När jag precis hade fått hem mina hönor så tog det ca 1 vecka innan de vågade gå ut. Så det är nog bara att låte dem ta sig den tid de behöver. Det verkar ju som att de har det väldigt bra inne också.  

 :)Skönt med alla lugnande ord...jag tror att det ska gå att locka ut dem med något gott till slut  
Min son Elias 10 år älskar djur av alla slag, han är också mycket förtjust i nykomlingarna och tillbringar mycket tid med dem.  Han vill så gärna klappa dem och om han fortsätter som han har börjat så tror jag att det kommer gå! Ingela, den svarta är helt klart tuffast  
Jag kan ju inte låta bli att sätta in ytterligare ett kort...när de äter ur Elias hand, det kanske blir lite tjatigt  , men...de är ju så goa!

Måste bara berätta  

Släckte lampan för en stund sedan hos hönsen...stod såklart och smygtittade en stund   det var ett väldans liv på dem, de tjattrade och "skrockade" mer som vuxna höns och for runt som det värsta...jag såg att Ulla - den största - gick och sneglade på sittpinnarna!   och rätt som det var så flög hon upp och satte sig!!!
De andra följde strax efter, men en av dem flaxade upp och satte sig tätt upp i taket på hönsnätets kant   (det går inte riktigt ända upp...) så jag fick ta henne försiktigt och placera även henne på pinnen... så nu sitter de där, tätt ihop
KUL
I morgon får jag förstärka nätet upptill så de inte kan komma ut där! Jag blev faktiskt mycket förvånad över deras flyg/flaxförmåga!!

Jag blev faktiskt mycket förvånad över deras flyg/flaxförmåga!!

2-3 meter upp är ingen konst att flyg/flaxa upp till för en höna  

En till... Gissa om killen är nöjd...

...jag lovar detta blir den sista   Ulla på sittpinnen (där de satt och sov i natt)  

Oj vilka fina bilder du har fått!! Jag blir alldeles lycklig av o se din lille kille med hönan på armen!! Stolt LillHusse!!
Jag har blivit precis förälskad i våra dvärg kochin.. Vi fick fem små kycklingar på midsommarafton och de är så söta så jag kan knappt slita mig.
Tre är gula, men börjar gå mot vitt tycker jag. En är svart och väldigt liten och ser ut att bli friserad. Den femte är min favorit - han ser ut som en pingvin! Som Mummel i Happy Feet typ. Helt underbara!
Det som har fascinerat mig mest är hur flocken tar det här med små kycklingar.

Jag har funderat på det här med att skaffa höns länge men inte kommit till skott.
Jag blev med höns när jag flyttade till min pojkvän.
I köpet ingick 2 hönsgårdar med i det ena båset en tupp och tre hönor, och i det andra båset tre tuppar och tre hönor. Det är i det sista båset det blivit kycklingar.
Läste en massa på nätet hur man skulle göra, men vi bestämde oss för att låta hönan sköta det hela så mycket som möjligt själv.
Det funkar kanon! Det enda vi hjälpt till med är att flytta så att vattnet är lågt så de kommer åt, och hjälpt fyra av dem ner på golvet från redet.
Sen har vi avskärmat en del av båset med galler från nåt med stora hål, så att kycklingarna går in fritt. Därinne serveras gottis, mamma höna tränger sig in hon med - har aldrig sett hur smal en höna kan bli när hon vill!
Men, det som är häftigt att se är att ALLA i hönsgården är så otroligt duktiga på att sköta om de små! Helt otroligt!!
Igår gav jag dem äpplen, och den stora vita tuppen stod och åt på en stor bit. Då går en av de små gula kycklingarna in mellan benen och ställer sig och hackar på samma bit. Så ser det ut att vara hela tiden, de går till vattnet med mamman o nån tupp följer med o så ser det ut som de samarbetar om att visa hur man egentligen gör.
Spännande!
I det andra båset väntar nu åtta ägg på att kläckas. Där har två hönor gått in och ruvar hälften var, de tränger in sig i samma bås hela tiden.
Nu har jag varit och ritat på de åtta äggen och så plockar vi när det kommer nya. Det räcker gott o väl med åtta!
Där ska det bli otroligt roligt att se hur det går, då båda hönorna är hand-tama! Tuppen också!
Får berätta mer om det vid senare tillfälle.
Skickar med en bild på Mummel, med kompis. Kanske sätter in nån mer, det var lite kul att se dina bilder.
Mvh Tindranu

En bild till, på stolt tupp och stolt mamma höna!

Mvh Tindranu... igen...!

Min erfarenhet av dvärgkochin är att de lätt blir handtama.   Visst är det roligt att se att de vuxna hjälper småttingarna och visar hur man gör i livet.   Den svarta på bilden verkar vara friserad och ser jättefin ut. Vi ser fram emot fler bilder på underverken, både Tindranu och Margit.  

...jag lovar detta blir den sista   Ulla på sittpinnen (där de satt och sov i natt)  

Bryt gärna det löftet Mera bilder tack.