Hunduppfostran - allmänt

[pålle]

Haka inte upp dig på renrasig kontra blandrasig hund pålle Det är ju hund som hund. Ville bara belysa att köpa från "seriösa" uppfödare som inte säljer till vem som helst
              MvH Cokett

Kan ske inte men det var ju just orden blandras  det fick bara en nedvärderande intryck i från din sida  var för du just valde blandras. 

[TiB]

Jo jag bestörtade mer och mer jag också, ju längre tråden blev. Tog inte heller till mej från början, att det var en 4 mån VALP!

Nu är jag ingen expert. Har bara haft två hundar i mitt vuxna liv. A har haft många schäfrar och tränat "bruks". Vi har varit helt olika, jag har gjort som jag har "känt" för till stor del och följaktligen fått höra från början att jag gjort åt hälvitte fel. Får jag säga det själv, så har A gått över mer på min sida, än jag på hennes under de här 5 åren, även om jag provat och insett mycket hon haft rätt i.
Vi har hjälpt en del i bekanskapskretsen när de haft det besvärligt, med framgång.
Genomgående har vi tillämpat mjuka metoder, positiv förstäkning, massor av små godisbitar under inlärningsperioden, nonchalerat när det blivit fel, mycket fysisk kontakt, bus med och utan "verktyg". Vi har fått fram två bra hundar men med helt olika genetik.

Zassy, 5 år, är 75% labbe med en skvätt bordercollie och en skvätt dalmatiner. Godkänd assistanshund (FNA). Allt eftersom A blivit mer orörlig har Zassy varit mer och mer med mig (servicetekniker/kompressorteknik) på alla sorters industrier. Hon följer mig som en skugga om hon inte platsas i bilen. Då kan dörrarna vara öppna till mångas förskräckelse.

Estell, nu 2 år, var en av försvarets hundar, schäfer, tik. Mycket följsam, orädd, tillgiven, envis, kreativ. Miljötränades genom att vara med mej i jobbet, Zassy var då hemma. Klarade inte L-testet, vilket inte många gör, men kom till ett par som haft 5-6 schäfrar innan och är mycke på bruks. De är lyriska över henne.

Båda hundarna har sovit inne, från början på pläd med matte bredvid, när de sen lärt sig välja fått sova i säng eller soffa efter eget behag.
Båda hundarna KAN sova ute när de känner för det. Estell hade aldrig sett en hundgård men det bekom henne inte när hon var några veckor på försvaret, vid 16 mån. ålder.
Vi har alltid haft fodersäckar, hundgodis etc. lätt tillgängligt utan problem. Inga stängda dörrar här och inget tjyveri!

Vi anser att en hund ska ha orubbligt förtroende för sina ledare och får aldrig överges utan att ha möjligheten att följa. Har de ingen möjlighet att följa, så lär de sig gå egna vägar. Det kan de lära sig i alla fall.
Är du inte din hunds gode vän, så blir aldrig hunden DIN gode vän. Det gäller alltså i HUNDENS ögon, inte dina.
Rasblandningen behöver inte bli något problem, den lär kunna hjälpa dig hitta hem. Man kan ändå säga att ju renare raser, ju mer vet man vad man får. Å andra sidan finns det inga garantier.

Om du kan bli din hunds ledare i alla lägen, om den inte ska hitta på grejer i smyg, om den ska kunna VILJA jobba med dig.........ja det får vi se. Jag kan ju ha fel.

Jag kan inte paragraferna utantill men vet hur juridik är uppbyggt. Är rätt säker på att en generalklausul bestrider ditt hunhavande.

[TiB]

Jag har annons ute på mina valpar.
Tydligen  svårt sälja hund just nu.
Men jag har trots det sagt nej till 2 köpare.

Bägge bodde i lägenhet och jobbade heltid med resor och hade inte haft hund tidigare.

Fler och fler blir försiktigare med ekonomin. BRA att du kollar så vi slipper se dom som omplaceringshundar på Blocket, vilket bara är den NÄST bästa lösningen.

[Halte]

Jag förknippar en hunds vilja att lyda med förtroende, och inte rädsla.. En rädd hund kan kanske lyda i viss mån men aldrig på det sättet som om den har fullt förtroende för sin flockledare. Jag tror att det är betydligt mindre sannolikt att man får en bra relation med sin hund om den enbart bor utomhus. Nu har jag förvisso bara träffat en handfull jakthundar som bott på heltid utomhus samt ett par vakthundar på en bilskrot som bodde i en gammal bil där. Dessa klarade förvisso av sin huvuduppgift på ett tillfredsställande sätt men mycket mer var det inte, lydnad och förtroende var det i.a.f. inte tal om.

