Småbrukaren har förstås alldeles rätt!
Jag behöver bara tänka tillbaka lite och se mej om så är det ju klart att det var precis så man skapade naturbetena förr och till alldeles nyligen.
Man bara hugger ner skogen och betar det som växer upp, voilá. Hur enkelt som helst.
Förr sådde man aldrig in nånting, och det gynnar säkert örtrikedomen att låta bli.
Tom om granarna har stått så tätt att det bara är mossa på marken, brukar det bli skapligt gräsbete så småningom bara man håller efter högvuxet ogräs som hallon i början.
Stubbarna som är kvar behöver man inte åtgärda,
det sköter svampar och myror om inom några decennier.
Sen när det gäller hästar och bete så får man inte låta dom gå så länge att marken blir söndertrampad.
Naturbete går ju ut på att grässvålen behålls intakt,
blir den söndertrampad kommer bara nässlor, älggräs, hallon och tistel i dess ställe.
Nuförtiden ser man ofta hästar som går i småhagar där det ser ut som efter "grisbete",
totalt söndertrampat och allt gräs borta.
Så fick det inte gå till förr, man flyttade hästarna innan betet förstördes,
så det gällde att ha gott om alternativ betesmark.
Välskött hästbetesmark däremot är en riktigt mysig naturtyp, nästan som en välansad gräsmatta.
Bäst är om man kan låta några nöt eller får äta upp det som hästarna ratat.