Shirehästen är en otroligt lugn, stabil och trygg ras som alltid gör allt för att förstå vad man vill och ber den om. Jag skulle vilja påstå att den rent temperamentsmässigt är den perfekta nybörjarhästen. Dock är det ju fler saker som kommer till hästägande. Iom sin storlek är det helt klart annorlunda att äga en shire än en annan typ av häst. De kräver en hel del hovvård bland annat och man måste vara insatt i alla de risker storleken medför. Tarmvred tex, som de med sin stora buk kan råka ut för. Man måste se till att de aldrig är tomma i magen. De bör inte stå uppstallade då stall i passande storlek är i princip ickeexisterande. Kraftfoder är big no no, de har svårt att hantera socker och bör egentligen enbart äta grovfoder och mineraler och någon vitamin om det behövs. Var noga med att de aldrig blir överviktiga.
De kostar. Massor. Då både i inköp och underhåll även om försäkringen är en piss i havet. Räkna med att de äter minst en 15kg grovfoder per dag. Det kan vara svårt att få tag i hovvårdare (rekommenderar att de får gå barfota) och hovslagare då deras fötter kan vara tunga och slitsamma att ta hand om. De kräver massor med närhet, gulligull och tålamod. De har ett stor behov av att känna sig älskade och behövda, därför är det ingen bra idé att skaffa sig en som bara får stå och damma. De vill och behöver få jobba och då med många olika saker. Variation är nyckeln till en motiverad, glad och arbetsvillig shire. De blir bokstavligen ledsna och deprimerade när man skäller på dem. Räkna med att behöva specialbeställa all utrustning. Vi är i färd med att köpa in en specialsydd sele, bara 11 000 spänn.