Kommer inte en valp på inkallning, vilket är tämligen naturligt i början, så är man inte tillräckligt intressant och rolig.. Inkallning tränar man med positiv förstärkning, var intressant, rolig så att hunden VILL komma till dig. Funkar inte det med bara rösten använd godis, någon rolig leksak o.s.v. Man kan inte bli arg på den över något som den inte förstår.

Och så tycker jag du ska ha hunden inne, låta den vara med och överös den med omtanke.. Sätt gränser men låt den vara med. Så tror jag att man blir en tydlig ledare vilket är en förutsättning för att få en väl fungerande hund.

[Snuzer]

Halte!

Lägger ett fång rosor till dig på tangentbordet och trycker ENTER...

[tinna.m]

Böcker av Jan Fennel, finns på biblan,
adlibris
http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=jan+fennel&title=jan+fennel&fromproduct=False
ochbokbörsen:
http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=jan+fennel&screator=&stitle=
Det du gör nu ger effekt när hunden är 10 månader och könsmogen.
Mina tips är:
1. Ta in hunden.
2. Läs och förstå och läs om.
3. Fundera över vad du ska med hunden till. Hunden kommer att fundera på vad den ska med dig till.

[mita67]

Har en granne med hundgårdshund, den får vara i källaren när det är jättekallt ute. Men hunden kan inte vara lös, sticker på en gång. Kommer inte på inkallning, lyssnar inte över huvud taget. Blir man hela tiden lämnad finns ingen anledning till att hålla sig väl med människan. Jag tror verkligen inte att du kommer lyckas med din hunduppfostran!!!

[Helle-Mari]

Hunduppfostran kan man diskutera i all oändlighet och det finns alltid massor att säga om det. Men jag vill bara säga att DET ÄR INTE OK att låta en 4 månaders valp ligga utomhus ensam.
Förstår du inte det är förjävligt för valpen att känna sig så ensam? Det är ett flockdjur som vill vara med sin flock och allra helst i den åldern. Den är inte mentalt utvecklad för att ligga utanför ditt hus alldeles själv när mörkret sänker sig. Vad tror du att den ska vakta eller?
Skulle den vara ute i naturen som du vackert uttrycker det skulle den ligga med sina kullsyskon eller ha någon/några flockmedlemmar runt omkring så valpen kan slappna av.

[Sussilo]

En valp som skiljts från flockgemenskapen hos tik och syskon måste ju få en ny flockgemenskap hos den/de som den ska leva med  för att utvecklas till en trygg och normal hund. Det är ju grundläggande! "Tycks inte vilja ta skydd i hundkojan", skriver du. En 4 månaders valp, nyss tagen från mamman och syskon som får sova ensam utomhus på trappan..... Du borde begripa hur fel det är!

[Travelerhorses]

Hej
Har sett de där videoklippen nu. Den första var kul. Även om jag använt ord som "arbetshund" och "anställd" så kändes de där tricken mycket som "partytricks" och onödigt slöseri med bådas tid, men jag tror båda hade kul och som sagt, viljan och lusten att lära utvecklades.

Jag noterar hur min valp på sin 4e månad inte bara blivit 25% större på "nolltid" utan också utvecklats mentalt.
Ett märkbart större lugn, åtföljt av vad som förmodligen är självkänsla. Hans "kropp" klarar naturligtvis mer och tvekar inte inför hopp och liknande.
Lugnet har också den fördelen att han inte tar varje närmande som en invit till "toklek och tokkel". Det går numera att massera honom och plocka bort en fästing och dylikt utan att han börjar vrida sig som en svansviftande slickande mask på amfetamin.

Jaktinstinkten finns där... efter att nyfiket i timmar bara gått runt hönsen, fick han en dag för sig att skrämma skiten ur dem och jaga upp några i träden.
En gång band jag fast honom i kort lina direkt, under bannor. Jag hoppades han kopplade detta straff till det faktum att det är jag som bestämmer när hönor ska ätas. En gång fick han ett slag med en kvist när han gick in i hönshuset (symboliskt men kännbart). Reaktionen var intressant och önskvärd. Han blev förvånad - då detta var den hårdaste bestraffning han fått (99% är positiv förstärkning i vanliga fall). Han kunde visat skam och börjat kräla, men han bara rykte till, tittade förvånat och gick lugnt och satte sig bakom mig i "givakt".
I går var han med på älgjakt - det tyckte han var en underlig tillställning och förstod inte mycket. Och var rätt glad när han såg de andra i drevet och kunde följa sin flock hem.
Jobbar hårt med att få honom att apportera grejer. har börjat med matskålen, att han ska hämta den åt mig när den ska fyllas med mat. Kanske kan jag få honomatt tala om för mig när han är hungrig.

