Nästa hund...

[Birgit]

Vill bara kommentera: Jag anser inte att maremma eller andra boskapsvaktare är ointelligenta. De är bara "normalt" självständiga och tänker och fattar beslut själva. Som de ju ska för att kunna vakta boskap. Min uppfattning är snarast att de är extremt intelligenta. Men oftast inte låter sig mutas av godis osv.
Däremot är det rätt ovanligt att de är så tajta som Torparen skriver. De har en tydlig integritet.

[Anna Ho]

Det är absolut en korthårig collie du beskriver i din önskelista. 

[Annika Johansson]

Och det där är ju precis den hund jag ser springa på den här gården...
Men inom kort kommer istället denne byrackan  att ära oss med sin närvaro, "ärvd" av fårägande morbror som snart flyttar in till stan.
Så jag får vänta några år till innan den korthårige skapelsen skall lokaliseras.. 

[Travelerhorses]

Leonberger !!
Har allt ..vänlig lättränad lugn o moffar när det är nåt .Lagom mkt vakt .
Dock stor tycker en del .
MEN jag har sett svenska uppfödare som har tikar på ca 40-50 kilo numera .
SÅ jag antar att man kan få tag på mindre modell om man vill.
Jag älskar mina lejon dom älskar allt oavsett vad man gör .
Agility spår sök ren lydnad allt helt enkelt .
Sen får du ju bra ull att sticka strumpor av oxå som bonus 

[Lokatok]

Vi har haft fem portugiser i familjen, nu har vi tre (dom som är borta blev 12 och 16 år) och jag kan bara råda dej att kolla upp rasen.
Underbara hundar med lagom mycket vakt (moff), lugna och trygga, mycket motor och arbetsvilja, om du gillar vatten finns vattenprov, lydnad, agility, spår osv portugisen är med på allt. ca 15-25 kg lagom stor knähund! Pälsen fäller inte utan klipps.
Stirra dej inte blind på lejonklippningen (om du inte gillar den) det här är en brukshund med gamla anor

http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx

Lycka till med fönstershoppandet

[Just_me]

Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid  för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.

Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten.

Jag skulle rekomendera Canan dog om du inte vill ha stor hund (då skulle jag sattsa på en mastiffras!)

Canan är mycket modiga hundar vilket gör dem snälla, trygga och inte skälliga
De är väldigt friska.
De användes av militären som minhundar men av nomader som vakthundar och vaktade barnen coh djuren från rovdjur.
De är kända för att vara väldigt lätta att uppfostra.

Läs om den och kolla om det kan vara nått!

Om du vill ha valpar var det i alla fall förr strikta regler kring avel, vet inte hur det är nu.

http://www.google.com/images?q=canan+dog%27&um=1&ie=UTF-8&source=og&sa=N&hl=sv&tab=wi&biw=1024&bih=503

[Attes matte]

Vi har haft fem portugiser i familjen, nu har vi tre (dom som är borta blev 12 och 16 år) och jag kan bara råda dej att kolla upp rasen.
Underbara hundar med lagom mycket vakt (moff), lugna och trygga, mycket motor och arbetsvilja, om du gillar vatten finns vattenprov, lydnad, agility, spår osv portugisen är med på allt. ca 15-25 kg lagom stor knähund! Pälsen fäller inte utan klipps.
Stirra dej inte blind på lejonklippningen (om du inte gillar den) det här är en brukshund med gamla anor

http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx

Lycka till med fönstershoppandet

Oj, det var en gammal tråd du väckte liv i!   Jag var tvungen att läsa igenom den för att komma ihåg vad jag och alla andra har skrivit...

Jo, jag har kikat på portugiserna förut, men dom har alltför många likheter med flatten som förvisso är charmiga, men inte det jag vill ha i min nästa hund.

Hittills ligger australian cattledog närmast till hands i mina funderingar. Lagom stor, robust, gillar att jobba, stark, härdig, lagom mycket päls, klarar både en del kyla och värme, vaktar bra, inte skällig, mycket balanserad vid möten av nya människor (dvs den springer inte fram till alla och ska hälsa), mentalt stabil och frisk. Det enda jag egentligen inte har så bra koll på är hur dom är i möten med andra hundar. Jag planerar att hälsa på ett antal uppfödare när jag har chansen.

