utrokoras som enbart diko?

[Charlotte]

 För att inte förstöra ännu en Topic och göra så den glider iväg från ursprungsämnet (min specialitet, verkar det som ) så startar jag en ny.
 Är det några här som har erfarenhet av att använda Lantraskor som dikor? Vad har ni för erfarenheter av det? Juverproblem? Kor som "mjölkar bort hullet" och behöver en massa kraftfoder för att inte "falla ur"? Vilka raser har ni använt? Hur har kalvarna blivit?
                        Mvh
                      Charlotte

[Rosa]

Våra Fjällorna har inte fungerat bra som dikor tyvär..
Dom har mjölkat på tok för mycket för kalven och dessutom då mjölkat bort sitt eget hull, då bara bete inte räcker till så mycket mjölk..

Dessutom mjölkade de så mycket vid kalvningen (30 kg) att vi fick maskinmjölka den första månaden samtidigt med att kalven diade.  Juvret blir för stort och spenarna hamnar dåligt till för kalvarna.
En av våra Fjälla såldes till grannen och mjölkade då på full utfodring 40-45kg..
Så ska det fungera får nog inte kon ha anlag för så mycket mjölk, som våra tjejer haft.

Och "äkta" dikodrift (=ute på bete 6 mån utan problem) klarar dom ju inte om dom har bra anlag för mjölkmängd, för precis som du säger så måste då juvren passas och det betyder att ko+kalv ska in och juvret kollas varannan dag från betet de första månaderna ...himla struligt    

Kalvarna har sett hyfsade ut vid 6 mån (beror på vad man jämför med)  men sen "benat" på sig med åldern. Klassningen otroligt dåliga O- i "kött sammanhang"..

[Mossedals Lantrasgård]

Charlotte, jag vet inte om du med diko menar ko som endast ger di till egen kalv (eller amko som även föder andras kalvar).

Vi har en rödkulla, född 2000, som utan problem gått med sin kalv sedan kalvningen juni 2004 (detta var andra kalvningen för henne). Vi har inte haft problem med vare sig ko eller kalv.
Kalven har hela tiden vuxit mycket bra, och kon har hållt hullet och gott humör   Vi har inte sett tillstymmelse av juverproblem, och kalven snuttar lite fortfarande... så vårt enda "problem" är att kontrollera att kalven slutat dia helt i god tid till nästa kalvning så att inte råmjölken förstörs.

Vår ko var inför kalvningen i mycket gott hull av betet, varför vi inte stödutfodrade henne. I samband med kalvningen började vi ge henne lite havre + betfor för att hon "skulle ha till kalven också" (mjölk). Vi har fortsatt med detta, samt fodrar givetvis även med hösilage under höst/vinter/vår. Kalven introducerade sig själv för kraftfoder genom att äta ur mammans krubba, detsamma med ensilaget. De får idag samma mängd foder - ca 0.5 liter havre samt en kaffekopp betfor morgon och kväll/djur. De har tidvis haft fri tillgång till ensilage, men utfodras nu tre gånger per dag med ca 6 kg/djur. De är i MYCKET gott hull ...   , men vi ser hellre att de är lite runda (kvigkalven växer ju och kon är dräktig samt ger fortfarande lite mjölk) än att de riskerar att falla ur.

Vi har inte (p.g.a. tidsbrist) mjölkat vår ko under denna laktation, vilket var tanken från början. Därför har hon "anpassat" sin mjölkmängd till kalvens behov. Vi är övertygade om att hon, om vi sätter igång och mjölkar henne i samband med kalvning, både kan förse oss och kalven med mjölk så det räcker och blir över.

MVH
Maria

[Charlotte]

 Tack för svar Maria!
Men nog är det fler som använder Lantraser som Dikor (och jag menar Dikor som dikor, inte amkor )
 Svara gärna någon mer... Jag tycker jag kommer ihåg att tex Anders visat bild på någon "Fjällaktig" tjur??
 När jag pratat runt med lite bönder som använder sina Fjällkor i mjölkproduktion har dom svarat som dig Maria, att de anpassar mjölkmängden efter urmjölkning och foder, och de som mjölkas för att producera äter ju mycket mer kraftfoder än vad du givit din som "bara" varit diko.
 Appropå utfodring av växande lantrasdjur, vi hade en del fjällkor som mjölkkor när jag var liten och min far påpekade just när jag frågade honom angående utfodring av ungdjuren till slakt, att dom inte behöver utfodras med något "extra" för att växa, tvärtom kan dom bli för feta. Man får helt enkelt acceptera att det inte blir några Charolais av dom sa han Men det går också åt betydligt mindre foder vid uppfödningen, sa han....