Är du helt säker på att du vill ha hund och inte en robot?
Valp= tom 1½år sen unghund sen vuxen efter ca 2-3år .
Valpar ska lekas med och vara nära för att bli bra flockmedlemmar.

[N]

Jeg kenner bade Sebastian och Bark.
Bark sover ved siden af hoveddören. Han er altid lös undtaget de få gange han har jaget hönsene og har aldrig rymmet gården. Det fungere ikke umiddelbart at sige nej I situationen hvor  han er oppe at köre over disser spändende saker som flyger omkring. Då bindes honom så at ochså hönsene kan have fred.
Han har et hus som han ikke har väret interesseret i. indtil sidste uge hvor det blåste, da gik han ind I.

På kvällen sidder jeg ofte og käler med ham på trappen, det holder vi begge af. Efter nogen tid begynder han dog at blive mere interesserede I omgivelserne. Og når jeg så går ind er der ingen problem.
Han piper kun når han köre I bil, hvilket vi gör så lidt som muligt. Han knurrer aldrig. han skälder et par gange når der kommer mennesker til garden, men er lugn og vil gerne hilse på dem.
 
Det er svärt at offentliggöre sine problemer når der er adskillige som skriver at han inte burde ha hunden.

Jäg har et fråge om godis. Når jeg vil läre ham en komando burger jeg godis hver gang han gör ret. Er det egentlig notvendigt? En själden gang er jeg ute och han gör en sak jeg vil belönne, men har ingenting I fikken. Då siger jeg ‘bra’ och ‘dygtig’ mange gange og käler for honom. Er det lige så godt som godis?
Frågen er: er det vigtigt at väre konsekvent ochså når det kommer til godisgivning?

Jeg ser fremimot flere gode råd af den type som der redan har väret mange af i denne tråden!

Ninna

[cebaztian]

Hej igen.
Nu vet jag hur det känns att utsätas för lite näthat. Känns obehagligt.
Att graden av "kärlek" till "min" hund så snabbt värderats och av vissa förkastats.

"Ta hunden ifrån honom".

Om du kunde bestämma det här och nu med den fakta du har, skulle du bestämma det då? Kunna ta
ansvar för beslutet?
Det påminner om en annan tråd här på forumet, där socialtjänsten tog ett barn från sina föräldrar, bara för att de inte "kände igen" eller hade nog fakta om barnets hela situation.

Det är obehagligt med folk som sitter anonyma på internet och snabbt dömmer.
Rider på höga hästar och har snäva normer om vad som är "normalt och riktigt".

Inom vården införde de "lex maria" för att personalen skulle våga  erkänna/diskutera fel på ett konstruktivt sätt. Hundägare borde kanske  odla en lika välkomnande kultur för att diskutera olika situationer.  Olika platser, olika djur, olika personligheter, olika klimat, olika  situationer - det borde inte vara lätt att uttala sig normativt.

Det tycks mig vara så att människan har ett genetiskt behov av "vi-dom" situationer, att ha antagonister. Att genom att se fel i
andra känna sig bättre själv. Att se ett litet nätbråk som underhållning som piggar upp. Ha
ståndpunkter istället för frågor. Känna sig som en förnuftig förkämpe av det som är rätt, gjort världen lite bättre genom att ha fösrvarat det humanistiska från en trygg position vid tangentbordet. Ord betyder saker, även på internet, även bakom en anonym alias.

Ni som svarar. Har ni läst allt? Kommer ni läsa hela detta inlägget?

Vad är det vissa ser framför sig? En liten hund som sitter fuktig kall och darrande ensam under bar himmel? En hund som rafsar på dörren och gnyr hela natten? Som saknar centralvärme och elektricitet? Som går runt ett hus och ylar och längtansfullt tittar in genom rutor där folk sitter varma och mätta och glada?

Hur fick ni den bilden?

Jag ville få inspiration från andra som hade erfarenhet av valpar (tack för de konstruktiva råden/erfarenheterna, ni som gett. De flesta
goda beskrivningar överenstämmer med vad jag gör och vilken relation jag har till hunden. Det mesta är självklarheter, men jag tackar ändå). Jag ställer enkla frågor där jag vill se vad det finns för olika svar.

