Kollektivkaos

[Izmiljotina]

...eller ”Varför Jag Inte Litar På Folk”.

Först in var S. Hon var en trevlig och positiv tjej som jag träffat en vecka förra sommaren. Det var hennes förslag och hon tyckte att ”Vi kan ju testa ett år och se om det fungerar”. Finemang, tänkte jag. Då slipper jag bli lämnad ensam för hon är pålitlig och får inga ryck som att dra och lämna mig med räkningar jag inte har råd att betala.

S. gjorde saker hela tiden. Hon hade energi för tusen och jobbade och pulade på gården. Hon startade upp ett nätverk för andra gårdsboende i Närke, planerade inför vårens sådd och skaffade två kaninhanar. Dock var hon morgonmänniska och jag är ju nattmänniska, så vi såg inte varandra så mycket.

En dag när jag och pojkvännen var i Hallsberg så ringde mobilen. Då var det en snubbe som svarat på annonsen om kollektiv till S. men som inte orkat vänta på besked, utan ville hälsa på direkt om det gick för sig. D. Självklart gick det för sig. Han och S. verkade komma bra överrens och då jag hade dåligt samvete för att jag aldrig var uppe i samma tider som hon så gick jag med på att han flyttade in. Det var ju ett gårdskollektiv jag ville ha.
En av de första nätterna noterade jag att han sov inne hos S. och jag svor högt. Idioter. Alla vet att man skall ge fan att beblanda sig med folk man bor med, men jaja. Det hände inte igen. Allt verkade bra.

De var dock båda ganska omedvetna om vad som krävs för att bo på en gård. D. lyckades få pannan att koka sönder, men det fixade en polare från nätverket.

Så en kväll när jag kom hem, trött och grinig, så hade S. stängt av elementet i mitt rum för att ”spara ström”. Det var iskallt. Hon och D. hade dessutom skärmat av sin del av huset så att det var den enda del som hade värme. Jag kunde inte sova i min säng, jag kunde inte sova i det iskalla vardagsrummet. Jag satt i vardagsrummet, svor för mig själv och kastade då och då någon pryl i golvet, men ville inte skälla.

Dagen därpå meddelade D. att S. flyttat och skulle hämta resten av sina saker senare. Utan ett ord till mig. Då jag var bortrest på helgen så var hon tydligen där och hämtade prylar. D. sa att han inte visste var hon stuckit och jag orkade inte bry mig. Vi hade ju klarat utgifterna på två förr, så det gick väl igen. Han hade nämligen inga planer på att sticka. Jag noterade också att en av kaninhanarna var borta och tänkte att S. tagit med sig den då hon drog.

D. betedde sig mer och mer underligt. Han öste ut alla saker från ladan för att ”städa”, men sedan fick de ligga ute. Han omringade avloppsbrunnen med skräp, vilket innebar att slamsugaren skulle få nippran då den kom om det inte flyttades. Jag nämnde det och han lovade att flytta på det. Då jag var borta tog han hand om djuren, vilket han sade sig inte ha något emot då jag frågade.
D. stängde dock alltid av alla element, utom det i mitt rum, släckte alla lampor inklusive julstjärnan. Att komma hem var som att komma hem till ett ödehus. Snart började han också skruva upp elpatronen till värmepannan (den som drar mest el) och jag skruvade ned den. Hela tiden.

Sedan kom räkningarna och då blev det tusen ursäkter för att slippa betala. Vi hade tydligt kommit överrens om att man delade på utgifterna, men nu lät de: ”Jamen, jag använder så lite el” och ”Jag ringer ju ingenting...” S. hade dock ringt som fan innan hon drog, så månadsräkningen var uppe precis under tusenlappen, trots Telia fritid. Jag fick honom att punga ut med några hundra spänn i alla fall... och fick betala två tredjedelar själv.