[Mossedals Lantrasgård]

OOOOOPS!
 
Jag svarade på fel ställe, mitt svar om dikor hamnade under "kor på forumet". Nu får jag nog skäll för att jag förstör topics.   Sorry!


Här kommer svaret på rätt ställe;

Jag har sedan min jordbruksutbildning för lääänge sedan funderat på detta med lantraser kontra de mer konventionella raserna vad gäller ekonomi. Kunde känslan av att bevara en ras/se riktigt naturligt beteende mätas i pengar vore jag stenrik ;-)

Denna diskussion tog jag upp redan under min utbildning... jag kunde inte riktigt se vitsen med dessa djur packade som sillar i stallarna, iproppade mängder med foder och diverse tillsatser/mediciner. Visst kom det ut massor med "produkter" i slutändan, men dessa hade ju kommit till av en ofantlig "input".
Borde inte ekonomin gå ihop sig med mindre förädlade raser som inte "gav lika mycket ut" men som inte heller kostade lika mycket in?
Jag har fått många svar på denna fråga - allt från att "man måste göra så", till ""allt måste utvecklas, även raserna för att företaget ska hänga med".
De mest vettiga svaren (enligt mig) har varit "tid är pengar" - lantraserna kräver mer tid att utveckla full slaktmognad och "alla djur måste stallas upp, byggnader kostar pengar varför få djur som ger mycket ger bättre ekonomi än många djur (stora stallar)".

Trots invändningarna ovan vet jag konventionella mjölkbönder som endast har fjällkor och/eller rödkullor - med bra ekonomi! Och när det gäller dikor, samt speciellt amkor, menar jag på att de (även ekonomiskt!) borde vara det bästa alternativet. Detta förutsätter dock korsningar, vilket förhindrar det rasbevarande arbetet.
Exempel; min rödkulla föder sig mycket bra, är frisk med fint juver och har lätta kalvningar. Om jag betäcker henne med en köttrastjur får kalven snabb tillväxt och den typ av köttansättning "marknaden" vill ha. Hon producerar dessutom så mycket mjölk (av BRA KVALITÉ) att hon skulle kunna föda ytterligare en inköpt kalv - amko. Detta till mindre kostnad (foder, veterinär, passning etc.) än konvetionell ras. Jag uppnår på detta sätt förhoppningsvis även en hybrideffekt, liknande den som eftersträvas i grisaveln (piggaham). Det enda negativa jag kan se med detta förfarande är att jag äventyrar en utrotningshotad ras, då jag inte använder tjur av samma ras som kon. För att döva mitt samvete kan jag i.o.f. sig (alltid eller ibland) betäcka med "rätt" tjur, och köpa in köttraskalv... men då försvinner ju lite ekonomi. Med återtag och/eller t.ex. KRAV och god marknadsföring av mina välmående djur kan jag kanske dessutom får ut någon krona extra för "god etik och gott samvete".

Vad glad jag är över att jag inte behöver fundera på detta då jag inte "livnär" mig på kossorna   Så jag kan fortsätta betäcka vår rödkulla med vår rödkulletjur, bevara rasen, fylla frysboxen med kött och kylskåpet med mjölk samtidigt som jag tittar ut över välansade vallar och ängar.  

Maria
PS. Jag tror inte att lantraserna kommer till sin fulla rätt behandlade (mätta med samma mått) som konvetionella raser. Kanske är det därför de har ett "sämre rykte" vad gäller ekonomi? Att t.ex. fodra en lantrasko/gris på konventionellt sätt är att kasta pärlor för svin. Inte behöver de samma byggnader heller... DS.

[Anders]

Och när det gäller dikor, samt speciellt amkor, menar jag på att de (även ekonomiskt!) borde vara det bästa alternativet. Detta förutsätter dock korsningar, vilket förhindrar det rasbevarande arbetet.

