Bevara lantraskors utfodring?

[fjällbonden]

Ja , hur ska man förklara på ett enkelt sätt ,men om man är ansluten till kokkontroll och provmjölkar då är de lättare eftersom man då tar bröstmått med en typ av måttband ,ni har säkert sett på nordpost bla , där står det en uträknad vikt efter mått och när jag själv var med i kontrollen gjorde jag den mätningen vår,sommar,vinter och höst för att få rätt foderlista till mina fjällkor och fjällnära kor och ska jag då jämföra med slb-kor som jag också hade så var fodergivorna betydligt mindre ,men allt som oftast så justera jag fodergivorna själv till rimliga mängder , men tabeller borde finnas på din husdjurs förening eftersom jag antar du inte levererar din mjölk , när de gäller grovfoder får du lita på hur korna ser ut ! en lite magrare ko kanske behöver lite extra gentemot en ko som lägger på sig hull snabbt och blir fet snabbt kan man med fördel ge lite mindre  MEN GE AKT PÅ HUR KORNA SER UT I KROPPEN  .
Ungdjur ska du ge mat ordentligt gärna med spannmål eftersom de växer och behöver lite extra kraft till att växa . Tex en kalv som får en dålig start kommer alltid att växa sämre på längre tid oavsett ras, men enligt min erfarenhet (30 år) så är lantraser bättre på att komma igen efter en dålig start
Jag vet inte om du fått lite klarhet i de jag skriver men köpefoder i form av kraftfoder är dyrt och många gånger onödigt , så försök hitta spannmål  och ge dom efter hur de ser ut i hull , de är svårt till en början sen när man ser hur de funkar mellan olika djur så är det lättare , jag ger mina lite bröd och frukt  och potatis så de kan man också ge inge farligt alls !!

[Galopp]

De flesta tabeller vad gäller tillväxt utgår från beräknad viktökning per vecka eller månad. Personligen tycker jag att man när man räkna foderstat börjar att se vad rekommendationerna anger men man måste räkna utifrån vikt. En 3 mån linderösvin väger inte lika mycket som en 3 mån piggham. Energibehovet per kg djur är alltid lika stort oavsett djurras liksom energibehovet per kg producerad mjölk är också alltid dem samma. Men precis som tidigare nämnts så spelar det ingen roll hur mycket foder du ger en fjällko, hon producerar aldrig som en holstein ändå  Det spelar ingen roll heller hur mycket mat du ger ett linderösvin heller för den delen den kan aldrig växa lika fort som en pigham. Därför är bokföring av viktökning till exempel viktig. Genom att veta hur fort djuren ökar i vikt per månad eller hur mycket mjölk djuren producerar kan man räkna om rekommendationerna och anpassa dem efter djuren man har. Proportionen mellan näringsämnena är ofta den samma men den totala mängden näring kan minskas eftersom produktionen är lägre.
Och märker man att djuren är feta så får man ge dem mindre mat och har man räknat foderstat kan man till exempel minska intaget med 10% och se vad som händer till man fått grepp om näringsbehovet för rasen. Men som sagt bokföring är a och o liksom analyserat foder 
Endel har djuröga som fjällbonden verkar ha men är man osäker rekommenderar jag att man räknar foderstaten 

[Jonas från Backfors]

Men frågan är ju om man med lantraserna verkligen ska fokusera så mycket på hur man får ut mest andel mjölk, kött osv. De bevaras ju som ett kulturarv, då måste vi väll se till att bevara det ursprungliga och inte kolla vad som ger mest produktion? Ska man syssla med mjölkroduktion kanske man inte ska hålla fjällnära tex. Men givetvis kan man sälja mjölken om man vill, men man bör kanske inte sträva efter att öka upp mängden mjölk på olika sätt.

