Bevara lantraskors utfodring?

[Jonas från Backfors]

Men då är det ju egentligen lika farligt att säga att man ska ge kraftfoder. För om det grovfoder man ger djuren är riktigt bra och man som nybörjare inte har koll på det och sen dessutom ger dem kraftfoder så är ju risken att djuren äter för mycket och inte mår bra av det.

Sen är det ju återigen INGEN som säger att vi ska svältföda djuren! Förstår inte vart det kommer ifrån. Det enda som sagts är att djuren för anpassades efter svältkost vissa år och de som klarade sig bäst(de som överlevde) gick vidare i aveln. Problemet är ju hur vi ska kunna fortsätta bevara dessa djur utan att lägga in sådana svältperioder. Vi får ju nu svårt att se vilka djur som skulle klarat sig vid nödår tex.

Sen att inte ge kraftfoder är ju inte att svältföda djuret, det blir ju troligtvis bara mindre produktion på djuren, dvs mindre kött och mindre ungar.

Även om vi skulle strunta i om lantradjur klarar sig bättre på mager kost, eller om man ska ge kraftfoder eller ej återstår ju massa frågor angående bevarandet av lantraserna.

Hur ska i bevara deras ursprungliga egenskaper? Finns det olika egenskaper hos olika raser som kanske ska bevaras?
Samma sak med Fjäll/fjällnära korna. Just nu finns ju två bevarandeföreningar för dem. Fjällkoföreningen ser dem mer som en ko som hållits extensivt på fäbod där mjölkningen är en av de viktigaste sakerna i bevarandet. Här vill man förbättra mjölkproduktionen och fortsätta den avel som säkert alltid drivits på fäbodarna i mellansverige. Samtidigt ser föreningen för äldre svensk boskap den fjällnära varianten som en lantrasko från norrland som skulle ge hushållen många olika saker, allt från kött, skinn, mjölk, gödsel osv. De vill bevara den typen av ko och vill inte blanda in gener från kor som kanske avlats mot just hög mjölkproduktion

Ojoj, blev långt det här. Och återigen hoppas jag ingen tar illa upp på något sätt. 

[JBF]

Kort sammanfattat: INGEN har väl förespråkat svältfödning av djuren? Grejen är ju den att lantraser är nöjda med mindre än vad högre förädlade raser är. Tråkigt att det alltid ska stå mellan att antingen svälta djuren eller att göra dem så feta som möjligt. Lantraserna klarar sig på mindre foder än vad de mer förädlade raserna gör.
Galopp skrev att det är en fara att nybörjare svältföder sina djur pga denna tråd.

[fjällbonden]

Ja se där Jonas  du skrev faktiskt bra där ! du kan bara du vill 

[svekhult-ia]

Att bevara en lantras i meningen att de ska vara "fodersnåla" kan väl egentligen bara göras genom att i rasföreningarna vara noga med att i avelsurvalet inte låta vuxenvikten på tex tackorna öka. (jag har får och mitt inlägg exemplifieras därför med tackor)

De djur man sedan har på sin gård, oavsett om de har lagom vuxenvikt eller inte, måste dock utfordras och näringsförsörjas så att tackan mår bra och inte får komplikationer före, under eller efter lamning som kan härröras till underutfodring. Lammen ska födas starka och födas upp starka vad det gäller näringsförsörjning.

Det är vårt ansvar som djurägare i modern tid. Vår lagstiftning tillåter inte att vi gör avelsurval genom att begränsa näringstillförseln, som tur är.

De naturliga förutsättningar som fanns när våra lantrasers ursprungliga egenskaper danades finns inte längre - stora ströv och betesområden, obearbetad näringsrik mark. Plus det faktum att djurens lidande vid exv torka, kyla, sjukdom inte kunde åtgärdas och tackor och lamm dog. De förutsättningarna kan vi inte få tillbaka, och därför inte använda oss av som avelsarbete.

Diskussionerna blir ju då lite väl hypotetiska, eftersom de som vill begränsa näringstillförseln ändå måste göra det med "konstgjorda" medel. Det grovfoder man vill låta fåren försörja sig på liknar ju inte ens i närheten av vad de stora vidsträckta ängs- och skogsbeten som fanns förr kunde erbjuda. Och vi tillåts inte tillämpa "survival of the fittest" som utfodringsprincip.

