Eu:s nya direktiv hotar våra fröer

[Anders S]

Det är inte lätt att få ett grepp om ämnet men jag fick till slut ändå ihop ett remissvar, som jag skickade in i elfte timmens sista minuter. Jag återger det här:

Remissvar på SJVs utkast till föreskrifter om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter
SJVFS 2010:yy ( Dnr 22-9337/10 )

Jag anser framför allt att undantaget för köksväxtfrö i portionsförpackning bör behållas. Behovet av det föreslagna nya föreskrifterna blir då mindre. Dock är det föreskrifterna som är ute på remiss, och jag har skrivit ett remissvar utifrån dens ituationen att undantaget kan komma att försvinna och att det föreslagna regelverket då blir av potentiellt stor betydelse, och att behovet av att förändra det därmed blir stort. Jag har vidare ansett det ofrånkomligt att samtidigt kommentera en del saker som inte hör till de aktuella föreskrifterna, utan utgör ett ramverk för dessa. Tyvärr skriver jag detta under tidsbrist och hinner därför inte redigera det i den grad jag skulle önska.

Kommentarer till definitionerna

Begreppet amatörsort är enligt min mening mindre lyckat. Villkoret ”saknar reellt värde för kommersiell odling” är i och för sig ganska klart, men varför koppla detta till ”har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter” ? (”Amatör” syftar vad jag förstår på användaren, snarare än förädlaren eller fröodlaren. Något oklart.)

Definitionen av lantsort är troligen OK, men den spelar mindre roll, då det bara omnämns men inte egentligen används i föreskriften, annat än som exempel på vad som ryms inom bevarandesort. Dock är det olyckligt att 4§.1 omöjliggör godkännande av många lantsorter. Se nedan.
 
Definitionen av bevarandesort talar om hot om genetisk utarmning, men kravet på enhetlighet och stabilitet i 4§.1 verkar för ökad utarmning. Se vidare synpunkter på reglerna för godkännande nedan.

Kommentar ang godkännande av bevarandesorter
4§
1. Kraven på särskiljbarhet, enhetlighet och stabilitet kan inte uppfyllas av många lantsorter, eftersom de har för stor variation. En strikt tillämpning av denna punkt riskerar att göra begreppet bevarandesort till näst intill en bluff, eftersom typiska lantsorter och andra mer variabla sorter inte kommer kunna godkännas.

2. Intresse för bevarande: varför ska en myndighet sitta och bedöma detta? Vad blir det för mångfald om bara det som regelverket och dess uttydare tycker är acceptabel mångfald ska få odlas (eller spridas eller marknadsföras)? Det borde räcka med en bedömning om sorten ifråga uppfyller de allmänna kriterierna för en bevarandesort, eller liknande krav,

3. Sorten får inte vara intagen i EUs sortlista etc. Förefaller rimligt förutom att EUs sortlista i sig är en tämligen orimlig konstruktion.

4. Ang växtförädlarrätt: förefaller i förstone kanske rimligt, men bör någon kunna få växtförädlarrätt på en lantsort?

6§
Krav på sortbeskrivningar: Jag har inte hunnit sätta mig in i detta. Frågan är om detta innebär en resurs eller ett hinder för bevarande och spridning av den typ av sorter det handlar om. Det förefaller finnas en risk att det blir till ett hinder för sorter som inte fått en officiell sortbeskrivning före 2000, men det beror på hur strikta krav som ställs på sortbeskrivningar. En princip kan vara att bra sortbeskrivningar är angelägna men att det inom rimliga ramar är viktigare att kunna markandsföra sorter som bevarandesorter än att sortbeskrivningarna uppfyller olika formella krav.

Kommentar ang godkännande av s k amatörsorter
7§
Jag har i första vändan inga större invändningar, utom att begreppet amatörsort är tvivelaktigt.

9§
Samma kommentar som till 6§.


