Kollektivkaos

[Alba]

Vågar absolut inte lägga upp några fler annonser här på alternativ om att dela boende med folk.

Jag hoppas att de berörda personerna också läser dessa inlägg och tar sitt förnuft till fånga!

Stor kram till dig Kryp!

/ Alba

[Mikael Perman]

Hej.
Om man får vara lite efterklok, och det får jag ju! Eftersom det faktiskt grundar sig på egna erfarenheter. (Jo, ja, ibland är erfarenheter som en kam livet överräcker till den som blivit flintskallig!)

I alla förhållanden, vare sig det är kollektivt boende, eller ett parförhållande, är det nog bra att redan från början ha klara regler för  en hel del saker.

Och faktiskt SKRIVA ner dem. Antingen som ett samboavtal eller regler för kollektivet. Skriva under också.

Vad som är viktigt i ett kollektiv är ju just detta vem man släpper in, och varför. Och regler för det gemensamma, och det som påverkar andra.

Det medför att man dels har något som alla tycker är rättvist INNAN det uppstår konflikter. Dels måste man tänka efter själv och formulera inför sig själv vad man vill och vad man kan ställa upp på.

Inte för att detta hjälper efteråt, men kanske är det en väckarklocka till att människor inte är vettiga BARA för att de kallar sig alternativa.

Mikael Perman.

[Izmiljotina]

Mikael - Javisst har det meddelandet redan gått fram till mig. Om jag någonsin ger mig in i kollektivlivet igen så skall det bli både provperioder, kontrakt, uppsägningstid och husregler. Minst.

[Roggan]

Trist !  
Jag har ganska nyligen hittat den här sidan och mycket av det som ni står för och gör verkar väldigt intressant.
Såna här historier gör ju att man undrar lite vad det finns för folk.

Hoppas att du trots allt återfår tron på människorna. Det finns faktiskt, tro det eller ej, folk som man kan lita på i alla väder.

Jag har i alla fall turen att ha några riktiga vänner.

Roggan

[Mikeyse]

Låter verkligen surt. Efterklok skulle man ju kunna vara o säga att skyll diug själv som inte skrev ett juridiskt bindande hyresavtal med de innebonde. Dock om alla skulle säga så hur skulle det hjälpa dig? ??

Ett tips som jag kan säga för att hjälpa dig är att skicka ett bealnings föreläggande till D. & S. Du vet ju förmodligen hela deras namn o ev person nummer så skicka ett föreläggande via KFM o se till o få tillbaka dina pengar.  

"Den dagen amn slutar att lita på mäniskor den dagen går man själv under."  

[frankku]

hej,
ush vilken tråkig historia, dock tror jag att den är allför vanligt förekommande. jag har själv bott kollektivt ( i ett hus med 35 lägenheter) och under åren har man stött på en hel del idioter tyvärr. det finns folk som verkar hur vettiga som helst vid intervjuer och den första tiden som sen visar sig vara; psykopater, rasister, sexister, partyprissar, knarkare, kvinnomisshandlare,  kriminella osv.
 
det viktigaste är som redan sagts att få saker och ting på papper och att säga ifrån med en gång. jag tror att de flesta håller tyst och låter bli att ta konflikter när saker kommer upp, man tänker att det kanske inte var så farligt eller han eller hon kanske ändrar sig men så är det ju oftast inte.
jag har blivit besviken så många gånger att jag inte litar på folk heller men jag blir desto gladare när jag träffar folk som verkligen är vettiga och pålitliga och har sunt förnuft.

det samhälle vi lever i uppmuntrar varken till att man ska tänka själv eller har nån möjlighet att påverka sin egen situation vilket jag tror föder denna typen av människor som lever på andra och som inte kan se konsekvensen av sina handlingar.
jag brukar trösta mig med att folk inte är sådana från början utan att dom drivs till att bli sådana (om det nu är nån tröst)...

revolution, någon?

ps. hoppas att allt löser sig för dig.

[Izmiljotina]

Nu har jag fått reda på var D. bor nuförtiden. Han har tydligen emigrerat till Danmark, så nu oroar jag mig för hur telefonräkningen från de tidiga morgonsamtalen kommer att bli. Nåväl. När den väl har kommit lär jag skicka en räkning.

För tillfället håller jag mig dock flytande och jag har skrivit kontrakt på en lägenhet inne i Örebro för att omstrukturera min plan för lantboende. Några fler kollektiv blir det inte tal om för min del, utan hädanefter håller jag mig från att dela hus med katter och hundar. Visserligen betalar de inte heller hyra, men ändå... =)

Tack för all hjälp och allt stöd och alla goda råd som ni överhopat mig med här!

