HA HA HA, EULALIA, du far mig att skratta, far jag fraga dig: Tror du inte vi har provat ratt mycket?
Sa har gick det med gassen och ankorna och honorna, de blir ovillkorligen hokmat, ravmat och gravlingsfoda pa min tomt. Numer
har jag bara honor och de maste ga inom nedgravt HUNDNAT med tak over, annars har jag inga honor. Min hund och alla hundar haromkring
som jag kanner, blir radda av varglukt och vill ga in. Jag kan beratta att en radd hund, blir tyst och kryper ihop. Det finns en av de jag vet haromokring med far som pa prov fatt via ett projekt rovdjurscentret har en vall hund som bor med faren, jag tror till och med hon har tva styck och att hon forra varen fick sin forsta valpkull, men jag ar inte saker. Till saken hor att dessa hundar ar jattedyra och nar projektet ar over kanske man via staten kan fa bidrag till att kopa hunden, vad vet jag?
Men det ar det som hittils verkat mest effektivt enligt expertisen.
I ovrigt sa kissar vi garna ute, men vet du, det spelar ingen roll, vargen ar inte radd for manniskan.
Jag har faktiskt provat att kissa in mitt revir (bade jag och maken).
Jag har provat att ha en radio pa dygnet runt i ladan och utom hus, (tog verkligen bort kanslan av att bo i det tysta och lugna).
Provat att kissa som du namnde, provat att ha pa blinkande juleljus. Men vet du, rovdjursexperten - Per Larsson - bara skrattade och sa att sa funkar det inte.
Men visselpipa var en tokig ide, det kravs att vargen ska komma spatserande val synlig och sen anfalla, det funkar nog inte sa.
Vid jakt sa ar det en lang utstuderad process for vargen att komma at tex en alg. Sa jag tror inte att min 1,5 aring och 3 aring skulle hinna ta av sig vantarna, fumla efter en pipa och blasa...
Men det var en rolig ide..
Tror ni att vargar ar radda for ljud? Jag har jagat pa dom flera ganger och de springer inte fran mig, de TRAVAR och tittar tillbaka efter mig.
De ar mest fundersamma vilka vi ar, varfor vi inte biter dom, om vi utgor ngt hot, och vad jag forstatt, har de kommit fram till att vi mest ar stora i kaften men inte bits, vilket ar var nackdel.
Jag blir exalterad varje gang jag ser spar eller upplever ett rovdjur. Det ar en valsignelse och en varning som kommer. Jag ar stolt over att bo i vargaland. Jag ar radd att bo i vargaland. Jag visslar och gor oljud, sjunger (kanske det ar oljud ocksa) nar jag gar ute i skogen, for att ge ev. bjorn och varg en chans att upptacka mig forst. Jag bar kniv ALLTID. Jag har en kniv i bilen om jag far motorstopp och maste ga.
Jag har ficklampa for att ga till ladugarden eftersom jag mott ett lodjur inne i hallen till stallet. Jag vaknar ibland om natten for att pa en kansla ga ut till faren ( som ar utefar, och bor i vindskydd). Jag ar tacksam att jag trots alla pahalsningar inte fatt en attack pa mig, och det skyller jag pa KARMA och boner kanske? Vad vet jag? Jag bara rakar bo har och man ar lite radd men man ar nyfiken, och det ar spannande.

Hej igen fran Vargaland.
Forst och framst vill jag papeka att jag ar fodd och
uppvuxen har. Inte inflyttad, ingen i min tidigare generation
ar storstadsbonder. Det ar inte grona vagen jag flyter pa.
Jag ar 30 ar, och redan nar jag var barn sa fanns vargen inpa knuten.
Jag har blivit observerad av varg som barn (jag kan aterge historien men
den blir lang). Jag har respekt for ALLA rovdjur. Och man ar val ratt sa naiv
om man tror att alla Sveriges vargar ar som dom som TV manniskorna klappar pa
djurparken i TV, eller hur MAGI?
Bor man inte ha respekt? Bor man inte ha en medvetenhet om djur i allmanhet,
tex later man val inte sina barn klappa frammmande hundar? Nej just det.
Men det enda jag kan saga ar att GAMMELFOLKET (och nej, alla ar inte rovdjurshatare),
bara kan saga att forr i varlden sa var man inte jatteradd nar man gick ut
for att plocka bar eller vara ute i skogen, det var inte sa mycket bjorn , och ingen varg.
Jag maste papeka att i mitt hem, var vi inga fanatiska varghatare, min pappa satt inte och putsade
bossan for att vargen statt och vaktat pa mig, men daremot var de alltid med mig tidiga mornar vid
skolbussen i vintermorkret. Det fanns inte en chans att jag akte skidor sjalv i langdsparet.
Det paverkar mitt tankande idag naturligtvis, men NI som nu inte ar uppfodda med det, kan rimligen
aldrig forsta.


