Hur vanligt att katter försvinner?

[andreana]

Min han katt har försvunnit.
Han är ca 1 år något äldre.
Han har alltid hållit sig runt husen här hemma.
Ibland någon gång gått ner till grannen.

Hur vanligt är det egentligen att okastrerade hankatter försvinner på galej?

Han kan ju iofs ha blivit tagen av räven eller lo´djuret.
men det vill jag så klart inte tänka. Katter har ju försvunnit förr.

[manna]

Vanligare än ovanligt.

[Filip Skräplund]

En av mina sex katter är lite skum.
Han försvann vid midsommar förra året och jag trodde han var död eller stulen,
för han är en ovanligt vacker och mycket tillgiven.
Så före jul satt han plötsligt i hallen och jamade efter mat som om inget hänt.
Lika kelig som vanligt.
Under hela vintern var han borta varje dag men kom hem för att äta och sova.
När jag vaknade var han alltid borta.
Nu i slutet av mars eller början av april försvann katten igen.
Få se om han dyker upp framåt vintern...
Troligen har han hittat nåt roligare ställe att vara på, sen är det väl en fråga om revir också.
Det finns ju några stycken kvar här hemma.
Men han brukar alltid komma överens med brollorna.
Jag kastrerade alla katterna i vintras, men vandringslusten brukar ofta sitta i ändå.

[andreana]

håller på att bli tokig av ångest över hans försvinnande.
Han var verkligen en speciell katt med egna ideer om hur saker & ting skulle göras.

FAN! oxå...

[Filip Skräplund]

Hur länge har han varit borta?
Alla mina katter har försvunnit några veckor ibland, en var borta i ca 3 månader i höstas
men kom hem när det blev riktigt kallt.
Nu är han hemma jämt.
Å så han som jag skrev om tidigare.
Det är alltså snarast normalt att hankatter gå på upptäcktsfärd.
Honkatter däremot brukar vara rätt stationära.

[andreana]

inte mer än några dagar, men det är klart att man bli´r orolig.
Har både räv, lo & järnväg precis i närheten.

Kunde inte sova i natt bara för den rackarns kattens skull.
 

[Filip Skräplund]

Man blir lite fillesofisk när man har katt(er).
Gick också och oroade mig förut, men charmen med katter är att dom är oförutsägbara.
Gillar man inte det får man väl skaffa hund.
Är katten död så är den, inget blir bättre av att oroa sig.
Kommer den tillbaka så blir det som den förlorade sonens återkomst,
inget sparas av kylskåpets alla läckerheter.

[Gruff]

Man blir lite fillesofisk när man har katt(er).

Ne, är det inte så att man skaffar katter för att man är filosofisk?  

[manna]

Jaha... Jag skaffade katter för att slippa ha möss i besticklådan...

[Filip Skräplund]

Hur blir man av med en snyltande hankatt?
Det är högst sannolikt farsan till mina hankatter som envisas med att hänga häromkring.
Han går in och äter av mina katters mat.
Det har hänt att den jäv-n har skitit inne för att markera revir antar jag.
Häromdan sprack kattluckan i bitar när han jagade min honkatt in i kåken.
Jag har magnetlucka, men när jag provade halsband med magnet förra sommarn blev dessa rena gömställena för fästingar.
En katt blev alldeles pälslös under halsbandet.
Därför har jag hittills haft luckan oreglad.
Skjuta kattf-n vågar jag inte riktigt heller, för han är intill förväxling lik en av mina egna.
Man måste komma riktigt nära för att se skillnaden.
Egentligen vill jag inte skjuta den heller.
Fånga i fälla kanske (hur?) och köra bort katten ett antal mil?
Några tips?

[andreana]

filosofisk är jag allt men jag ororar mig ändå.
Den katten du har snyltandes kanske skulle gå att lämna till något katthem?

[Kimma]

Våran katt Misse försvann en sommar och blev borta, hela familjen var övertygad om att räven tagit honom eller att han blivit överkörd när vintern kom, men så en dag i juni året efter kom en välgödd och glad Misse gående längs grusvägen, trodde jag såg i syne, då hade katten varit borta i 11 månader. Än idag vet vi inte var han bott under tiden men han stannade hemma efter det

[Fred]

Jo katter är underliga. Har också en hankatt som försvinner några månader då och då, återvänder för att leka kelgris några veckor och ger sig av igen.

