Men ändock.....fel vapenval och absolut av fel anledning. Alldeles oavsett fingerfärdighet och läggning.
Jag kan se min vän framför mig, slickande bort ordet "fel" från sin självbild med samma sluga leende som katten slickar råttblodet från sina tassar.
***Tillägg***
Jag tror dock fårhistorien inte är någon av de episoder han är särskilt stolt över. De tillhör mer avdelningen "sånt som händer här i livet".
Anledning att jag tog upp den här historien var nu inte att granska den etiskt - utan för att bemöta påståendet om att människan inte är en jägare - eller en mördare. Sånt klingar rätt falskt när man väl en gång träffat på äkta vara.
Ett tillägg till. Det sägs att det skall böjas i tid det som krokigt skall bli. Min vän berättade om sin barndom att hans far en gång hade hållit honom med raka armar utanför balkongräcket i disciplinärt syfte, för att få honom att sluta sparka.
Från 8:e våningen....