Jag har bara haft ca 4 hundar i "familjen" under mitt liv och bestämde mig då att när jag själv tog initiativet till en hund skulle det bara
ske när jag kunde erbjuda ett fritt och hälsosamt liv nära naturen, utan att vara beroende att en ägare skulle "rasta" hunden de lagenliga 4 gångerna om dagen, eller ge tillsyn två gånger om dagen. Tycker t ex inte att hundar passar i lägenheter eller i städer (men ser ingen anledning att predika eller vara "rättrådig" inför er som har det).
Jag ser också med intresse hundprogram på TV, och läser mycket om hundar.

Det tycks väcka känslor att jag inte vill sova med jycken i sängen, att han sover ute och att jag måste försvara hönorna så att inte
hunden äter dem (han fattar snart vart gränsen går). Att jag en gång när han inte lyssnade i ett kritiskt läge fick hans uppmärksamhet med att trycka till honom med en kvist, typ ca fem gånger mjukare än när vi brottas.
När andras liv eller hans eget är i fara, finns fog för metoder som kan rädda situationen.

Är alla situationer enkla för er?
Jag passade en gång en "omplaceringshund" som inte haft ett så bra liv. Efter ett tag fick vi ett bra förtroende för varandra. Jag gick
ofta runt utan koppel med hunden lydigt fot (Jag tycker inte om att binda fast djur med snören runt halsen). Men en dag fick denna schäfer
för sig att försöka döda en annan hund som gick förbi, en pytteliten hund. Vilka metoder skulle du i det läget använt för att rädda den
andra hunden från att få sin hals bruten inom några sekunder?

Kommer ni själva aldrig i era liv till situationer där höga ideal sätts på prov?

Jag erbjuder inte min hund några "mänskliga rättigheter" och kallar honom inte "familjemedlem" eftersom han ändå inte kan sitta med på familjemöten och vara med och bestämma.
Folk avlivar djur som lider, folk säljer hundar de inte kan ta hand om - så gör man inte med familjemedlemmar, så varför lura sig och kalla en hund för det?

Har någon av er ambitionen att era barn ska hjälpa till hemma? Diska, städa, arbeta med det som är viktigt för flocken. Jag har det kravet på min hund, därav epitetet "arbetshund".

Ord betyder saker. Betyder vissa ord samma för oss alla?

Jag har uttryckt mig på ett sätt jag anade skulle få vissa att reagera.
Jag är den typen som gillar diskussioner kring relationen människa-djur.
Jag tycker uttrycket "människans bästa vän" är olämpligt. Hur kan det vara vänskap när maktbalansen är så skev. När "kärlek" köps för mat. Jag har sett hurs snabbt hundar kan byta lojalitet när de märker att någon annan står för maten. Att som människa ha sin bästa vän i form av en hund, är nog ett tecken på att man misslyckast med att ha goda relationer inom sin egen mänskliga flock.
Men, sant, det är lätt att fästa sig vid någon som alltid möter en med svansviftande och aldrig dömmer. Jag trivs just nu bättre med min hund än med vissa av er - men jag tror vi kan komma närmare varandra - jag stannar.

Ni som avslutar en diskussion på internet med: "Jag säger detta och nu lämnar jag tråden". Beter ni er likadant hemma? Med era
familjemedlemmar? Med er hund? Arbetskamrater?

Jag erbjuder "min" hund ett fritt liv utan koppel så mycket som möjligt, vilket just nu är dygnet runt då han sköter det bra och bara tar små turer och återvänder till hundkojan. Han väljer själv om han vill följa med på arbete i skogen eller på gården. Han väljer denna
flocken, denna hussen och de som bor här. Gör er hund det?

Om du har en lägenhetshund, en bunden hund, en rastgårdshund - känner du dig nu att du måste försvara dig. Mår du bättre om du klankar ner på mig? Det är i såfallt mycket normalt, vi människor är sådana.

Min hund har andra sociala kontakter här, får mycket fysisk kontakt, träffar ofta sin bror, får spännande utmaningar och lekar. Och han
fryser inte och jag ser inga antydningar om att han känner sig avstängd från flocken bara för att vi sover med en vägg mellan oss (7
meter i från varandra). Är redo att ompröva det om jag i hans beteende ser något som tyder på att han mår dåligt. Eller i andra temperaturer.

Har någon frågat hur kallt det är här. Är någon intresserad?

Det är inte av elakhet. Han bodde ute från den dag han föddes. Jag vill, om det går, se till att han blir stark och inte beroende av ett
hus. Han visade häromdagen att han tycker det var kallt genom att för första gången använda sig av hundkojan.

Har träffat 100tals hundar i mitt liv och jag tror att min hund är en av de lyckligare jag mött. Just för att han har en ledare som bryr sig om honom.