En dag när jag kom hem och lallade ned till kaninerna så var de inte kvar i sin box. I stället var en ny box byggd alldeles vid dörren till dyngstacken. I dörren var ett hål liknande en kattlucka sågat och ett galler stod för, men hade åkt på sniskan. Alla kaniner var borta utom en. Jag blev förtvivlad. Det var mina matkaniner, mina avelskaniner, en hel del pengar låg inne i projektet. Två av honorna som var försvunna var gravida och de skulle ju aldrig klara kylan utomhus. Om de hade tur skulle de bli tagna av räven som i alla fall gör processen kort.
Jag frågade D. varför han flyttat dem från den fina boxen och vad sjutton han tänkt på.
Här är då vad han berättade:
Han hade tyckt synd om kaninerna eftersom det inte var så ljust inne i ladugården, så hade han släppt ut alla. Första gången han gjorde det kom alla utom en hane tillbaka. Han tyckte dock de förtjänade en till chans och sågade därmed sönder stalldörren, ställde kaninerna i den dragiga och iskalla boxen och gick därifrån. Alla utom Ninja (den äldsta och uppenbarligen smartaste) tog chansen och stack.
Jag skrek åt D. att han var en skitstövel och att han kunde packa och dra åt helvete. Senare lugnade jag ned mig en aning och tyckte att vi kunde diskutera saken i ett senare skede när jag lugnat ned mig.
Hans kommentar var: ”Men oj, jag visste inte att du var så fäst vid dem.” HALLÅ! Egenmäktigt förfarande! Brottslighet! Jag kände mig som om jag likt en förälder skulle bli tvungen att slå mig ned och säga: ”Du förstår, D.... en del saker är dina, men en del saker tillhör faktiskt andra.”

Några dagar förflöt. Han stängde av elementet i mitt rum och skruvade upp elpatronen. Jag höll på att bli tokig då jag kom hem en dag och han hade städat i mitt rum. Han skulle ge fan i mina saker, men jag sade ingenting. Han hade också ”städat” i kanin och marsvinsburarna, bytt ut spånet mot torra löv och tagit bort all mat för dem. Ninjas matskål hade han till och med diskat och ställt in i ett skåp. Tänkte att jag får tiga still och ta upp allt när jag lugnat ned mig.

Han satt i telefon mycket vid den här tiden. Nästan jämt, och aldrig kvällstid då man ringde gratis... jag tänkte att nästa räkning får han fan betala merparten på.

När jag kom hem i går stod ytterdörren öppen och Ninja (numera lösgående innekanin) var försvunnen. Elpatronen var uppskruvad på max och ändå var det, på grund av den öppna dörren, tolv grader inomhus. D. hade stuckit. Han hade länsat kylskåpet och skafferiet, inte ens matoljan fanns kvar. Ingen lapp, inte ett ord, ingenting.
Ninja hittade vi sedan i klädkammaren där hon gömt sig.

Så nu står jag ensam mot alla förbannade räkningar, och elräkningen samt telefonräkningen som komma skall är förmodligen från helvetet.

Visst är det konstigt att jag inte litar på folk?

[Lusa]

  va arg och ledsen jag blir! hur folk beter sig  

[Alva]

Åh Kryp !!!
Jag blir så ledsen för din och djurens skull när jag läser det här !
Vet inte vad jag skall säga för att trösta dig,. Bara fy fan för sånt där folk!!!
Hoppas att det löser sig för dig. Finns det ingen möjlighet att hitta kaninerna?
Kramar till dig. Ann

[svindelspindel]

Herregud... jag förstår inte att folk kan bete sig så!
Låter som an blandning och korkade och elaka tankar och jag blir riktigt illa berörd, trots att det inte är min gård och mina kaniner.

Jag förstår attt det är svårt för dig att lite på människor efter det här.
Hoppas, hoppas att du kan hitta någon mer av kaninerna, så du får lite stabilt sällskap, och att du träffar någon pålitlig (på riktigt) person, och att det löser sig med pengarna.

kram

[pussling]

Det kan vara en (eller flera) psykopat-er du råkat ut för, kanske någon som var på rymmen från psyket eller utskriven (!). Beteendet är långt i från normalt enligt min åsikt. Den tror jag är som de flestas....
Kan bara beklaga att du drabbats så hårt och hoppas att det inte återupprepas.

[Lusa]

mmm det finns verkligen folk som lever långa delar av sina liv sådäör.. lurar folk, bor gratis, telefon och mat och bostad.. helt super ju!

jag fik vibbar om att dom kände varandra redan innan. liksom ringer på annonsen och ska komma redan samma dag, mycket viktigt, och sedan sover i samma säng.. hmm.. eller vad vet jag igentligen.

hur som helst mycket tråkigt

[Izmiljotina]

Tack för svaren,

jag kommer dock tvingas ge upp gården nu och söker lägenhet. Vågar absolut inte lägga upp några fler annonser här på alternativ om att dela boende med folk.

Håller dessutom på att diskutera saken med en jurist.

Pussling - Tanken HAR slagit mig. D. vet jag nämligen absolut INGENTING om... det kändes som om han svarade på alla frågor jag ställde innan inflyttandet utan att svara på en enda av dem.

Ann - Jag såg en av honorna när jag kom hem till det vidöppna huset i går... men hon försvann snabbare än blixten. Det känns dock som ett dåligt tecken att bara hon sågs till, för de höll alltid ihop. Vi har dessutom gott om räv i trakten.

