Allt blev fel med Ronjas ungar, Hjälp mig!

[Chester]

Idag fick Ronja sina bebisar. Det borde vara en stor glad smiley här, men det är det inte för nästan allt gick fel. Vi var borta i en timme och då passade hon på att föda vilket i sig inte är nåt konstigt. Men hon födde mitt i buren och inte in sin bolåda trots att hon har klätt den med päls. Det är blod i hela buren.

När jag kom hem hittade jag en nyfödd levande unge mitt på golvet som har ramlat ur buren, ett fall på ca 20 cm. I buren låg ytterligare en unge; död. Sönderbiten. Katterna satt i en krans runt ungen på golvet. Gud vet hur många ungar de har tagit. Jag trodde buren var säkrad från katter och från att ungarna skulle ta sig ut. Jag hade fel. Jag la in den levande ungen i boet och täckte den med pälsen som låg däri. Jag hoppas att Ronja kommer att acceptera den trots att den bär min doft. Hur vet jag att hon gör det, förresten?
Den döda, sönderbitna ungen tog jag ut. Ska jag ta bort allt det blodiga i buren? Hon har ätit upp moderkakan och druckit vatten. Men hon sitter och gnyr mitt i allt det blodiga, det låter som om hon gråter. Jag vet inte om hon har fattat att en unge ligger i boet. Kan jag göra något för att visa henne det?
Min barndomsdröm har övergått i mardröm. Jag är chockad och ledsen och jag tycker så ohyggligt synd om min Ronja och hennes bebisar. Och inte bör jag väl röra henne heller, de ska ju ha lugn och ro? Jag strök henne lite över ryggen och hon tyckte om det, för hon liksom lutade sig mot mig.

Båda ungarna var rätt stora tyckte jag, så jag är inte säker på att hon har fått fler än två heller. De var ca 10 cm långa. Ronja är lejonhuvad kanin och pappan är Fransk vädur/dvärgvädur. Vet ju inte hur stora ungarna brukar vara. Ronja har varit väldigt stor, men fler än fyra kan omöjligt ha fått plats i henne, kanske det inte var fler, kanske katterna är oskyldig, jag vet inte.

Vad ska jag ta mig till nu?

[Oskarsgården]

Jag har precis börjat föda upp kaniner men varit med om ungefär samma sak tre ggr i år.. och fått tre fina kullar oxå =o)

En av mina honor fick två ungar första gången.. väldigt stora.. dom låg utanför boet och dog.. andra gången likadant.. två stora ungar utanför boet..
Hon fick en tredje och sista chans att visa att hon klarade av att bli mamma.. fem fina ungar..som är två veckor imorgon.. se bilden jag tog idag =o)

Det känns hemskt när det inte fungerar.. men vissa måste tydligen träna på detta med att bli mamma.. eller så är det nåt fel på ungarna..

Hennes syster fick fyra som hon bet ihjäl.. henne har vi tagit bort..inte pga av att hon bet ungarna utan för att hon var aggresiv mot oss och sånt vill man inte avla vidare på..

Låt ungen som lever ligga i boet och låt den vara.. honan matar bara 1-2ggr per dygn resten av tiden låtsas hon som dom inte finns..
10cm låter rätt stort så det kanske inte var fler än två..

Det enda jag kan säga är.. om den dör.. försök igen.. det går säkert bättre nästa gång..

Se även till att honan inte är för tjock.. det är inte bra för fertiliteten eller för ungarna..  / Ewa

[Ulricaa]

Jag var med om samma sak en gång när vi tog ungar på en kanin vi hade i vårt stall och där var det honan som bet ihjäl sina egna ungar. På fråga till en kaninuppfödare så var det för att hon dels var ung och dels för att han trodde hon saknade mineraler. Till saken hör att han tog över honan sen och gav henne nåt tillskott och sen fick han flera fina kullar...

Ge inte upp utan försök igen! 
Kramar Ulrica

[Chester]

Tack för era svar! Jag blir lite hispig ibland men jag vill ju bara göra rätt för djurens bästa.


Ronja fortsatte att sitta och gny, så jag bestämde mig för att det fick bära eller brista; jag gav henne en liten lätt knuff i riktning mot bolådan där ungen ligger. Hon gick in och buffade runt lite, sedan kom hon ut och plockade bort massor med päls från magen som hon bar in i boet. Hon stannade sedan där inne i någon kvart, så jag antar att hon gav di.

Hon är väldigt lugn nu och söker kontakt med mig när jag går förbi buren, vill bli klappad på. Jag kikade väldigt diskret i bolådan (ja, jag vet, jag ska låta bli) och hon hade täckt över den lilla med päls och den levde fortfarande. Jag var rädd att den skulle ha blivit skadad i fallet och ligga död därinne, men den verkar ok än så länge. Ronja brydde sig inte alls om att jag kikade i boet, hon mumsade på en gurksnutt under tiden.

