Spökålder på häst

[Fru Jansson]

Visst finns det individer som inte är mentalt friska, så väl bland hästar som människor eller andra djur. Om hästen i fråga beter sig underligt, så skulle jag studera den i en hästflock. Om hästen funkar i flock, och kan läsa de andras signaler, och bete sig utifrån detta, så  borde den gå att få fason på, åtminstone för rätt person.

För en massa år sen var jag i samma stall som en travhäst som bara inte funkade. Han hade helt enkelt inte "hästspråk". Ingen annan häst ville gå i närheten av honom, för han kommunicerade helt enkelt inte som en häst. För det mesta gick han bra att hantera, och han kvalades in för trav, men rätt vad det var hade han stuckit och sprungit genom stan med tom sulky bakom. Sånt händer, och är människor inblandade så kan det ju alltid hända att nån har klantat sig. Men, när andra hästar reagerar på en häst som är "konstig", då ska man nog ta sig en funderare.

Om du ska slakta den eller ej måste vara ditt beslut. Folk slaktar sina hästar av mindre relevanta orsaker än så.

[trassla]

Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.

[Körven]

Ditt resonemang bygger på att din häst skulle förstå att du pissade på den i örat och att det var en dominanshandling. Fånigt.
Den reagerade på att få vätska i örat vilket alla djur avskyr - kan tänka mig att det tom gjorde ont - så vad du gjorde var att fysiskt bestraffa hästen. Du kunde lika gärna vridit om örat på kräket och fått samma effekt.

På en del hästar fungerar fysisk korrigering - ETT spörapp vid exakt rätt tillfälle tex på en gammal klurig märr som inte vill bli lastad.

Att hästen i tråden har något i åtanke när den håller undan för folk är att sätta för stor tilltro till hästars tankeförmåga - den är osäker och håller sig därför undan. Punkt.

På jobbet har vi en stämpel som det stå "Tagit del av men inget förstått" Det kan vara ett alternativ till smileisarna.

Att hästen reagerade på att jag pissade i örat på den,var naturligtvis överrasknings momentet,jämfört med att ta på elstängsel.Vad det anbelangar mängden piss i örat var nog mindre än en matsked.Vart du fått det i från att det skulle vara någon sorts dominans handling får väll stå för dig,likaså att vrida om örat.Att alla djur avskyr att få vätska i örat inkluderar det också Elefanter eller Isbjörnar och liknande landlevande djur som även vistas i vatten?
Att smälla till en märr i röven är enligt min erfarenhet det sämsta man kan göra,hon blir bara ännu surare o vrångare.

[kbh]

Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.

Och vad säger det dig då ?

[Körven]

Han funkar bra i flocken, är låg i rang, och väldigt noga med att hålla sig på sin kant.

Med dom här nya uppgifterna så skulle jag råda dig till att ta det lungnt o se tiden an.Vänt så skall du se att det ordnar sig med tiden.Sätt på honom grimman och ett långt grimmskaft,och gå ut och gå med honom som med en hund.
Kolla om han förändras både i flocken och mot dig,naturligtvis så måste det gått ett tag innan du märker någon förändring.Händer det inget så kan det vara så att det är något fel i skallen på honom,vad det skulle kunna vara märks först efter en obduktion.

[Trollmor]

  Bra sagt, Luff!

  Jag undrar om det kan vara något som har hänt den ene hingsten men inte den andre?  Kan elaka eller oförståndiga människor ha kastat saker in i hagen?  Fört oväsen, lekt med drakar eller modellflygplan?  Lösa hundar, vilda rovdjur?  Sjukdom?  (Jag minns inte i vilken tråd, men någon har föreslagit hjärntumör, det är EN möjlighet.)

  Såvitt jag fattat har Trassla redan promenerat med hästen.  Bland annat.  Problem i synapserna eller en otäck erfarenhet utanför Mattes kännedom lär inte synas på obduktion.  En tumör kan upptäckas medan hästen lever.