En annan viktig tanke att ha med sig är att inget bevarandearbete är livskraftigt om inte de bevarade egenskaperna har en funktion i modern tid. Min tolkning av det är att raser som kräver massor av dyrt foder passar inte i dagens ekonomiskt pressade lantbruk, men inte heller raser som kräver stora strövområden och inte klarar att omsätta en normal näringsförsörjning på "konstgjord" väg, dvs kraftfoder och grovfoder som har det energi- och proteininnehåll som krävs för att försörja ett djur som ska föda nästa generation på ett djuretiskt sätt.

Finull, som jag har, behöver man se upp så att man inte får alltför stora och tunga tackor men kroppen måste ändå vara kraftig nog att hysa och näringsförsörja 3-4 foster utan problem. Förutom de många fostren så vill man bevara de goda ullegenskaperna, de goda modersegenskaperna och den goda mjölkproduktionen. Inget av detta uppnår man genom att begränsa näringstillförseln. Istället skaffar man sig kunskap nog att göra aktiva avelsurval på indvidnivå genom att anteckna tackornas prestationer på de olika områdena och väger samman det med det utmärkta mönstringsverktyget.

Ny kunskap behöver inte vara sämre än gammal. 

[Anette]

citat :
Jag håller helt med Jonas Backfors. Lantraserna ska hållas utan kraftfoder eftersom de inte fick det förr.

Var du med på den tiden ? så du vet vad du pratar om !
På denna gård så fick de spannmål i form v mjöl eller gröpe ? så förklarar tesen om att inte djuren fick spannmål förr ?

Nu talar jag såklart om helheten eller ett medelvärde på djurhållningen eller hur man ska säga. Självklart skiljde det sig från gård till gård beroende på hur gott de hade det ställt. Men i huvudsak gav man inte kreaturen spannmål eftersom det var dyrbart och behövdes i det egna hushållet till brödbak etc. Hade man gott om säd kunde man lyxa till det och ge till djuren också. Det hände också att höskörden var dålig och då var man tvungen att komplettera med annat som löv, rovor och säd.

På de gårdar där man kunde ge säd var det förmodligen så att här började även förädlingen av de mer högproducerande djuren så jag står bestämt fast vid att de djur vi talar om som lantraser och som fanns hos allmogen inte behöver kraftfoder i normala fall och om höet är bra. Självklart får man komplettera om man inte har ett bra hö, om djuret magrar av någon anledning eller blir sjuk. Jag tycker att om man har djur så måste man väl kunna se om det inte mår bra, magrar eller verkar oroligt.

Idag tror jag att det är större risk att överutfodra sina djur än att ha magra djur. Förra året fick mina Fjällnära enbart hö och de blev lite.....ehh runda kan man säga, nu får de även en stor del halm och är nomala i hullet. Undrar hur mina djur hade sett ut om de fått kraftfoder? Alla kor, får och getter hade rullat fram.

[Ronny]

Att bevara en lantras i meningen att de ska vara "fodersnåla" kan väl egentligen bara göras genom att i rasföreningarna vara noga med att i avelsurvalet inte låta vuxenvikten på tex tackorna öka.

Ja se där - ett konkret förslag till en åtgärd som är praktiskt genomförbar. Det vill jag tacka för. Jag vet att en del lantrasbevarande föreningar redan är inne på den linjen i sina rasramar och avelsrådgivning.

[Ronny]

Samma sak med Fjäll/fjällnära korna. Just nu finns ju två bevarandeföreningar för dem. Fjällkoföreningen ser dem mer som en ko som hållits extensivt på fäbod där mjölkningen är en av de viktigaste sakerna i bevarandet. Här vill man förbättra mjölkproduktionen och fortsätta den avel som säkert alltid drivits på fäbodarna i mellansverige. Samtidigt ser föreningen för äldre svensk boskap den fjällnära varianten som en lantrasko från norrland som skulle ge hushållen många olika saker, allt från kött, skinn, mjölk, gödsel osv. De vill bevara den typen av ko och vill inte blanda in gener från kor som kanske avlats mot just hög mjölkproduktion