Per - Ironin är att jag blev bränd rejält gällande att ta främlingar under mina vingar för fem år  sedan... och har sedan dess sett på folk med stor misstänksamhet. Efter idel terapi och samtal med vänner så har de försökt övertyga mig om att jag måste lita på folk mer igen... och detta var vad som skedde. Gah. Så jag håller med dig.

[Valma]

Kryp, jag lider med dig men tror, tyvärr, att det är sunt att inte lita på folk.
Man vill gärna tro att det krävs sjukdom för att bete sig som dina "vänner" gjorde men jag är rädd att det finns en hel hop av illojala, icke ansvarstagande, idioter där ute.
Minns själv när jag lät en "vän" flytta in hos mig på finagatan mitt i Stockholm, hon svor att  hon gillade mig som kompis och jag ville tro henne och förbisåg det faktum att hon faktiskt flyttade från slumförort till min centralt belägna lya. Vi delade på alla kostnader (jag betalade och hon skulle betala tillbaka). När hennes lön kom och jag bad henne köpa bröd var det helt plötsligt "hennes pengar" och när jag skulle flytta till större var hon som bortblåst. Telefonräkningen var inte en del av hennes ansvar och jag, jag var inte lika intressant när jag flyttade utanför tullarna.

Hoppas innerligt att du finner en lösning, Kryp.

Kram/Valma

[sprithitler]

Kryp, Kollektivtanken ÄR god bara om man har mycket skinn på näsan (vilket jag tror att du har, men kanske inte på rätt sätt) och om bostaden ägs gemensamt.
Om man som du är ägare (eller ensam kontraktsecknare) på en bostad så är kollektiv i allmänhet ingen god ide, då allt ansvar ligger i ditt knä. Du kan ta inneboende, men då ska du vara tydlig med vad som gäller för den inneboende, Eget rum, del i kök, rätt att använda badrum och tvättstuga och hyran betald i förskott varje månad, gärna med en extra månad i deposition. Då är du förhoppningsvis skyddad nog. + att du inte släpper dem i närheten av panna, traktor, med mera känslig utrustning förrän du kännt dem länge.
Tar du in rätt personer som inneboende på det viset kan du få effekten av ett fungerande kollektiv med tiden.

Hur som helst så beklagar jag att du blivit brännd än en gång, men hoppas att du kan hitta en lösning för att bo kvar på gården.

[Eulalia]

Jag blir så förbannad    
gillar dig och din gård, det lilla jag vet om det

Men det är ganska typiskt och ofrånkomligt, att de goda och öppna ska bli lurade nångång.

Troligen blir du antingen bränd fler ggr, eller slutar helt känna tillit för att undvika bli bränd. Hoppas inte det!
Både och skulle vara lika tråkigt, för det tär på en att bli lurad och utnyttjad, och det tär på en att vara ensam och inte kunna lita på medmänniskorna....

lösningen är väl som sprithitler sa, att gardera sig på de sätt som går, utan att helt stänga in sig i en glaskupa.
Man ska kunna lita till en viss gräns, därutöver ska man vara garderad för alla eventualiteter.....framförallt ekonomiskt.
För att gardera sig alltför mycket känslomässigt tror jag är osunt...

Hoppas att du inte behöver ge upp din gård!
och se det från det ljusa sidan: varje gång du snubblar, så har du fått en lektion av Livet, det är bara att gråta en skvätt, blåsa på skrubbsåren, resa sig upp och vandra vidare

[Izmiljotina]

Per - Tack... det är mycket snällt, men jag klarar inte gården själv i längden heller, så det känns rätt kört även om jag lyckas betala de nuvarande räkningarna på något sätt.

[lilleulv]

Jag ställer också gärna upp med en hundring, men där är så många på sidan, som längtar efter landet, så kanske är det rätt tillfälle att ge Kryb en hand med, så sluta drömme och kom igång.
Lilleulv

[Kiddo]

Det var sorgligt att läsa vad som hänt, Kryp.  
Hoppas det fixar sig. Ta hand om dig!

[Nina W]

Hej Kryp!

Ja, du har verkligen råkat illa ut!
Men om du føljer alla goda råd som du fått hær så tror jag du har goda chanser att få tag i vettigt folk att dela gården med.

Du kanske inte vill ha fler råd och åsikter och sådær...
Men jag kan inte låta bli.

