Bevara lantraskors utfodring?

[LGL]

Ibland förekommer det att kor inte har tillräckligt med mjölk för att föda sin egen kalv. har haft en sådan ko själv. Det går även bra att förädla mot högre mjölkproduktion.

[LGL]

Johan! Naturligtvis hade djuren i det gamla bondesamhället flera funktioner. Inte heller vill jag förenkla kons roll med att allt annat än mjölk var biprodukter, de var nog så viktiga. Men kött, hudar, dragdjur mm fick man ju även om man mjölkade.

I ditt första exempel framgår det inte hur vanliga de tre alternativen var inbördes, inte heller om de kalvar som fick mjölk i sex veckor diade eller drack ur spann. Att kor användes för digivning av flera kalvar (andra exemplet) har jag hört exempel på från mjölkgårdar i södra sverige (dock inte i vilken omfattning eller geografisk utbredning), och förekommer väl än i dag (hört exempel här från västergötaland). Oftast användes äldre kor med juverproblem, t.ex. om något ligament släppt. Det tredje exemplet är väl bara ett bevis för hur fantastiskt bra det kan vara med kor.

Är det så att Åkerbloms exempel härrör från större gårdar i den mer moderna kreatursavelns startskede, snarare än från "allmogeaveln"? Har inte hört liknande exempel vad de gäller fjällrasen, förutom då Jonas exempel.

[Ronny]

LGL: Jo, det är klart det går bra att förädla mot högre mjölkning, men det går väl i så fall även alldeles utmärkt att avla för högre köttansättning. I dag finns det en del skräckexempel på båda delarna.

En ko som inte har tillräckligt med mjölk för att föda sin kalv har man nog genom alla tider tagit bort. Man kan ju inte påstå att hon ger ett rimligt utbyte av mjölk.

Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt vart du vill komma.

[LGL]

LGL: Jo, det är klart det går bra att förädla mot högre mjölkning, men det går väl i så fall även alldeles utmärkt att avla för högre köttansättning. I dag finns det en del skräckexempel på båda delarna.

En ko som inte har tillräckligt med mjölk för att föda sin kalv har man nog genom alla tider tagit bort. Man kan ju inte påstå att hon ger ett rimligt utbyte av mjölk.

Uppriktigt sagt förstår jag inte riktigt vart du vill komma.

Hade ingen som helst baktanke med detta!

Skrivet av: LGL
« skrivet: Idag kl. 16:41 » Infoga citat

"Ibland förekommer det att kor inte har tillräckligt med mjölk för att föda sin egen kalv. har haft en sådan ko själv. Det går även bra att förädla mot högre mjölkproduktion."

Ovanstående inlägg var onödigt det kan jag erkänna, men det var du som tog upp mjölken. Jag menade i ett tidigare inlägg att det finns egenskaper hos lantraser som är så självklara att det troligen inte gjordes någon selektion på dessa i äldre tider, men jag uttryckte mig kanske lite oklart:

Citat från: LGL skrivet Idag kl. 10:27
Sen får man tänka på att många egenskaper är svåra att förädla eller att avla bort, de har de haft ända sedan de var uroxar. Förmågan att producera gödsel, hudar, modersinstinkt, kött på kroppen mm.

Jag menade att man selekterade inte i dessa egenskaper inte ens mot högre köttavkastning eftersom dom egenskaperna alltid funnits där. Givetrvis fanns också mjölken men med mjölken tror jag det är annorlunda eftersom smör, ost, fermenterade produkter var så arbetskrävande pro. Man gjorde nog medvetna val efter de kor som gav bästa resultatet.

[Ronny]

Jag menade att man selekterade inte i dessa egenskaper inte ens mot högre köttavkastning eftersom dom egenskaperna alltid funnits där. Givetrvis fanns också mjölken men med mjölken tror jag det är annorlunda eftersom smör, ost, fermenterade produkter var så arbetskrävande pro. Man gjorde nog medvetna val efter de kor som gav bästa resultatet.

Det är inte säkert att den ko som mjölkade flest liter per år "gav det bästa resultatet". Jag är helt övertygad om att man tog hänsyn till många olika egenskaper i det gamla självhushållande bondesamhället som format lantraserna. Mjölken var viktig om man höll sig med kor och/eller getter, men jag tror inte den var allt annat överskuggande.

[LGL]

Det är inte säkert att den ko som mjölkade flest liter per år "gav det bästa resultatet". Jag är helt övertygad om att man tog hänsyn till många olika egenskaper i det gamla självhushållande bondesamhället som format lantraserna. Mjölken var viktig om man höll sig med kor och/eller getter, men jag tror inte den var allt annat överskuggande.