[Charlotte]

Något som kanske glöms bort när vi diskuterar "gamla tiders" sent skördade och "ihopskrapade" foder som löv osv är att det ofta inte är så näringsfattigt och torftigt som man kan tro. Det är stor skillnad på näringsinnehållet från en helt ogödslad, örtrik vall som skördas sent och en gödslad vall med klöver, timotej och ängssvingel som skördas samma tid.
 Idag när vi kanske inte har tid och möjlighet att skörda på "gammalt vis" kanske vi ibland behöver kraftfoder för att få samma innehåll i fodret?
 Vore kul att höra analysresultat från några riktigt örtrika ängar, är det någon som har det?
Jag vet bara att resultaten blev riktigt bra när en höbonde med såna ängar gjorde analys för en massa år sedan men jag vet inga exakta värden...
Mvh
Charlotte

[fjällbonden]

Johan !
Det är ju just de vi snackar om !
Finns ingen anledning att vi ska ge djuren så lite mat som möjligt ! För då ska man inte ha mer djur än man har tid och ork att föda ! Eller hur?

[Birgit]

Något som kanske glöms bort när vi diskuterar "gamla tiders" sent skördade och "ihopskrapade" foder som löv osv är att det ofta inte är så näringsfattigt och torftigt som man kan tro. Det är stor skillnad på näringsinnehållet från en helt ogödslad, örtrik vall som skördas sent och en gödslad vall med klöver, timotej och ängssvingel som skördas samma tid.

Det är väl också det som antagligen är anledningen till att våra lantraser är just lantraser. De är anpassade till detta foder.
Angående Ulrics länk om löv, så verkar fokus ligga på protein, men igen behöver djuren mer än bara protein. I löv finns mycket annat, som mineraler t.ex.

[Jonas från Backfors]

Johan !
Det är ju just de vi snackar om !
Finns ingen anledning att vi ska ge djuren så lite mat som möjligt ! För då ska man inte ha mer djur än man har tid och ork att föda ! Eller hur?

Vet inte vem Johan är men jag antar du menar mig, Jonas

Det är vl ingen som sagt att vi ska ge djuren så lite mat som möjligt!? Vart har du fått det ifrån? Är väl ingen som skrivit i denna tråd att "oj jag har så många djur så jag måste nog börja ge dem mindre mat för att orka med allt"! Jag ställer en fråga om hur vi ska bevara djur från förr utan att de avlas åt fel håll. Har skrivit flertalet gånger härovan att jag INTE anser att de ska ha för lite mat eller att de ska vara magra. Däremot anser jag att de ska födas uppså nära ursprunget som möligt. Men för den skulle behöver vi ju inte svältföda dem såklart, vi måste ju inte lägga in tvingande nödår vart fjärde år i avelsplanen direkt...

Tycker alltid diskussion urartar såhär när man försöker påtala problemet med att de djur som vi vill bevara idag kanske inte hålls som de bör för att vi i framtiden ska ha kvar några djur vära att bevara. Då ställer sig alltid nån upp och skriker att man inte ska svältföda dem.

[Mmmm]

Dessa djur ska finnas som en lite klick av "inavlade" djur med avvikande gener som man i framtiden kan korsa med våra kraftigt inavlade produktionsdjur.

Syftet är inte att det ska finnas djur som ska överleva på svältkost då vi i dag har tillräcklig teknik för att kunna ta foder på ett bra sätt.

Njae... det där är kanske lite "smalt"....

I "Delmål för husdjursgenetiska resurser åren 2010 till 2020" tar Jordbruksverket upp bland annat möjligheten att vi kanske kommer att behöva andra egenskaper hos husdjuren i framtiden än vad vi gör idag samt beredskapsskäl som ett par av anledningarna till att bevara lantraser (andra bevarandeanledningar som tas upp är levande kulturarv, naturvård, forskning, etiska och estetiska skäl.).

"Djurhållningen i Sverige har förändrats över tiden och vi kan idag inte säga hur vi vill nyttja våra husdjur i framtiden. Andra egenskaper hos våra husdjur än dem vi eftersträvar idag kan behövas i framtiden. Genom att bevara den genetiska variationen kan vi även i framtiden bedriva ett avelsarbete så att vi kan hålla djur med de egenskaper vi önskar. På så sätt kan vi säkra en framtida livsmedelsproduktion.

