Drömjobbet, finns det?

[Virvla]

...ja, varför ska pengar behöva vara ett sånt bekymmer?

Slutade ett ganska destruktivt jobb för ett par månader sen. Det var dags att ta steget mot ett lugnare liv med högre livskvalitet. Det är något jag är väldigt stolt över och jag ångrar mig inte alls. För att slippa arbetslösheten och göra något "nytt" valde jag att fortsätta mina studier, inte för att de behövdes (utbildningen är klar) utan för att jag ville.
Men ibland grips jag av ångest när jag tänker på att denna terminen tar också slut och jag kan inte studera i resten av mitt liv. Snart är det dags att komma på vad man ska bli "när man blir stor". Men varför är det så svårt? Kanske tar jag det på för stort allvar? Jag har funderat över att starta eget, men jag känner mig som en radio där det finns en frekvens med idéer och produktivitet, men jag hittar den inte. När man väl hittar den har jag förstått att idéerna lätt blir fler och fler.

Jag tror inte jag är ensam om att vilja ha ett jobb som är stimulerande, helst skapande och inte på heltid. Jag är inte ute efter någon bamselön, men studiemedlets bidrag på 2300 är lite väl lite att klara sig på har jag märkt.
Hur gör ni andra, hur förenar ni känslan av att vilja stiga ur ekorrhjulet med att det faktiskt kostar att leva?

[hönstanten]

Skönt att höra att det finns flera som jag. Har precis också avslutat en utbildning men känner inte att jag är beredd på att ta ett heltidsjobb. Man vill inte riktigt växa upp. För mig ligger nog problemet i att jag egentligen vill vara hemma på gården och inte göra karriär men i alla andras ögon ska man "göra karriär", framförallt efter den gedigna utbildning jag har.
Övrig familj och min mans familj har högavlönade jobb och tycker att man ska ha det.
Det är nog en mognadsprocess att våga komma på vad man egentligen vill och hur man kan klara det ekonomiskt.

Ja, jag har nog egentligen inte sagt något äv värde ser jag nu...men det speglar väl hur jag känner....

[lis]

Hmm, jag måste säga att jag håller med. Det är riktigt svårt att finna något som man både trivs med och kan försörja sig på.
Själv jobbar jag heltid på kontor och det är verkligen inte mitt drömjobb...

Jag har också funderat i banorna på att starta eget. Men med vad? Man måste ju ha en idé som håller...

Finns det någon här som har startat eget inom det alternativa området eller något snarlikt och vill berätta om det? Eller finns det någon som känner för att diskutera idéer?

/s

[Neiklot]

Jag har ju haft turen att ha hamnat i ett företag där jag är utomhus hela dagen, kan vara på heltid om jag vill, eller deltid om jag vill. Jag bestämmer själv helt enkelt (eller ja, tillsammans med kollegan, som också har samma typ av syn på det hela som jag).

Inte får man någon bamselön när man har det så, (timpeng, så ibland kryper det lite lågt).
Men man får chans att leva, man får chansen att ta ledigt en dag eller två, packa väskan med tält och sovsäck, lite torkat kött och en vattenflaska och ge sig ut, bara försvinna.

Eller varför inte ta kikaren med sig och synen, för att språa upp mården som tog mina höns?

..

Så visst finns chansen om att ha det bra, jag trivs iallafall.  

[åsnemor]

drömjobb....jag vet inte..men att kombinera ett rikt liv med ett arbete som men trivs med, som ger någonting tillbaka....
jag fyller start 40 och har både varit anställd och drivit egna företag..
min erfarenhet av egenföretagandet är att det tar för mycket tid, pappersarbetet alltså.
frihetskänslan däremot väger tungt, det var underbart att kunna välja själv när man öppnade butiken på morgonen.
som anställd så har man ändå mer frihet. du slipper oroa dej på samma sätt.
jag skall börja läsa igen, en bra lösning för mig.
det ger mig en möjligheten att få nya vänner och helt ändra inriktning.
men vad jag vill bli är inte riktigt klart...jag gillar att kunna påverka min situation. och har nog lite svårt att acceptera att andra talar om för mig vad jag skall göra. (arbetsskada )
Något med opinionsbildning eller informationsspridning kanske.
för tillfället så håller jag på att skriva en bok...
mvh åsnemor

[Vitis]

Den enes dröm - den andres mardröm ...

