Ser jakt på djur som en resurs då jag äter kött.

Att skjuta djur som har unger är inte jakt. Jakt får inte bedrivas under yngelperioden.
Därimot så finns det något som kallas skyddsjakt. Rätt benämning skulle vara "avlivning på speciella grunder".

Du säger att du inte vill avliva djur som har ungar. Den vanligaste avlivningen av djur som har ungar är på råttor och möss. Avstår du från avlivning av råttor, möss, sork mm?

Tänk också på att även en skabbräv kan ha ungar.

Själv så jagar jag det mesta. Beroende på vad som dyker upp.

Jag ser jakten som en slags skörd...
Men i början hade jag svårt för att skjuta exempelvis kalvar i från älgkon.
Jag är ingen troféjägare utan tycker det är bättre att sålla bort svaga och små djur. Att skjuta skadade djur är en välgärning och inte svårt, precis som du säger.

När jag jagade fågel för min apporterande hund fick jag dåligt samvete varje gång jag missade...för visst kan något/några hagel ha träffat och orsakar således fågeln en långsam och plågsam död. Och om inte fågeln faller kan man inte heller göra något eftersök  .

Jag förstår ditt dilemma Sar. Jag hade inte jakten i modersmjölken, jag var 18 år när jag tog jägarexamen, och det var mest för att jag har ett djupt intresse för djur och natur.

Själva skjutandet är inte så viktigt för mig...är jag inte 100% säker på en bra träff då låter jag bli.
Det sociala är minst lika viktigt när det gäller älgjakten, det är härliga gubbar som är med.   och så får man distans till verkligheten på ett skönt sätt.

Hur resonerar ni andra som jagar, har ni jakten redan i modersmjölken eller har ni valt ut vissa vilt som ni föredrar?
Hur resonerar ni över jakten i stort?

Om du börjar jaga så kommer du förmodligen att hitta en viss jakt som du tycker är roligare än annan jakt. Själv så tycker jag att duvjakten är roligast av all jakt. För då kan man ha med sig sonen.

Tog jägarexamen för drygt ett år sedan. Anledning var att jag ville ha ett klass 4 vapen för att
avliva mina husdjur vid behov och till slakt. Eftersom jag själv inte är jaktintresserad fick jag mycket att
tänka på. Tror att den svenska jägarkåren är relativt sett kunnig. Dock en stor brist tror jag är jägarnas
bristande ödmjukhet inför det vilt de jagar. Det syns på den vikt de lägger vid köttkvaliteten. Att drivande hundar
leder till stressade djur och dåligt kött motsäges ständigt av jägarkåren. Den största bristen med vilt kött är
det faktum att detta ine tas till hänsyn.  Av denna anledning finns anledning att fundera om inte det bästa
köttet du kan få idag är det som slaktas hemma av människor som lever med sina djur och älskar dom och
delar och byter välfärd med dem.

Vi är många som inte jagar med hund. Själv så föredrar jag åteljakt.

Jag tackar för svaren! Jag känner hur jag blir mer och mer sugen ju fler träffar vi har (kom just hem från en). Jag kommer definitivt att följa med någon erfaren på jakt från början.

Jag tackar också för din förståelse Margit. Det är inte så att jag är fjompig och pjoskig (även om det säkert kan uppfattas så) men det är viktigt för mig att vara helt kjlar över mitt ställningstagande så att ajg kan leva med mig själv framöver.
Hälsningar Sar

Tack!

Jag håller just nu på att ta jägarlicens (halkade in på ett bananskal genom en arbetskamrat). Det har hittills varit väldigt intressant teori, jag har alltid varit väldigt naturintresserad men har ingen i min släkt som varken jagar eller fiskar.
Nu har jag stora funderingar över om jag verkligen kommer att kunna gå över "tröskeln" att faktiskt skjuta ett djur. Ser man det matmässigt så ser jag vilt som ett betydligt värdigare kött än djur som kommer från ladugården.
Jag är helt säker på att jag inte skulle ha något problem med att skjuta en skabbräv, något djur som är skadskjutet etc. Däremot vill jag inte skjuta djur som har livslång partner eller ungar.