Jag hoppas MAGI att du forstar vad jag pratar om, for din ton verkade ratt sarkastisk och jag
talar ur min "Point of View" och kraver att inte bli skrattad at.
TACK.


Sa det ar inte alltsa
"forst nu nar jag har varg utanfor huset" for vargen har funnits har hela min barndom, och
om du nu laser pa var nagonstans vargen forst blev synlig, sa vet du var jag bor.

Jag vill absolut inte skratta åt någon.
Jag tar denna debatt på största allvar då risken för en olycka mellan varg och människa ligger runt hörnet, inbillar jag mig.
Jag skulle bli jätte glad om du kunde skriva mer om dina erfarenheter med varg och kan du få dina vänner att skriva om dem också skulle det uppskattas.
Folk måste få veta vad som händer ute i varg reviren.
Varför folk inte skriver om sina upplevelser är för att folk i dessa trakter inte är direkt pratglada av sig, kan man misstänka.

Så se till att ta ert ansvar och skriv ner hur ofta ni ser eller ser spår av varg, hur de beter sig osv.

Jag är säker på att när folk får klart för sig hur frekvent vargar rör sig bland barn familjer så kommer opinionen att börja svänga.

Ta för vana att kopiera och klistra in skriven text i fler stora forum så att era historier hittar ut till folk.

Jag är inte så glad för varg i Sverige då jag vill känna mig trygg när jag rör mig i naturen. Vargen är inte utrotningshotad så den är enbart en onödig säkerhetsrisk, tycker jag.

Att folk i rovdjurstrakter är tystlåtna beror för det mesta på att man tillämpar SGT (= skjut-gräv-tig) när det gäller rovdjur.  

Självklart vill jag inte negligera människors rädsla för rovdjur, eller nåt annat heller för den delen. Men vi ska då konstatera att många människor (alla?) har rädslor (fobier i extremare fall) inom sig. Hur många är inte mörkrädda t ex?

Själv är jag född och uppvuxen i Mellersta Norrlands inland och fjälltrakter som det heter på väderleksrapporten. Jag har hela mitt liv varit friluftsmänniska. Vandrat, fiskat, tältat och bott i snöbivack och vindskydd. Jag har ALDRIG, (tyvärr!) fått se ett av de stora rovdjuren på nära håll. Snacket om att vargar -och andra rovdjur-  inte är rädda för människor är kvalificerat nys.

Däremot kan de naturligtvis dras till gårdar och bebyggelse av den förföriska doften av husdjuren... som givetvis är oerhört mycket enklare att slå än en vild älg exempelvis.

Återigen; i södra Europa har man hela tidenhaft en stor stam av varg och mig veterligen har det inte varit några problem.