Tänk om fler kunde förstå det som Jonas skriver! Med andra ord att det är bra för den totala populationens bevarande att det nu har bildats en genbank som arbetar med fjällnära boskap som oförädlad lantras och har för avsikt att bevara den som sådan, medan den etablerade föreningen ser hela fjällraspopulationen som mjölkras inklusive de fjällnära som en extensiv mjölkras. Hade bara fler försökt förstå att det ena inte utesluter det andra och det är en styrka att båda inriktningarna finns, så hade föreningarna kunnat gräva ner stridsyxan och kanske tom kunnat samarbeta. Men det är ingen bra förutsättning att en förening inte anser att en annan förening har något existensberättigande. Förstår du vad jag menar - fjällbonden?

[Ronny]

Ja Ronny ! Ganska väl !men jag trodde den striden lungnat ner sig , men tydligen inte ,tråkigt eller hur ?

Ja, det är rent ut sagt beklämmande! Jag försöker hålla en låg profil och inte blåsa på elden åtminstone.

[Anette]

Håller också med. Jag förstår om folk ifrågasätter mig som har Fjällnära i Skåne. Men jag är mycket medveten om att det är en Fjällras som ursprungligen är från Fäboddrift. Jag gör så gott jag kan för att efterlikna de förhållanden men det kan självklart inte bli helt detsamma. Min insådda vall gör jag om till permanent och försöker få in mer och mer örter. Korna står installade vintertid och handmjölkas när kalvarna skiljts ifrån. Generna ändras ju inte för att de är i Skåne men man måste bibehålla egenskaperna om att vara lättfödda och hanterbara.

Jag tycker också föreningarna skulle ha en bra information om hur ursprungsdjuren hölls och vad som är viktigt att efterlikna. Jag tycker inte det är fel om man håller en lantras i fel ände av landet, Linderödsgrisar och Blommehöns går nog bra i Norr också. Det är bättre att glädjas åt om fler vill hålla lantraser och istället uppmuntra dem och ge bra information. Jag kan känna att jag skulle vilja ha mer information om fäboddriften och kanske tips om hur jag kan förbättra marken till kornas fördel etc. Nu har jag precis beställt gamla böcker om fäbodrift som jag väntar på. Hoppas där finns lite information om hur kreaturen hölls.

[Jonas från Backfors]

Håller med dig Anette, det viktigaste är att efterlikna hur djuren levde, inte att alla djur måste hållas i den region de hittades. Sen r ju vissa saker svåra att efterlikna, tex har jag Blekingeankor och de släpptes ju på sommaren fritt för att sedan stallas in vintetid. Nu bor jag som tur är bredvid en bäck så där får ankorna plaska runt fritt sommartid, men de har ju inte de holmar och skär som finns i Blekinge att utnyttja.

Kan ta ytterligare ett exempel. Dala-Pälsfåren som jag har användes skinnet på "franslammen" ju mycket till att göra brämen på kasungerna. Hur ska vi göra här? Försöka behålla så mycket av de lamm som har franslammslock eller inte bry oss om det alls? Finns säkert fler sådana exempel på saker som kanske är värda att bevara, det tycker jag ska lyftas fram mer. Dock förstår jag också att det kan vara olyckligt att avla för snävt på lantraserna som ju redan är väldigt få och med en ganska hög inavelsgrad. Men frågan bör lyftas fram iaf, så vi inte glömmer de ursprungliga egenskaperna som de olika raserna hade och istället börjar avla mot något helt annat.

[Ronny]

Jag skrev så här i ett tidigt inlägg:

En av anledningarna till att vi försöker bevara våra inhemskt anpassade lantraser är att de är resurssnåla. Med bevara åsyftar jag inte bara att bevara de yttre egenskaperna utan även de inre. Men, det är en svår balansgång. Det går inte att bli allt för extrem.