Utsäde av bevarandesorter

12 § 
”När den som saluför utsäde av en bevarandesort också producerar utsädet, ska
storlek  och  plats  för  utsädesodlingen  anmälas  till  Jordbruksverket.”
Anm. Jag kan förstå detta inom ramen för förslaget. Dock är det ännu en konsekvens av att hela förslaget innebär en överdriven nivå av kontroll.

Villkor för saluföring av utsäde av bevarandesorter och amatörsorter

16 §  och 22§ 
”Utsädet får endast saluföras i plomberade förpackningar.”

Jämför SJVFS 2010:42, 13 §
”Vid   saluföring   av   utsäde   ska   varje   förpackning,   med   undantag   för
småförpackning, vara försedd med ett officiellt märke vars utformning och innehåll
uppfyller kraven i bilaga 3.”

Kommentar: Det verkar rimligt att samma undantag från plombering för småförpackningar ska gälla för bevarande- och amatörsorter.

17 §
”Utsäde av en bevarandesort får endast saluföras i sin ursprungsregion.”
Anm. Detta verkar på sätt och vis rimligt. Men varför ska denna regel finnas över huvud taget? Det uppkommer även en risk att ursprungsregion definieras onödigt strikt, så att sorten inte kommer kunna odlas i andra områden där den också kan fungera bra. Nu kommer troligen Sverige bli region, men om en tysk lantsort fungerar bra i odling här? OCh kanske kan anses som en ersättare för lantsorter vi har förlorat?

10 nov 2010

Anders Skarlind
(f.d. ordf i Föreningen Sesam, ålderman för morötter och klyftlökar i Föreningen Sesam, redaktör och huvudförfattare till boken Fröodling, se vidare www.froodling.se )

[Mmmm]

Jordbruksverket bör i denna fråga ta inspiration från hur verket självt arbetar med att stödja bevarandearbetet för hotade husdjursraser, genom att ge ekonomiskt stöd både till lantrasföreningarna och dessutom till djurägarna. Uppmuntra de fröfirmor och privatpersoner som vill rädda de hotade lantsorterna, istället för att belägga det viktiga bevarandearbetet med avgifter!

Ta för allt i världen inte Jordbruksverkets hantering av lantrasbevarandet som ett gott exempel! Det är näst intill en katastrof med personer i ansvarspositioner som saknar intresse av eller kunskap om både lantraser och bevarande. Det fungerar enbart på pappret. Jordbruksverkets papper, alltså.

[Trollmor]

Ta för allt i världen inte Jordbruksverkets hantering av lantrasbevarandet som ett gott exempel! Det är näst intill en katastrof med personer i ansvarspositioner som saknar intresse av eller kunskap om både lantraser och bevarande. Det fungerar enbart på pappret. Jordbruksverkets papper, alltså.

Om ens där ...  Dock definitivt inte för fröer!

[Anders S]

Ja det är nog smartast! det ska jag göra Tack

1. Köp frö av de favoritsorter som kan vara hotade, av detta förslag eller på annat vis. Det finns en hel del erosion av vår fröskatt, och det som händer nu på regelfronten är bara en del av detta.

2. Lär dig att odla eget frö av dessa växter.

[Ulric Eriksson]

Hanteringen av lantrasbevarandet är sannerligen långt ifrån perfekt, men följande saker är i alla fall bättre än det här fröförslaget:

 - bevarandeorganisationerna sköter registreringen själva
 - inget tvång på in situ-bevarande
 - inga höga avgifter
 - ingen artificiell begränsning av populationen

[skräptanten]

Ta för allt i världen inte Jordbruksverkets hantering av lantrasbevarandet som ett gott exempel! Det är näst intill en katastrof med personer i ansvarspositioner som saknar intresse av eller kunskap om både lantraser och bevarande. Det fungerar enbart på pappret. Jordbruksverkets papper, alltså.

