Min ena hund pep också i flera år. Nu är hon snart 9 år och piper bara ibland.
Hon pep flera timmar innan matdags, hon pep om jag gick hemifrån o mina föräldrar skulle passa henne. Hon gick runt och pep, hon låg och pep under bordet eller på en matta, hon vaknade varje natt innan kl 3 och pep. Kvittade vad man gjorde.
Kvittade vilken aktivering hon fick. Det var som om hon inte visste själv att hon pep. Som om hon aldrig blev nöjd inombords liksom.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Fick tips av duktigt hundfolk. Testade johannesört, och då blev hon lite lugnare o gladare, men hon pep fortfarande.
Hon blir lätt tom i magen och behöver regelbundet mat, så nu får hon mat morgon och kväll, och däremellan får hon ett kex eller knäckebröd till lunch, och innan hon ska sova får hon ett kex. Då håller hon sig och piper inte för den sakens skull.
Nu är det ju en tik jag har och mycket verkade bero på att hon hade för mycket hormon i kroppen, så hon var nästan aldrig "normal". Hon löpte 2 ggr om året och var rent ut sagt skitjobbig då. Sen blev hon alltid väldigt skendräktig och då pep hon som bara den och var ganska orolig av sig. Sen började hon i god tid innan nästa löp att komma in i något stadie innan löpet och då var hon också jobbig.
Så för hennes del blev det en sterilisation och det gjorde henne betydligt lugnare. Hon började så småningom sova på nätterna ända till kl 6. Och hon pep inte lika mycket.
Nu piper hon som sagt bara ibland.
Jag förstår verkligen hur jobbigt det är! Så ni får försöka hitta orsaken till varför han piper, och hur han egentligen mår. Jag skulle nog först gått till veterinären och fått undersökt honom så att han inte har ngt fel i kroppen eller så. Och är han helt frisk så skulle jag gått till en hundpsykolog och hört vad han/hon säger.
Det finns ju numera även D.A.P som man kan köpa och sätta i väggkontakten så att det utsöndras lugnande feromoner för hunden. De jag känner som testat det säger att det verkligen hjälpt deras hund. Kanske värt att testa?!