Att kategoriskt hävda att man skall ge eller inte ge kraftfoder till kor, får och getter är precis vad jag menar med att vara extrem. Att sen de oförädlade lantraserna klarar sig bra på ett välbärgat ängshö skriver jag under på. Att man måste se på sina djur och lära sig om de mår bra eller inte, är väldigt viktigt. Själv har jag 15 gutefår och 3 fjällnära kor och tjur (sen 17 respektive 11 år tillbaka) på 10-15 ha omväxlande betesmark. Hö skördar jag på ungefär samma areal. Normala år behöver de inget tillskott i form av kraftfoder. I de allra flesta fall kalvar och lammar de utan komplikationer och kalvar och lamm är friska och normala på alla sätt och vis. Men... i år tex var sommar och höst ovanligt regniga här i norra Skåne. Gräset växte som fan och betet var jättebra. Men... det var segt att få in höet mellan skurarna. Det sista körde vi in på logen den 3 oktober. Jag började utfodra med det sent skördade höet och märkte att två av de fjällnära korna inte höll hullet. För några dagar sen tog jag in dem på stall och ger dem lite Nötfor utöver höet. Jag har gjort så tidigare något år och frapperats av hur fort de tar sig. Gutefåren har jag inte behövt stödutfodra med kraftfoder. Annat var det när jag hade lammproduktion med finullsfår som mödrar. Då behövdes mycket kraftfoder!

[fjällbonden]

Citerar Anette :
Nu har jag precis beställt gamla böcker om fäbodrift som jag väntar på. Hoppas där finns lite information om hur kreaturen hölls.

Hur gick det ? och vilka böcker beställde du ? vore kul att veta om fler skulle vara intresserade .

[Galopp]

Jag skrev så här i ett tidigt inlägg:

En av anledningarna till att vi försöker bevara våra inhemskt anpassade lantraser är att de är resurssnåla. Med bevara åsyftar jag inte bara att bevara de yttre egenskaperna utan även de inre. Men, det är en svår balansgång. Det går inte att bli allt för extrem.

Att kategoriskt hävda att man skall ge eller inte ge kraftfoder till kor, får och getter är precis vad jag menar med att vara extrem. Att sen de oförädlade lantraserna klarar sig bra på ett välbärgat ängshö skriver jag under på. Att man måste se på sina djur och lära sig om de mår bra eller inte, är väldigt viktigt. Själv har jag 15 gutefår och 3 fjällnära kor och tjur (sen 17 respektive 11 år tillbaka) på 10-15 ha omväxlande betesmark. Hö skördar jag på ungefär samma areal. Normala år behöver de inget tillskott i form av kraftfoder. I de allra flesta fall kalvar och lammar de utan komplikationer och kalvar och lamm är friska och normala på alla sätt och vis. Men... i år tex var sommar och höst ovanligt regniga här i norra Skåne. Gräset växte som fan och betet var jättebra. Men... det var segt att få in höet mellan skurarna. Det sista körde vi in på logen den 3 oktober. Jag började utfodra med det sent skördade höet och märkte att två av de fjällnära korna inte höll hullet. För några dagar sen tog jag in dem på stall och ger dem lite Nötfor utöver höet. Jag har gjort så tidigare något år och frapperats av hur fort de tar sig. Gutefåren har jag inte behövt stödutfodra med kraftfoder. Annat var det när jag hade lammproduktion med finullsfår som mödrar. Då behövdes mycket kraftfoder!

Det är precis det här jag menar, mycket bra skrivet. Du, Ronny har kunskapen och förstår när höt inte räcker. Risken är att om man säger att de ska klara sig på enbart hö så stöd utfodrar de mindre kunniga inte. Mycket bra exempel på hur djurhållningen bör vara 

[LGL]

Sen finns många åsikter om att tex kor ska mjölkas "då det är vad man alltid gjort". Men i den bok jag läser om min hembygd står det att många hade 4-5 kor och endast en mjölkades. De andra var till för att få dynga och kött. Så de fick gå med kalv hela sommaren. Är mjölken kanske något som kommit in i bilden senare, eller är det mer fäboddjuren vi tänker på där? Vilken typ av djur vill vi bevara? Är det fäbodkorna kanske vi verkligen ska se till att mjölka alla djur, är det norrländska kor från inlandets köldhelvette kanske avelsplanen måste se annorlund ut. Kanske en lantrasko ska kunna mjölkas, ta hand om sin kalv, ge hyffsat stora kalvar till kött, klara sig på magert bete, osv osv. Men frågan återstår, gör vi vad som krävs för att bevara djuren?