Håller med Ulric! SJV tar inte betalt av de registerförande föreningarna, och de ska t o m ge pengar till föreningarnas arbete (på pappret, åtminstone Allmogegeten har inte fått de utlovade pengarna). Och det är ingen på SJV som sitter med pekpinnen och talar om hur många kycklingar som får kläckas eller hur många kultingar som får födas, och de kräver ingen enhetlig rasstandard för de olika raserna i genbanken.
Nej inte är SJV:s hantering av lantraserna perfekt, men de låter föreningarna göra det de är bäst på...jag kan bara tänka mig hur härligt byråkratkrångligt det skulle vara om istället Jordbruksverket skulle hantera registering och avel på våra lantrasdjur.
Poängen var inte att lantrasarbetet skulle vara det bästa som någonsin funnits hos SJV, bara det att man kunde se hotade lantsorter av fröer som en bevaransvärd resurs istället för att ösa på med digra avgifter och försöka begränsa odlandet!

[Trollmor]

Jamen - om nu folk skulle få odla egna fröer som de vill, och kunna bara gå och köpa en påse av nån obskyr lokal sort -  -  - hur skulle det då gå med de stora internationella firmorna?  Ingen skulle ju vilja ha deras VäxtSkyddsMedel, och det vore ju katastrof...
 

[Anders S]

Jamen - om nu folk skulle få odla egna fröer som de vill, och kunna bara gå och köpa en påse av nån obskyr lokal sort -  -  - hur skulle det då gå med de stora internationella firmorna?  Ingen skulle ju vilja ha deras VäxtSkyddsMedel, och det vore ju katastrof...
 

Lokala sorter ger tyvärr ingen garanti för att man slipper angrepp eller ogräs. De kan ha en bättre lokal anpassning, och det kan göra dem odlingssäkrare, men det är inte säkert.

Den största fördelen med lokala, traditionella, äldre och/eller mer variabla sorter tycker jag är att de ofta är lättare att påverka dit man vill, t ex genom egen (eller annan lokal) fröodling, till skillnad från många högförädlade sorter.

Men både äldre och nyare sorter, liksom lokala och globala sorter, bidrar till mångfalden av sorter, som är bra att ha för odlaren. Sorter med mer eller mindre inbyggt kemikalieberoende är däremot på sin höjd av värde för dem som odlar med kemiska hjälpmedel.

[tench]

Jag hört massvis med fördelar med gamla kultursorter. Det enskilt som är negativast är förstås att de passar dåligt i en odling som är högt mekaniserad. Mitt intryck är att moderna sorter främst har förädlats för att ge höga skördar, bra lagringsegenskaper och underlätta skördearbete. Det sistnämda gäller framförallt spannmål om jag förstått det rätt.
Det som jag tycker är viktigast är att de äldre kultursorterna ofta är betydligt mer näringsrika och har en bredare genetisk variation vilket i sig kan skapa stabilitet mot olika yttre stressfaktorer.

[Anders S]

Fröreglerna kommer diskuteras i radio imorgon bitti. Jag har inte helt säkra uppgifter men det är troligen i Nyheter från vetenskapsradion kl 6.32 i P1. Representanter från några fröfirmor samt (förmodar jag) SJV deltar.

[träsleven]

Det är nog dax  att slå näven i bordet både vad det  gäller SJV och EU   så trött på att läsa om förmynderi på olika plan  det är väll inte men ingen vi ska odla till hus be hov längre eller föda upp än det ena utan staten och EU  ska lägga sig i   så jäkla tröt på allt över förmynderi och att dom går vissa till mötes  av diverse skäl.

Ja agroindustrin lobbar på med stor framgång!! När det gäller fröerna så är det de stora fröfirmorna som vill ha monopol med sina urtråkiga sorter. De bryr sig inte om mångfald de är bara enfaldigt intresserade av sina stora vinster!

[Ulric Eriksson]

Vetenskapsradion på webben, för den som missade sändningen i morse:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=406

[träsleven]

Jag hört massvis med fördelar med gamla kultursorter. Det enskilt som är negativast är förstås att de passar dåligt i en odling som är högt mekaniserad. Mitt intryck är att moderna sorter främst har förädlats för att ge höga skördar, bra lagringsegenskaper och underlätta skördearbete. Det sistnämda gäller framförallt spannmål om jag förstått det rätt.
Det som jag tycker är viktigast är att de äldre kultursorterna ofta är betydligt mer näringsrika och har en bredare genetisk variation vilket i sig kan skapa stabilitet mot olika yttre stressfaktorer.