Jag tror inte heller att mängden mjölk hade så stor betydelse alla gånger. Då var nog mjölkens egenskaper som t.ex fetthalt och vilka mjölkproteinvarianter mjölken hade viktigare. Kappa-kasein B-varianten ger ju bättre ostutbyte och och Beta-laktoglobulin har också en B-variant som är bra för ostproduktion men även för t.ex. filprodukters "munkänsla".

[Ronny]

Jag tror inte heller att mängden mjölk hade så stor betydelse alla gånger. Då var nog mjölkens egenskaper som t.ex fetthalt och vilka mjölkproteinvarianter mjölken hade viktigare. Kappa-kasein B-varianten ger ju bättre ostutbyte och och Beta-laktoglobulin har också en B-variant som är bra för ostproduktion men även för t.ex. filprodukters "munkänsla".

Möjligen av indirekt betydelse. Man talade ju om mjölken var "fet" eller inte, men allt det där var man säkert "lyckligt" ovetande om.

[Johan P]

Johan! Naturligtvis hade djuren i det gamla bondesamhället flera funktioner. Inte heller vill jag förenkla kons roll med att allt annat än mjölk var biprodukter, de var nog så viktiga. Men kött, hudar, dragdjur mm fick man ju även om man mjölkade.

I ditt första exempel framgår det inte hur vanliga de tre alternativen var inbördes, inte heller om de kalvar som fick mjölk i sex veckor diade eller drack ur spann. Att kor användes för digivning av flera kalvar (andra exemplet) har jag hört exempel på från mjölkgårdar i södra sverige (dock inte i vilken omfattning eller geografisk utbredning), och förekommer väl än i dag (hört exempel här från västergötaland). Oftast användes äldre kor med juverproblem, t.ex. om något ligament släppt. Det tredje exemplet är väl bara ett bevis för hur fantastiskt bra det kan vara med kor.

Är det så att Åkerbloms exempel härrör från större gårdar i den mer moderna kreatursavelns startskede, snarare än från "allmogeaveln"? Har inte hört liknande exempel vad de gäller fjällrasen, förutom då Jonas exempel.

Det finns möjligheter att spåra dom källorna som han har anget men som jag då man saknar källförteckningen utelämnade från citatet.
På andra ställen i samma bok finns referenser till ost och hur man blandade i getmjölk eller helt utelämnade komjölken, det är svårt att sätta fingret på det men när man läser en bok får man en känsla för vad författaren vill förmedla men man tvingas läsa mellan raderna.
Jag hade nog med den tanken att det var mjölken som var det primära men när man läser saker som detta börjar man tänka i andra banor, man kan tolka det som att mycket av mejeriprodukterna var till för gårdens eget bruk och oxar kött och hud var något som man sålde. Det ger lätt en skev bild av sanningen om man bara lystrar till en källa så man får väll gräva djupare i bokhyllan.

Åkerblom som så många andra beskriver otaliga importer och hur otroligt dålig den svenska djurhållningen var men det som man finner är otaliga referenser till hur olika raser ha kommit i i landet testats på störa namnkunniga gårdar med dåligt resultat och hur allmogen har varit skeptiska.
När dessa korsnings försök går över styr får gården/godset rädda sin produktion genom att köpa i vanliga oförädlade bonnakor, så vid sidan av dom större gårdarna fanns nog en ganska stor tämligen opåverkad svensk lantras/allmogeras, inte fören Ayrshire kom började denna svenska lantrasen på allvar korsas  bort. Boken är 120 år gammal och en fantastisk inblick bakåt i tiden av en författare som förmedlar mycket av sin egna åsikt och tidens anda i slutet av 1800-talet till läsaren.

[Jonas från Backfors]

Uppgiften om att endast en av 4-5 kor mjölkades är intressant. Har du något årtal när dessa uppgifter noterades? Jag tillhör dom som är övertygade om att mjölken var den viktigaste anledningen till att hålla kor. Uppfödning av nötkreatur för köttets skull bör vara ett fenomen som tillkom i bättre trakter först efter vallodlingens införande. Innan dess var insamlingen av vinterfoder ett ytterst tidskrävande arbete. Vem sjutton slet för att få ihop hö till kor och dessutom matade dem en hel vinter om de inte mjölkades. Då var jakt och mindre husdjur viktigare som köttresurs. Naturligtvis tog man tillvara köttet från kalvar och utslagsdjur.