Men än så länge hänger flatten Atte med, nio år gammal, och lika dampig som alltid... 

/Sara

[Ember]

Ojojoj gammal tråd eller ej, jag måste ändå rycka ut i försvar för mina älskade pyrrar...

ni har nämligen fel...
Det finns ingen bättre soffmysarhund! Visst är de en brukshund, och de älskar att vara ute - så länge det inte regnar eller de är trötta eller du sitter i soffan eller sitter uppe vid datorn eller har besök eller håller på med nåt annat intressant...    Kort sagt, de vill vara med sin flock: du. Vi har växt upp med pyrrar i familjen och de är lite missförstådda. Man kan ha en pyrre ute med fåren, de är lyckliga då, utan att någon lägger sig i deras arbete. Men de är precis lika lyckliga som sällskapshundar om de får vakta och om de får sitta och mysa med dig i timmar framför teven. Om de lever i familj så kräver de respekt, kontakt och tillgivenhet. Våra två sötnosar brukar gå ut och in som de vill. De är ute mycket, men de är inne lika mycket. Och om de är ute så kommer de in och kollar oss med jämna mellanrum, kollar så att alla är kvar och mår bra. Lufsar från rum till rum, pussar oss. Sen kan de gå ut igen. När mamma hade cancer och kom hem från sjukhuset låg de och vakade vid sidan av hennes säng i flera dagar, tills hon mådde bättre och kunde vara uppe. Man såg hur ledsna de var 

De är de bästa vakthundar man kan önska, så länge man litar på dem. För de bestämmer vad som är ett hot, med en blick. Det har funnits två människor i vår bekantskapskrets som våra pyrrar har morrat på. Båda har vi senare fått reda på att de var otäcka människor.

Jag tror iofs att du har rätt i att pyrre inte är hunden för dig, eftersom de ju är större än du vill ha, för att de skäller en hel del (det är väldigt bra när de varnar björn och varg att inte våga sig nära, och för att meddela herden att allt är väl med fåren, men mindre bra om man bor i villakvarter/har tinnitus), och för att de är självständiga, passar inte superbra till lydnad. Om man kastar en boll till en pyrre så studsar den på nosen, rullar iväg. Pyrren följer bollen med blicken, tittar sedan på dig och menar "vad skulle det vara bra för". Om du släpper den lös så är risken att då sticker den, tar ett par varv runt din tomt i några kilometers radie, kollar läget, driver bort eventuella rovdjur... sen kommer den förhoppningsvis tillbaks efter några timmar eller dagar.

Men de är de finaste familjemedlemmar man kan välsignas med, det finns ingen vackrare hund vare sig i temperament eller utseende... de är bara så ... kärleksfulla! Jag brukade prata med vår gamla veteran på Skype när jag bodde utomlands. Då hörde han min röst och kom springande. Tittade på mitt ansikte på datorskärmen och ylade i webbkameran. Han kunde också stava till G L A SS och PA N N KAK O R. Blablabla det är som en sekt, har man haft pyrre så blir man predikant sen. Jag hör ju hur det låter, sorry! 

[Djursam]

Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid  för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."

Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk.

Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.


Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver?

[Attes matte]

Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid  för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."

Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk.

Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.


Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver?

Dermoid Sinus heter åkomman som drabbar nästan helt uteslutande Rhodesian Ridgeback. Det är en rörformad kanal i huden som går ner genom vävnaderna och når ibland ända ner till ryggraden.

Citat från en text på hemsidan som specialklubben för Rhodesian Ridgeback:
"De skadliga effekterna av DS är inte bara att en synlig anatomisk defekt är uppenbar hos drabbade djur, utan snarare komplikationerna som kan uppstå som ett resultat av att DS kan bli infekterat av bakterier. Det smala röret /säcken/ av hud som går ned under hudytan är försett med alla egenskaper som en normal hud har, såsom hår,svett- och fettkörtlar. Denna tunna centrala öppnig som går ner i DS blir efterhand fylld med hår, hudfett och skinnflagor. Innehållet blir vanligen en idealisk grogrund för bakterier, som normalt finns på huden. De kommer lätt ned genom den por-lika öppningen av DS på hudytan. Det samlade hudsekretet löper stor risk för varbildning och huden i sinussäckens väggar bryts ned och bakterier kan invadera vävnaderna djupt under hudytan. Då bildas vanligen en böld vilken så småningom brister och varet töms genom en kroniskt sår. Omfattande kirurgisk och medicinskt behandling blir då nödvändig för att klara sådana komplikationer och i allvarliga fall kan DS inte svara på behandlingen."