Lev väl! - och sov gott på nätterna  

Hej igen.
Ja intressant ar det ju med observationer. Men jag vill papeka att jag inte vill att det jag sager ska misstolkas till vargens
nackdel. Det jag vill papeka ar att nar vi nu redan har vargen har, precis som lodjur och bjorn finns, sa maste man ocksa
borja tillampa lagar, regler och forodningar darefter. Jag har aldrig reklamerat att jakt ska inforas, jag vill inte ha bort vargen
Daremot NAR den har rivit tamboskap (pratar inte heller jakthundar, katter utan djur in hagn), ska den enskilde individen bort. SLUTSNACKAT.
Jag odlar "snabbmat" alltsa FAR, vilket jag ofta far hora. Jattekul eller hur. Men jag har valt det till trots. Jag ar ocksa fullt medveten om att min tur med att undvikit rovdjursattacker kan forsvinna. Staten betalar och da nojer jag mej med det. Men jag vill papeka for torparen, som jag last nu i din profil att du ar uppvuxen i norrland. Att i Norrland har ni jarv och bjorn men under din uppvaxt, fanns definitivt inte varg (du ar nu ca 50 ar). Jag ar ocksa friluftsmanniska, men ni som laser bor veta att vi i langa tider nedarvt lart oss att det finns bjorn, det har bedrivits bjornjakt, bjorn ser daligt och darfor ska man som manniska ge sig tillkanna i skogen, man lar sig att leva med det som finns runtomkring. Med vargen ar det annorlunda (och det ar min asikt bara) eftersom den "nyligen" ateretablerat sig i Sverige, allt ska laras in pa nytt hos oss manniskor. Visst finns det attacker i europa och asien av varg, av bjorn av allskons rovdjur, likasa i amerika av olika stora kattdjur och bjorn. Ar vi fortfarande eller ska vi fortfarande vara NAIVA over vara rovdjurs stabilitet? Ska vi ga och tro att det aldrig hander? Vi maste val for allt i varlden inte tro att vi ar superior over allt i universum utan faktiskt sa KAN saker handa. En varg eller en flock KAN anfalla bade barn och vuxen, fragan ar bara NAR och jag hoppas det inte rakar handa mig utan nagon stackare nere i Skane som vill handmata vargen. (OKEJ NU OVERDREV JAG, TA DET MED EN SMULA HUMOR..
Att fa utslangt att det jag upplevt med rovdjur att VARG INTE AR RADD skulle vara kvalificerat nys, borde den som nedskrivit detta halla tyst om eftersom JAG UPPLEVT DET och det bor dessutom vara kvalificerat eftersom jag tydligen haft fler narkontakter an dig med rovdjur. Jag kan repetera det jag tidigare skrev. Vargen ar inte radd for manniskan, den ar nyfiken, vi utgor inget hot. Jag har skrikit, sprungit efter, vevat i armarna nar det kommit in pa garden, de har statt vid min trapp och ja, varfor stod de vid min trapp, for att de var nyfikna pa vara lukter, de sprang inte DE TRAVADE / LUNKADE och tittade tillbaka pa mig flera ganger, stannade till, tittade tillbaka mer. Jag blev radd, jag tankte val att jag skulle kunna skramma bort tva sketna vargar, men jag har fattat att mer radd an sa ar de inte. Detta var bara en av gangerna jag UPPLEVT varg. Kalla inte mina observationer for skitsnack, tack.

Sen ar det valdigt vad mycket du rakar veta om skjut grav och tig... Jag rakar bo har, jag rakar kanna folk som faktiskt skjutit varg, bland annat den familj som senast i nordvarmland skot en varg efter den rivit deras far. De gjorde allt de kunde for att fa ut vargen ur hagen, de var FEM GUBBAR som forsokte jaga ut vargen, sprang efter den, forsokte skramma den. Den sprang ut och sen in igen. Efter / jag tror en timme ungefar / (jag kan ta reda pa exakta fakta), sa fick faragaren nog, han sa till de andra, nu hamtar jag bossan. Bossan hamtades, likval forsokte de att fa bort vargen utan att skjutan, men sa forsatte den attackera fler djur och da small det.
VAR DEN VARGEN RADD?
Den hade strukit omkring i omradet i over en veckas tid, legat under lador och sovit, strukit forbi hundgardar, provat ta far hos andra manniskor. Obduktionen visade inget fysiskt fel pa vargen, ingen skabb, ingen undernaring. YOU TELL ME!

Här är adresser på Göteborgs universitets hemsida från CEFOS (Centrum för Forskning om Offentlig Sektor) till två intressanta rapporter för dem som orkar läsa.

Vargens utbredning och lokalisering: en orientering:
http://www.cefos.gu.se/digitalAssets/107760_arbrapp30b.pdf

Den är ju inte i fårhagen på studiebesök. Om lokala perspektiv och uppfattningar om varg och svensk rovdjurspolitik. :
http://www.cefos.gu.se/digitalAssets/107631_cefosrapp2006_01.pdf

Båda handlar mycket om konflikten människa-varg.