Det finns lagar för hur djur ska hanteras. Lätt att hitta:
http://www.litenhund.se/reglerochlagar.html
http://www.sjv.se/presskontakten/pressmeddelanden/pressmeddelanden/nyadjurskyddsreglerforhundochkatt.5.1c72e95711857a2245380004648.html

Ganska låga krav om jag får säga det själv.

Bark finnes på Hästekasvägen 9, Uddevalla kommun.
Telefonnummer till Länstyrelsen/komunen 0522-69 60 00.

Jag tycker vissa av era kommentar är elaka och okänsliga. Jag är illa berörd. Jag måste nog gå ut och kela med hunden ett tag.

[Jennyt]

Nu blir detta lite OT, men jag kan inte låta bli att hotta upp tråden lite Detta är vad man rekomenderar för människobarn på BVC. Jag anser inte att man kan jämföra olika djurslag (människa-hund) men tyckte ändå att detta ger en spännande twist åt tråden, och kanske lite distans. Varm kram.

Lär ditt barn att somna själv


Börja alltid med att lära ditt barn att somna själv på kvällen. Då barnet är så trött att det inte orkar skrika så länge (när barnet vaknar på natten är det mer utvilat).

Kväll 1
Gå igenom kvällsrutinerna. Ha en mysig stund och lägg sedan barnet i sin säng. Klappa om barnet, säg god natt och berätta att du ska gå ut ur rummet men finns i närheten. Lämna sedan barnet ensamt.

Några sekunder senare har du med all sannolikhet ett fullkomligt rasande barn som står i sängen och skriker i högan sky. Vänta lite, gå sedan tillbaka, lägg barnet, klappa om och gå ut igen. Har du tur somnar barnet då. Har du ett barn som är som de flesta andra får du hålla på i 30 minuter innan det tystnar. Har du ett synnerligen envist barn kan det ta två timmar.
- Men det är oerhört viktigt att inte ge sig första kvällen, då blir det väldigt svårt senare, säger Berndt Eckerberg.
- Man måste våga tro på att barnet inte tar skada. Det skriker inte för att det är otryggt, det skriker för att det är fruktansvärt argt.

Kväll 2
Upprepa det du gjorde kväll 1. Genomsnittsbarnet, om man nu kan tala om sådana, skriker hälften så mycket andra kvällen som det gjorde den första.

Kväll 3-5
Samma sak igen, och samma halvering. 30 minuters skrikande kväll 1 ger 15 minuters kväll 2 och cirka 7 minuters skrikande kväll 3.

Kväll 6
Den nya rutinen bör vara invand nu, de flesta familjer klarar det här på 3-4 dagar.

Om barnet vaknar på nätterna kan man gott ta över det till föräldrarnas säng. Barnet kommer efter hand att sova allt bättre och ofta spontant sluta vakna på nätterna när det vant sig riktigt vid att somna på egen hand.

Det går naturligtvis också att använda "skrikmetoden" även nattetid, men det är väldigt mycket jobbigare.

Metoden kallas "skrikmetoden" eftersom det enda du kan vara säker på om du provar den är att det kommer att bli ett väldigt skrikande hemma. Andra kallar den "femminutersmetoden" eftersom man i början går in till barnet var femte minut.

Hämtat härhttp://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2094&section=2

[Jennyt]

Åsså ett litet råd ang. inkallningen.

Passa på att öva ditt inkallningskommando när hunden ändå är påväg till dig. Du kan till exempel leka jage med hunden och låta honom jaga dig. Stanna då upp och säg ditt inkallningskommando. Belöna med kel och smek när han kommer till dig.

Ett annat sätt att få hunden att vara uppmärksam på var du är: Lek kurragömma. När hunden är uppmärksam på något annat, spring och göm dig. Vissla i låg volym, men hög ton och låt hunden leta upp dig. Första gångerna kan du ta hjälp av någon annan som håller hunden, så kan han få se vart du gömmer dig.... åsså.... sööök! Vaaar e husse???

Ang. godis, så ger jag aldrig mina djur godis som belöning eller annars. Nåväl, här förekommer undantag som bekräftar regeln. Belöningen här är att man får mysa, kela och får beröm. Det funkar bra här

[Ugglans]

Ni som svarar. Har ni läst allt? Kommer ni läsa hela detta inlägget?

Vad är det vissa ser framför sig? En liten hund som sitter fuktig kall och darrande ensam under bar himmel? En hund som rafsar på dörren och gnyr hela natten? Som saknar centralvärme och elektricitet? Som går runt ett hus och ylar och längtansfullt tittar in genom rutor där folk sitter varma och mätta och glada?