[solen skiner!]

gud vilken sorglig  historia! Vill bara skicka tretton miljoner kramar till dig. och hoppas att du snart får  flytta ut på landet igen!

[motroten]

Vill bara trösta dig med att de människor du har råkat ut för troligen lider av någon störning, så irrationellt som de verkade bete sig, och samtidigt så beräknande vad det gällde att suga ut dig vad det gäller energi och pengar. Så beter sig ingen frisk människa. Tyvärr finns de störda människor här som i övriga samhället.
Jag trodde också i min enfald att här på sidan var folk mer kloka och pålitliga än där "ute". Det jag lärde mig var att inte utgå från vem personen säger sig vara, hans intressen och fina ideer och tankar, utan faktiskt själv upptäcka om det är förankrat i personen eller bara yta. Det tar ju tid att lära känna en människa, därför är det ju rent vanskligt att börja bekantskapen med att flytta ihop.
Ge inte upp människan! Kärlek och godhet finns, men ta dig tid att vaska fram guldpärlorna ur sanden. Sand finns det gott om som irriterar och skaver i skon, pärlorna färre, men riktiga guldklimpar när du funnit dem! Ge inte tappt!
" Människa är människas lycka."
   (ur:Havamal)

[Bo]

- Kan det vara att man vill demonstrera för världen att det fungerar med att vara öppen, tillitsfull, solidarisk och generös?

Runt 1970 handlade det om detta: att ta ut det framtida kommunistiska samhällets goda i förskott och samtidigt visa vägen för andra.

Alla kollektiven kraschade och f d kollektivboende fick alla något sorgset i blicken när man ville ta del av deras erfarenheter.

[Valma]

Jag har bott i kollektiv som barn och tanken, i detta fall, att ensamstående mammor skulle kunna dela på vardagens bördor var ju fin. Men, inte hel oväntat, så resulterade detta i ett SM i späkning. Socker, TV, ALLT västerländskt ont förbjöds. Först att förbjuda glänste naturligtvis mest.
Mamma fick utstå mycket efter det att hon tillåtit mig att sätta en plastbit på ekrarna på min cykel så att den lät som en moped.
Så att bo i hop och samsas, om så med de godaste av intentioner, är näst intill omöjligt.

/Valma

[Ali]

Hejsan!
Jag tror att kollektiv kan fungera, det beror mycket på vad man har för bilder av
samlevnad innan och under boendet. Många har nog ganska romantiska bilder
av både människor och kollektiv vid tanken på och vid första inflytten.
Ofta sätter folk högre krav på att olika idéer skall fungera än på sitt eget
sätt att relatera till andra. Att konflikter och störningar finns hos människor och mellan människor ser vi överallt men frågan är om detta betyder att vi inte skulle ha ett grundbehov av att dela? Jag tänker att eftersom tryggheten hämtas mycket
ifrån varma hus, teknik, ekonomin och media idag i Sverige och inte som det kanske varit tidigare
i landet och fortfarande är i många länder, hos andra människor i byn. Så saknar många en närmare relation till andra. Jag har bott i små kollektiv under kortare tider på 1 år eller så. Det har varit mycket spännande att komma nära människor i alla deras sidor. Många man möter har utvecklat en slags misantropi och detta tycker jag inte verkar så mycket sundare än kollektivtanken. Familjen är ett slags kollektiv, tänk hur många, på gott och ont, som har så mycket medmänsklighet och trygghet, kärlek i sin familj. Att människor, särskilt sådana som inte har några bra familjerelationer vill ha en ny familj, det är väl inte helt onaturligt?
Att sedan kollektiv kraschar, är det verkligen tecken på att fenomenet är dåligt?
En spade som går sönder kan väl ändå ha varit till nytta, eller?
Eller måste alla erfarenheter som är nyttiga, hålla för evigt?
Måste ett boende vara "utopiskt" för att vara värt att leva i?

M.v.h./ Ali

[Eulalia]

En spade som går sönder kan väl ändå ha varit till nytta, eller?
Eller måste alla erfarenheter som är nyttiga, hålla för evigt?
Måste ett boende vara "utopiskt" för att vara värt att leva i?

M.v.h./ Ali

klokt sagt!
gillar ditt sätt att tänka, Ali,

jag tror också att det mesta beror på vilka förväntningar vi har , hur flexibla  vi är , hur vi väljer att hantera ofrånkomliga konflikter, och  vad vi gör med den kunskap vi får på vägen...
ja helt enkelt om vi lär oss nånting från gång till annan..

[Valma]

Hej ForestMan.