/Sara

[Just_me]

Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid  för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."

Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk.

Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.


Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver?

Jag känner bara till den eftersom en vän till mig hade ridgebacks som hon tog valpar på som fick den här åkomman.
Googlade lite och hittade det här:
http://www.srrs.org/index.php?pageId=93

Men på hennes valpar var det också hål genom pälsen/huden som jag minns det och väldigt lätt att se med blotta ögat.

[Elcyion]

Nu har jag inte orkat läsa alla svaren  Men eftersom du själv var inne på risen, tänkte jag först inte tipsa om den. Men den var en av de första raserna jag tänkte på.
Jag skulle även kolla lite närmare på Svart terrier. Jag vet att du skrev "ingen terrier", men svart terrier är ingen terrier i den bemärkelsen. Rasen konstruerades i Ryssland för att få fram bra tjänstehundar. "hårt" draget innehåller de 50% Riesen schnauzer, 25% rottweiler och 25% airdale terrier (stavning?). Mentalt är den ganska lik risen, men det finns vissa skillnader. Kommer just nu inte ihåg vilka. Men terrier-temperamentet var inte med.
Har du funderat på någon av mastifferna? Både lite nättare Bullmastiffer samt Boerboel skulle kunna fungera till det du vill (om du inte har SM-ambitioner). Bullmastiffen är en gammal skogsvaktarras och Boerboeln en gårds/vakthund från Afrika. Boerboeln är ganska skarp. Inte direkt bjäbbig, men släpper inte in folk som den inte räknar som flock eller du har godkänt. Boerboeln är inte godkänd av SKK (men jag vet att vissa uppfödare jobbar på det). Kan vara svårt att få tag på en bra hund i Sverige, men däremot Danmark ska ha en riktigt bra kennel.
Bouvier des flandres? Ingen ras jag kan särskilt mycket om, men det lilla jag snabbläste på Canis verkar lovande.
Cane corso? Verkar också lovande, men med ett minus för pälsen. Vet inte alls hur vädertåliga de är.

Ang. schäfer skulle jag i så fall satsa på bruksschäfer. Sjuka hundar kan inte prestera Många som föder upp bruksschäfer verkar använda sina hundar ordentligt både i träning och tävling och vill att deras valpköpare ska göra samma sak. Vissa har tom krav på att valpköparen ska ha ambitioner att komma till SM. Du får ingen valpköpare med det målet om du inte har en bra avel!

Lycka till i rasväljandet

[Elcyion]

Hur har det gått med ditt funderande?

[Attes matte]

Hur har det gått med ditt funderande?

Jag funderar och funderar... Lutar mest åt Australian Cattledog nu, men jag kan nog hinna ändra mig. Atte är fortfarande pigg och fräsch, så det dröjer innan nästa hund kommer.

/Sara

[Elcyion]

Jag ville mest veta om mina förslag var bra 

[Attes matte]

Jag ville mest veta om mina förslag var bra 

Tyvärr faller alla förslag utom svart terrier på hälsan.    Men jag ska ta och kika lite på den! 

/Sara

[Just_me]

Tyvärr faller alla förslag utom svart terrier på hälsan.    Men jag ska ta och kika lite på den! 

/Sara

Har du tittat nå på Canan dog? 

[Attes matte]

Har du tittat nå på Canan dog? 

För mycket urhund...

/Sara

[Just_me]

För mycket urhund...

/Sara

Oh, just det ag tycker är så spännande
Sen läste jag om den "första" hunden militären använde så var jag kär, haha
För oss blir det en boerboel så fort vi kan/har tid/har råd.
Sen blir det en Canan dog när gammeltiken vi har ska till de eviga gröna ängarna

[ingelaopeter]

Riesen har alltid passat oss. Både med små barn och nu utan barn. Långlivade och friska har de varit också. Snälla och glada men vaktar när det behövs. Fäller aldrig. Och inte minst... vansinnigt söta  .