Måste ju dela med mig av mina erfarenheter
Min pappa är bonde och har ett 20-tal djur av släktet ko, mest ungtjurar och di-kor. En sommar när jag var yngre skulle han köpa en ny manlig förmåga från en storbonde en bit bort, tjuren levererades i flådig transport. Tanken var att han skulle gå i hagen som ligger i anslutning till bostadshuset och lagårn för att göra sig hemmastadd innan han fick ansluta sig med korna.
Gubben som transporterade tjuren backade intill grindhålet och ledde ut honom, när han kom ut på backen fick han tokspel, slet sig och sprang tvärsöver hela hagen, genom stängslet och upp till skogen. I hagen bredvid gick två kvigor, de sprang givetvis efter.
Så där fick vi en trevlig eftermiddag med att försöka driva hem kvigorna till att börja med. Ni vet ju hur såna kan vara, lovar att jag sprang miltals i värmen den dagen!
Sen börjar tjurhistorien på allvar! Den sommaren blev jag spårexpert, indianerna skulle vara imponerade! Minsta lilla grässtrå som låg åt fel håll noterade man. Det började hemma i skogen, vi spårade och lyssnade och spejade men fick aldrig riktigt syn på honom, men vi visste att han var där för ibland hörde man en "puff", det luktade och man såg ju spåren. Efter några dagar drog vi ihop allt folk som bor i byn och bildade en skallgångskedja. Det var bara en som verkligen såg tjuren men många hörde honom och drev honom framför sig, det var de övertygade om. Men det visade sig vara älgkon som bor i vår skog, lovar att det hade varit lättare att få tag i henne!
När det blev mörkt gav vi upp.
Sen var det tyst ett par dagar, inga spår efter tjuren. Då ringer telefonen, en bonde några kilometer bort undrar om vi har en vit charolaistjur för det går en hos hans djur. Jaha, bara att ge sig iväg. Det visar sig att älgkon som vi hade i drevet ledsnade på oss och bestämde sig för att flytta ett tag så hon korsade järnväg och riksväg, med tjuren i hasorna. Han hade uppenbarligen fattat tycke för henne, hon måste ha varit mäkta irriterad
Hos bonden gick det inget vidare. Tjuren hade ju fortfarande grimma och grimskaft på sig, vi försökte driva in alla djur i hans lagård så kunde vi skilja ut tjuren därinne, det hade sånär lyckats, pappa var centimeter från att grappa tag i grimskaftet men han upptäckte vårat försåt och drog iväg från alla kor, forcerade genom stängslet igen och iväg...
Bara att fortsätta med spårandet. Längre bort drog han, en dryg mil hemifrån stannade han till och bosatte sig ett tag bakom ett gammalt uthus. Vi tog ut veterinären med bedövningsgevär, men han kom aldrig så nära att det gick att skjuta. Vid det tillfället drog han vidare igen. Vi hade vid det här laget kommit på att såg han en människa komma gående drog han järnet, kom man däremot med bil eller traktor brydde han sig inte. Vi tror i efterhand att detta är biverkningar efter utfodring med datavagnar eller traktor, ingen riktig mänsklig kontakt.
Efter ca en månad på rymmen och flera misslyckade fångstförsök ringde så telefonen, då var han flera mil hemifrån på en gård, han hade gått in till deras djur. Vi åkte dit, tittade på honom (på avstånd), insåg att det kommer bli samma visa eftersom man inte kommer nära honom och åkte sen hem efter bössan. Bonden och pappa tog traktorn ut, och så var jakten äntligen över. Sen fick bonden som skulle sälja tjuren åt oss hämta honom från jaktlagets kylrum..
Sen kunde både vi och älgkon pusta ut!
Att ha kor är ett äventyr varje sommar, alltid hittar de på något, och olika "idéer" har de allihop. Vi hade en tjur som blev tokig så fort han såg en brädlapp, den skulle plockas ner till varje pris. När djuren gick i sjöhagarna fick pappa hägna in allt, sjöbodar, båtar, allt skulle bearbetas av honom! Trägrindar var inte att tänka på, det krävdes eltrådar där med.
En kallade vi för "Kluck-Oskar", han stod o sölade vid vattenkaret hela dagarna, drack o drack o pissade... Inget fysiskt fel på honom, bara en idé.
Mulle var den snällaste tjur vi haft, men också den största. Han älskade folk och vill kela till varje pris, vilket inte uppskattades av alla av förståeliga skäl! Han var rätt gammal innan han byttes ut just för att han var så snäll, men tillslut fick han för sig att "ta" min far, då blev det slaktbilen.