Fjällkor fungerar utmärkt som dikor och amkor. Klassificeringssystemet, EUROPE, är ett lika mycket skojeri som tidigare system var. Den så kallade marknaden består av stora aktörer som vill ha kroppar som passar bäst i den industriella hanteringskedjan.  Där man kan vinna ut mest från konsument sätter man klassificeringsreglerna. Entrecoté, biff och alla andra styckningsdetaljer skall kunna delas i rätt storlekar som konsumenterna då köper.  Är delarna för små, (lantraserna är små) så kan man inte dela bitarna i köpvänliga storlekar. Därför klassas lantraser sämre och betalas sämre.

Även om nischer dyker upp, så är form av informativ och kunnig marknad i stort sett borta.  På vilken köttbit i affären hittar man beteckningen R+ 2 minus till exempel på bitar och köttfärs? Bonden får betalt för ett absurt klassificeringssystem medan konsumenten köper kött per kilo, köttfärsen i bästa fall max 5% fett eller max 10% fett.  Det finns inte ett spår av klassningen kvar.

Men det är inte nog med detta. Det är mycket, mycket värre.

Det EU-system på jordbruksområdet som vi plågas av och genomlider har en strukturell centralstyrning som är värre än man någonsin kunde båda upp under sovjetepoken i Ryssland och erövrade territorier.  Den huvudsakliga betalningen sker inte efter kvalitén på köttet eller ens köttet som sådant. Den största betalningen kommer utifrån hur man mixtrar ihop djur med olika former av typer av arealer tillsammans med djur i ett komplicerat virrvarr som få kan begripa. I de flesta fall täcker inte produktionskostnaden (fodret, produktion av foder) det som djuret inbringar när djuret säljs till slakt. Den viktigaste delen kommer i form av så kallade EU-bidrag. För många som föder upp kött kommer ändå upp till 80% av intäkterna från EU/stat-bidrag.

Ett par år före Sveriges EU-inträde hade vi en ganska fri marknadsekonomi. Dessförinnan hade vi en statskontrollerad jordbruksekonomi, som vissa år kunde vara bra - vissa år sämre.

För varje lantras (ko eller tjur) får man en tusenlapp extra per år. Bara för att man har den. Har man sedan ekologisk mark och ekologiska djur på denna mark så ger det ytterligare ett par tusenlappar.  Hur man producerar kan ge ytterligare optimering.

Kan man sedan sälja köttet som ekologisk eller närproducerat eller till grannar och vänner så blir betalningen helt annorlunda än om det går genom slakteriet.  En vettiga kalkyl och en vettig jämförande kalkyl mellan lantrasdjur och kontroversiellt uppfödda djur är ganska så svår att göra.

[Rosa]

Appropå utfodring av växande lantrasdjur, min far påpekade just när jag frågade honom angående utfodring av ungdjuren till slakt, att dom inte behöver utfodras med något "extra" för att växa, tvärtom kan dom bli för feta. Man får helt enkelt acceptera att det inte blir några Charolais av dom sa han Men det går också åt betydligt mindre foder vid uppfödningen, sa han....

Här håller jag inte med honom...
på samma fodergiva växer de tunga köttraserna (runt 100 kg slaktad vikt på ca 16-17 mån mer) än t.ex Fjälltjurar.
Om man sen dessutom pratar om klassningen av slaktkroppen går ju de tunga köttraserna i de bäst betalda klasserna medans lantraserna går i de sämst betalda..
Så ekonomin blir ju hur man än ser det en tragisk historia för lantrasen jämfört med den tunga köttrasen! oavsett om man säljer köttet själv eller inte..

[Rosa]

För varje lantras (ko eller tjur) får man en tusenlapp extra per år. Bara för att man har den.

Inte riktigt "bara" för att man "har" den"  ..

-Djuret ska ju vara renrasigt och man får bara betäcka djuret med annan renrasig individ av samma ras..
-Man ska vara ansluten till officiell husdjurskontroll..och djuret finnas i CDBn.
-Man förbinder sig att ha godkända djur i 5år framåt (minst 50% av det antal som angavs från början)..