Fick ett samtal igår av herr LGL och redogjorde lite för mina uppgifter. Tänkte att jag skulle lägga ut även här så alla får se exakta citaten. Boken är från 1981 men den handlar om de gamla nyyggarna i Bjurholm, Västerbottens inland.

"Snickar Pell f.1854 berättade att han hade 6 kor varav 2 mjölkades. De övriga var till för att göra de magra nybbyggarmarkerna bördiga runt boningshuset, minst 20 lass dynga skulle köras ut varje höst för att markerna skulle kunna ge fint spannmål nästkommande år. Slottern skedde nere vid älvens bördiga utmarker och där fick även korna beta sommartid efter vårflodens gynnande översvämningar."

Alltså användes här kora till att göra jorden bördig för människornas spannmål som skulle användas till bröd mm. Även potatis odlades på dessajordar nära huset.

Ytterligare ett citat är följande:
"Amanda Häggström, f.1867 berättade om sina kor och även hennes båda köroxar. Köroxarna var vanligt förekommande enligt Amanda som använde dem istället för hästen som var tvungen att säljas under svagåren. Oxarna betydde mycket för Amanda som både kunde använda dem till draghjälp och fick också ut mycket kött när de slaktades. Därtill fick hon in en del pengar på byafolk som lånade dem för betäckning. Men det nästan viktigaste användningsomådet var ändå den stora mängd gödsel som oxarna lämnade efter sig och kunde bidra till bättre odlingsmöjligheter för Amanda."

Ska se om jag hittar fler citat från andra skrifter härifrån. Har massa "papper"  som denna bok bygger mycket på och där finns säkert en hel del uppgifter från 1800-talets mitt.

[LGL]

Ja det är intressant läsning Jonas! Speciellt det första exemplet tycker jag är anmärkningsvärt. Fyra kor extra är mycket för ett nybygge! Men de bördiga markerna vid älven gör berättelsen trovärdig. Finns det inga fler som har liknande berättelser att förmedla.

[LGL]

Vill bara återge en liten historia om en av mina äldre släktingar Johan som kanske kan passa in i den här tråden. Några har kanske hört den förut eftersom han varit med i flera av Västgöta- Bengtssons TV och radioprogram. Johan köpte aldrig någon traktor utan använde sina kor i allt jordbruksarbete - ända fram till början av 1970-talet om jag inte minns fel. Han var övertygad om kornas övenlägsenhet i jordbruket och yttrade: "när de andra bönderna kommer hem efter en dags arbete har de tomt i tankarna, men mina kor är fulltankade!".

[Ronny]

Då är det väl inte mer än rätt, att även jag bidrar med en historia. Min far f.1906 d.1991 drog en del historier genom åren. En del var lite kryddade men ändå i närheten av sanningen. Han berättade om en torpare i norra Skåne som körde och plöjde med sin ko och sin käring. Då användes ett käringok eller kavelok. Ett sådant ok är format som ett vanligt ok i ena ändan men har en lång hävstång/styrstång i andra. "Å de va en laier (elak) gubbe. Han hade lagt in litta på käringen - för å spara kon" 

[Anette]

ha ha, gillar gamla historier

[Jonas från Backfors]

Då är det väl inte mer än rätt, att även jag bidrar med en historia. Min far f.1906 d.1991 drog en del historier genom åren. En del var lite kryddade men ändå i närheten av sanningen. Han berättade om en torpare i norra Skåne som körde och plöjde med sin ko och sin käring. Då användes ett käringok eller kavelok. Ett sådant ok är format som ett vanligt ok i ena ändan men har en lång hävstång/styrstång i andra. "Å de va en laier (elak) gubbe. Han hade lagt in litta på käringen - för å spara kon"

En sån har vi också, fast jag tror vi här i familjen skulle kalla den för gubbok istället

[anders 67]

Alltså användes här kora till att göra jorden bördig för människornas spannmål som skulle användas till bröd mm. Även potatis odlades på dessajordar nära huset.

Det här är det absolut viktigaste historiskt sett.Korna användes för att öka jordens bördighet.Billigt gräs och bete omvandlades till spannmål och bröd,rovor och potatis.Ett par hundra kilo extra spannmål var så mycket mer värt.
Innan mejeri och penning hushållning så var nog också mjölken bara en biprodukt.
Man måste ju tänka på att djuren och dessa produkter har och kommer att spela olika roller under olika tidsperioder och på olika platser.