Hur resonerar ni andra som jagar, har ni jakten redan i modersmjölken eller har ni valt ut vissa vilt som ni föredrar?
Hur resonerar ni över jakten i stort?

Jag hade jagat fågel ett par gånger, och aldrig refklekterat över denna frågan.
Tills min första råbocksjakt..
Nere på Dannes mark, på stora träskohagen.
Satt och vakade, och där kom en ståtlig prins av skogen.
Nästan lika fager som min fru, jag siktade in, la ner, torkade en svettdroppe från pannan som närmade sig ögat, siktade igen, och tryckte av.
Jag kunde nästan (in my mind) se kulan röra sig i slowmotion och träffa rakt i lungan. Prinsen rusade iväg i full fart, och föll en bit bort.
Jag var så tagen av hela situationen, kunde inte röra mig.
Grät, var nästan lite, ja lite förtvivlad, samtidigt på något vis stolt över att jag klarat det.
Jag fick vänta en stund innan jag "vågade" mig fram...

.....

Jakt i min släkt har inte förekommit sålänge varesig min far eller min mor kan minnas.
Men jag ser det som, dels ett äventyr och att det stärker min positionen i universum.
Samtidigt som jag föredrar att äta kött, och hedra ett djur genom att äta dess kött, som jag Vet! har haft det bra enda fram till min kula föll.

Resonering kring jakt, det tar vi inte här.
(Jag och en annan här på forumet är helt skilda runt denna mening..)
- Hej Rosten!-  

Visst händer det säkerligen att en fasan, tjäder eller duvor har ungar när jag sjuter dom på "fält", så att säga. Men jag skjuter aldrig en mamma om jag ser att hon har ungar. (fasan/tjäderungarna följer t.ex med hönan).
Men det är liiiite svårare att följa med en duva till holken..

Likadant vid harjakt.
Ser jag att den har ungar, skjuter jag inte.
Och man jagar heller inte direkt vid den årstiden som det finns ungar i skogen.

Rådjur/älg och dyl skjuter man inte kon/hinden förrens man är 150% säker på att den inte ha unge/ungar.
Och har den det, och man ska skjuta, skjuter man älgkalven först..

Och det är inget som säger att du MÅSTE skjuta, när du är det ute med bössan, och ser "Prinsen" komma.
Det är ALLTID DU som bestämmer detta, aldrig någon annan!

Jag vet flera som gått ut jägarexamen med toppresultat, och inte jagar.
Men utbildningen ger så mycket annat också.

Och så är det många många många i detta land, som faktiskt jagar pga gemenskapen man har.
För ett jaktlag blir oftast väldigt tajt!
Unga som gamla, nya som "vana" jägare, alla umgås över samma intresse.


/Neiklot, som diggar Sar!

 

Och så vill jag ju inte bråka såmycket, men jag kan ju inte låta bli.
För sådan är jag.  

Skriv "Jag" istället för Vi, nästa gång, Rosten!
(Hade räven i hönshuset 2 gånger, tog både höns och myskankor!)
Och inte är han något skadedjur inte, Mickel måste ju äta han med.

Du är en av få som jag träffat på med den åsikten
Kolla under höns och fjäderfä så ser man sällan någon som tycker det är okej med rovdjur i hönsgården.
Personligen så ser jag dom som skadedjur och jag vil inte ha dom i närheten av min gård. Men jag löser det på olika sätt. Så till nästa år bygger jag in rashönsen i burar. (hönsgård med nättak. Värphybriderna får fortsätta att gå ut om dom vill.

I "att låta naturen ha sin gång" tycker jag ingår att inte skjuta mer än man äter, och äta upp allt man skjuter,

Då skulle jag tvingas äta skabbsmittad räv till söndagsmiddag.
Kajorna, skator, kråkor slipper jag äta upp. För dom säljer jag.

(Tog bort mitt tidigare inlägg pga risken för "påhopp".)

Meddela gärna hur den långkokta räven smakade.