Samhällsekonomin om många blev självhushållande?

[Elmi]

Frågan är väl egentligen vad vi tycker är viktigt i livet? Vilken funktion fyller pengarna? Varför strävar så många efter att ha mer pengar än de behöver?
 
För mig känns det naturligt att tillvaron borde gå ut på att leva, att ha en bra och fin vardag som man tycker om och trivs i. Det borde räcka att ha pengar så att man klarar sig, och i stället äga mer tid. Så borde friheten se ut. Livet borde gå ut på att vara lycklig, snarare än att äga. Många av "mina" döende patienter vittnar om detta, hur de ångrar att de ägnat så mycket tid åt arbete och så lite åt sin familj. De ångrar att de inte tagit kontakt med grannar som de i alla år tänkt göra, eller att de inte löst gamla konflikter eller ibland gjort vissa saker. Ingen har någonsin sagt- jag skulle ha haft mer, eller om jag ändå hade jobbat ihop lite mer pengar!

Jag håller med Mata, jag tror vi blir olyckliga.. av att tappa fokus på det som är viktigt egentligen!

[Vilverin]

Jag håller verkligen med!

Om det finns någonting som ska mätas eller vägas efter döden så måste det väl vara hur lycklig man varit, och vilken sorts energi man utstrålat mot sin omgivning.
Ju mer lycklig man varit, dessto mer måste man ju ha fått ut av livet. Okej, vissa blir kanske lyckliga av ny fin bil varje år och dyr semester, men jag tror nog egentligen inte på det. Lycka är något som man uppnår genom att leva varje dag på ett sätt som känns bra, i själen.

Lycka för mig är solsken, hönskackel, långa promenader, fantasi och inspiration till alla mina projekt och till böckerna jag skriver, gott te och stjärnklara nätter med min älsklings hand i min. Detta är varken särskilt dyrt eller svårt att uppnå.
Problemet är det motsatta. Att äga tillräckligt med tid för att kunna njuta av allt det här.

[MNehm]

Jag har en fråga som jag inte kan reda ut själv. Egentligen skulle den väl passa bättre under en tavla med allmänna sammhällsfrågor, men i brist på en sådan startar jag tråden här:

Jag vill inte vara konsument längre. Jag vill bara köpa det allra mest nödvändiga och den mat jag inte kan odla själv. Har sedan ett par år tillbaka slutat att shoppa, vilket innebär att jag konsumerar väldigt mycket mindre än jag gjorde förut. Då shoppade jag ändå inte mer än jag uppfattar att de flesta andra gör. Jag kommer aldrig att bli självhushållande i lika hög grad som många andra på den här sajten, som har gård, men jag kanske går halvvägs. Jag planerar alltså att jobba väldig lite och därmed bidra med lite skattepengar (OBS! jag planerar naturligtvis inte att leva på bidrag utan tänker klara mig på lite pengar).

När jag pratar med folk om detta får jag ibland höra att om alla skulle göra som jag så skulle samhället rasa ihop. Hela samhället vilar på att vi jobbar, betalar skatt och konsumerar. Jag ska liksom ha dåligt samvete för att jag planerar att inte delta i den här konsumtionskarusellen. 

Jag tror ju samtidigt på ett samhälle som tar hand om de som inte klarar sig själva. Jag vill inte ha ett samhälle där alla bara tar hand om sig själva och sina närmaste.

Går detta ihop? Hur kan ett sådant samhälle se ut? Finns det någon som har argument åt mig som jag kan använda när jag hamnar i debatter?

Du kan ju alltid fråga vilken del av samhället som skulle rasa ihop. Att de inte har råd med sin thailandsemester längre. Att affärerna inte skålla sprängas av varor som ingen behöver? Jag har faktiskt inga problem med att delar av samhället skulle rasaihop. Blir massor arbetslösa så är det ju bara att korta arbetsdagarna för dem som jobbar. Alla skulle få lite mindre pengar att leva på men vi har sådana sjuk överkonsumtion idag att det inte skulle lida nöd på någon.

