Naturligt ängsbete - att så nytt

[asta]

Vi försöker återskapa en del av vår gård, som tidigare varit öppen mark och med åren fått växa igen med produktiv granskog.
I sommar ska vi låna en flock grisar som förhoppningsvis ska böka upp 2ha gammalt hygge. Marken har stått sedan skogen togs ner för 6 år sedan. Det växer en hel del gräs där, men också hallonbuskar. Förhoppningsvis kommer grisarn att ändra på detta!  

Går allt enligt planerna hoppas vi att kunna så igen marken med gräsfrö när grisarna är klara. För visst är det bra att så i september/oktober? Vi bor i VG-län, zon 3. Eventuellt ska vi hyra en liten 4-hjuling med harv för att mylla ner fröna, men eftersom vi vill ha naturbete av marken så gör det inget om det inte är plant.

Frågan är vad för gräsfröblandning vi ska ha. Vallfrö att ta hö av finns i massor, men jag har inte hittat naturgräsfrö till bete. Vill gärna ha örter i också för att få en mer varierad natur. Vi har hästar som ska beta där och de är lättfödda så jag vill ha ett hyfsat magert bete. Största delen av marken är en sluttning, sydöstläge och med rätt djupt jordlager. En bit av marken är blöt och gränsar till en bäck.

Undrar också hur många kilo frö vi kommer att behöva för våra 2 hektar. När vi nu inte sår maskinellt kanske det går åt mer än vanligt?

[Filip Skräplund]

Jag tror det är för sent att så vallfrö i september - oktober.
Insådden behöver värme för att gro och växa till sig inför vintern.
Absolut inte senare än mitten på augusti skulle jag säga.
Det är ju vad som rekommenderas för gräsmattor också.
Sen behöver inte gräsfrö myllas ner, bästa sådjup är ca 0,5 cm.
Fixa jämn såbädd, så på ytan och välta efter sådd.
Det ger tillräcklig myllning och jordkontakt.

[Småbrukaren]

Hej!

Om det är naturbete ni vill åstadkomma skulle jag rekommendera att ni istället för att släppa grisar där låter några betesdjur, t ex får och getter eller nöt beta marken. Kombinera eventuellt med manuell röjning av sly.

Grisarna kommer genom sitt bökande att sätta fart på mineraliseringen i marken vilket får till följd att en hel del kväve kommer att frigöras. Kväveälskande växter som t ex nässlor, hallon, skräppor etc kommer då att frodas.

Du skriver att det redan finns en del gräs. Det är bättre att bygga vidare på detta och låta den naturliga floran etablera sig även om det kan ta lite tid. Genom att djuren betar och ni röjer/slår av oönskade växter kommer till slut endast de växter som tål/är anpassade till bete att överleva. Om ni väljer att så in bete blir det aldrig något naturbete utan ett kulturbete vilket i o f sig inte behöver vara fel.

Vill ni trots allt så in något skulle jag välja beteståliga gräs som t ex rödsvingel, ängsgröe och kanske även engelskt rajgräs och ängssvingel. Detta hade jag kompletterat med örter som t ex svartkämpar, kanske humlelucern (kräver högt pH!) och/eller käringtand. Antar att ni vill undvika vitklöver, annars är det ju en given komponent i en betesvall. Normal utsädesmängd vid maskinell sådd är ca 20-25 kg vallfrö per ha. Vid handsådd brukar det gå åt betydlig mer.

Men som sagt, mest naturligt (och spännande) är det att låta naturen ha sin gång. Även om det vuxit skog ett tag brukar det finnas en fröbank i marken som bara väntar på rätt förutsättningar för att börja gro... Ni kan ju även samla frön från vilda växter i er närhet och så in dem. Finns det någon ängsmark i närheten kan ni kanske få ta lite hö därifrån som ni sedan breder ut på marken i er hage och låter det fröa av sig där.

[Filip Skräplund]

Småbrukaren har förstås alldeles rätt!

Jag behöver bara tänka tillbaka lite och se mej om så är det ju klart att det var precis så man skapade naturbetena förr och till alldeles nyligen.
Man bara hugger ner skogen och betar det som växer upp, voilá. Hur enkelt som helst.
Förr sådde man aldrig in nånting, och det gynnar säkert örtrikedomen att låta bli.
Tom om granarna har stått så tätt att det bara är mossa på marken, brukar det bli skapligt gräsbete så småningom bara man håller efter högvuxet ogräs som hallon i början.
Stubbarna som är kvar behöver man inte åtgärda,
det sköter svampar och myror om inom några decennier.

Sen när det gäller hästar och bete så får man inte låta dom gå så länge att marken blir söndertrampad.
Naturbete går ju ut på att grässvålen behålls intakt,
blir den söndertrampad kommer bara nässlor, älggräs, hallon och tistel i dess ställe.
Nuförtiden ser man ofta hästar som går i småhagar där det ser ut som efter "grisbete",
totalt söndertrampat och allt gräs borta.
Så fick det inte gå till förr, man flyttade hästarna innan betet förstördes,
så det gällde att ha gott om alternativ betesmark.
Välskött hästbetesmark däremot är en riktigt mysig naturtyp, nästan som en välansad gräsmatta.
Bäst är om man kan låta några nöt eller får äta upp det som hästarna ratat.

[asta]

Tack för svaren! Marken är så igenvuxen och full av ris att jag ändå vill prova grisar. Att röja för hand med röjsåg hade varit ett evighetsarbete och hallonen hade ändå kommit tillbaka året efter. Förmodligen kommer väl marken inte att bli så "ultrabökad" heller eftersom det är förhållandevis få grisar i en så stor hage.

Äkta naturbete blir det väl inte, men jag kan ju välja de grässorter som Småbrukaren rekommenderade och få ett halvnaturligt bete.

Mina hästhagar är inte små geggamoja-fyrkanter. Jag har bara två hästar och stora beteshagar. Dels hålls marken fin och naturen klarar av att bryta ner det gödsel hästarna lämnar efter sig, men framförallt behöver hästar utrymme att rör på sig. Blir grishagen till bete istället för den fula rishög den är i dag så kommer hästarnas sommarbeteshage att växa från 2,5 hektar till 4,5 hektar! Det kommer de att tycka om och är mina djur lyckliga så är jag lycklig  

[Filip Skräplund]

Beträffande hallon på hyggen så brukar det bli en explosion av buskar några år efter avverkningen,
men dom försvinner när gräset växer till sig.
Hallon är en ljuskrävande pionjärväxt som är känslig för konkurrens.