Du har absolut rätt! De moderna sorterna är framtagna först o främst för att ge stora skördar. Och på vägen har man tappat både smak o en hel del andra egenskaper som jag tycker är viktigare än massproduktion. Tomater i kommersiell odling är väl ett av de bästa exemplen idag! Ger jättestora skördar o smakar inget alls.
Nej man får nog se till att få igång nån form av civil olydnad vi måste bevara så många som möjligt av de gamla bra sorterna. De kan inte sätta oss alla i fängelse för det.
Jag känner att botten snart är nådd när det gäller maktmissbruket mot vanliga medborgare.
Hörde också på nyheterna imorse att många av de små fröfirmorna som ju tillhandahåller dessa udda fröer inte kommer att kunna vara kvar pga alla kostnader. Det är banne mig skandal att myndigheter ska slå undan benen på fria småföretagare med sina förbannade direktiv!!

[tench]

Anledningen till att tomaterna inte smakar någonting tror jag snarare beror på att de växer i vatten och har otroligt lätt att ta upp näringsämnen och därför växer väldigt fort. Faktum är att stressymptom kan ge en mer koncentrerad smak på tomater. En odlare jag har besökt hävdar t.ex. att deras tomater som vuxit på plantor med korkrot smakar godast. Kanske inget man ska sträva efter, men ändå
När det gäller just smak är jag osäker. Jag har aldrig gjort några jämförelser och det är inte rättvist att jämföra en sort som gått hela livsmedelskedjan till butiken med någonting man har odlat själv. Men vi får se tills nästa säsong. Hade tänkt att odla fler äldre sorter.
Civil olydnad behöver vi nog inte ägna oss åt. Men för att bevara dessa sorter behövs duktiga fröodlare som kan göra det organiserat. Det vill säga företagare som kan göra en vinst på detta. Jag tror inte det enbart räcker med föreningsverksamhet och byteshandel.
Vissa grödor kräver en del pyssel och utrymme för att fröodla på också.

Det har kommit ett förtydligande från Jordbruksverket som lyfter upp en del positiva saker. Till exempel att avgifterna ännu inte är satta.
För att detta ska fungera måste det alltså ligga i nivå så fröföretagen (även de små) kan få ekonomi i att sälja dessa sorter.
Irriterar mig dock på att detta ska bli ett krav och ser hellre att EU skapar en separat kategori. Så att vi fritt kan välja mellan bevarandesorter som är med i EU:s sortlista och bevarandesorter som inte är det. Det skapar en större flexibilitet för näringsidkarna och mångfalden. Jag har svårt att tro att någon obskyr rotfrukt från sveg genererar några större pengar.
Det vore bättre om Jordbruksverket skapar möjligheter istället för att forcera in oss i något kontraproduktivt byråkratiskt system, som dessutom ska vara obligatoriskt. Jag gillar inte tanken på att skapa mångfald genom att begränsa. Det känns principiellt fel och det är inte så Kina och andra länder med många odlare har skapat en så stor sortrikedom.

http://www.jordbruksverket.se/formedier/nyheter/nyheter2010/fortydligandeomnyareglerforamatorsorteravkoksvaxter.5.32b12c7f12940112a7c800038028.html


edit:
Se även http://www.alternativ.nu/index.php?topic=100010.0

[Anders S]

Jag hört massvis med fördelar med gamla kultursorter. Det enskilt som är negativast är förstås att de passar dåligt i en odling som är högt mekaniserad. Mitt intryck är att moderna sorter främst har förädlats för att ge höga skördar, bra lagringsegenskaper och underlätta skördearbete. Det sistnämda gäller framförallt spannmål om jag förstått det rätt.

Det här är inga oviktiga saker. Men det blir problem med en ensidig förädling i en viss riktning.