[korpnina]

tycker Trassla verkar vara en erfaren hästmänniska med en magkänsla av att det är något som inte stämmer. samt att uppfödaren instämmer.
kan han ha ont nånstans? även hästar kan ju få tumörer som trycker på olika ställen.
en kompis till mig hade en häst som hade en sjukdom som jag glömt vad den heter, men den gjorde att hästen fick som attacker och blev helt personlighetsförändrad emellanåt. vanlig hos quartrar. hon tog bort den för hon vågade inte utsätta sina barn för den risken.
om du bestämmer dig för att kastrera honom antar jag att det måste vänta till hösten och sen tar det väl ett tag innan "hormonerna går ur systemet"?
annars tänker jag att om du har betänkligheter kring dina barns säkerhet så tar du bort honom

[turinge]

Vi kastrerade en halvblodshingst i förförrgår (akut beslut) pga lite för mkt dominansbeteende i närhet av brunstiga ston.. han började kännas farlig för människor som skulle leda honom (tog över och högg två olika personer). (OBS nu 9åring som betäckt x flera.) Med det vill jag säga att det går att kastrera nu, kanske lite beroende på var man bor i landet (värme etc), och om man har möjlighet att ha hästen inne vid stora broms/flug/myggangrepp. Vi leder hästen varje dag, och från i dag (tredje dagen nu) har han varit ute i hagen med upplindad svans och insektsbehandlad med Switch Pour on. Det går bra hittills.

Trassla, du är kanske, som jag, skolad i "den gamla skolan" gällande hästar/hästbeteende och tolkningar, samt utbildning av desamma. De senaste 10 åren har jag läst, köpt DVD etc för att se hur andra hanterar problem. Tex finns en bra DVD, Westernridning, som visar hur hästen tänker, och handhavande från mark. "Att vara häst" är bra, allt ur hästens synpunkt. "Problemhästar" finns en serie som heter (DVD) och bokmarknaden är enorm. Låna och fundera. En häst som är låg i rang är oftast knepigare än en högrangshäst. De är ju fegare, så att säga och övertolkar en hel del. Låna ut hästen till en vän som är lugn, tålmodig, duktig, helst utan att tala om vad du tolkar in hos hästen (för det sitter som en smäck i bakhuvudet sen), så hör du om det kommer några kommentarer från andra som inte sett beteendet innan. Du kan ju säga att den är lite lågrangig/skygg/feg/rädd/försiktig eller liknande.

Du kanske har sluppit undan en individ av hans kaliber under dina 40 år, utan att han är mentalt störd för det, menar jag. Kanske är hans kompis mkt dominant mot honom? Kanske finns det andra skäl också, men tumör hos unghäst är inte vanligt, och om de har det så brukar symptom komma med åldern. Men be en veterinär kolla blodstatus så bör du få en hint om det är några förändringar.

Annars kan du fundera på att ge bort hästen till någon kunnig som får reda på allt du har att berätta om hästen. Om det finns någon som vill ge honom tid kan ju också vara en idé.

Jag menar inte att anklaga dig eller förringa din kunskap. Jag (kanske vi alla) försöker hjälpa dig se en annan sida. Jag, och numer min dotter, har hjälpt folk med sina hästar. Bl a var det en ridponny, Dponny, som ägaren (en ung tjej) var rädd för och inte kunde hämta i hagen, verkligen inte kunde hämta. Hon gick i timmar och grinade sedan sa mamman. Vi hade den en månad här. Sedan gick den att hämta in, men i början var vi tvungna att använda infångarrep och minska hagen på så sätt. Allt mkt lugnt och inväntande av hästens signaler. Belöning av havre och så släppte vi den igen. Det tog en vecka så kom den själv. Därefter började vi ta in den innan den fick komma ut igen. Den fortsatte att komma själv. Hon hade även problem att rida den, och vi upptäckte att hästen förväntade sig katastrofer hela tiden. Satt man upp slängde den sig åt sidan. Den hoppade högt för minsta sak. Det visade sig att tjejen hade hoppat av hästen så fort den reagerade, och knappt vågade sitta upp för den trampade runt. När vi lugnt fortsatte rida lugnade sig hästen och efter en månad var ägarna så lyckliga. De kom hit, hämtade in och red hästen här. När de så kände sig trygga tog de hem den igen. MEN - efter drygt ett halvår mötte jag mamman och frågade hur det gick, och då hade de avlivat den, för den var "knäpp". Den hade med tiden återupptagit sitt gamla beteende. Med detta sagt vill jag hålla med den som skrev om personkemi/hästkemi. Vissa funkar inte ihop, men med andra kan det gå bra.