Våra husdjursgenetiska resurser är en del av vår beredskap
Husdjur som är motståndskraftiga mot vissa sjukdomar, som kan livnära sig på lokalt producerat foder och som är anpassade till klimatet kan vara avgörande för om människor kan få tillgång till animaliska livsmedel eller inte.


Jag vill påstå att "lättföddheten" mycket väl passar in här - och att vi har teknik och god tillgång på div. foder just nu behöver inte innebära att vi har det för all framtid.

[Charlotte]

Det är väl också det som antagligen är anledningen till att våra lantraser är just lantraser. De är anpassade till detta foder.
Angående Ulrics länk om löv, så verkar fokus ligga på protein, men igen behöver djuren mer än bara protein. I löv finns mycket annat, som mineraler t.ex.

Ja, men jag tycker det är intressant med proteininnehållet eftersom det oftast är någon sorts skräck för att Göda Lantraser med protein som gör att kraftfoder sägs vara fel i alla lägen.
Våra köttraskor och korsningsfår äter också en massa löv sommartid och verkar tillgodogöra sig det bra trots att dom ofta framhålls som mycket mer "krävande" än lantraser.
Jag tror att alla djurraser har näringsbehov efter vad dom producerar, sen är det upp till oss människor att fylla dom behoven på bästa sätt.
 Kan vi inte hamla träd och slå dikeskanter så får vi vinterfodra med annat...
Mvh
Charlotte

[Birgit]

Bevara, nyttja och utveckla - handlingsplan för uthållig förvaltning av svenska husdjursraser 2010-2020? utgiven av Jordbruksverket.

Ett litet talande citat av Linda Laikre, under förklaringen om skillnad mellan bevarandeavel och förädlingsavel:
" Avel för bevarande av genetisk variation hos enskilda raser och populationer (bevarandeavel) och traditionell husdjursförädling (förädlingsavel) har vitt skilda målsättningar och historik. Lite tillspetsat kan man säga att förädlingsaveln syftar till att åstadkomma genetiska förändringar medan bevarandeaveln syftar till motsatsen - att undvika genetiska förändringar."

Texten kommer från samma skrift och talar sitt tydliga språk! Fundera på hur man uppnår de genetiska förändringarna? Jo med moderna foedermedel.

[Anette]

Jag håller helt med Jonas Backfors. Lantraserna ska hållas utan kraftfoder eftersom de inte fick det förr. De klarar sig och mår bäst utan detta. Det innebär inte att de svälter eller att de ska ha så lite hö som möjligt.

Jag tror att det största problemet är att människor som håller på med produktion av mjölk eller kött inte kan släppa tanken på att vissa djur inte har något behov av detta. De är så inställda på att djuren mår dåligt. magrar eller slutar producera mjölk vilket händer med våra förädlade högproduktiva djur. De djuren är också de första som kommer att dö om vi drabbas av naturkatastrofer, krig eller annat elände. Ingen kan säga vad som händer om hundra år.

Lantraserna klarar sig fint på grovfoder, har fin tjock mjölk till sin kalv och det blir t.o.m en skvätt över till husbonden. Precis så ska det vara. Man ska inte försöka öka mjölkmängden med säd eller annat kraftfoder.

Sedan behöver man inte göra det så himla invecklat. Räkna foderstater och göra foderanalyser kan man göra om man håller på med produktion men annars kan man väl se med sina egna ögon om djuren är i lagom hull? Är man osäker kanske man kan fråga någon som kan.

Lantraser ska vara enkla och billiga att hålla men i gengäld så tjänar man inget på dem heller, de ska bara vara till gårdens självhushållning.