[andreana]

Av någon underlig anledning ropar jag på honom varje gång jag kommer hem.
Det slår mig alltid efteråt att jag har gjort det.
Men det har hittils bara vart den vita katten som suttit där på trappan & hon hör ingenting  

[andreana]

Harley

[gimskogen]

Är han okastrerad han katt så är det ju där för han försvinner...

Jag vill absolut råda dig att kastrera honom i sådant fall...

Finns inget värre än okastrerade han katter som kommer till gården och pissar och slåss med våra kattor..
vi har två honor o två kastrerade hanar...

men varje år kommer det andra hankatter när våra honor löper...

ibland har de gått miltals...

Och det är inte ovanligt att folk skjuter hankatter som "ingen" känner igen....


Detta att en katt försvinner sommartid och sedan kommer tillbaka på hösten är ju för att någon har matat den...

Själv matar jag aldrig andras katter...
då kommer de att gå hit för jämnan...

Att kastrera sin katt är inte speciellt dyrt eller svårt...
den ena kastrerades hemma på gården när veterinären ändå var ut till ensjuk kossa.
o den andra åkte vi till smådjursmottagningen med...

kostade bara några hundra lappar...
och våra kattor är alltid hemma...

 

[andreana]

anledningen till att min inte var kastrerad var att ag tyckte att han var för liten till växten.
ille att han skulle få bli lite större först.

[Nettus]

gimskogen:
Har du funderat på att kastrera dina honkatter också? Det är visserligen lite dyrare än för en hane, men då slipper du löpande honor som drar till sig hanar - och kattungar som ofta är svåra att hitta bra hem till.  

[andreana]

Min hon katt är inte som alla andra, tror inte att hon är fertil.
Hon hör ingenting, somnar ofta & vart som helst.
Får ta in henne på vintern då hon kan somna i en snödriva mitt under den ystra leken.

Men jag kommer nog att göra det i alla fall inom en snar framtid för att vara riktigt säker.
Men hon är inte så gammal heller, inte fyllda ett år, & hon är verkligt sen till växten.
 

[Nina W]

Katt - "mittimellan" vild och tamdjur...

Katter ær nog det av våra husdjur som har mest kvar av det vilda i sig. Dom ær lite av en frihetssymbol før att dom ær så svåra att styra, och alla har ju hørt utrtrycket att hon "kom och
gick som katten"...

Jag ska inte plåga er med att berætta om alla mitt livs kattevænner, bar några.
Då jag var barn hade vi en stor och grann rødtigrerad, kastrerad
hane som hette Murre. Varje vår då snøn førsvunnit så stack han
och sedan såg ingen till honom førsæn i oktober!
Han var alltid i toppform då han kom tillbaks. Vi frågade alla
møjliga om dom sett honom, men han høll sig nog undan stugor
och folk och levde vildkattsliv!
Våren då han var fjorton så mærktes åldern litegran, till ex om han skulle upp på en høg byrå dær han brukade sova i trygghet før han var skraj før vovven, så tog han inte ett hopp direkt från golvet længre utan møste upp på soffkarmen først och riktigtr ta sats. Han vandrade ivæg ændå -sin vana trogen, och kom inte tillbaks igen!
Min førsta egna katt var en liten gullig, kastrerad hane som hette Nisse. Han hade inget emot att jag skaffade två Norska
Skogkattungar. Men honan, som fick heta Morissa før att hon
hade så hett humør, blev vældigt aggresiv mot honom då hon
fått ungar. Den andra skogisen var stor och tuff och hævdade sin plats mot henne, men lilla goa Nisse stack till en grannes ladugård tills ungarna flyttat ut och ragatan lugnat ned sig.
Næsta gång morissa fick ungar så førsvann Nisse før gott.
Han kænde sig sækert krænkt! Ingen vet vad som hænde.

Nu har jag bara en kisse, en 12 årig dotter till Morissa. Hon
heter Såfin och har allt en katt behøver ha før att leva længe...
Hon ær alltid på sin vakt, minsta ljud før henne att stanna upp
och kolla læget, hon sætter ræven på plats, hon har trafikvett, hon ær vældigt snabb, stark och smidig. Hon ær lite lagom
misstænksam mot fræmmande mænniskor och vågar inte gå in hos grannarna då någon dørr eller fønster står øppet.
Hoppar inte heller in i bilar før hon avskyr att åka bil!  
Men jag føstår ju att hon inte ær odødlig, och precis som folk
skulle till och med hon kunna gøra ett misstag...

Længe leve era kattevænner!