Bevara lantraskors utfodring?

[Jonas från Backfors]

Har stött på en massa människor som tycker och tänker när det gäller bevarandet av lantraser. En fråga är tex foderfrågan. Hur ska vi bevara en gammal ras, samtidigt som vi vill ge den ett bra foder och kanske tillsätta kraftfoder? De gamla lantraser som vi vill bevara har ju egentligen vuxit fram genom principen "survival of the fittest". Eller kanske snarare "de som klarade sig bäst på foder från förr".

Läser följande i en gammal bok från Bjurholm i Västerbotten.

" Det finns inga berättelser om att byn haft någon annan koras än den kulliga fjällkon fram till 1951. Den var väldigt tålig vid svagår. Då var det mest en fråga om att uppehålla livet på korna. Efter svältkosten på blåbärsris, kråkbärsris och lövknippen som tagits sommaren innan eller vad som kunna grävas fram under snön på våren, kunde korna inte stå på benen. På en långsläde drog man ut kon till något ställe där snön smält och blåbärsriset börjat titta fram. Alla gårdens innevånare hjälpte till då de var av stor betydelse för dem och man var rädda om korna. Efter någon dag gick så kon tillsist för egen maskin och kunde snabbt äta upp sig under sommaren. Det är mycket tag vare denna härdighet som våra förfäder kunnat klara sig i obygderna".

Nu menar jag ju givetvis inte att vi ska börja svälta kor, får, getter mm så att vi får fram lika härdiga djur. Men faktum kvarstår att lantrasdjur som idag klarar sig kanske skulle "sållats bort" förr i tiden. Och det är väl ändå den gamla typen av djur som vi vill bevara?

Djur som idag klarar sig utmärkt på rikigt bra hö plus lite kraftfoder kanske inte alls hade klarat sig förr. Samtidigt som de djur som förr klarade sig på magert hö och lite ris vintertid, istället kanske blir för feta idag och därför sållas bort då de får svårigheter att kalva, lamma mm. Driver vi lantrasbevarare då djuren i en annan riktning än den vi ska bevara?

Sen finns många åsikter om att tex kor ska mjölkas "då det är vad man alltid gjort". Men i den bok jag läser om min hembygd står det att många hade 4-5 kor och endast en mjölkades. De andra var till för att få dynga och kött. Så de fick gå med kalv hela sommaren. Är mjölken kanske något som kommit in i bilden senare, eller är det mer fäboddjuren vi tänker på där? Vilken typ av djur vill vi bevara? Är det fäbodkorna kanske vi verkligen ska se till att mjölka alla djur, är det norrländska kor från inlandets köldhelvette kanske avelsplanen måste se annorlund ut. Kanske en lantrasko ska kunna mjölkas, ta hand om sin kalv, ge hyffsat stora kalvar till kött, klara sig på magert bete, osv osv. Men frågan återstår, gör vi vad som krävs för att bevara djuren?

Vi kanske måste ha olika kostråd för olika allmogefår tex, eller vi kanske måste se olika på hur en väneko jämfört med en fjällnära ska hållas?

Hoppas tråden kan hålla en lugn och sansad ton, det brukar ju tendera att spåra ur ibland är man nämner sånna här saker.

[nittonhundranittiosex]

Jag håller med om att utfodringen är en knivig fråga. Man vill ju komma så nära deras uppkomst miljö utan att hålla dem på svältgränsen. [O.t] Ska bli kul att följa tråden!

[Jonas från Backfors]

Jag håller med om att utfodringen är en knivig fråga. Man vill ju komma så nära deras uppkomst miljö utan att hålla dem på svältgränsen. Jag ger mina Gotlandshöns bröd, hushållsrester, spannmål + att de går i en stor gård.  Ska bli kul att följa tråden!