Inte lätt att säga vad nån annan skall göra eller inte göra.

Jag har haft ett intressant, kreativt, stimulerande, självständigt och välbetalt jobb i 10 år nu ... olika arbetsgivare och städer men ändå ... 10 år. Jag har hatat det sen dag 1.

Mitt karriärmål har alltid varit att jobba mindre och idag är jag nere på 1/2 tid och då kan jag trots allt stå ut. Sitta på kontor vid en dator är inte vad jag är skapt för men om jag kan försörja mig bra på att jobba 50% så är det ändå en kompromiss som jag måste acceptera som väldigt bra.

Livet är en enda stor kompromiss och man får försöka plocka ut russinen ur kakan efter vägen och behålla dem ... min erfarenhet är att det dock tar tid om man vill komma nån vart och ändå vill ha ett någorlunda bekvämt liv där man inte måste oroa sig för pengar varje dag.

Mitt recept, för min egen högst personliga utveckling, är att försöka göra så olika saker som möjligt för att variera sig, utvecklas och minska risken för att hamna i slentrianbeteende och tristess och allt vad det för med sig.

För nån annan är det kanske nåt helt annat.

Samtidigt är jag medveten om att jag haft tur och gjort bra val vid bra tidpunkter för att kunna hamna i den situation som jag är idag.  

Hur tråkigt det än kan låta så har den viktigaste ingrediensen i min strävan ut hit varit tålamod.

[Vitis]

.......
För mig ligger nog problemet i att jag egentligen vill vara hemma på gården och inte göra karriär men i alla andras ögon ska man "göra karriär", framförallt efter den gedigna utbildning jag har.
Övrig familj och min mans familj har högavlönade jobb och tycker att man ska ha det.
Det är nog en mognadsprocess att våga komma på vad man egentligen vill och hur man kan klara det ekonomiskt.
........

Min mammas stora fasa är att jag ska bli "bohem" trots utbildning, karriär och status... en såndär långhårig konstig typ som brukar bo i nåt litet hus i utkanten av varje by ... jobbar med lite av varje, gärna lite konstnärligt (i vår by var han frilansfotograf och hade 3 ungar på cykeln) och verkar allmänt "missanpassad" enl. den gällande normen.  

Konstigt nog verkar hon gilla den typen av folk när hon väl pratar med dem .... trots att dom är "såna där konstiga människor".

Förlåt lilla Mor men jag kan inte leva upp till din dröm !

[flingan]

Hej

Jag tycker denna utbildningshysteri som pågår är helt befängd..
En tredjedel av akedemikerna FÅR jobb!!

På våra föräldrar tid var det såhär: För att få ett bra jobb, hög status och bra betalt så skulle man ha en utbildning. Utbildning = karriär.  
Så alltså säger dom: - Plugga barn, plugga! (Det gjorde aldrig jag, gör inte om samma misstag..) eller: (Det gjorde jag, se på mej!)

Vår generation kommer att säga: - Jobba barn, jobba! (Så du slipper studieskulder o arbetslöshet..)

Rätta mej om jag har fel!

/En som gärna hade pluggat, om hon visste vad hon ville bli och var garanterad jobb. Nu prioriterar jag tiden före o efter jobbet, ty man lever väl då oxå?

[Bo]

är dels att få en inkomst, dels att få utlopp för sin verksamhetslust, dels att göra nytta och dels att få erkännande av sina medmänniskor.

Jag lever i stort på kapitalinkomster, jobbar med grösaksodling för försäljning, försöker förbättra världen genom att sprida goda idéer och får aldrig nog av erkännande från mina medmänniskor.

[Virvla]

Tack för era tankar

Nu prioriterar jag tiden före o efter jobbet, ty man lever väl då oxå?