Läste idag att det säljs 14 miljoner jeans varje år i sverige. Andra typer av byxor ej inräknade. Snälla nån hur många byxor slite man ut på ett år? Speciellt inte om vi inte tvättade så onödigt ofta som vi gör och köpte kläder av god kvalitet och kom ihåg att majoritet av dem inte används i stallet/skogen/snickarverkstan.

Jag och min man klarar oss finfint på typ fem tusen efter hyran. (vi får in 3 tusen efter hyran nu så det är lite knapert.) Vi har kompisar som båda i paret jobbar heltid och får in typ 25 efter hyran. Jag förstår inte riktigt hur de kan konsumera 20 tusen i månaden mer än vi. De femdubblar våran konsumtion (i kr ränknat)!! Och jag som tycker att vi är rika med två datorer och kycklingfile i frysen.

Är det ingen mer än jag som reagerar på Svenssons monstruösa, enorma, extrema, ofattbara lyxkonsumtion?!!

[Georgisten]

Jag skulle nog snarare säga som författaren Michael Rowbotham - Vi lever för att jobba, låna pengar, betala ränta och konsumera. Skatten är liksom en liten grej vid sidan av.

Lyxkonsumtionen är egentligen inte konstig alls utan ganska självklar. Tillväxten måste öka för att ekonomin ska fungera och genom att slita ut jeansen snabbt och köpa nya ofta så fortsätter ekorrhjulen att snurra. Om de inte snurrar kommer fattigdom att breda ut sig eftersom pengarna isf. teoretiskt skulle minska i samhället tills knappt några fanns kvar. Back to stone age m a o.

http://alternativportalen.wordpress.com/2010/01/19/vart-ekonomiska-system-del-2-starta-musiken-och-lat-den-spela/

[Mata]

12 miljoner jeans!
Jag har inte ett enda par, har aldrig ens köpt ett par. Vem klär sig i dessa byxor!

[Georgisten]

Hittade en kalasbra förklaring på problemet:

http://video.google.com/videoplay?docid=3932487043163636261

Det kommer direkt efter introduktionen.

[Skytten]

Samhällsekonomin skulle inte försämras även om många blev självhushållare. Det finns ju milliarder sådana redan i världen.
Det samhälle som genom billig energi har skapat det välstånd vi ändå har (även om det skrattas mindre bland rika) är inte hållbart, vi lever inte bara av lånade pengar, utan både lånad tid och miljölån.

Att självhushåll skulle vara mer hållbart, är inte självklart, men ser vi inte en tid då det skapar mer trygghet än att lita på det rådande systemet?

Jordbruksproduktionen, om den missar så det blir brist på mat, så är det avsevärt värre än att man inte kan byta bil, eller ens få den modernaste sjukvård.

Förmodligen är inte självhushållning en patentmedicin, och den kan även den drivas på ett ohållbart sätt(och görs oftare än man kanske tror).

Samhällsförändringar blir nödvändiga i riktning mot diversierat jordbruk, ett jordbruk utan utarmning av jord och  arter.  Ett helt annat hushållande med vatten.  Och alltfler som befinner sig i sektorn, som när industrisamhället och tjänstesamhället slirar, kommer att få en större betydelse.  Nog är det väl bättre om vi skulle få ett system, där man kunde föda sig med egna insatser, istället för att snart en milliard suktar i plåtgetton i megastädernas utkanter, medan ett industrijordbruk på ett ohållbart sätt, ekonomiskt ger inkomster till en väldigt liten del av mänskligheten.   

Alla måste ha mat, och i framtiden  kommer detta att bli en så viktig fråga, att en mer eller mindre revolution i agrarsektorn kommer att bli nödvändig.

En liten belysning av problemet finns i en film, som har fler delar än jag hittat.

Fred Kirschenmann: The Future of Agriculture-Part 1