Du slæppte in någon du bara kænt en vecka.
Efter en vecka så kænner man ingen speciellt væl...
Du har rætt att be om referanser, till ex från nuvarande
hyresværd. Be honom/henne visa upp sina papper ungefær som om du vore en arbetsgivare.
Den som vill flytta in hux flux på samma dag har nog inte
ordnade førhållanden dær han/hon lever och bor nu.
Gør en lista på allt vesentligt som du æger och vill ha kvar.
Deposition ær inte dumt. Man kan ordna ett låst konto, så att
kollektiv-kompisen inte behøver oroa sig før att du førsvinner
med pengarna.
Fundera ut på førhand vad som ær rimlig elåtgång, och skaffa
timers till elelementen. Timers ær toppen, man kan spara massor på det!

Om du vill ha bidrag till de hemska rækningarna så sætt ut ditt kontonr hær på forumet. Du kan gærna få en slant av mig
också!

En fridfull jul ønskar jag dig

[Izmiljotina]

Tack, alla snälla!

Jag blir förvånad över hur många som vill hjälpa mig med räkningarna för att jag skall slippa släppa min dröm ur sikte.

Dock känner jag nu att jag måste retirera till staden en stund, omgruppera styrkorna och diskutera en ny anfallsplan innan jag ger mig på projektet "Bo På Landet" igen. Ekonomin kommer också att behöva ses över efter den här smällen.

Det var svårt nog att få någon att bo i huset redan som det var, och att hitta någon inom överskådlig framtid som man trivs med OCH som är redo att skriva på ett kontrakt känns inte möjligt.

Dessutom längtar jag efter att ha något eget igen, något privat som bara är mitt, med mina saker som ingen petar på.

Så, jag ger inte upp, möjligheten finns att flytta tillbaka till huset igen, men en stund måste jag dra mig tillbaka och hämta andan, det är över huvud taget strategiskt korrekt just nu. =)

[Carina Von C]

Hej Kryp!

Blev helt paff när jag lästa vad som hänt. Jag kanske inte har mycket att komma med men ett tips är att du kontaktar dina fodringsägare om du får problem att betala. Kontaktar man dem i tid och förklarar hur det ligger till brukar de inte bli så aviga till tex avbetalningsplaner.

Jag önskar dig en god jul och hoppas att det ordnar upp sig.

M.

[Målle]

Ja det här var ju en tråkig historia med tanke på hur folk kan bete sig Jag fundera på en sak, blir det billigare för dig med en lägenhet? En gård kan ju trots allt generera pengar, finns det mark kan den arrenderas ut och även jakträtten. Tyskar och danskar betalar bra för råbockjakt och du har ju även övernattningsmöjlighet som påverkar priset.
Sen kan man ju minska utgifterna. Du kan värma huset med ved och spara massor av ström. Har du bredband kan du kanske ringa med ip-telefoni. Dom akuta betalningsproblemen verkar du kunna få hjälp med här, jag är självklart på med en hundralapp.
Hoppas det löser sig.

[sprithitler]

Ja vad gäller den akuta ekonominså är jag naturligtvis också på med en hundring, skicka ett PM med kontoinfo bara så kommer pengar.

[Izmiljotina]

I dag hände något förbluffande. Jag fick ett brev med posten som varken var räkning eller julkort. I stället var det pengar och ett kort brev som förklarade att personen i fråga hade läst mitt inlägg här och ville hjälpa till. Du anonyme, många tack! Jag blev jätteglad och mycket förvånad.

Målle - En lägenhet blir billigare på kort sikt, men det är knappast att jag planerar att bo i stan i längden. Som sagt så måste jag bara dra mig tillbaka ett tag och omstrukturera min plan inför fortsatt lantliv.
Några råbockar har jag inte sett på mina små marker på många år, är jag rädd. Dessutom krävs det ju då att man löser jakträtt och allt sådant. Marken är det ingen som vill ha... de flesta närliggande gårdar har redan dragit ned sin verksamhet, eller lagt av helt.

-------------
Följande dag:

Jag blir tokig! Har gått igenom saker och ting i dag och för det första så är underdelarna till mina två största burar borta, så nu har mitt marsvin bara en låda att bo i, för det andra så hade ju de båda rensat så fint och slängt allt de såg som skräp i en skräphög. Denna gigantiska hög måste jag nu gå igenom, då de tydligen ansåg att både automatiska vattenskålar till större kreatur och en fullt fungerande kamin var skrot. *mutter* Hur dum får en människa bli egentligen?

[Izmiljotina]

8452-5,974 594 718-5 (De första siffrorna är givetvis clearingnummer och kontot är på Föreningssparbanken)

Tack, åter igen... och visstja, God Jul till alla!