[Mmmm]

En i det här sammanhanget intressant bok (doktorsavhandling) är "Kor och människor - Nötkreatursskötsel och besättningsstorlekar på torp och herrgårdar 1850–1914" av Carin Israelsson. Finns att ladda ner gratis som pdf på http://pub.epsilon.slu.se/941/1/C_Israelsson.pdf eller att köpa på t ex Adlibris (http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9178446996). Där behandlas framför allt hur syftet och sättet man höll kor under den här tiden började skilja sig åt mellan de som höll kor för familjens eget bruk och de framväxande större besättningarna som sålde mjölk. Hon jämför de två systemen - hur korna sköttes, hur mycket de producerade, hur gamla de blev, vad de fick för foder, vilket näringsinnehåll fodret hade och mycket mer. Rekommenderas!

" Det finns inga berättelser om att byn haft någon annan koras än den kulliga fjällkon fram till 1951. Den var väldigt tålig vid svagår. Då var det mest en fråga om att uppehålla livet på korna. Efter svältkosten på blåbärsris, kråkbärsris och lövknippen som tagits sommaren innan eller vad som kunna grävas fram under snön på våren, kunde korna inte stå på benen. På en långsläde drog man ut kon till något ställe där snön smält och blåbärsriset börjat titta fram. Alla gårdens innevånare hjälpte till då de var av stor betydelse för dem och man var rädda om korna. Efter någon dag gick så kon tillsist för egen maskin och kunde snabbt äta upp sig under sommaren. Det är mycket tag vare denna härdighet som våra förfäder kunnat klara sig i obygderna".

Ett tjusigare namn för den här härdigheten/överlevnadsförmågan/lättföddheten är nog "kompensatorisk tillväxt". Så här skriver Israelsson om gamla tiders svältfödning av kor:

"En avgörande skillnad mellan självförsörjnings- och avsalusystemet är näringstillförselns fördelning över året. Inom det utpräglade självförsörjningssystemet rådde en oblans mellan näringsbehov och näringstillförsel, där periodvisa underskott kompenserades av bättre försörjning under andra perioder. Inom avsalusystemet balanserades däremot djurens behov dagligen. Den förstnämnda principen benämns allmänt för ”svältfödning” medan den sistnämnda av den samtida läroboksförfattaren Johan Lindeqvist benämns ”välfödning”.
Möjligheten att bedriva boskapsskötsel utan att täcka djurens dagliga näringsbehov förklaras av nötkreaturens förmåga till s.k. kompensatorisk tillväxt. Denna förmåga, som var en grundsten i det resursknappa svenska självförsörjningssystemet, fångar husdjursforskningens intresse även i dag. Man intresserar sig nu för kompensatorisk tillväxt både som metaboliskt fenomen och som en konkret fråga i samband med ojämn fodertillgång inom vissa former av kreatursskötsel i olika delar av världen. Genom den följande utblicken angående dagens forskning om nötkreaturens kompensatoriska förmåga vill jag visa att den oregelbundna näringstillförseln inom den svenska historiska boskapsskötseln var möjlig. Jag vill också peka på att denna utfodringsprincip kan ha varit rationell utifrån de förhållanden som dåtidens lägre socioekonomiska skikt i landsbygdssamhället var hänvisade att leva under. Därmed menar jag dock inte att ett periodiskt näringsunderskott var positivt för enskilda djur och människor. Begreppet kompensatorisk tillväxt avser ett ännu inte fullt utrett fenomen som innebär att individen efter en längre period av bristande näringstillförsel under en efterföljande tid av överskott förmår ta igen förlorat hull och eftersatt eller utebliven tillväxt. Vid en längre underskottsperiod anpassas kroppens metabolism till den lägre näringstillförseln, bland annat genom sänkt värmeproduktion. Enligt en studie gjord i spanska Pyrenéerna åren 1988–96 påverkades kornas kompensatoriska förmåga av ras, om de var vår- eller höstkalvare, av de olika årens väderleksförhållanden och av om kon var förstakalvare eller äldre. I en studie av kompensatorisk tillväxt hos zebukor i Malis Sahelområde år 1990–92 framhålls vikten av att tillvarata kreaturens anpassningsmekanismer när det gäller varierande näringstillgång under året: ”The optimal formula derived from a nutritional point of view may not be identical to the strategy proving to be economically most promising for small scale livestock managers”."