Precis, hur ska man kunna hålla djuren så ursprungligt som möjligt? För även om kanske inte generna ändras pga olika utfodring så förändras vilka djur som går vidare i avel då kanske den "tjocka hönan som haltar" egentligen bara är anpassad till en magrare kost, åsså tar man bort den ur avel pga helt fel orsak. Men knivigt är det...

[nittonhundranittiosex]

Det är ju ett viktigt problem som bör lösas omgående. För på lång sikt så förändrar man generna...

[Rosa]

Samtidigt som de djur som förr klarade sig på magert hö och lite ris vintertid, istället kanske blir för feta idag och därför sållas bort då de får svårigheter att kalva, lamma mm. Driver vi lantrasbevarare då djuren i en annan riktning än den vi ska bevara?

Jag tycker det pratas mycket om hur svåra kalvningar "det ska bli" om djuren är i för högt hull, då ska man också vra medveten om att det är precis samma procentuella utfall av svåra förlossningar för djur i för lågt hull !

Dessutom så beror svåra förlossningar absolut mest på bäckenets utformning på hondjuret,
så det är på det man ska titta och avla för om man är rädd för svåra förlossningar!
Inga hondjur i avel med smala dåliga bäcken, dom kan gallras bort direkt om man vill slippa kalvningsproblem.

[Ronny]

Men är inte detta egentligen bara ett temporärt I-landsproblem? Det var inte så länge sedan som svälten ständigt stod för dörren och de tiderna är nu inte speciellt långt bort heller (med tanke på den höga takten på resursuttömningen, miljöförstöringen och så vidare).

En av anledningarna till att vi försöker bevara våra inhemskt anpassade lantraser är att de är resurssnåla. Med bevara åsyftar jag inte bara att bevara de yttre egenskaperna utan även de inre. Men, det är en svår balansgång. Det går inte att bli allt för extrem.
 

[Grimla]

Nej sånt här kommer aldrig Djurskyddet att godkänna.

[Jonas från Backfors]

Jag tycker det pratas mycket om hur svåra kalvningar "det ska bli" om djuren är i för högt hull, då ska man också vra medveten om att det är precis samma procentuella utfall av svåra förlossningar för djur i för lågt hull !

Dessutom så beror svåra förlossningar absolut mest på bäckenets utformning på hondjuret,
så det är på det man ska titta och avla för om man är rädd för svåra förlossningar!
Inga hondjur i avel med smala dåliga bäcken, dom kan gallras bort direkt om man vill slippa kalvningsproblem.

Givetvis är det inte heller bra för kalvningarnaom kon är för mager. Men den ko/år/get/höna mm som vi vill bevara var sällan för kraftig och fick problem med kalvningr pga det. Därför måste man fundera hur man föder djuren så att inte det ursprungliga avlas bort. Då är det ju liksom inget att evara lägre ur ett historiskt perspektiv. Däremot säger jag inte att dessa lantraser är perfekt. De kan givetvis gå att få myct bättre med avel, men det vill man ju inte är man ska bevara något som det var. Ungefär som en gammal byggnad, man bygger ju inte en ny om man vill bevara en gammal, trots att den nya byggnaden kanske är bättre i många fall.

Det är precis som Ronny säger inte bara yttre egenskaper vi vill bevara.

[Anette]

Jag tycker också detta är väldigt intressant. Det finns verkligen många olika tolkningar och tyckande när det gäller lantraser. En del blir t.o.m aggressiva när man försöker förklara hur man tänker.

Jag tycker man ska ha sunt förnuft helt enkelt. Jag tycker inte lantrasdjur ska ha kraftfoder utan en enkel naturlig kost. Idag ska man självklart inte svälta djur. Djuren ska må bra och trivas. De ska vara mätta, lugna, trygga. I normala tillstånd behöver lantraskor endast hö, halm och salt och mineraler. Man får utfodra så de är lagom i hull. Mina får i princip fri tillgång till hö men äter självmant mycket av halmen jag strör med. På sommaren är det bara bete som gäller. Det gäller även för mina får och getter.