Ja!! det är en strategi som jag använder, eller som rättare sagt varit mitt sätt att klara av det arbete jag hade innan.

Någon sa en gång att man ska arbeta för att finansiera fritiden och det tycker jag är vettigt. Arbete är ett sätt att klara sig, fritiden är det man lever för.

Men det hjälper inte, utsikterna på arbetsmarknaden har kommit ifatt mig. Det ser ju inte så bra ut på den traditionella arbetsmarknaden, och att få ett jobb via arbetsförmedlingen verkar inte vara så hoppfullt. (vad är deras uppgift -egentligen??? nä det är nog en annan diskussion... )

Den där radiokanalen jag talade om i första inlägget. Jag söker fortfarande frekvensen. Vet ju att det är här i min närhet nyckeln till min försörjning finns, det känns i tårna, men jag är blind, verkar det som.

Suck.  

[skräptanten]

Jag får väl bli "uppvisningsbyfåne" när jag slutar mitt nuvarande jobb   ...

Men sen drygt två år tillbaka jobbar jag på en soptipp, ett mycket bra jobb (om man bortser från vissa överkucku:ar som tror att avfallshantering bäst sköts från ett skrivbord), dels för att folk som jobbar med sopor ofta är lite "egna" och alltså sköna människor, men jobbet är också en guldgruva för den som är intresserad av praktisk återvinning. Min ved är gratis (spillbitar från snickerier), målarfärg och annat dyrt elände till huset likaså. Och för att inte tala om alla grejer man kan tillverka själv om man är lite kreativ...

Så, go vänner, nästla in er på eran kommuns sophantering, eller Ragn-Sells, eller Sita eller nåt i den stilen...och lönen är inte heller helt föraktlig...

Annars har jag ett tips från farsan för den som är lat...han påstår att lokförare är det närmsta man kan komma arbetsfri inkomst  

[Valma]

Jag jobbade på kyrkogård när jag pluggade och det är jäklar i mig det bästa jobb jag haft. Fick gräva, plantera och lära mig köra moppe (något mina päron undanhållit mig)!

/Valma

[lillaloppan]

Just det! Mitt första jobb som tonåring var på "stadsträdgården", det vill säga jobbade runt om i stan med att räfsa, klippa buskar, plantera osv.
Ungefär samtidigt jobbade jag också mycket i stall med hästar och gjorde allt som tänkas kan.
Och jag säger samma sak nu när jag tänker bakåt, det de bästa jobb jag har haft  

Fast de var ju inga riktiga jobb enligt mina föräldrar och andra...

Varför ska man utbilda sig för att sedan vara ledsen och missnöjd med sin tillvaro? Det är det så många som gör/är.

Och sedan läser man historier i tidningar om människor som vågat hoppa ur ekorrhjulet, lämnat välbetalda kontorsjobb och satsat på hantverk, trädgård, djur och annat. Och som funnit sin lycka i det.  Då är det plötsligt accepterat.

Varför ska man behöva uppleva det "dåliga" och må dåligt förrän man får börja med det som man alltid velat göra för att det skall kunna accepteras av andra (samhället)?

Man tvingas må dåligt och visa att man klarar av ett "riktigt jobb" först, sedan får man göra vad man vill?

[papillon]

Mitt recept, för min egen högst personliga utveckling, är att försöka göra så olika saker som möjligt för att variera sig, utvecklas och minska risken för att hamna i slentrianbeteende och tristess och allt vad det för med sig.

Jag är precis likadan. När allt är så bra och man känner sig kunnig kommer tristessen, inga överraskningar längre. Jag påbörjade min andra  högskoleutbildning för några år sedan och jobbade halvtid samtidigt för att försörja mig. Inte var det pengarna som drog, man förlorar bara ekonomiskt på något sådant men det är inte det det handlar om. Ny möter jag nya utmaningar varje dag och om 10 år, när jag säkert börjar ledsna, är det säkert dags igen.  

[Rusty Johnny]

Hej!