Det som jag tycker är viktigast är att de äldre kultursorterna ofta är betydligt mer näringsrika och har en bredare genetisk variation vilket i sig kan skapa stabilitet mot olika yttre stressfaktorer.

Man bör vara försiktig med att generalisera. Man bör känna till många sorters egenskaper innan man försöker sig på att generalisera. Jag är oftast försiktig för jag känner till för få sorter tillräckligt bra. Det jag känner till att det finns i alla fall preliminära belägg för är att moderna spannmålssorter, som har mindre rotsystem än traditionella sorter, tar upp mindre mineraler per skördat ton.

Den bredare genetiska variationen kommer framför allt till sin rätt om man odlar frö lokalt på plantor som fungerat bra i ens egen odling. Då får man en lokal anpassning. Utan den lokala fröodlingen är det inte så säkert att man har fördelar. Samtidigt innebär den lokala fröodlingen i Sverige att man fröodlar i ett mindre gynnsamt klimat, vilket lätt ger frö med svag groningsförmåga. Plantor från sådant frö växer sämre. Man får i sämsta fall en dålig spiral istället för en god. Det är inte så himla enkelt.

[orangutang]

Vetenskapsradion på webben, för den som missade sändningen i morse:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=406

Kunde inte hitta inslaget på sidan länken går till, däremot här:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=4174808

[Anders S]

Men för att bevara dessa sorter behövs duktiga fröodlare som kan göra det organiserat. Det vill säga företagare som kan göra en vinst på detta. Jag tror inte det enbart räcker med föreningsverksamhet och byteshandel.
Vissa grödor kräver en del pyssel och utrymme för att fröodla på också.

Det behövs en viss noggrannhet och uthållighet, kanske även en viss skicklighet, för att någorlunda pålitligt få fram frö av användbar kvalitet. Jag tror inte på att alla ska fröodla, även om väsentligt fler borde göra det. För att producera frö till en större marknad behövs helt klart en viss professionalitet.

För köksväxter behövs inga stora ytor, däremot som sagt en del pyssel. Den största begränsningen i Sverige är klimatet. Man bör ha ett bra odlingsläge för att odla skapligt bra frö i Sverige, även om man kan producera frö till husbehov även i de lite sämre lägena.

[tench]

Anders Skarlind,
nä man kanske inte ska generalisera för mycket. Jag tänker väl mig mer ett utsäde som är väldigt homogent också delar samma nackdelar. Säg att just den sorten är otroligt känslig för vädersvängningar. Kommer det då en sommar med knäppt väder så kommer det troligen gå betydligt bättre för odlaren som odlar något som har en viss naturlig variation av olika egenskaper.
Visst kan ensidighet skapa problem i odling. Det lär vara en av de stora anledningarna till att det krävs så mycket insatser hos många livsmedelsproducenter.

Det krävs ändå lite utrymme. Det kan bli problematiskt för sådana som mig som odlar på dryga 100 kvm. Vad jag förstått så fröodlar man helst på åtminstonde 10-50 individer. Gäller det kålväxter så tar det upp en del plats. Många kålväxter kräver också möjlighet för vinterförvaring ifall man ska fröodla dem i Sverige. Misstänker att det gäller en del annat också. Kan exempelvis tänka mig att många (åtminstonde de nyare) sallatssorterna kräver förkultivering på många platser för att hinna gå i frö.
Jag har precis börjat med fröodling och vill lära mig mer. Har märkt att timing också är otroligt viktigt. Rätt vad det är så kommer höstrusket, ihållande fuktighet och en massa regn. Det blir ingen bra kvalitet på fröerna då.

[Anders S]

När det gäller just smak är jag osäker. Jag har aldrig gjort några jämförelser och det är inte rättvist att jämföra en sort som gått hela livsmedelskedjan till butiken med någonting man har odlat själv. Men vi får se tills nästa säsong. Hade tänkt att odla fler äldre sorter.