Jag tror personligen att det är en (lantras)egenskap vi ska vara rädda om.

Sen finns många åsikter om att tex kor ska mjölkas "då det är vad man alltid gjort". Men i den bok jag läser om min hembygd står det att många hade 4-5 kor och endast en mjölkades. De andra var till för att få dynga och kött. Så de fick gå med kalv hela sommaren. Är mjölken kanske något som kommit in i bilden senare, eller är det mer fäboddjuren vi tänker på där? Vilken typ av djur vill vi bevara? Är det fäbodkorna kanske vi verkligen ska se till att mjölka alla djur, är det norrländska kor från inlandets köldhelvette kanske avelsplanen måste se annorlund ut. 

Precis samma sak - att mjölken inte var enda anledningen till att man hade korna - kan man läsa i nämnda avhandling!
"Motiv för att hålla kor
Enligt frågelistsvarens sagesmän var mjölken inte det enda motivet till den utbredda boskapsskötseln, tvärt om påtalades kornas många olika funktioner gång på gång. Särskilt inom självförsörjningssystemet var också kalvar, dragkraft, kött och slaktbiprodukter av stor betydelse. Till detta kom kons funktion som kapital, vilket framgår både i frågelistmaterialet och bouppteckningarna. Att äga en ko kunde också ge en viss status – så länge man ägde en ko var man inte alldeles utfattig."

[Rosa]

Begreppet kompensatorisk tillväxt avser ett ännu inte fullt utrett fenomen som innebär att individen efter en längre period av bristande näringstillförsel under en efterföljande tid av överskott förmår ta igen förlorat hull och eftersatt eller utebliven tillväxt. Jag tror personligen att det är en (lantras)egenskap vi ska vara rädda om.

Nu ska man inte dra för stora växlar på det där!
Man ska akta sig för att övervärdera djurens förmåga till kompensatorisk tillväxt.
Långa perioder av dålig tillväxt kan inte tas igen!

Kompensatorisk tillväxt kan man nyttja hos unga djur (över 6 mån). Dvs under en kortare period kan intensiteten i foderstaten sänkas för att sedan låta djuret kompensera lägre tillväxt på stall med högre tillväxt på betet. Det förutsätter att man verkligen! ser till att betet är av hög kvalitet.
Utan ett välskött bete kan djuret aldrig återhämta den tillväxtsvacka som åstadkommits under stallperioden.

Det är inget man ska hålla på med om man inte har utbildning inom nötuppfödning, eller stor vana av det.
(Dessutom är ju Kompensatorisk tillväxt inget som Lantraskorna är ensamma om, alla koraser har ju det) 

[Ronny]

Rosa skriver att alla koraser har den egenskapen. Ja det har de säkert - mer eller mindre. Lantraserna har den av allt att döma mer. Jag kan inte läsa mig till att Mmmm råder någon att utnyttja det i produktion. Hon har ju bara tagit fram intressant information och pekade på att det kan vara en bevarandevärd egenskap hos lantraserna.

[JBF]

Nu ska man inte dra för stora växlar på det där!
Man ska akta sig för att övervärdera djurens förmåga till kompensatorisk tillväxt.
Långa perioder av dålig tillväxt kan inte tas igen!

Kompensatorisk tillväxt kan man nyttja hos unga djur (över 6 mån). Dvs under en kortare period kan intensiteten i foderstaten sänkas för att sedan låta djuret kompensera lägre tillväxt på stall med högre tillväxt på betet. Det förutsätter att man verkligen! ser till att betet är av hög kvalitet.
Utan ett välskött bete kan djuret aldrig återhämta den tillväxtsvacka som åstadkommits under stallperioden.

Det är inget man ska hålla på med om man inte har utbildning inom nötuppfödning, eller stor vana av det.
(Dessutom är ju Kompensatorisk tillväxt inget som Lantraskorna är ensamma om, alla koraser har ju det) 

Även här skiljer väl sig oförädlade lantraser ifrån mer högproducerande raser? Fjällnära klarar sig bättre på ett magert naturbete än en Charolais, precis som Roslagsfår klarar sig bättre där än Texel eller Finull? Eller ser "hög kvalité på bete" ut likadant oavsett ras?