När hon hittade ungen slutade hon gny och det verkar som om hon tar hand om den. Imorgon ska jag försiktigt ta bort det blodiga spånet och lägga in rent hö, om Ronja inte verkar bli oroad över det. Hon vill ju ha min uppmärksamhet, det visar hon tydligt, så det går kanske bra.
Buren är nu provisoriskt extrasäkrad, ska fixa det mer permanent imorgon.

[Dandelia]

Oj, vilken lättnad att hon tog sej an ungen! Det verkar så, i alla fall. Det är hemskt när det går åt skogen. I nyår förlorade jag en hel kull. Mamman var orolig och lessen efteråt. Hon födde en ny kull en månad senare och den klarade hon galant! Av 12 födda finns 9 kvar, mår finfint och blir väl omhändertagna av sin mor. Första gången var boet på fel plats, pälsen utspridd överallt och i stort sett inget fungerade. Andra gången satt allt som en smäck, hon är en underbar mamma! Jag kunde inte vara mer stolt över henne.

Den första kullen är mer en övning än nåt annat. Ofta händer trista saker. En av mina förstföderskor fick 7-8 ungar varav alla utom 3 dog. Hon har precis fött en andra kull och NU sitter det! Boet var på plats långt innan, med päls och allt, och hon visste vad som var på gång.

Det finns honor som tar hand om sina första ungar som om dom aldrig gjort nåt annat, allt flyter på, medan andra måste träna och lära sej vad det är frågan om.

Ronja verkar ha blivit chockad och hade säkert ont efter att ha fött så stora ungar. Den som hon tuggat på har hon kanske tvättat lite för mycket, bara. Ibland slår instinkterna fel. Det händer att honor tvättar bort både öron och ben på sina älskade små i rena ivern. Om förlossningen var jobbig kanske hon inte orkade med dom små ordentligt. Det är svårt att säga... Underbart att en överlevde så hon får ut nåt fint av alltihop!

Det där med att hon söker din kontakt, känner jag väl igen från min Klara (hon som miste hela kullen i nyår). Hon var väldigt tröstsökande efteråt, visade på alla sätt att hon var "ur spår". Den som säger att djur inte har några känslor har aldrig haft eller förstått sej på djur! Klara sörjde, det tvivlar jag inte en sekund på!

Jag kan bara hålla tummarna att allt går väl med Ronja och hennes enda unge. Hur som helst, kram på dä, och klappa Ronja lite från mej också, om du vill.  Förresten, jag tror inte att storleken på din hane är orsaken till detta. Jag har parat små honor med ännu större hanar och det har aldrig varit några problem med ungarna. Det handlar nog mer om att det var första gången och att hon olyckligtvis fick så få ungar (därmed blev dom större än dom normalt är).

Lycka till och håll oss gärna uppdaterade!
/Dandelia

[Chester]

Tack Dandelia för ditt trösterika svar! Det verkar gå bra, jag ser henne ju aldrig i boet men det är ju så det ska vara. Ungen levde igår morse, den låg så djupt nedborrad i hö och päls att jag trodde dan hade gått upp i rök!
Ronja verkar inte bry sig om att jag kikar, hon är väldigt lugn. Det är nog som du säger, Dandelia; ungarna blev stora för att de var så få.

Ungen är tre dagar idag; när ska jag ta upp och inspektera den? Känns som om jag skulle vilja kolla över den; inte av nyfikenhet, utan med tanke på fallet och om den har hull så jag vet att hon diar.

[Oskarsgården]

Skönt att en överlevde..

Att ta upp dom..beror helt på hur mamman är..
Med din hona tror jag säkert att det går bra..klappa mamman först så du får hennes lukt på händerna och håll ungen så hon ser den..
Se bara till att hon inte är på väg att mata precis då du kommer.. ge henne lite mat/godis innan..

[Chester]

Då ska jag utrusta Ronja med lite corn flakes som hon älskar, och så ska jag kika på hennes unge nu. jag är smått nervös  Återkommer...

[Chester]

Åh, en sådan ljuvlig liten unge!! Sprattlig och pigg, med en rund liten bebismage och små ljusgrå fjun över hela kroppen. Varm och go och frisk!!!

Lycklig

[Ulricaa]

Vad härligt!!!!! Förstår din lycka!!!

[Oskarsgården]

Va roligt att den mår bra.. glad för din skull..

[Dandelia]

Underbart! Vilken lycka! Så skönt för Ronja oxå!

[Chester]

En liten bild..

[Gille]

Ronja fortsatte att sitta och gny, så jag bestämde mig för att det fick bära eller brista; jag gav henne en liten lätt knuff i riktning mot bolådan där ungen ligger. Hon gick in och buffade runt lite, sedan kom hon ut och plockade bort massor med päls från magen som hon bar in i boet. Hon stannade sedan där inne i någon kvart, så jag antar att hon gav di.

Bravo! Vart först rädd att hon kanske hade fler bäbisar som inte kom ut.

[Chester]

Bravo! Vart först rädd att hon kanske hade fler bäbisar som inte kom ut.

Tack och lov att det inte var så!