Jag tror att drömjobbet finns...definitivt...med lite slit och påhittighet! Det här är min historia om du orkar läsa :-)

Om fyra månader ska mitt drömliv börja.  Då drar vi! Vi har köpt ett jättefint torp ute på landet och jobbat järnet i stan i 2,5 år för att dra igång vårt företag (kajakverksamhet). Vi har varit igång en sommar och det finns fina tecken på att det ska gå bra i år. Tänkte dela med mig lite om hur vi tänkte gällande att starta eget. För mig är det det enda som kan ge mig den frihet jag vill ha i mitt drömliv.

Först och främst är det ju det klassiska. Man måste ha en bra idé. Och det är väl där svårigheterna kommer in, så där kan jag ju inte hjälpa så mycket. MEN vad de flesta i min närhet har gjort för fel är att starta ngt som kräver stora omkostnader, tex en butik. En butik innebär höga stående kostnader varje månad och du måste vara där hela tiden, kunder eller ej. Räknar du på det måste du sälja enormt mycket grejor för att gå runt. Försök hitta på något som går att trappa upp enligt principen inga kunder = nästan inga kostnader. Då kan du dessutom ha ett annat jobb vid sidan av...tills du vet att det går. Ett exempel...en hälsokostbutik är mycket svår och kostsam att driva, men att ha kursverksamhet i kost kräver ditt kunnande och en hyrd lokal enbart när kurserna är fyllda. Det är skitsvårt att få ett företag att gå runt....så låga omkostnader är ett måste om du inte har mycket pengar att satsa och eventuellt förlora!!
I vårt fall...marknadsföringen är väldigt dyr, men i övrigt kostar det oss nästan ingenting om kunderna inte kommer. Företaget är baserat hemma, men upphämtning av kunder sker alltid med en van och kajakkärra...redan packad med alla grejor. Vi behöver alltså ingen lokal som står och kostar örutom vårt hem såklart. Kajaker och utrustning är redan inköpt så de löpande kostnaderna för det är enbart reparation. Jämför detta med en kajakuthyrare med lokal på plats, som dessutom måste ha en massa sjö- eller havsnära mark.

Vidare, när du ska spara ihop kapitalet som ändå behövs för att kunna starta företaget (i mitt fall tex kajaker, van etc) går det obeskrivligt mycket fortare om du gör det genom ditt företag - alltså jobbar med ditt vanliga jobb som konsult (detta förutsätter att du låter intjänade pengar ligga kvar i firman och inte tar ut dom som lön).  Jag har haft sådan tur att mina jobb i stan har kunnat ske på faktureringsbasis istället för som timlön. Det är ju sak samma kostnadsmässigt för arbetsgivaren och tom bättre i många avseenden eftersom han inte har något ansvar som arbetsgivare. Detta kräver dock att du har minst två uppdragsgivare för att vara lagligt. Alla mina pengar under dom här 2,5 åren har alltså gått rakt in i företaget och till fullo använts där. Tänk er skillnaden 10 000 som du ska dra skatt och sociala avgifter från eller 10 000 helt och hållet. Levt har vi gjort på min pojkväns lön. Plus att du kan dra av momsen på allt du köper!

Vi ska alltså sluta våra jobb här i stan för att flytta ut på landet i slutet av april och köra vårt företag helt och hållet. MÅNGA har frågat oss hur vi ska försörja oss. Det blir lite många bäckar små för vår del. För det första köpte vi ett billigt hus med billiga omkostnader så månadslappen hamnar kanske på 2500-3000 kr inkl el och lån och allt. Ladan tänkte vi hyra ut till företaget för att förvara utrustning (åter igen...även om firman är vår så är skillanden att betala med oskattade pengar eller skattade pengar) Och så ska vi odla egna grönskaker, är vegetarianer och hela den svängen. För att få in pengar har vi främst kajakfirman på sommarn. Då kommer vi lägga undan till alla fasta kostnader för hela året. Då kan man ju lugna sig lite. I övrigt kommer jag fortsätta göra lite konsultarbete åt jobbet i stan fast hemifrån. Höst och vinter kommer vi ha mycket tid, så då blir det massa hantverk som gäller. Åka runt och sälja på marknader och dyl. Det kommer att bli skitskoj! Om kajakfirman inte går tillräckligt bra har vi alltid möjligheten att på vintern dra iväg och säsonga i nån skidort, eller dra till London.  Där får man jobb på en vecka. Vårt hus kostar inte mycket när det står kallt. Så även om en massa folk i vår närhet undrar hur det ska gå, är vi inte det minsta oroade....inte det minsta. Man är så mycket mer flexibel än dpm flesta tror.
Man bör kanske lägga till att vår levnadsstandard inte behöver vara så hög. Jag har varit lyckligast i mitt liv när jag bott i tält och en liten ford i ett halvår i Australien...eller inhyst i ett rum med 5 andra i London.  :-)