Uppgiften om att endast en av 4-5 kor mjölkades är intressant. Har du något årtal när dessa uppgifter noterades? Jag tillhör dom som är övertygade om att mjölken var den viktigaste anledningen till att hålla kor. Uppfödning av nötkreatur för köttets skull bör vara ett fenomen som tillkom i bättre trakter först efter vallodlingens införande. Innan dess var insamlingen av vinterfoder ett ytterst tidskrävande arbete. Vem sjutton slet för att få ihop hö till kor och dessutom matade dem en hel vinter om de inte mjölkades. Då var jakt och mindre husdjur viktigare som köttresurs. Naturligtvis tog man tillvara köttet från kalvar och utslagsdjur.

[LGL]

Samma sak med Fjäll/fjällnära korna. Just nu finns ju två bevarandeföreningar för dem. Fjällkoföreningen ser dem mer som en ko som hållits extensivt på fäbod där mjölkningen är en av de viktigaste sakerna i bevarandet. Här vill man förbättra mjölkproduktionen och fortsätta den avel som säkert alltid drivits på fäbodarna i mellansverige. Samtidigt ser föreningen för äldre svensk boskap den fjällnära varianten som en lantrasko från norrland som skulle ge hushållen många olika saker, allt från kött, skinn, mjölk, gödsel osv. De vill bevara den typen av ko och vill inte blanda in gener från kor som kanske avlats mot just hög mjölkproduktion

Ett litet förtydligande: För de fjällnära korna har fjällrasföreningen inget produktionskrav. Det är naturligtvis bra om man mjölkar dem och bevakar så att produktionsförmågan åtminstonde inte sjunker inom populationen.

[Ronny]

Alltså...det här är lite svårt att förklara, men en lantras är inte någon förädlad/selekterad ras för någon speciell egenskap. När man betecknar tex fjällnära som en extensiv mjölkras i stället för en lantras så tycker jag man är lite snett på det. Mjölken har kanske genom tiderna varit viktigare än köttet, må så vara, men den oförädlade fjällnära boskapen var ingen mjölkras för det.

Äggen var kanske viktigare än köttet när man höll en flock höns, men man kan inte beteckna tex skånsk blommehöna som en värpras för det. Det är en lantras.

Och en lantras skall ha ett brett spektrum av önskvärda och livsuppehållande egenskaper. En av dessa är givetvis att den ska ge ett rimligt utbyte av kött, mjölk eller ägg, i förhållande till det foder som den behöver. Det är så mycket mer ett lantrasdjur ska kunna och klara av än att bara sätta muskulatur, mjölka eller värpa.

[LGL]

Att fjällnära är en lantras kan väl knappast någon betvivla. Om det går att kalla dom för en oförädlad lantras är väl dock ytterst tveksamt. Den oförädlade lantrasen var ju den typ som fanns innan aveln startade på 1880-talet, eller har du någon annan definition. Dessutom kan man väl mjölka utan att det räknas som att medvetet selektera på just på den egenskapen, eller? Eftersom det skiljer ganska mycket mellan en fjällnära och en uroxe så måste det dock ha skett en selektion genom årens lopp. Det kan inte bara bero på miljön eller naturligt urval utan människan har säkert på något sätt haft sitt finger med i spelet. Tänk bara på den omvälvning det innebar för husdjuren att stallas in vid klimatförsämringen i början av järnåldern, även om det naturligt vis påverkade fler egenskaper hos djuren. Sen får man tänka på att många egenskaper är svåra att förädla eller att avla bort, de har de haft ända sedan de var uroxar. Förmågan att producera gödsel, hudar, modersinstinkt, kött på kroppen mm.

[Johan P]

Uppgiften om att endast en av 4-5 kor mjölkades är intressant. Har du något årtal när dessa uppgifter noterades? Jag tillhör dom som är övertygade om att mjölken var den viktigaste anledningen till att hålla kor. Uppfödning av nötkreatur för köttets skull bör vara ett fenomen som tillkom i bättre trakter först efter vallodlingens införande. Innan dess var insamlingen av vinterfoder ett ytterst tidskrävande arbete. Vem sjutton slet för att få ihop hö till kor och dessutom matade dem en hel vinter om de inte mjölkades. Då var jakt och mindre husdjur viktigare som köttresurs. Naturligtvis tog man tillvara köttet från kalvar och utslagsdjur.

