Man behöver inte alls ha hundratalsfår, för att utan dåligt samvete skicka överdrivet skygga/rädda djur till slakt !
Temperament är väldigt ärftligt och vem vill få flera skygga tackor som ställer till oreda när man ska flytta eller hantera fåren.
(Bara den som har hysteriskt obegränsat med tid kanske 
Inte ska vi väl lura nya fårägare att det inte ärvs till lammen ?
Tycker man inte att livet får ett mervärde av att hålla på med hispiga tackor, så ska man inte ha såna och inte heller avla på såna.
/Rosa
Nja, Rosa... Jag försöker inte lura henne. Vet inte hur många får hon har men säg att man har en tio stycken så finns det väl visst möjlighet och kanske tid att ägna sig åt en individ som är lite skyggare?
Kanske fårägaren i fråga har extra bra hand med djur, kanske är hästvan (det brukar hjälpa vid fårhantering eftersom får och hästar är mer lika än man tror).... Vi ska väl inte heller råda henne att ta bort en tacka hux flux? Ett sådant råd kan påverka någon att tro att det är "så man gör".
Det finns många olika sätt att ta hand om djur. Nu finns de representerade i den här tråden. Varför så negativ till det?
Människor som hänger på Alternativ kanske har en liten liten skara får, tänker ekologiskt osv. Möjligheten att någon har intresse för djuren som individer finns faktiskt

Och möjligheten att ge bort tackan till någon annan som har mer tid finns också. Det finns en fin annonstråd på Alternativ

Aggressivitet och skygghet är för övrigt medfödda anlag MEN de är inte så specifika. Det finns inte "skygghet mot matte-anlaget" eller "arg på folk-anlaget". (Lika lite som det finns "en hejare på MAC-anlaget" hos en del av oss människor, även om man måste få tro att det är medfött ibland... Förmodligen är personen bara smartare än oss andra)
Det är tex. samma anlag för aggressivitet som kommer fram i rivalitet och i revirförsvarande som när modern försvarar lammen.
Jag har intervjuat en del tandlösa jämtar (man måste vara riktigt gammal för att få vara med i den här undersökningen) om djurhållning förr i tiden. Det verkar inte som att man förr direkt retade sig på att ett djur hade lite egenheter. En bonde sa:
"He var så olike. En snälleste kosse kunne få en skyggeste kalva"
En annan berättade om en ko med tre ögon som fick normala kalvar.
En berättade att det fanns en gubbe som alltid pratade med korna när han mjölkade och att alla ville köpa kor från honom eftersom de tack vare gubben blivit så lätthanterliga.
Den enda som hade tagit bort ko, oxe, tjur, gris eller får pga djurets beteende var en som tog bort en ko pga något hormonfel som gjorde att hon växte sig enorm samt fick humörsvängningar. (Denne bonde är något yngre, men har konstigt nog inga tänder. Kanske fel i jämtlandsaveln

).
En bonde berättade att fjällkorna han hade hade varit helt normala med sina kalvar när de hade fått dem inne i ladugården. Några år senare hade korna fött utomhus och då börjat gömma sina kalvar och blivit något aggressiva och skygga. Han tolkade detta som att instinkterna kom fram pga miljön.
Förr i tiden sparade man djur som tex. kunde gå långt, klarade sig på dåligt foder, hade goda mjölkegenskaper etc. En del äldre bönder skulle nog häpna om de läste i detta forum hur mycket det satsas på perfekt luft, vitaminer etc. Nog tycka att djuren hade det lika bra som på hälsohem.
Däremot tror jag nog att de skulle förfäras över den lättvindiga synen på djuren som individer.
Nästan alla i detta forum tar fysiska krämpor hos djuren på allvar. Ibland händer det att någon får rådet att inte avla/inte spara men inte alltid.
En smärre beteendeavvikelse kan man också jobba lite på, precis som man kan stå och ge olja till en som har stopp i magen. Slakt är inte alltid det bästa alternativet. Att ett anlag för skygghet skulle gå över direkt till nästa generation är inte heller helt säkert.
Måla inte fan på väggen! PEACE
