Halsen.... vardå? Där fanns liksom 'halsen' den där långa hårda grejen som vi inte hade en aning om vad man skulle göra med, (de sitter aldrig kvar på köpekyckling, möjligen ligger de i äcklig påse inuti ibland) sen var det krävan som satt liksom bara i en hinna och den gick ju sönder innan man hann säga hoppsan, och det kändes som allt bara var blod, klägg och massa slemmiga hinnor...
Vi var ändå med förra året när en kompis slaktade, han tog våra då också och vi skulle se på och lära oss. Förmodligen var vi i koma då för jag minns ingenting...