Rörning i flera dagar efter ympning fyller väl ingen funktion om man ympar?
Den gamla ympmetoden innebar att man rörde ner ett par burkar kristalliserad honung i den nyslungade. Därefter fick man röra två gånger om dagen tills honungen var tappbar. Inte för tunn och inte för tjock. Med så kallad levande ymp har man en sådan mängd kristallisationskärnor i rätt storlek, att det är direkt felaktigt att röra efter ympningen. Varje gång man tar av locket på honungskärlet så hamnar det damm på ytan, alla har väl sett dammet i en solstrimma. Varje gång man rör i honungen så avdunstar en del aromämnen. Honungens smak och doft kommer från dessa flyktiga ämnen.
Den som har möjligheten att kyla tappade burkar till ca 14°C bör använda metoden med levande ymp. Honungen blir renare och smakrikare med en perfekt konsistens.
Det är viktigt att den honung som används för att göra ympsatsen är finkristallinsk. Man skall inte kunna känna några kristaller överhuvud taget. Vaselin är en bra jämförelse.
Det är också viktigt att omrörningen var 12:e timma görs mekaniskt. Handrörning är omöjlig.
Vidare skall inte burkarna stå längre än nödvändigt vid 14°C. Den snabba kristalliseringen gör att honungen kan släppa från glaset. Så snart honungsytan är matt så etiketterar och emballerar jag. Därefter ställs lådorna i en lokal med ca 17°C.