[Charlotte]

Här håller jag inte med honom...
på samma fodergiva växer de tunga köttraserna (runt 100 kg slaktad vikt på ca 16-17 mån mer) än t.ex Fjälltjurar.
Om man sen dessutom pratar om klassningen av slaktkroppen går ju de tunga köttraserna i de bäst betalda klasserna medans lantraserna går i de sämst betalda..
Så ekonomin blir ju hur man än ser det en tragisk historia för lantrasen jämfört med den tunga köttrasen! oavsett om man säljer köttet själv eller inte..

 Om jag ska lyssna på min Husdjurslärare på kursen (förutom pappa) så behöver inte Lantrasdjuren lika mycket foder som de tunga köttraserna.... Och jag tvivlar på att de mindre djuren ens KAN äta lika mycket grovfoder som de stora.... Vårt Gotlandsruss fick aldrig i sig lika mycket grovfoder som vad Varmbloden kan äta... Mina små allmogetackor har inte samma foderbehov som tunga köttrastackor. Alla foderstater brukar beräknas efter djurens levandevikt...
Och det är utfodring med BRA grovfoder som kommer att gälla på min gård....
 Det finns liksom ingen anledning att ge en Fjälltjur samma giva som en Charolais.... Det är där skillnaden ligger i uppfödningskostnaderna....
 Klassningen av Fjällrasköttet var inte alls så dålig när vi fick se på klassningsresultat på kursen. Däremot var vikten för låg för att komma upp i hög betalning, det är däremot ingen som helst nackdel om man tar återtag på köttet, kunden vill ofta ha ett mindre djur om dom ska köpa ett helt/halvt. Så visst blir det dåligt betalt om man säljer till slakteriet, men till kund direkt spelar inte det någon roll.
 Sen om skillnader i uppfödningskostnader, Eu-bidrag osv gör det mindre/mer/eller lika lönsamt och uppväger det extra arbetet med att sälja köttet själv, det återstår att se.....
 Och sen är det precis som en annan lärare på kursen också sa: Man ska dessutom "brinna" för det man gör när man håller på med djur....  Av den anledningen vill jag tex inte börja med vinterlammsuppfödning, även om det är mer lönsamt, jag älskar nämligen att se mina tackor och lamm njuta av betet på sommaren. Jag skulle nog älska att se Fjällkor gå och beta på den mark där Fjällkor alltid gått också.....

 Självklart får man lov att uppfylla vissa villkor för att få bidrag för att bevara en hotad ras, korsar man med andra raser så bevarar man ju inte direkt....
 Men för att få EUbidrag så är det ju alltid villkor som måste uppfyllas....
 Skulle det dessutom falla sig så att man inte kan/vill behålla samma antal kor som när man sökte så kan man hålla samma antal djurenheter av hotad fårras istället.
                          Mvh
                        Charlotte

[Rosa]

Om jag ska lyssna på min Husdjurslärare på kursen (förutom pappa) så behöver inte Lantrasdjuren lika mycket foder som de tunga köttraserna.... Och jag tvivlar på att de mindre djuren ens KAN äta lika mycket grovfoder som de stora....
Alla foderstater brukar beräknas efter djurens levandevikt...
Och det är utfodring med BRA grovfoder som kommer att gälla på min gård....
Om man vill ha någon slaktvikt o klass på Lantrasdjuren så ska dom pressas i allt som går att få i om man överhuvudtaget ska få någon klassning på dom, och då gäller att i första hand få i dom den kraftfodergiva man vill ha..
Levandevikten spelar ingen roll på tjurar man ger ju dom fri tillgång oftast, så det som styr är ju aptiten..
Man dessutom aldrig glömma att en tung köttras i magert skick är flera klasser bättre än ett normalt Lantrasdjur..
Och det jag lyssnat på är mina erfarenheter av 25 år med Fjäll och Köttras.  

  Det finns liksom ingen anledning att ge en Fjälltjur samma giva som en Charolais.... Det är där skillnaden ligger i uppfödningskostnaderna....
För att få den Lantrasen i någorlunda klass så får man skotta i allt forder man kan och på samma giva till en köttras skulle den producerat massor av mer kött - Lantrasen går alltid katastrofalt sämre i slaktklass hänsende.