Att säga att kornas viktigaste funktion var att produsera mjölk tror jag inte på och det finns skriftliga källor som bekräftar detta, djuren i det gamla bondesamhället hade ofta flera funktioner. Att säga att mjölken var viktigare än inkomsterna/tjänsterna man fick från djuren är fel olika inkomstkällor hade nog olika stort värde i olika delar av landet. Läser man FR Åkerbloms Historiska anteckningar om svensk nörkeratursavel 1891 kan man läsa,
"Somliga ville, att kalvfar skulle dia, till dess de blefva årsgamla. andra påstodo, att de icke skulle ha mjölk enbart längre än i sex veckor. men de funnos ock, som tyckte det vara misshushållning att öfver hufvud ga kalfvar någon mjölk de borde nöja sig med mjölkdricka tillsatt med enelag". Kappitled som det är hämtat i från rör 1700 till 1750 talet mestadel.

Längre fram i boken hittar man detta.
" Man hade också kommit så långt, att man såsom mångenstädes ännu i dag, och ofta i utlasndet, höll särskilda s, k. stamkor - 2 a 4 på 12- hvilka endast användes för digifning men icke mjölkning". Kapitlet rörande slutet av 1700 talet.

I Svenska lantraser hittar du en bild på sida 148 på en gotlandsko Svana II 21 år med fyra fosterbarn (lamm) som diar henne år 1937.

Förutom smör och ost som man utvan från mjölken fick man även kött hudar och eftertraktade dragdjur, läser man Åkerholm finns det flera anmärkningar om hur värdefulla oxarna och vilket problem man hade att folk inte höll tillräckligt många utan föredrog hästar i stället!

Det jag vill säga är att det är att förenkla kons roll att bara säga att man hade henne för mjölken och allt annat var biprodukter.

[Ronny]

Att fjällnära är en lantras kan väl knappast någon betvivla. Om det går att kalla dom för en oförädlad lantras är väl dock ytterst tveksamt. Den oförädlade lantrasen var ju den typ som fanns innan aveln startade på 1880-talet, eller har du någon annan definition. Dessutom kan man väl mjölka utan att det räknas som att medvetet selektera på just på den egenskapen, eller? Eftersom det skiljer ganska mycket mellan en fjällnära och en uroxe så måste det dock ha skett en selektion genom årens lopp. Det kan inte bara bero på miljön eller naturligt urval utan människan har säkert på något sätt haft sitt finger med i spelet. Tänk bara på den omvälvning det innebar för husdjuren att stallas in vid klimatförsämringen i början av järnåldern, även om det naturligt vis påverkade fler egenskaper hos djuren. Sen får man tänka på att många egenskaper är svåra att förädla eller att avla bort, de har de haft ända sedan de var uroxar. Förmågan att producera gödsel, hudar, modersinstinkt, kött på kroppen mm.

Jag säger inte emot dig! Man kan säga att alla tamdjur på något sätt är selekterade eftersom människor mer eller mindre styrt vilka som skulle föröka sig och därmed i viss mån förädlade eller förändrade om man vill använda ett mindre positivt ord. Med oförädlad menar jag att de inte målmedvetet har selekterats eller korsats med något specialmål för ögonen tex mjölkning, värpning, ulltyp etc etc. En annan beteckning för oförädlade lantras som ibland används är allmogeras, men jag tycker att oförädlad lantras säger mer vad det är frågan om.

Om ingen selektion eller människa skulle ha påverkat en population tamdjur skulle jag nog hellre beteckna den populationen som naturras. Begreppet naturras finns definierat av bla Ekman och Hallander.

Självklart kan man mjölka en ko eller plocka in ägg efter en höna, utan att det räknas som att medvetet selektera - självklart!

[Ronny]

Sen får man tänka på att många egenskaper är svåra att förädla eller att avla bort, de har de haft ända sedan de var uroxar. Förmågan att producera gödsel, hudar, modersinstinkt, kött på kroppen mm.

...och mjölk i juvret!