Hej igen.
Nu vet jag hur det känns att utsätas för lite näthat. Känns obehagligt.
Att graden av "kärlek" till "min" hund så snabbt värderats och av vissa förkastats.
"Ta hunden ifrån honom".
Om du kunde bestämma det här och nu med den fakta du har, skulle du bestämma det då? Kunna ta
ansvar för beslutet?
Det påminner om en annan tråd här på forumet, där socialtjänsten tog ett barn från sina föräldrar, bara för att de inte "kände igen" eller hade nog fakta om barnets hela situation.
Det är obehagligt med folk som sitter anonyma på internet och snabbt dömmer.
Rider på höga hästar och har snäva normer om vad som är "normalt och riktigt".
Inom vården införde de "lex maria" för att personalen skulle våga erkänna/diskutera fel på ett konstruktivt sätt. Hundägare borde kanske odla en lika välkomnande kultur för att diskutera olika situationer. Olika platser, olika djur, olika personligheter, olika klimat, olika situationer - det borde inte vara lätt att uttala sig normativt.
Det tycks mig vara så att människan har ett genetiskt behov av "vi-dom" situationer, att ha antagonister. Att genom att se fel i
andra känna sig bättre själv. Att se ett litet nätbråk som underhållning som piggar upp. Ha
ståndpunkter istället för frågor. Känna sig som en förnuftig förkämpe av det som är rätt, gjort världen lite bättre genom att ha fösrvarat det humanistiska från en trygg position vid tangentbordet. Ord betyder saker, även på internet, även bakom en anonym alias.
Ni som svarar. Har ni läst allt? Kommer ni läsa hela detta inlägget?
Vad är det vissa ser framför sig? En liten hund som sitter fuktig kall och darrande ensam under bar himmel? En hund som rafsar på dörren och gnyr hela natten? Som saknar centralvärme och elektricitet? Som går runt ett hus och ylar och längtansfullt tittar in genom rutor där folk sitter varma och mätta och glada?
Hur fick ni den bilden?
Jag ville få inspiration från andra som hade erfarenhet av valpar (tack för de konstruktiva råden/erfarenheterna, ni som gett. De flesta
goda beskrivningar överenstämmer med vad jag gör och vilken relation jag har till hunden. Det mesta är självklarheter, men jag tackar ändå). Jag ställer enkla frågor där jag vill se vad det finns för olika svar.
Jag har bara haft ca 4 hundar i "familjen" under mitt liv och bestämde mig då att när jag själv tog initiativet till en hund skulle det bara
ske när jag kunde erbjuda ett fritt och hälsosamt liv nära naturen, utan att vara beroende att en ägare skulle "rasta" hunden de lagenliga 4 gångerna om dagen, eller ge tillsyn två gånger om dagen. Tycker t ex inte att hundar passar i lägenheter eller i städer (men ser ingen anledning att predika eller vara "rättrådig" inför er som har det).
Jag ser också med intresse hundprogram på TV, och läser mycket om hundar.
Det tycks väcka känslor att jag inte vill sova med jycken i sängen, att han sover ute och att jag måste försvara hönorna så att inte
hunden äter dem (han fattar snart vart gränsen går). Att jag en gång när han inte lyssnade i ett kritiskt läge fick hans uppmärksamhet med att trycka till honom med en kvist, typ ca fem gånger mjukare än när vi brottas.
När andras liv eller hans eget är i fara, finns fog för metoder som kan rädda situationen.
Är alla situationer enkla för er?
Jag passade en gång en "omplaceringshund" som inte haft ett så bra liv. Efter ett tag fick vi ett bra förtroende för varandra. Jag gick
ofta runt utan koppel med hunden lydigt fot (Jag tycker inte om att binda fast djur med snören runt halsen). Men en dag fick denna schäfer
för sig att försöka döda en annan hund som gick förbi, en pytteliten hund. Vilka metoder skulle du i det läget använt för att rädda den
andra hunden från att få sin hals bruten inom några sekunder?