Hur fick ni den bilden?

Jag har läst allt du skrivit och nej, jag ser inte en våt, ylande valp framför mig. Jag ser framför mig en husse som har enorma förväntningar på vad en valp klarar av och och en otidsenlig och i många avseenden felaktig bild av hur en hund fungerar. Jag ser en valp som inte förstår vad som förväntas av honom och som tvingas lösa en stor del av sina bekymmer på egen hand, något som är helt onaturligt för en valp.

Jag har bara haft ca 4 hundar i "familjen" under mitt liv och bestämde mig då att när jag själv tog initiativet till en hund skulle det bara
ske när jag kunde erbjuda ett fritt och hälsosamt liv nära naturen, utan att vara beroende att en ägare skulle "rasta" hunden de lagenliga 4 gångerna om dagen, eller ge tillsyn två gånger om dagen. Tycker t ex inte att hundar passar i lägenheter eller i städer (men ser ingen anledning att predika eller vara "rättrådig" inför er som har det).
Jag ser också med intresse hundprogram på TV, och läser mycket om hundar.

Jag har själv haft 7 egna hundar, inkl de jag har nu och jag har levt under samma tak som ytterligare runt ett dussin andra. Jag har sett en handfull valpkullar växa upp, antingen från min egen uppfödning eller uppfödda av någon som bor i samma hus som jag.

Hundägare har jag varit sedan 1987 och utbildad instruktör sedan 2004. Jag har hållit kurser för hundratals hundägare och deras hundar och jag är rätt aktiv inom hunderiet och träffar många hundar och ägare i olika sammanhang.

Med detta vill jag absolut inte ha sagt att jag vet allt eller att jag vet bäst. Jag vill helt enkelt ha sagt att jag anser mig vara en hyfsat erfaren hundmänniska.

Utifrån min erfarenhet och den fackkunskap jag tillskansat mig ifrån bla några av landets ledande etologer tycker jag att din syn på hundar är snedvriden. Nog för att frisk luft är nyttigt, men det finns massor av andra saker som en hund behöver innan man ska börja bekymra sig över luft och frihet.

Hunden är ingen naturligt djur, utan är en produkt av mänskligt avelsarbete. En av de egenskaper vi har tagit fasta på i hunden och som är den som mest markant skiljer den från vargen är att hundar inte bli mentalt vuxna (jämfört med en varg). Hundar är helt enkelt inte funtade för att ta ansvar för sitt eget liv. Valfrihet är en belastning för en hund, snarare än en frihet.

Som varandes en valp (i förhållande till en varg) är hunden i behov av en ledare som styr upp verksamheten och en hundvalp är definitivt inte i stånd att fatta egna beslut rörande något större eller viktigare än om huruvida man ska leka med bollen eller med pinnen.

Å ena sidan skriver du att hunden är mindre smart än du och att du därför ska vara ledaren, å andra sidan ber du hunden besluta om den vill åka med i bilen eller ej och att den ska hämta skålen när den är hungrig. Det funkar inte på det viset, även om det är en romantisk tanke...

En vuxen hund sägs ha ett förstånd i klass med ett barn på 3-4 år. Dvs att känslan för ansvar och förmågan till konsekvensanalys är minst sagt begränsad.

Det ABSOLUT VIKTIGASTE för en hunds välmående (förutom mat o dyl) är att den är trygg i sitt sociala sammanhang och att den tillhör en flock. I en flock lever man tillsammans, dvs att man sover under samma tak. Personligen tror jag det är bra för både hund och ägare att dela säng, men det är såklart inte alls nödvändigt. Att hunden har sin bädd i hallen, tex och har möjlighet att se och höra resten av flocken funkar fint!

Att vara "beroende" av husse för att rasta sig är på intet vis en belastning för en hund. Tvärtom! Att promenera eller vara ute på gården i sällskap med sin människa är mer givande än att vara där ensam.

Det tycks väcka känslor att jag inte vill sova med jycken i sängen, att han sover ute och att jag måste försvara hönorna så att inte
hunden äter dem (han fattar snart vart gränsen går). Att jag en gång när han inte lyssnade i ett kritiskt läge fick hans uppmärksamhet med att trycka till honom med en kvist, typ ca fem gånger mjukare än när vi brottas.
När andras liv eller hans eget är i fara, finns fog för metoder som kan rädda situationen.

Självklart försvarar man ett djur från att skadas av ett annat med de medel som står till buds. Det är dock rimligt att LÄRA hunden vad som gäller innan man STRAFFAR den för något den inte förstår.