 Men, med hundvisselpipan kallar man ju på hunden Det är väl inte den effekten man vill uppnå
 Jag upplever det jobbigt att myndigheter, rovdjursföreningar etc skriver råd och påståenden som sedan de som verkligen lever nära rovdjuren talar om för mig att de inte funkar. Eller talet om den hotade björnstammen som över en natt (när en människa faktiskt blev dödad i Sverige) steg från ett antal som var under 1000 individer till att närma sig 3000.
 Eftersom vi ännu bara har haft "strövar-vargar" här så kan jag inte uttala mig om dem, men vi som bor här har ju helt klart märkt att det inte finns FÅ björnar. Något som bara sopats under mattan när det påtalats.
 Det kan inte vara så att tjuvjakten och de grymma fällorna (som mig veterligt inte förekommer i mina trakter) kan bero på en frustration över att myndigheterna förtiger sanningen och att lagar hindrar en från att skydda sina djur?? Visst är det så att man får ersättning för dödade djur, men vem vill att djuren ska plågas till döds? Om man älskar sina djur så betyder inte pengar allt. Att mötas av synen av ett antal döda får eller renar och veta att man inte har rätt att förhindra fortsatt dödande för att den vargen, björnen eller järven är så mycket mer värd än vad mitt livsverk (som faktiskt djuren är för många av oss) kanske kan väcka "mordlust"?
 Sen har jag en liten fråga till: Om varg börjar härja bland våra flockar av utrotningshotade fårraser, vem är då mest skyddsvärd?
           Mvh
         Charlotte

Men, med hundvisselpipan kallar man ju på hunden Det är väl inte den effekten man vill uppnå
 

oj det stämmer nog.....fast, kan det vara så att hundar fostrats till att lystra till hundvisselpipan, och att den har ultralåg signal är bara för att man ska vara säker på att hunden hör den.
Men att det för vargen är ett störande ljud som skär i öronen och gör dem förvirrade?

läste nånstans att vargen blir osäker av förändringar, och att man på vissa håll i världen utnyttjar detta genom att ställa ut stora prylar i hagarna, gamla rostiga traktorer och rörliga ting, samt flyttar runt på dessa med några veckors intervall.

fasen Zeke, det sa jag ju inte!  
Har inte vid nåt tillfälle påstått att vargen är helt ofarlig, eller att jag skulle vilja att mina barn var kompis med den, eller att jag inte skulle vara rädd om jag var i t.ex. Goldqueens situation. Det vet jag inte, för jag är inte i den situationen.

Men jag skulle definitivt försöka ta till alla möjliga trix o knep för att jag och de mina skulle vara skyddade - utom att skjuta vargen!
Kan tänka mig att det lätt blir panik kring en varg som är för närgången.
Men  att vargen är nyfiken betyder inte automatiskt att den är farlig väl?
man kan flytta på den eller skrämma bort den.
Inte nödvändigt att eliminera en fullt normalt varg som inte gjort nåt illa.
Om en varg har skadat djur ett par ggr tycker jag den ska flyttas.
Om den har attackerat människor tycker jag den ska skjutas

Om det ändå skulle kännas för farligt så skulle jag hellre flytta.

 Problemet att flytta vargar som dödar tamdjur är väl att hitta någon som vill ha den? Hur mycket än folk gillar rovdjur så finns det nog ingen bygd som med öppna armar skulle ta emot en sådan varg.
 Vi människor har ju brett ut oss så det är ju tex inte bara att flytta den till "skogs" eller "fjälls" det finns människor överallt och har vargen lärt sig var den får tag i mat lättast så flyttar den nog på sig till den hittar tamdjur igen.
                          Mvh
                         Charlotte

  Jag förstår inte denna varghysteri som håller på att byggas upp i Sverige.
Jag är född i Gällivare 1948 och bodde 4 km. utanför. På den tiden hade vi både varg och björn i skogen. Men inte var det någon som tänkte på det. Om varg eller björn hade siktats i vår skog, så fick vi barn hålla oss på gården. Har också mött varg uppe i fjällen på en fisketur, han var bara nyfiken och visade inget intresse av att komma i närheten av oss vi var två personer på skidor och en hund.Tvärom så flydde han undan om vi kom för nära.
Om vi hade lite fler rovdjur i skogarna skulle vi nog minska på viltolyckorna. Jag tycker förstås synd om dom som har tamboskap och hundar som blir attackerade, men man får anpassa djurhållningen efter läget. Staket osv. Det fungerar iallafall i andra länder som har rovdjur.
Vargen har bara fått ett dåligt rykte, åk till Kolmården och besök vargarna i hägnen där har man tillfälle att få umgås med dom , och får klappa om dom. Har själv varit där 3 ggr. tröttnar aldrig.
                                         Lappen!!