Min underbara japanska spets Bamse börjar nu bli ganska gammal, tolv år. Han är inte längre lika rastlös och hoppig som förr, sackar efter på promenader och ibland är det svårt för honom att hoppa upp i bilen (så jag lyfter honom). Han är nästan döv och har blivit väldigt gnällig och allmänt pratig av sig. Han låter nästan alltid när han vill något nu, vilket han inte gjorde förr.
Han har också börjat få vårtor, men det har jag sett förr på gamla hundar, så det är väl ingenting farligt? Det verkar inte vara något han besväras av i alla fall.
Tänder har han nästan inga kvar, men jag ser till att ge honom mjuk och lättmumsad mat för det mesta. Ibland får han ett ben att gnaga på för de kvarvarande tänderna och jag vet inte hur, men på något vis lyckas han alltid knapra sönder dem snabbt och smidigt ändå.
Han är fortfarande glad och pigg och verkar inte ha ont någonstans (bara stel ibland). Jag har hört att japsar ofta får problem med höfterna, men det verkar inte gälla för honom.
Jag försöker gå ut på fler korta promenader i stället för långa, låter honom ta sin tid då och tar det i hans takt i stället för min. I övrigt masserar jag honom när han verkar stel och försöker fixa små mysiga godisgömmarlekar och tränar honom till att följa rörelsekommandon och visslingar nu när han inte hör så avancerat längre.
Försöker också åka ut på landet så ofta som möjligt där han kan lufsa omkring fritt (och ibland rusa omkring som en tok när han har en bra dag). Tänkte ta med honom ut i skogen i helgen, eftersom det är något som han älskar.
Det jag vill veta är om det är någon som har tips om hur man kan göra det sista året/åren för sin gamla hund så bra som möjligt? Något foder som är extra bra? Några andra tips? Berätta gärna!