Är alla situationer enkla för er?
Jag passade en gång en "omplaceringshund" som inte haft ett så bra liv. Efter ett tag fick vi ett bra förtroende för varandra. Jag gick
ofta runt utan koppel med hunden lydigt fot (Jag tycker inte om att binda fast djur med snören runt halsen). Men en dag fick denna schäfer
för sig att försöka döda en annan hund som gick förbi, en pytteliten hund. Vilka metoder skulle du i det läget använt för att rädda den
andra hunden från att få sin hals bruten inom några sekunder?

Nej, mitt liv är fullt av besvärliga situationer...
Som sagt, för att hindra att skada uppkommer använder man såklart så mycket våld som situationen kräver, men då är det fråga om en nödsituation. Desperate times calls for desperate measures...

Att sopa till någon som agerar helt utefter sin natur och inte har hunnit lära sig att agera annorlunda är orättvist.

Kommer ni själva aldrig i era liv till situationer där höga ideal sätts på prov?

Jo

Jag erbjuder inte min hund några "mänskliga rättigheter" och kallar honom inte "familjemedlem" eftersom han ändå inte kan sitta med på familjemöten och vara med och bestämma.
Folk avlivar djur som lider, folk säljer hundar de inte kan ta hand om - så gör man inte med familjemedlemmar, så varför lura sig och kalla en hund för det?

Jag och ganska många andra vuxna människor har "omplacerat" familjemedlemmar. Det kallas vanligen för att skiljas eller separera! 

Mina hundar är familjemedlemmar på så vis att de bor inne i huset med mig och vi har starka känslomässiga band till varandra (jag till dem i alla fall...). Jag skulle kosta på den mycket tid, besvär och pengar om de blev sjuka och jag kommer att gråta floder när de en dag dör.

Hönsen och kaninerna är inte mina familjemedlemmar. Alla har inte ens namn och jag äter upp en del av dem. Jag skulle inte kosta på dem särskilt mycket pengar eller besvär om de blev sjuka, utan skulle avlivat dem. Trots att jag inte betraktar hönsen som familj skulle jag inte komma på tanken att hålla en ensam höna (möjligen om jag tog in den, så att den hade mig och hundarna att vara flock med) och flocken är faktiskt lika viktig för hundar som för höns, med skillnaden att hundar ofta bildar flock med människor.

Att som människa ha sin bästa vän i form av en hund, är nog ett tecken på att man misslyckast med att ha goda relationer inom sin egen mänskliga flock.
Men, sant, det är lätt att fästa sig vid någon som alltid möter en med svansviftande och aldrig dömmer.

Det är mycket möjligt... Men å andra sidan kan det ju vara ett val man gjort för att slippa dryga kommentarer... 

Jag erbjuder "min" hund ett fritt liv utan koppel så mycket som möjligt, vilket just nu är dygnet runt då han sköter det bra och bara tar små turer och återvänder till hundkojan. Han väljer själv om han vill följa med på arbete i skogen eller på gården. Han väljer denna
flocken, denna hussen och de som bor här. Gör er hund det?

Nej. Mina hundar har inte så mycket val. De bor med mig och lever med mig.

Om du har en lägenhetshund, en bunden hund, en rastgårdshund - känner du dig nu att du måste försvara dig. Mår du bättre om du klankar ner på mig? Det är i såfallt mycket normalt, vi människor är sådana.

Nä, jag mår inte bättre av att "klanka ner" på dig. Men jag mår dålig av att höra om hundar som jag inte tycker verkar ha det så bra och jag tycker också att mina hundar har det bättre än vad din verkar ha, så något försvar är det inte tal om.

Min hund har andra sociala kontakter här, får mycket fysisk kontakt, träffar ofta sin bror, får spännande utmaningar och lekar. Och han
fryser inte och jag ser inga antydningar om att han känner sig avstängd från flocken bara för att vi sover med en vägg mellan oss (7
meter i från varandra). Är redo att ompröva det om jag i hans beteende ser något som tyder på att han mår dåligt. Eller i andra temperaturer.

Har någon frågat hur kallt det är här. Är någon intresserad?

Det är inte av elakhet. Han bodde ute från den dag han föddes. Jag vill, om det går, se till att han blir stark och inte beroende av ett
hus. Han visade häromdagen att han tycker det var kallt genom att för första gången använda sig av hundkojan.

Har träffat 100tals hundar i mitt liv och jag tror att min hund är en av de lyckligare jag mött. Just för att han har en ledare som bryr sig om honom.

