Att gå ut i guds fria natur och söka efter spår i den nyfallna snön, att följa ett spår efter en lo eller kanske rent av en varg, är inte det höjden av den maximala upplevelsen i naturen. Den krydda som sätter naturen i första rummet vad gäller livet. Det är ju det som gör det intressant och spännande att överhuvudtaget ge sig ut och njuta av allt det vackra vi har omkring oss.
Att ge sig på och döda dessa individer som ger skogen dess liv och mystik, är väl att ta död på vår egen upplevelse av allt det fascinerande liv som finns omkring oss.
Livsbejakaren har en riktigt bra inställning till naturen och dess upplevelser tycker jag
Följa djurspår är att lära sej hur dom beter och rör sej i markerna och man kan likagärna spåra bakåt för att inte störa och man upptäcker minst lika mycket då.
Även jakten måste finnas där bara för att inte rovdjurs stammar blir för stora i ett område. Som lo, varg och räv, även minken kan vara riktigt besvärlig i många områden. Man glömmer gärna bort att vi människor tillhör naturen också.
/Lars