Fundera utifrån hästens synvinkel, iakttag och tänk på andra möjligheter till orsak, innan du avlivar ett kanske helt friskt djur.
MVH

[kbh]

tycker Trassla verkar vara en erfaren hästmänniska med en magkänsla av att det är något som inte stämmer. samt att uppfödaren instämmer.
kan han ha ont nånstans? även hästar kan ju få tumörer som trycker på olika ställen.
en kompis till mig hade en häst som hade en sjukdom som jag glömt vad den heter, men den gjorde att hästen fick som attacker och blev helt personlighetsförändrad emellanåt. vanlig hos quartrar. hon tog bort den för hon vågade inte utsätta sina barn för den risken.
om du bestämmer dig för att kastrera honom antar jag att det måste vänta till hösten och sen tar det väl ett tag innan "hormonerna går ur systemet"?
annars tänker jag att om du har betänkligheter kring dina barns säkerhet så tar du bort honom

Sant det du skriver angående tumörer vadet gäller Ts kunskaper  låter ja va osagt  men om hästen beter sig normalt däri flocken  då finner dock det lite svårt att tro att det är något större fel på hästen . Men för klara järn.

[Frances]

Folk som har problem med sin häst lämnar ibland hästen till proffstränare, när dom inser att dom kört fast. Vilket iförsig är rätt. MEN

Inte helt ovanligt har varit att vi aldrig märkte det beskrivna problemet, vilket det nu råkade vara, eller så kom vi i ordning med det aktuella problemet, men det var det samma igen när ägaren tog hem hästen och när vi fick tillbaks den skötte den sig igen helt perfekt.

Det är nästan alltid miljöbetingat/personkemi.

Det allra bästa var att jobba med hästen OCH ägaren och sedan ha tät uppföljning även när hästen rest hem. Alternativt råda ägaren att byta häst, vilket brukar sitta långt inne..för vissa verkar det vara allvarlig prestige i detta. En del kallar det att "ge upp".. Men det ska ju trots allt vara ROLIGT att hålla på med hästar! Känns det motigt och man inte uppskattar sin häst.. MEN BYT DÅ!

Visst finns det hästar som är mer tomma i huvet än andra, men då är det upp till oss människor att jobba med hästen efter dens förutsättningar, det är trots allt vi som ska föreställa dom tänkande varelserna i sammanhanget.

[Luff]

Jag kan ge dig ett exempel ur livet hårda hästskola.Jag fick ett sto gratis för ägaren ville inte slakta henne.Det var den absolut jäkligaste häst som jag träffat på ,totalt omöjlig att få henne att göra något vettigt.Skänklade man till vänster så gick hon till höger,skulle man hålla in henne så skulle hon framåt osv.När jag överlistat henne och började komma underfund med hur hon fungerade.Då lade hon sig ned och vägrade att stå upp.Jag fick ett råd av en hästgubbbe,sätt dig på henne så hon inte kan ställa sig upp,så tröttnar hon,men inte denna häst hon kunde ligga i timmar,så jag tröttnade först.Men en gång tog jag med mig en kasse med öl,och satt mig på henne när hon lagt sig ner.Efter några öl så gjorde naturen sig påmind och jag var tvungen att lätta på trycket.Där låg den där jävla hästen och hade inte en tanke på att ställa sig upp.Jag blev lite förbannad och under rusets inflytande så pissade jag henne i örat.Hon for upp som en Chanpanjekork och efter den behandlingen behövde jag bara dra i blixstlåset till julphen,så lydde hon blint.
Visserligen så såg det lite märkligt ut när jag drog i blixstlåset till julphen med ena handen och hade godis i den andra handen.
Om man skall lära sig hur hästar fungerar så skall man skaffa sig en riktig hästjävel.
Endera tröttnar man  på hästar,eller så har man kommit en bit på väg.

Att hästen skulle ha en mental defekt är knappast trolig eftersom hästens mentala gåvor är tämligen begränsade.Troligare är att han anser sig stå över dig i rangordning och skiter i dig,det är det vanligaste problemet både med hästar och hundar.

Jag har inte sett dig beskriva något annat exempel på hur du hanterar hästar än vad du själv skrev ovan och det handlar ju enligt dig om en rangtävling. TS häst kan ju ha hundra andra problem och att då beskriva hur man sitter på en häst som är envis är väl helt irrelevant.

[Frances]

Jag har inte sett dig beskriva något annat exempel på hur du hanterar hästar än vad du själv skrev ovan och det handlar ju enligt dig om en rangtävling. TS häst kan ju ha hundra andra problem och att då beskriva hur man sitter på en häst som är envis är väl helt irrelevant.

Faktist inte alls irrelevant. Det gäller att bryta mönstret.