Att bo i kollektiv är inte motsatsen till att bo "själv" lika lite som att bo "själv" är synonymt med att vara självständig. Människan är av naturen beroende av sällskap i form av en kvinna/man. Vad jag tror Per L vill betona, precis som jag vill, är att det inte alltid funkar att samlas i grupper utan egentlig anknytning. Att vara familj med blodsband innebär en helt annan tolerans, att bo i hop för att skapa en fristad eller liknande ger ofta upphov till oväntade maktstrukturer. Jag är uppväxt i kollektiv och rekommenderar det icke. Det är en vacker tanke, som många andra, men den lämpar sig bäst i just tanken.
Att ett gäng vilsna tonåringar irrar sig in i ett sammanboende utan regler (nu syftar jag inte alls på dig Kryp utan på vilsna själar utan mål) är en del av livets gång.  Vi provar och avfärdar eller så förädlar vi. Men, som jag tror Zeke nämnde tidigare, det är nog svårt för två att samsas under ett tak.

/Valma

[Valma]

Män är inte mer självständiga än kvinnor, de är bara i mindre behov av sällskap.

/Valma

[Valma]

Om du är grälsjuk, ta dig an någon annan. Vill du diskutera, använd en trevligare ton, tack.

/Valma

[Valma]

Helt Okej


/Valma

[git]

Valma. Har du börjat prata för dig själv

[skräptanten]

git: Jag tror det är svar på inlägg som tagits bort, kanske för att dom varit taskiga i tonen?

Per L: Håller inte med dej där, sätta på etiketter på folk utefter kön leder inte till nåt bra. Det har blivit självuppfyllande profetior, kvinnor förväntas vara omvårdande, alltså blir dom till sist det. Vore skönt om alla bara kunde få vara människor i första hand, så ingen kollar snett på en man som har barnskötarjobb (omvårdnad!) eller en kvinna som jobbar i skogen.

Vad gäller kollektivtanken som sådan tror jag faktiskt att det kan funka i somliga fall. Synd, Kryp, att du hittade såna puckon...dom brukar vara duktiga på att verka rediga i början   .
Under min folkhögskoletid (3 år) bodde alla internatelever i kollektiv på mellan 3-10 personer. Visst, det var dom vanliga konflikterna, slarviga personer kontra pedanter, morgonpigga kontra nattugglor och sånt. På det hela taget tyckte jag dock att det gick fint. Vi hade fester, pantade flaskor och burkar och lagade gemensam husmiddag, hyrde film och degade i sofforna och hittade på allsköns mer eller mindre störda grejer   . Vi hade städschema för dom allmänna utrymmena som funkade något sånär.
Men alla visste att det var för en begränsad tid, och vi var alla i samma situation socialt sett; ensamboende utan barn att ta hand om. Jag vet att under 70-talet kunde man ta med barn till just den skolan, och då kanske det var annorlunda när dessa singlar som var vakna på nätterna fick ta hänsyn till barn oxå.
Nä, kollektivtanken är nog inte omöjlig (det finns ju trots allt folk som är nära släkt som absolut inte kan befinna sej inom 20 mils avstånd från varann, så släktskap är nog inte någon garanti för att samboende ska funka, det heller), men som så mycket annat beror det mycket på vilka som är inblandade och under vilka förutsättningar. Jag tror det är viktigt att alla har ett gemensamt ansvar, som när det gäller Kryps problem var det ju ändå hennes namn som stod på räkningarna, och hon som fick slanta upp i slutänden, hur mycket dom andra än lovade.

[Valma]

Jag tror att kollektivet, som du beskriver det Skräptanten, kan vara kul precis som en studentkorridor också kan vara det just därför att man är ung och vet att det är tidsbegränsat. Märker att jag själv med åren blir alltmer intolerant mot andra människors egenheter och jag tror att det är en rätt vanlig (och sund just därför att man med åren börjar inse att man har rätt att ta viss plats) utveckling. Just därför passar nog kollektivformen yngre männsikor bättre.
När jag skrev att blodsband medför en annan tolerans så syftade jag på par med barn eftersom det då (förhoppningsvis) handlar om två personer som älskar varandra och deras avkommor. Visst kan säkert även barn gå en på nerverna men det är väl en instinkt att ta hand om dem tills det att de klarar sig själva. Jag skulle idag inte vilja bo med vare sig mamma eller pappa och detta är förmodligen ömsesidigt. Så det var denna konstallation jag syftade på när jag lite luddigt skrev blodsband. I övrigt så är ju dessa band ingen som helst garanti för sämja.

Och Git, jag har inte blivit tokig, ForestMans inlägg är borttagna

/Valma - äldre än i går.