[Grimla]

Rosa skriver att alla koraser har den egenskapen. Ja det har de säkert - mer eller mindre. Lantraserna har den av allt att döma mer.

Av vad att döma?
Finns väl ingen nutida forskning alls på vilken ras som har det mer eller mindre än någon annan.

[Ronny]

Av vad att döma?
Finns väl ingen nutida forskning alls på vilken ras som har det mer eller mindre än någon annan.

Det är väl ganska uppenbart, i fråga om en del lantraser i alla fall.

Hade vi krävt konkreta bevis på allting vad gäller lantraser hade vi knappast haft någonting att bevara över huvud taget och därmed ingenting att forska på och bevisa. Hallander sa en gång: "När det gäller lantraser måste vi arbeta med sannolikheter."

[fjällbonden]

Jag håller helt med Jonas Backfors. Lantraserna ska hållas utan kraftfoder eftersom de inte fick det förr.

Var du med på den tiden ? så du vet vad du pratar om !
På denna gård så fick de spannmål i form v mjöl eller gröpe ? så förklara tesen om att inte djuren fick spannmål förr ?

[Galopp]

De flesta om inte alla djur kompenserar för svält. Det gör vi också. Hästar gör det osv. Den väsentliga skillnaden mellan produktionsdjur och lantraser är det att produktionsdjuren har en högre tillväxthastighet, blir större och producerar mer rent genetiskt. Man kan svältföda dessa djur också men skadorna blir större eftersom deras tillväxt och produktion skulle vara större rent genetiskt. De kan inte helt slå av just för att de SKA växa fortare. Det har inget med själva utfodringen att göra.
Alla djur har samma näringsbehov i proportion till deras tillväxthastighet och produktion. Att lantraserna klarar svält under perioder är för att de växer långsammare och producerar mindre  Varför ska en lantras ha det sämre än ett produktionsdjur  Näringsbehovet ska täckas oavsett ras och detta står dessutom i djurskyddslagen. Däremot ska de inte övergödas! Man kan ha ett toppenhö och inte behöva ge något kraftfoder alls och ändå ha feta överviktiga djur så att man måste reglera intaget av hö och kanske till och med komplettera med halm och man kan ha hö som näringsmässigt nästan är sämre än halm som kommer att leda till att djuren bokstavligen svälter ihjäl. Det är farligt att säga att djuren inte ska ha kraftfoder om man inte vet vilket grovfoder de får. Jag tror att de som enbart förespråkar grovfoder har ett av god kvalité och också har goda kunskaper men detta forum är stort. Står det här att man bara ska ge grovfoder finns det en risk att det finns djurägare som glatt ger grovfoder av dålig kvalité just för att de inte vet bättre och det är djuren som får betala priset. Man måste se till grovfodret först, sen kan man avgöra om kraftfoder behövs.

[Charlotte]

Det är farligt att säga att djuren inte ska ha kraftfoder om man inte vet vilket grovfoder de får. Jag tror att de som enbart förespråkar grovfoder har ett av god kvalité och också har goda kunskaper men detta forum är stort. Står det här att man bara ska ge grovfoder finns det en risk att det finns djurägare som glatt ger grovfoder av dålig kvalité just för att de inte vet bättre och det är djuren som får betala priset. Man måste se till grovfodret först, sen kan man avgöra om kraftfoder behövs.

Nu önskar jag att det fanns en Gilla-knapp
Det skrivs dessutom ofta lite föraktfullt om analyser och foderstater som skulle vara onödiga till Lantraser...
"Förr" hade djurägarna sina kunskaper "i blodet", de var bönder sedan många generationer och hade antagligen "djuröga" sen födseln.
Idag tycker jag mig se att de första djuren många "Nybönder" skaffar just är Lantraser för eget husbehov, att då ha lite koll på vad djuren faktiskt får i sig förebygger många onödiga misstag.
Mvh
Charlotte