En annan viktig sak är att lantrasdjuren har alltid levt nära människan och ska även idag vara van vid att umgås med folk. Kunna hanteras och vara tama. Jag är nog ensam om att tycka att uppbindning på vintern är idealiskt. Djuren blir mycket tama. De vänjer sig vid att man borstar dem, grejar runt benen på dem när man mockar, kan ledas i grimma etc.

[tamate]

Detta med övervikt både när det gäller djur och människor tycker jag är ett lite intressant område.
Är det verkligen så att djur som är överviktiga har svårare att få ungar eller är det bara en myt? en fundering jag har bara, och nu menar jag inte dom gravt överviktiga som är sjukligt överviktig.

tex så har min mors hundar alltid varit kraftiga och i högra vikt än andra uppfödares, och hon får alltid stora kullar på dom och många överlevare. likadant när hon jobbade i stall med grisar, stora kraftiga grisar som inte var att leka med om dom vid något tillfälle satte sig på tvären. stora fina kullar.

och så ser jag både jag och min mor, pga sjukdom är vi båda överviktiga. min mor gick upp 30 kilo för varje barn och fick 3 st utan några missfall eller svårigheter och hon var kraftig men inte fet redan innan.
jag själv är grov och när jag blev gravid med första barnet så vägde jag 105 kilo. nu bär jag vårt 4e och högst troligen sista barn och gissar mig ligga på 125 kg. förra barnet vägde jag lite över 140 kg bara några dagar innan förlossningen. aldrig haft problem med missfall eller blodtryck etc faktiskt till min bms förtret då hon tjatade varenda gång jag var inne att jag var över viktig tills jag tappade tålamodet och lovade henne att sluta äta så jag kunde gå ner en 20 kilo tills nästa gång vi sågs ( detta var i v 25-30) hon vart förfärad och sa att det kunde jag inte, man ska ju inte banta när man är gravid. då sa jag till henne att sluta tjata om min vikt för den kunde jag ju ändå inte göra något åt. då log hon bad om ursäkt och sedan hörde jag aldrig mer något om vikten eller mitt blodtryck, som det förresten aldrig vart något fel på heller=)

att vara sjukligt fet (som jag nästan är) är ju aldrig bra för kroppen och inget att rek, men hur är det med fertilitet och havandeskap eg? jag har vänner som är överviktiga och dom säger allihopa att dom har haft lätt för att bli gravida. jag anser att lite hull nog ändå är bra för både människa och djur för mår kroppen bra så producerar den bra, både när det gäller smått och mjölk. enda gången man kanske ska akta lite är väll när man ska slakta för djur i för mycket hull blir så feta i köttet. men smala smakar inge bra heller.

nu skriver jag inte detta för att provocera utan detta är en fundering jag haft för man blir bombaderad av att fetma är så dåligt på både djur och människa men var går gränsen. jag anser också att fetma är dåligt men det är ju skilnad på fetma och att ha hull men var går eg den gränsen?

är det bara rena tillfälligheter att det blivit som det blivit när det gäller "utdelning" som jag sett eller är det fler som sett liknade att det här med att det ska vara smalt kanske inte helt är svart och vitt och lösningen på allt?

[Trollmor]

Nej sånt här kommer aldrig Djurskyddet att godkänna.

Nej, och inte vi heller!

[Jonas från Backfors]

Detta med övervikt både när det gäller djur och människor tycker jag är ett lite intressant område.
Är det verkligen så att djur som är överviktiga har svårare att få ungar eller är det bara en myt? en fundering jag har bara, och nu menar jag inte dom gravt överviktiga som är sjukligt överviktig.