För att kunna jämföra smak hos sorter bör fröet vara odlat på ungefär samma sätt, t o m ungefär samma plats. Jag har jämfört smak hos morötter på följande vis: det var samma sort, fröet var odlat på olika vis, och rötterna odlades på samma plats på samma vis. En smakpanel fick bedöma på en skala från 1=inte bra till 5=mycket bra. Om fröet var odlat lokalt, småskalig och ekologiskt så smakade rötterna i genomsnitt 0,75 poäng bättre än om fröet var inköpt från fröfirma och troligen odlat konventionellt, storskaligt och långt bort, t ex i medelhavsområdet. Denna jämförelse gjordes i 3 eller 4 sorter och skillnaden var märkligt konstant. Tyvärr har jag inte haft möjlighet att upprepa försöket p g a odlingsproblem, tidsbrist o s v, så jag anser det inte helt belagt ännu, men tendensen finns där rätt säkert. Och märk väl att i den lokala fröodlingne hade inte särskilt välsmakande rötter valts ut. Rötterna hade valts ut enbart utifrån utseende och synbar friskhet o dyl.

Alltså är själva fröodlingen viktig och inte bara sorten. Men det är lättare att påverka sorter med större variation, och man har en bättre utgångspunkt om sorten redan har en grundläggande anpassning till lokala förhållanden.

Oavsett hur det går med SJVs nya föreskrifter så sker det efterhand en utarmning av den internationella frömarknaden. Sorter med mer eller mindre unika egenskaper försvinner av flera skäl och ersätts inte i tillräcklig grad av lika unika, spännande och på ett mångsidigt sätt bra sorter. Det blir mer likformigt efterhand. För att stävja detta behövs mer bra fröodling i Sverige av fler intressanta sorter. Det görs mycket bra arbete i Föreningen Sesam, av vissa fröfirmor, samt av privatsamlare/privatodlare. Men det förefaller hittills ändå inte fullt tillräckligt. Delvis handlar detta om tillgängligheten för det som odlas. Ett tillåtande regelverk för småskalig försäljning underlättar. Det undantag för portionsförpackningar vi haft sedan 1998 har såvitt jag vet varit någorlunda fungerande. Det finns tillräckligt med svårigheter ändå för svensk småskalig fröodling av köksväxtfrö.

[Anders S]

Anders Skarlind,
nä man kanske inte ska generalisera för mycket. Jag tänker väl mig mer ett utsäde som är väldigt homogent också delar samma nackdelar. Säg att just den sorten är otroligt känslig för vädersvängningar. Kommer det då en sommar med knäppt väder så kommer det troligen gå betydligt bättre för odlaren som odlar något som har en viss naturlig variation av olika egenskaper.

Det kan ligga en del i detta, men jag tror att något som märks mer är att om man odlar flera olika sorter av samma växtslag så är chansen större att i alla fall någon av dem går bra.

Det krävs ändå lite utrymme. Det kan bli problematiskt för sådana som mig som odlar på dryga 100 kvm. Vad jag förstått så fröodlar man helst på åtminstonde 10-50 individer. Gäller det kålväxter så tar det upp en del plats. Många kålväxter kräver också möjlighet för vinterförvaring ifall man ska fröodla dem i Sverige. Misstänker att det gäller en del annat också. Kan exempelvis tänka mig att många (åtminstonde de nyare) sallatssorterna kräver förkultivering på många platser för att hinna gå i frö.

Det stämmer som du skriver. Dock är gränserna för antal plantor mycket ungefärliga och osäkra. 5 kålplantor kan kanske vara tillräckligt om man har ont om utrymme, och om man inte ser tecken på inavel (dålig blomning och frösättning, alltför mycket konstiga missbildningar).

Jag har precis börjat med fröodling och vill lära mig mer. Har märkt att timing också är otroligt viktigt. Rätt vad det är så kommer höstrusket, ihållande fuktighet och en massa regn. Det blir ingen bra kvalitet på fröerna då.

Håller helt med om detta. Kul att du börjar lära dig.


PS. Detta var det tusende inlägget på fröodlingstavlan. Alltid ett litet jubileum att glädjas åt. Tack SJV för att ni stimulerar till ökat intresse för fröodling. Det kan behövas.