Kommer ni själva aldrig i era liv till situationer där höga ideal sätts på prov?
Jag erbjuder inte min hund några "mänskliga rättigheter" och kallar honom inte "familjemedlem" eftersom han ändå inte kan sitta med på familjemöten och vara med och bestämma.
Folk avlivar djur som lider, folk säljer hundar de inte kan ta hand om - så gör man inte med familjemedlemmar, så varför lura sig och kalla en hund för det?
Har någon av er ambitionen att era barn ska hjälpa till hemma? Diska, städa, arbeta med det som är viktigt för flocken. Jag har det kravet på min hund, därav epitetet "arbetshund".
Ord betyder saker. Betyder vissa ord samma för oss alla?
Jag har uttryckt mig på ett sätt jag anade skulle få vissa att reagera.
Jag är den typen som gillar diskussioner kring relationen människa-djur.
Jag tycker uttrycket "människans bästa vän" är olämpligt. Hur kan det vara vänskap när maktbalansen är så skev. När "kärlek" köps för mat. Jag har sett hurs snabbt hundar kan byta lojalitet när de märker att någon annan står för maten. Att som människa ha sin bästa vän i form av en hund, är nog ett tecken på att man misslyckast med att ha goda relationer inom sin egen mänskliga flock.
Men, sant, det är lätt att fästa sig vid någon som alltid möter en med svansviftande och aldrig dömmer. Jag trivs just nu bättre med min hund än med vissa av er - men jag tror vi kan komma närmare varandra - jag stannar.
Ni som avslutar en diskussion på internet med: "Jag säger detta och nu lämnar jag tråden". Beter ni er likadant hemma? Med era
familjemedlemmar? Med er hund? Arbetskamrater?
Jag erbjuder "min" hund ett fritt liv utan koppel så mycket som möjligt, vilket just nu är dygnet runt då han sköter det bra och bara tar små turer och återvänder till hundkojan. Han väljer själv om han vill följa med på arbete i skogen eller på gården. Han väljer denna
flocken, denna hussen och de som bor här. Gör er hund det?
Om du har en lägenhetshund, en bunden hund, en rastgårdshund - känner du dig nu att du måste försvara dig. Mår du bättre om du klankar ner på mig? Det är i såfallt mycket normalt, vi människor är sådana.
Min hund har andra sociala kontakter här, får mycket fysisk kontakt, träffar ofta sin bror, får spännande utmaningar och lekar. Och han
fryser inte och jag ser inga antydningar om att han känner sig avstängd från flocken bara för att vi sover med en vägg mellan oss (7
meter i från varandra). Är redo att ompröva det om jag i hans beteende ser något som tyder på att han mår dåligt. Eller i andra temperaturer.
Har någon frågat hur kallt det är här. Är någon intresserad?
Det är inte av elakhet. Han bodde ute från den dag han föddes. Jag vill, om det går, se till att han blir stark och inte beroende av ett
hus. Han visade häromdagen att han tycker det var kallt genom att för första gången använda sig av hundkojan.
Har träffat 100tals hundar i mitt liv och jag tror att min hund är en av de lyckligare jag mött. Just för att han har en ledare som bryr sig om honom.
Det finns lagar för hur djur ska hanteras. Lätt att hitta:
http://www.litenhund.se/reglerochlagar.htmlhttp://www.sjv.se/presskontakten/pressmeddelanden/pressmeddelanden/nyadjurskyddsreglerforhundochkatt.5.1c72e95711857a2245380004648.htmlGanska låga krav om jag får säga det själv.
Bark finnes på Hästekasvägen 9, Uddevalla kommun.
Telefonnummer till Länstyrelsen/komunen 0522-69 60 00.
Jag tycker vissa av era kommentar är elaka och okänsliga. Jag är illa berörd. Jag måste nog gå ut och kela med hunden ett tag.