Intressanta tankar, du slår huvudet på spiken och de är egentligen precis detta som jag menar Kanske är du och din mamma "byggda" lite större. Vissa människor har en grov släkt och vissa släkter har ingen om väger över 75 kg. Samma sak med djuren. Vissa har genom tiden avlats mot att klara sig på ett magert foder och vissa raser har avlats för att klara sig på ett kraftigt foder. Vi ska inte sträva efter att ha magra djur, verkligen inte det jag menar, men vi måse ju sträva efter att ge de lantrasdjur vi bevarar ett liknande foder ochen liknande hantering som de gjordes ursprungligen. Annars finns ju risken att vi avlar dem "åt fel håll".

Inget fel alls på kraftiga köttraskor, de är jättefina, verkar må jättebra och ger mycket bra kött, men det är ju inte dem vi försöker bevara. De allra flesta lantrasdjur vi vill bevara(om inte alla) är ju djur som levt på mycket mager mat och då blir det ju automatiskt så vi borde föda dem om vi vill föra vidare rätt gener, eller?

Och inte bara maten det handlar om, utan all miljö och hantering runt djuren egentligen. Det finns säkert många hönsägare tex som håller hönsen prickfritt ur hönsens synvinkel. Torrt och bra, varmt året runt, bra foder med alla vitaminer och mineraler de behöver, rastgård sommartid så inte duvhöken tar dem osv. Men dessa lantrashöns kanske inte alls på 10 års sikt är speciellt "ursprungliga". Samtidigt kanske någon annan håller lite blandrashöns i ett kallt uthus, de får bara spillsäd och lite matrester från hushållet, de går fritt ute på sommaren och vissa blir tagen av duvhöken. Dessa höns kanske ibland är MER lik dåtidens lantrashöns...

Återigen så skriver jag inget för att göra någon arg eller ledsen. Vill heller inte peka hur man ska hålla djuren, mer bara väcka en tanke och skapa en diskussion så vi kanske börjar tänka efter lite

[fjällbonden]

Ge ensilage eller hösilage i fritillgång och ska du mjölka så ge lite spannmål gärna ekologiskt , men glöm tankarna med svältgödning de får eller ska inte förekomma , enklast är det väl om man försöker odla så mycket foder i form av vall själv så de räcker och ev sälja överskottet , att köpa halvdant grovfoder här och där är inget att föredra kan bli allvarliga konsekvenser .
lycka till 

[JBF]

Ingen har ju talat om eller föreslagit svältfödning, vilket ju är väldigt bra! Vi lever ändå i en tid då vi alla har råd att ge våra djur mat. Tar vårt egna hö slut kan vi lätt köpa mer från någon annan. Vi bönder har alltså ändrat våra förutsättningar rejält de sista hundra åren. Djuren är ju dock desamma! De är lika lättfödda som då!

Förr var det ju vanligt att man började slå sina magra ängar i juli/augusti (med viss variation). Det var också vanligt att man fortsatte slå dikesrenar och liknande så länge det gick på säsongen. Detta hö kompletterades i många ladugårdar med löv. Många får levde ju nästintill fullständigt på löv, kanske fick de lite hörester då och då eller en liten tapp hö om det var ett bra år.

Idag tar de allra flesta hö när värdena är som bäst i fodret, går det inte att torka till hö då kan många välja att rulla det till ensilage. Dagens förädlade grovfoder måste ju vara mycket bättre än det magra (men även nyttiga) ängshöet som var vardag i Sverige till för drygt hundra år sedan. Klarade sig djuren igenom vintrarna på magert ängshö förr, så borde de ju i rimlighetens namn klara sig bra på det mycket bättre grovfoder vi kan erbjuda i dag, allra allra oftast även i fri tillgång.

Bevara = spara innebär ju att vi inte ska kräva mer av lantrasdjuren idag än vad vi gjorde då. De ska producera lagom på en lagom foderstat. De ska snabbt tillgodogöra sig bete på sommarhalvåret. De ska bygga upp en reserv då som gör att de klarar vintern lättare. Dessa egenskaper har djuren kvar.