En ensam hund är inte en lycklig hund. För att en hund ska må bra behöver den sällskap av människa eller hund under större delen av dygnet. En hund som är "beroende" av hus och flock är inte svag. Den är en helt normal hund.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att hundar sällan visar att de inte är tillfreds genom att yla eller krafsa på dörrar. Utestängda hundar som är vana vid att vara just utestängda brukar "finna sig" och se ganska "avslappnade och lugna" ut.

[Helle-Mari]

Det du måste förstå är att en 4 månaders valp inte vill/trivs eller på något sätt skulle tycka det är bra att sova ute på din trapp. Jag menar inte att du ska ha hunden i sängen! Men för guds skull låt den ligga i hallen åtminstone, så den är i samma "bur" som dig. Du och hunden är nu en flock. Flocken sover tillsammans. De vill höra varandras andetag och snusningar, känna att någon är där. Allra helst hundar som inte är vuxna. Valpen hör inte dina sömnljud genom väggen.
Varför låter du inte valpen få den naturliga biten när du är så noga med de övriga?

[Västgötamor]

Jag har haft vissa problem med att få valpar att komma på kommando, då springer jag o gömmer mig, men det ska göras innan valpen hinner "säga" kom o ta mig om du kan, och helst när den precis vänder på huvudet för att titta om du tänker följa efter den... Det funkar föresten lika bra på små barn...

[tinna.m]

Sebastian, Hunden är en hund. Hundar kommunicerar hundspråk. Efter att i hela mitt liv haft med hundar att göra, hittade jag svar där jag på min omplaceringshund, Bordercollie, kunde se omedelbart resultat. De svaren hade Jan Fennel. Hon kommuniserar hundspråk. Det funkar, det är enkelt, det är synnerligen begripligt. Rekomenderas varmt, men du måste läsa själv! Din hund vet redan det som står i boken. Ett annat sätt är att lära hunden människospråk. Det hinner du inte i din livstid.
Lycka Till!
Pst. Ta in hunden!

[cebaztian]

Tack för engagerat svar. Ugglan.
Och tack för mildrade uttalanden som "tycker det VERKAR som...".

Jo idag har Bark spårat upp till 100 meter flera gånger i skogen.
Försöker få honom att spåra med nosen och inte synen.
Han sprang förbi mitt gömme två gånger, men sista gången vädrade han i luften och tog av åt rätt håll.
Undrar om han spårar just i luften eller doftspår på marken.

Han klarar också att följa kommandot STANNA-SITT.
Vi får göra om det några gånger innan han är med fullt ut.
Får se om detta i framtiden fungerar i situationer med vilt eller andra djur i närheten.

Har inte sett honom i det öppna hönshuset idag.
(oavsett om det är hans NATURLIGA instinkt så ska han inte vara där)
Och han har inte jagat någon höna idag.

Han jagar sork som om han vore en Cyotehund, studsar till och dyker ner på marken och rafsar.
Hjälpte honom gräva men vi hitta inget.

Intressant att höra att vissa lär hunden UTAN godis.
Och smart att förstärka ett beteende när DET REDAN pågår.

Jo, det är ganska underligt att vi människor som är så smarta ofta är stolta över att vi LÄR DJUREN vårt språk (delfiner, schimpanser, hundar)... om vi är så smarta borde vi ju kunna lära oss deras.
Men mina KOMMANDO ORD åtföljs  av tonfall, kroppspråk, känslomässig inställning. Det får räcka... blir vintern lång hinner jag kanske med en "hundviskarbok".

Jennyt: he he intressant med barnanvisningarna där barn ska avvänjas från mamma/flocken och få somna ensamma (gråtande) i mörka rum. Ohu, nu förstår jag varför jag är som jag är :-) Ska ta ett snack med min mamma om detta någon gång.

[Mysla]

Jag ser framför mig en valp som förväntas möta världens alla konstigheter mestadels på egen hand men som också förväntas agera som en följare inför sin husse. Du förväntar dig att hunden ska vara stark, ha självförtroende, mod och integritet när han är ensam om kvällar och nätter medan du sover. När du sedan dyker upp så förväntas han lyda och följa.
Jag vet inte om jag är naiv och snuttifierar min egna hund men jag hade haft oerhörda problem med att få henne lyhörd och följsam om jag inte haft den nära, nära kontakten vi har genom att vi umgås/är med varandra dygnets alla 24 timmar.

Jag förstår inte ditt val av hund, jag förstår inte ditt val att ha den ensam ute om nätterna, jag förstår inte ditt sätt att tänka ang uppfostran. Jag dömer dig inte, jag förstår bara inte ett dugg av vad du försöker uppnå och av vad du förväntar dig av din hund.