[trassla]

Som jag tillade tidigare: Har haft honom sedan han var 9 månader, inte varit detta problem, som nu kommit den sista tiden. Jag frågade bara om någon har erfarenhet av detta, vilket det inte verkar som. Jag blir lite frustrerad, för ni tar för givet att jag gör si eller så, vilket ingen av er vet. Som jag skrev tidigare, så har även uppfödaren och hovslagen reagerat. Har studerat både hästar och hundars beteende, och vet hur de beteer sig. Jag anser att man inte skall bruka våld, mm, och att man kommer längre med vänlighet, men att man säger till hästen då den gör fel mm. I all hantering av djur skall man vara konsekvent. Alla hästar är ju olika individer, det som fungerar på en häst, fungerar inte på nästa. Hur länge man än hållit på med djur, så är man ju aldrig fullärd, som tur är. För varje individ som man träffar på lär man sig något nytt.

[Trollmor]

det är trots allt vi som ska föreställa dom tänkande varelserna i sammanhanget.

Mycket bra sagt!

Det slog mig just - skulle det kunna vara kompisen som trackar honom?  Det borde gå att lista ut genom att ge honom annat sällskap under en del av hanteringen, eller?  Jag menar, här kanske vi har stirrat oss blinda på den individ som "bär symptomten", medan orsaken kanske finns där vi inte tittat?

[Charlotte]

Mycket bra sagt!

Det slog mig just - skulle det kunna vara kompisen som trackar honom?  Det borde gå att lista ut genom att ge honom annat sällskap under en del av hanteringen, eller?  Jag menar, här kanske vi har stirrat oss blinda på den individ som "bär symptomten", medan orsaken kanske finns där vi inte tittat?

Ja, det har jag också funderat på.
Jag har haft en travarmärr som var ranglåg i alla flockar och ofta svår att hämta i hagen.
Jag tolkade det som att hon höll undan från dom andra hästarna och inte mig. Dom andra ranghögre hästarna höll sig ju gärna vid grindhålet och hon ville vara på sin kant precis som TS häst. Hur är han när han hanteras ensam?
Sen förstår jag om många ställer sig frågande till att behöva avliva hästen pga 1:"Skvättighet" och 2:svårfångad i hagen. Eller har jag missat någon mer utförlig beskrivning av dom mentala problemen?

[Luff]

Faktist inte alls irrelevant. Det gäller att bryta mönstret.

Så du menar att TS häst håller på med någon form av "rangtävling"? Och att exemplet är relevant? Hur?
Att bryta mönster är en helt annan femma. DET kan jag hålla med om.

[Frances]

Har inte sagt ett ord om rang. Men  nånting inte funkar och man har kört fast och det rationella och normala inte funkar, ja då måste man ta till nånting oväntat. Nu funkar det ju inte att springa ifatt hästen och pissa i örat i det här fallet.

TS skrev att hästen kom efter evigt "pockande" ..det vet jag inte vad det betyder, men tydligt är det att det inte funkar iallafall, då måste man byta taktik.

Om inte min tidigare taktik skulle funka, då skulle jag ge blanka fan i hästen och gå in med den andra, då kanske han skulle bli lite mer sugen på att komma när det är dags.. 

[Trollmor]

Ja, om både stängslet och hästens nerver håller! 

[Frances]

Om alternativet är en kula i pannan så kan det ju vara värt ett försök ..

[Luff]

Nä du sa inte det Frances - men hela avsnittet om öronpissandet (som jag garvade åt) avslutades med snack om rang.
Och jag kan inte se att TS häst verkar ha problem åt det hållet.
Jag har jobbat med min beskärda del av tossiga hästar, hingstiga hingstar av många raser, har tagit hand om envetna shettisar, hysteriska polska importer, stenhårda russ och bortskämda halvblod + en massa hästar som betett sig "normalt" (vad nu det är - väluppfostrat kanske) och precis som du säger så handlar det om att bryta en vana.
Men TS beskrivning känns som det är otrivsel eller något "fel" - inte som hästen är olydig.

Jag hade som första försök traskat efter - gått och gått och gått - inte försökt ta fatt utan bara sakta föst hästen framför mig så länge han vänt röven till, vart han än gått så hade jag knallat bakom - inte så jag tvingat fram trav - dom flesta ger upp till slut och vänder emot en och står still medans man går fram och tar dom. Kan ta timmar dock.
Men jag har träffat på undantag på den medicinen också...