Gällande lamningssvårigheter kan jag bara berätta att jag köpte ett gäng roslagsfår från en besättning som tidigare hade följt rekommenderad dos kraftfoder efter den vikt deras tackor hade. Varje år hade de problem med lamningar och förlorade även en hel del lamm. De antog och tyckte att det var smällar man fick ta. Till slut bestämde de sig för att dra ner kraftfodret till ett minimum och bara fortsätta med fri tillgång till grovfoder. Vips var lamningsproblemen borta.

Mina lantrashöns är väldigt nöjda med sitt blandspannmål till foder, och de är extremt lättfödda. Min lilla flock av Ölandshöns äter mindre än min systers mindre flock av dvärgkochin.


/JBF

[Jonas från Backfors]

Ge ensilage eller hösilage i fritillgång och ska du mjölka så ge lite spannmål gärna ekologiskt , men glöm tankarna med svältgödning de får eller ska inte förekomma , enklast är det väl om man försöker odla så mycket foder i form av vall själv så de räcker och ev sälja överskottet , att köpa halvdant grovfoder här och där är inget att föredra kan bli allvarliga konsekvenser .
lycka till 

Är ju inte så att jag undrar hur jag själv ska göra. Är mer en fråga hur vi(alla lantrasbevarare) ska göra för att bäst bevara lantraserna så ursprungliga som möjligt. Fri tillgång på grovfoder säger du, menar du till kor då eller? Alla raser?

Svältgödning har jag aldrig haft tankar på, konstaterar bara att de raser vi bevarar idag uppkommit just pga mager kost. Hur ska vi då bevara dem på bästa sätt UTAN att svältgöda dem.

Jag vet många som jag känner som tex ger kraftfoder till allmogetackor för att de ska få finare ull. Blir ju lite fel tänkt tytcker jag.

[Galopp]

Det viktigaste vid bevarande arbete är att så många djur dvs både han och hondjur får avkommor, då bevaras flest gener och det är den genetiska variationen som ska bevaras. Dessa djur ska finnas som en lite klick av "inavlade" djur med avvikande gener som man i framtiden kan korsa med våra kraftigt inavlade produktionsdjur. Saken är den att korsar man två inavlade djur som var och en har blivit selekterade på olika sätt får avkomman maximal genetisk variation. Det är därför dessa djur ska bevaras.
Syftet är inte att det ska finnas djur som ska överleva på svältkost då vi i dag har tillräcklig teknik för att kunna ta foder på ett bra sätt. Förr tog man bara en skörd hö sent på året för att få så mycket hö som möjligt till så lite arbete som möjligt. Man hade ju fullt upp på sommaren ändå och skörden var väldigt väderberoende. Saken är den att det höet hade ganska lågt näringsvärde. Idag tar du två till tre skördar och är inte höet tillräckligt torrt så lägger man det på hö torken. Sen finns alltid möjligheten att göra ensilage. Tidigt skördat hö är näringsrikt och i vissa fall motsvara kraftfoder i energiinnehåll. Även om tiderna blir hårdare så tror jag att det kommer att finnas möjligheter att satsa på ett bra grovfoder.
Så mitt råd i diskussionen är att använda maximalt antal hon och han djur och gärna utveckla ett rikt samarbetes system mellan de olika djurägarna i hela landet. Och när man väljer djur att man väljer friska djur som lätt blir dräktiga och har lätta förlossningar. Djur som till exempel går lätt upp i vikt är ju de som är mer lätt födda och bör ju då bevaras också. Däremot bör man då ta bort de svårfödda djuren om man nu ska selektera på vikt. Inga djur ska vara överviktiga så att det påverkar deras hälsa men djur i gott hull har mer att ge sina avkommor och är i regel lättare att få dräktiga. Visst kan man mixtra med naturen men det är ju inte målet här. Produktionen är ju inte det som ska maximeras, vill man ha maximal produktion så ska man ha produktionsdjur. Sen bör man satsa på ett bättre grovfoder och skippa kraftfoder om det går. Jag råder alla att analysera sitt grovfoder och sedan räkna foderstat för att veta vad man behöver komplettera med.
Hoppas jag inte upprört några känslor 