Klassningen av Fjällrasköttet var inte alls så dålig när vi fick se på klassningsresultat på kursen.    
Och vart hamnade de ansågs det ?  jag skulle tro 0-  

/Rosa

[Charlotte]

 Rätt svar är: O+, alltså välutvecklad.( Nej, inte så bra som Köttraserna) men väl vad en "vanlig" köttkund (som köper på återtag) gärna vill ha, det finns inte många som vill köpa en halv/hel Charolaistjur, då behövs en rejäl frys.

  Jag köper inte riktigt din teori/erfarenhet av foderåtgången....
 Eftersom jag absolut inte vill påstå att du ljuger, så måste jag väl anta att det beror på i vilken landsända djuren föds upp Kanske växer dom allra bäst i sin "naturliga miljö"
 Min fars 40åriga erfarenhet av nötkreatur säger annorlunda än din....
 Och nu har jag faktiskt frågat runt bland annat "kofolk" här uppe och de har samma erfarenhet som honom....
 Uppriktigt sagt skulle jag vilja veta vilken fettklass du fått på dina Fjälltjurar, det jag har fått höra är att de bara bygger en massa fett om man "trycker" i dom kraftfoder.
 Jag tror faktiskt en större köttrastjur har större aptit än en mindre Fjälltjur (därav går det åt mer foder) och visst ger man fri tillgång, men jag antar att man på något sätt räknar ut med hjälp av analys och så vidare hur mycket näring som går åt, och om grovfodretsinnehåll inte räcker lägger man på kraftfoder
  Har du verkligen kollat hur mycket fjälltjurarna äter i jämförelse med Charolaistjurarna???
Att säga att Charolaistjuren växer mycket mer på fri tillgång och sen fodermängden är mycket större än vad fritillgång är för Fjälltjuren är ju ganska missvisande
 Och sen får man inte glömma att det förmodligen är en himmelsvid skillnad på olika produktionsinriktningar...
 Förmodligen skulle jag väl också ha talat om att jag vill ha djur som ska gå bete, även natur/hyggesbete.... De ska till så stor del som möjligt leva på vad gården själv ger (alltså grovfoder)....
 Och blir de då dåligt klassade så spelar det förmodligen mindre roll om jag säljer återtag

                                Mvh
                             Charlotte

[Rosa]

Rätt svar är: O+, alltså välutvecklad.( Nej, inte så bra som Köttraserna) men väl vad en "vanlig" köttkund (som köper på återtag) gärna vill ha, det finns inte många som vill köpa en halv/hel Charolaistjur, då behövs en rejäl frys.
Mvh Charlotte

Nu ska jag börja med att berätta att jag gillar Fjällkor
 men deras slaktkroppar ger jag inte mycket för..
Man kan ju bara hamna i en klass som är sämre än 0 och det är ju P som står för "Tunn och insjunken"..
Man kan ju ha lätta djur med en bra form på dvs bra klass.
Liksom att en tung köttrastjur inte behöver ha bra form bara för att vikten är hög..
Max Storleken på vad en "vanlig köttkund" brukar vilja ha är 60-70kg dvs en kvart av en stor köttrastjur allt beroende på hur stor familj man är.

Nej jag ljuger inte om fodret  - det är inte min stil alls  
Nu vet jag inte vad en Charolais äter för jag gillar inte den rasen, utan jag har en bättre ras  
Men så här fungerar det hos oss:
-tjurarna får en bestämmd giva grovfoder 6-8 kg hö
-sen får de äta så mycket kraftfoder de orkar (jag ökar stegvis tills de lämnar foder)
men eftersom de då står uppbundna vet jag exakt hur mycket varje tjur äter per dag!  
det brukar vara lika varje vinter några äter 2 kg mer än de andra.
och våra fjäll äter samma mängd som de köttrastjurar som äter 2 kg mindre än de som äter mest - dessa går alltså väldigt bra att jämföra då de äter precis samma giva varje dag!