[LGL]

Skörd av vinterfoder var den i särklass viktigaste sysslan i det gamla bondesamhället. Det gav den nödvändiga förutsättningen för det gödseljordbruk man blev "tvingad" till när klimatet kärvade till och man fick stalla in djuren och bli mer bofasta vid tiden för järnålderns inträde. Innan dess var jordbruket mer rörligt (t.ex. svedjning) och boskapen hade enligt ganska samstämmiga (?) källor större betydelse än odlingen. Odlingens betydelse har med tiden ökat och i dag står vi väl på toppen i det avseendet genom användningen av konstgödsel. Djurhållning, vare sig det är för kött eller mjölkproduktion, är något som man får uppfattningen om att många vill att vi ska klara oss förutan.

Gödsel till några hundra kilo extra spannmål var viktigt men knappast en tröst under de många missväxtår som finns beskrivna genom historien, vare sig det berodde på frost eller torka. Inte heller slaktade man kon för att få en sista festmåltid när det knorrade i magen framåt jul. Så länge det fanns någon levande person kvar på gården så gjorde man säkert allt för att hålla kon vid liv och mjölkbar så länge som möjligt, även om det bara skulle bli någon deciliter. Mjölken och dess förädlade produkter var oumbärliga snarare än en biprodukt enligt mitt sätt att se det och gav en ökad chans till överlevnad i en ostabil tillvaro.

[Ronny]

Utan att rikta mig till någon särskild här, så vill jag påstå att det viktigaste i allt avelsarbete med lantraser är att inte stirra sig blind på någon speciell inre egenskap och acceptera utseendemässig variation tex färg och teckning. Åtminstone om man vill ha kvar dem som lantraser.
 

[tamate]

Utan att rikta mig till någon särskild här, så vill jag påstå att det viktigaste i allt avelsarbete med lantraser är att inte stirra sig blind på någon speciell inre egenskap och acceptera utseendemässig variation tex färg och teckning. Åtminstone om man vill ha kvar dem som lantraser.

först och främst ska man väll tydligt kunna säga att den är en fjällko den är inte en fjällko osv
man ser ju på gamla bilder att alla fjällkor ser ju inte presis exakt likadan ut, jag trodde tex att fjällkon var vit i botten med svarta fläckar. men vi har en som är vit och så har jag sett som är vit med brunt (vilket jag absolut inte trodde var fjällko) osv. men som sagt ser man på gamla fotto så ser dom ju inte ut som stöpta ur en och samma form presis men man ser ju att det är en fjällko =)

kan tipsa om jamtli har ett jättekul bildarkiv med gamla bilder, där det är uppdelat i kategorier så man lätt hittar kobilder om det är det man söker =)

[Ronny]

först och främst ska man väll tydligt kunna säga att den är en fjällko den är inte en fjällko osv

Du skriver "tydligt kunna säga". Menar du "tydligt kunna se" eller "säkert kunna säga"? När det gäller lantrasernas rasrenhet så utgår man från en dokumenterad och säker härstamning. Man kan inte bara gå ut och titta på ett djur och avgöra om djuret tillhör den eller den rasen, ännu mindre om det är rasrent eller inte. Kanske jag missuppfattade vad du menade?

[tamate]

Du skriver "tydligt kunna säga". Menar du "tydligt kunna se" eller "säkert kunna säga"? När det gäller lantrasernas rasrenhet så utgår man från en dokumenterad och säker härstamning. Man kan inte bara gå ut och titta på ett djur och avgöra om djuret tillhör den eller den rasen, ännu mindre om det är rasrent eller inte. Kanske jag missuppfattade vad du menade?

jag menar att man ser på djuret och kan säga att det är en sådan eller sådan. om man tittar på en fjällko och är osäker på om det är en fjällko eller någon annan ras så anser jag att man ska ta sig en frågeställare, som jag skrev så på gamla fotton så ser man ju oftast att djuret är en fjällko. och nu har man ju fördelen att det finns en stambok som ännu mer bevisar att det är en fjällko.

tex du berättade ju själv för mig för ett tag sedan om att ni hade tagit bort linderödsgrisar från stamboken efter ni sett bilder på dom och kommit fram till att dom högst troligen inte var renrasiga. och efter haft en ny linje nu efter haft grisar från den linje ni tagit bort av förut så håller jag helt med. den linjen vi har nu ser helt annerlunda ut och när jag tittar på bilder i stamboken på nätet så är dom vi har nu linderödare medans dom vi förut köpte för att slakta inte riktigt stämde in som renrasiga linderödare.