Sen är det ju det här med hur samvetsgrann man är i början. För min del kommer det nog kännas ok att plocka lite grand svart på hantverket så där första året, bara för att kunna komma igång och sen bidra till fullo med min del till samhället.

Vet inte om detta är till någon nytta, men jag kan säga att jag ser fram huuuuuur mycket som helst mot mitt nya fria, kreativa liv. Jag har kämpat hårt jäkligt länge! Det är som när man var liten innan julafton...den där pirrande känslan i magen....bara att magen ska fortsätta pirra i nästan fyra månader till  

Ha det gott och fortsätt drömma!!!/
Helena

[geirh]

Litt off-topic.

Hvor er det dere skal starte kajakk virksomheten?
Jeg har selv sysslet innen kajakk i 10-15 års tid. Både innenfor tilvirkning, salg og padling.
Jeg har padlet litt i Stockholm skjærgård, og en hel del i Blekinge. Ønsker dere lykke til, og vet at dere kommer til å få en lærerik og interessant tid.

Hvis dere ønsker kajaktips fra norskekysten send en PM.

Geir H

[Holt]

Intressant diskussion. Jag utbildade mig till biolog, vilket kan innebära den mest underbara flykt från att växa upp. Under de senaste somrarna har jag förrutom att jobba som guide i Hemavans fjällbotaniska trädgård ofta anställts som inventerare. Naturguide är mitt absoluta drömjobb varför jag nu läst 3 terminer pedagogik för att ha lite mer i ryggen. Näst efter naturguide kommer fältarbetande inventerare. Jag har inventerat ängar- och betesmarker, Natura2000-områden, stränder som får sin allra första vegetation då de reser sig ur havet efter landhöjningen osv. Mitt jobb som inventerare har gjort det legitimt att strosa över slagna marker och titta på växter, sitta med vidunderlig utsikt och äta min medhavda mat eller koka kaffet över öppen eld. Det har gett mig en ursäkt att komma hem sent på kvällarna skitig upp till öronen med fickorna fulla av fina stenar, fröer eller pinnar och floran full med växter jag inte klarat av att artbestämma i fält utan kräver mer lugn och ro vid skrivbordet. Och få betalt för det! Ingen höjdarlön men långa dagar betyder tid att ta ut som lediga dagar + att nätter borta innebär traktamente.

Trots att jag haft flera sådana jobb (det är alltid projektjobb, tyvärr) har jag ändå haft dagar då jag gått och lagt mig med ångest över att det "blir för mycket", eller med tanken "har jag gjort rätt?" eller dagar som blev veckor och det bara öste ner kallt regn, osv och som fått mig att fundera ifall det verkligen var ett så bra jobb.

Lösningen blev, att jag under de dagar då allt var perfekt, skrev ner varför mitt jobb var så bra: friheten, möten med nya människor ofta ensligt boende, alla naturmöten med djur och växter, färger, former, dofter, intryck som ofta var bedövande. Jag frågade mig själv om jag heller ville sitta i en kassa, på ett kontor, stå i fabrik. Självklart inte. Listan bar jag sedan med mig och fungerade alltid de dagar jobbet kändes mindre kul. Drömmer om att starta eget men skulle ändå vilja vara anställden till en viss procent för att slippa pressen.