Jo du får gärna fråga om fettklassen på de vi skickat den har varit 2+ och klassen 0 och dom har vuxit upp i Hälsingland   (Köttrastjurarna har hamnat i klassen E )

Storleken kommer att spela roll för dig också, om tjurarna växer för dåligt så får du ju inget handjursbidrag på dem..

mvh Rosa

[Charlotte]

 Då kommer vi inte ha samma typ av produktion, min kommer att bli mer av extensivt slag (tror det är rätt ord, men är ej säker )
 Fri tillgång på grovfoder men inte kraftfoder....
Eftersom gården har en bra maskinpark för vallodling men ingen för spannmål så blir det så...
 Det är ju helt enkelt så att vi går mot ett jordbruk som inte ska producera annat än ett öppet landskap så jag tror fortsatt på Lantrasdjur
 Och stöden för vall ska ökas här också...
 Har inte handjursbidragen försvunnit/gått upp i Gårdsstödet till viss del??? Eller är jag ute och cyklar som vanligt
 Märkligt egentligen att allt ska bero på dessa bidrag och maten ska inte få kosta något för konsumenten....
                               Mvh
                           Charlotte

 

[Rosa]

Handjursbidraget har inte försvunnit men minskats med minst 25% däremot försvann alla slaktbidrag vid årsskiftet..

Jag fattade det som att det bara var i södra sverige man skulle få högre vallstöd ?
Det är verkligen inte lättfattlig EU info vi får   får djupdyka i någon info broschyr..

[Charlotte]

 Fjällnära komuner får högre vallstöd....
                        Mvh
                       Charlotte

[Småbrukaren]

Det nya vallstödet gäller mark i området utanför stödområde 1-5:b, d v s slättbygd i södra och mellersta Sverige som inte kan få kompensationsbidrag. Om du får eller kan få kompensationsbidrag får du alltså inte de extra 300 kr/ha för vallen...

Eftersom jag bor ganska långt från fjällen vet jag inte vad som gäller för det nybildade området F (fjällkommunerna).

Dessutom höjs kompensationsbidraget för vall och betesmark med 210 kr/ha upp till 60 ha och med 105 kr/ha för areal större än 60 ha.

Gå inte vilse i stöddjungeln!

[Charlotte]

 I Stöddjungeln är man väl alltid vilse Tur att det finns "proffshjälp" att få, annars vet man inte hur det skulle gå.... Tokigt med ett system som vanligt folk inte begriper sig på... Och har man väl lärt sig, ja, då kan man ge sig den på att det ändras.
 Men de fjällnära får höjt vallstöd, det vet jag i alla fall.
                            Mvh
                           Charlotte

[Rosa]

Kom att tänka på den här tråden då jag läste att, just "Lantraskor som användes som dikor" var de som oftast "åkte dit" vid djurskyddsinspektionerna  eller rättare sagt "ägarna" är det väl som "åker dit"  

Så det är väl säkrast att man går ut och målar om dom till Låglandskor  

[Emmaibäcka]

Ang. stöd för lantraser, så kan det vara ett bra tillskott, men då bör man beakta att det numera kostar nästan lika mkt att hålla sig registrerad och uppdaterad med sina djur i lantrasernas respektive databaser...men tänker man ändå göra det så är ju stödet välkommet.

Vet förövrigt att (vad jag tror) är Sveriges största besättning av Rödkullor hålls just som dikor nere i Skåne, det verkar funka alldeles utmärkt!

/Emma

[gimskogen]

Vi har haft fjällkor och rödkullor som di kor..

Dessa kor är ju igentligen mjölkraser...
Och detta skall man tänka på när man vill ha dem sim dikor.

Vi hade inga problem med vår alla 7 dikor...

Men när man vill skaffa sig dikor hör gärna med avelsföreningarna och kontakta gärna mjölkbönder med fjäll eller rödkullor ellr vilka korn ni är intresserade av...

Då det är mycket individuellt hur mycket de mjölkar.
Och för vart år brukar de öka produktionen.
så efter 2-3 kalven vet man ungefär vad kossan "går för"..

Vi har nmera köpt en mindre  (25 kors) mjölkgård och mjölkar numer mina dikor...
Men jag säljer alltid någon ko som jag tycker mjölkar för lite som mjölkko. mjölkar "bara 12-15 liter".  detta är vat en kalv dricker när den är  några månader gammal..
Vilket jag sett då vi hade dikor och tog ifrån kalvarna.

Vi mjölkar även ringamåla och vänekor...


Mvh
lollo