[Ronny]

Jag tror att man har rätt bra koll på det genetiska bevarandet. Frågan här är väl snarast hur man får reda på vilka djur som är "lättfödda" och vilka som är "svårfödda"? Vilka som har rimligt produktiva egenskaper? Vilka som har bra motståndskraft mot sjukdomar? Vilka som har bra lynne och är hanterbara? I det senare fallet har jag den erfarenheten att många förväxlar skyddsbeteende och aggressivitet. Gåshanar beskylls ofta för aggressivitet, när de egentligen bara försöker skydda sin flock.

[Jonas från Backfors]

Jag tror att man har rätt bra koll på det genetiska bevarandet. Frågan här är väl snarast hur man får reda på vilka djur som är "lättfödda" och vilka som är "svårfödda"? Vilka som har rimligt produktiva egenskaper? Vilka som har bra motståndskraft mot sjukdomar? Vilka som har bra lynne och är hanterbara? I det senare fallet har jag den erfarenheten att många förväxlar skyddsbeteende och aggressivitet. Gåshanar beskylls ofta för aggressivitet, när de egentligen bara försöker skydda sin flock.

Jag håller med, käns som om genbankerna fungerar bra. Svårare då allt annat, så att vi hjälper genbanken istället för stjälper.

[Galopp]

Vill man veta vilka som är lätt födda resp. svårfödda är vågen bra. Här ser man vilka som växer snabbt och som håller en vikt. Man kan ha en gemensam databank till exempel för att ser riktvärden över hela populationen. Då vill man veta ålder på djuren och datum. Sen måste man då räkna de olika besättningarna separat också då man har olika utfodrings rutiner och djurhållningsätt men man kan se vilka besättningar som avviker och vilka djur i besättningarna som avviker. Samma gäller dräktighet. Blir tackorna dräktiga vid samma tid. Är vissa tackor sena eller blir det inte dräktiga alls. Samma när de lammar, hur många lamm får de och hur mycket väger lammen vid födsel. Allt måste bokföras så att man kan jämföra år från år och mellan djur. Sen är det som ni säger viktigt att skilja avvikande negativa beteenden från normala beteenden men det går ju också att läsa på.
Men för att kunna välja djur måste det mesta bokföras och vägs djuren måste det ske vid samma tidpunkt på året för vuxna djur och vid samma ålder för ungdjur men man måste då ta hänsyn till tillgången på foder. Sen måste man vara uppmärksam och se om djuren får samma tillgång till foder respektive bagge. Unga djur och djur med låg rang kan ha svårt att vi tillgång till lika mycket foder och de kan bli undan skuffade från baggen till exempel. Allt måste registeras för man minns inte, inte jag iallafall  Sen kan man börja välja 

[Drutten]

Det är väldigt intressant det här med foder och lantraser. Eftersom lantraser växer långsammare så har dom inte samma energibehov som tex turbogrisar eller andra snabbväxande raser. Jag känner en bonde som har fjällkor och som har utfodrat dom som ni beskriver, med hö/ensilage och vanligt krossat kraftfoder. Lantmännen var på honom om att köra på ett foder från dom för att dom skulle mjölka mer och allt skulle vara bättre. Så han beslutade sig för att prova, men efter 3 månader gav han upp. Det ända som hade hänt var att utfodringen blev dyrare, korna mjölkade inte ett dugg mer. Och som ni sagt så ska man självklart inte svälta djur, men jag tror det är viktigt att tänka på att om man köper foder så är det anpassat för dagens snabbväxande/energikrävande raser och inte lantraser. Finns det några tabeller, uträkningar för mängd foder och energiinnehåll till Lantraser.
/Drutten