Blir klar med pedagogiken imorgon och på måndag lunkar jag till arbetsförmedlingen. Suck..

[Rusty Johnny]

Hej,

Jag med det långa utlägget om att starta eget igen.

Läste igenom inläggen igen, och såg den röda tråden att det verkar vanligt att vara orolig för att inte gå den "vanliga" vägen.

Själv gick jag ut skolan som en verklig karriärist med skyhöga betyg. Jag drog iväg och pluggade lite utomlands, reste en del och hamnade så småningom i London och träffade massa australiensare och nya zeeländare där. Dom har verkligen rätt syn på livet. Det är hur vanligt som helst att dra till London på ett tvåårsvisum, skaffa ngt jobb där och sen använda london som bas för att utforska Europa. Folk (och då pratar jag en STOR del av alla unga) åker alltså iväg i flera år, stutsar runt från ställe till ställe beroende på vad som händer och vilka man träffar. Det är ingen som bryr sig att dom är 30 och fortfarande ute och flänger. När visumet tar slut på ett ställe, åker man till ett nytt. Nu menar jag inte att man kan jämföra sig med en massa backpackers, men även i AUS el NZ är folk så otroligt mycket mer flexibla. Det är lugnt att inte ha ett högprestigejobb, det är lugnt att stutsa runt lite, klart man inte kan veta när man är 25 vad man vill göra i resten av sitt liv. Folk tar det som det kommer helt enkelt, och känner av under tiden vart man vill komma. Man förändras ju trots allt.

Det här med att självklart veta vad/att man vill plugga när man är 18 tycker jag känns helt omöjligt. Efter alla erfarenheter man får och folk man träffar så FÖRÄNDRAS man, annars gör man väl nästan ngt fel?

Av att vara ute och resa i många år kom jag på att herregud, jag passar ju inte för ett "högt" jobb bara för att jag hade höga betyg eller klarar studierna. Jag värdesätter ju att känna mig fri och umgås med vänner allra högst. Jag hatar ju stress och för mycket ansvar. Jag känner mig ju som en fånge när jag har ett 8-5 jobb. Det tog många år innan jag kom på det, och så fort jag gjorde det kändes allt helt plötsligt så enkelt....och självklart...och efter hårt slit i 2 år sen jag kom hem från mitt flängande, så ska jag nu som sagt flytta ut på landet och leva drömlivet och jobba med drömjobbet.

Ha det gott!!!

/Helena

[Lantfamiljen]

Drömjobbet finns.

Jag och min karl sade upp oss och flyttade ut på landet för att skaffa barn, djur och försöka försörja oss på det gården ger. Båda har läst länge och hade fina arbeten med tjusiga titlar. Hur glad blir man av det?

Det fina är att kunna dela på arbetet på gården samt att vi tar hand om barnen tillsammans. Ok. Ekonomin är ju inte densamma, men det finns EU-stöd till en början som inte är speciellt krångligt att få till. Den glädje och stolthet man sedan känner när kunder lovprisar ens produkter går inte att mäta med de projekt man har rott iland på sina tidigare arbeten. Projekt som var "livsviktiga" för chefen just då men som efter bara några månader läggs ned pga omorganisation eller för att chefen har fått ännu en ny briljant idé.  

Nej. Tack och lov för att man tänkte om och blev sin egen.

[Virvla]

Tack för era lugnande ord...

I veckan slog idén ner som en blixt. Ser nu varför vissa människor jag träffat de senaste månaderna fastnat i min skalle, deras ord, deras visioner om ett bättre samhälle. Det bara klickade och bitarna föll på plats. Nu ser jag en enorm möjlighet framför mig, kanske inte så stor försörjning till att börja med, men är inte detta det de kallar för "kall" så vet jag inte vad.

Det verkar som att tålamod och uppmärksamhet på tecken i omgivningen är nyckeln. (jaja...kanske inte dags att bli religiös, men det känns så  )

Kommer att hålla er informerade när jag känner mej redo att utveckla mer om mina idéer.

Kärlek och värme till alla i vintermörkret!
/marie