, odlat och vilt.

Mullbärssilke som är det odlade är finast. Till färgen naturligt vitt, mjukt och glänsande. Framställs i Japan, Kina och Korea.

Det vildvuxna Tussahsilket är naturfärgat gulbrunt, grövre och ojämnare. Klänningstygerna som kallas Shantunger är gjort av Tussahsilke som tillverkas i Indien och Pakistan. Thaisilke som tillverkas i Thailand har en ganska grov struktur.

Natursilket är en stark fiber som skrynklar obetydligt och har en bra fuktupptagningsförmåga. Sidenkläder är underbart att ha närmast kroppen.

Ull
(Ovis Sp.)
Av ullen kan man väva tyger som blir porösa och innesluter mycket luft vilket gör att de håller värmen. Ullplagg tar inte åt sig smuts eller dålig lukt och behöver inte heller tvättas så ofta, det räcker om man hänger ut och vädrar plagget.

Den finaste ullen kommer från merinofåret. Lammull kommer från får som är yngre än sju månader. Ull har bra fuktupptagningsförmåga, den tar åt sig vatten upp till 33 % av sin egen vikt utan att kännas våt. Yllets goda isoleringsförmåga gör att ävan våta plagg behåller värmen. Se upp när du tvättar ylleplagg, de kan lätt filta sig.

Helen Titoff

Kommentera gärna artikeln