Slagsmål

[Stella]

Problem?! En av våra Kindahönor bor i egen bur m. hus tillsammans med 2 kycklingar (3 veckor). Igår släppte vi ut dem i trädgården med de andra och då blev det slagsmål ordentligt så blodvite uppstod. Är rangordningen saboterad? När ska man egentligen föra ihop flocken? Mamman vill ju ut såklart, men jag kan inte bevaka dem hela tiden och våra katter ser sugna ut!

[Kicki]

Detta problem har du tyvärr skapat själv genom att isolera henne. Hade hon fått stanna i flocken hela tiden hade det inte uppkommit.  Nu måste ny ranordning upprättas och då får du stå ut med lite blodvite innan det är klart.
Mitt råd är alltså att hålla hela flocken intakt hela tiden och att, om du är rädd att katten ska ta kycklingar, hellre göra en säker hönsgård - eller varför inte stänga in katten istället för hönan!?

[Lena A]

Jag har en höna och hennes 2 kycklingar i en kycklingbur på gräset utomhus, så att de andra hönorna och tuppen kan se dem (och tvärtom). Sedan ett par dagar har jag släppt ut mor och barn på gräsmattan med de andra hönsen och det har inte varit några problem alls. De andra hönorna verkar ignorera de nytillkomna små liven och tuppen är mest intresserad av hönsmamman  

Vi har också katt och han är MYCKET intresserad av maten som springer omkring i kycklingburen och är frustrerad av att han inte kommer åt dem. När kycklingarna släpps in i hönshuset, får jag nog ha dem där och i hönsgården utomhus ett tag innan jag vågar släppa ut dem.

Det går inte att ha en katt som är van att vara ute instängd. Jag får fixa så att kycklingarna får det så bra som möjligt tills de åtminstone blir stora som duvor och kan springa undan från katten.

Katten har förresten väldig respekt för tuppen. Troligen har han (katten) fått sig ett nyp av tuppen någon gång, för han vågar inte gå mer än 2-3 meter från tuppen

Se bild på en av kycklingarna under bildbiblioteket förresten  .

[Ulric Eriksson]

Vi har också katt, en mordisk dam, men den har aldrig visat något intresse för vare sig höns eller kycklingar.

[Helenan]

Jag har min höna på baksidan och de andra hönsen på framsidan av mitt hus. De träffas varje dag eftersom alla går fritt ett tag på eftermiddagen och det blir inga problem. Men när ska jag ta tillbaka höna med kyckling? Jag flyttade dem dit eftersom mamman är väldigt nervös och trampade ner de andra kycklingarna men nu är kycklingen 2 veckor så den kanske klarar sig...

Om en vecka ska jag flytta dem alla till landet och då kommer också en tupp till. Kanske ska jag låta allt vara tills dess? Jag kan inte bestämma mig. Jag kanske flyttar mamma med kyckling intillhönsgården men inte in i hönshuset men på landet tar in dem i huset.

Antagligen blir Mamman så nervös så hon överger sin kyckling i flytten till landet och då får jag väl ha en kyckling inne...

[Archibald]

jag törs inte släppa ut mina helt vilt, om inte hundarna är inlåsta bakom lås och bom, för ungtiken kommer garanterat att nypa en höna.
fattar inte att hon inte tröttnat på att jaga runt buren, hönsen har slutat bry sig.

[Susanne]

Här går hönsmammor fritt på gården när de själva önskar ta med sig småttingarna ut. Har nu veckogamla kycklingar som hönorna tagit med sig ut. Har både kråkor (ett häckande kråkpar), skator, fiskmås och skrattmås som även de kommer hit med sina ungar när de blivit stora för att lämna boet, korp, osv på tomten. Inga problem och har aldrig haft problem med dessa "gäster" heller. Snarare tvärtom efterom de varnar när det nalkas andra faror. Måsen skriker, kråkor och skator kraxar och skränar, och hönsen har lärt sig deras varningsläten och tar skydd. De har också lärt sig nyanseran i varningslätena och vet exakt hur farligt det är. Om de måste ta skydd eller om de bara måste vara på sin vakt, och de vet även betydelsen av "faran över"-lätet och kryper då fram igen. Annars kan de ligga och trycka i timmar när höken varit förbi om inte kråkor eller skator finns som rapporterar "fritt fram".

Vi har också katt, men det är inte heller något bekymmer. Man kan tycka att veckogamla pipande kycklingar borde vara grymt lockande byten att jaga, men hon verkar förstå vilka som tillhör gården och inte får röras. Dessutom har hon respekt för arga hönsmammor, för de skulle inte tveka att ge även en katt en omgång om katten ens tänkte tanken på att försöka. Och det är katten mycket väl medveten om.

Archibald - vi har också hundar som säkert gärna skulle knipa en höna, eller helst flera. Det går att få även hundar vars blick i ögonen får ett starkt skimmer av jakt att låta bli höns, men det krävs träning och åter träning och massor av TID. Jag har inte haft intresse att lägga ned den tiden eftersom vi har så många hundar. Samtidigt har både hundar och höns rätt att få vara lösa på tomten. Vi har därför löst det genom turordning. Hundarna får springa lösa på mornarna innan jag släpper ut hönsen och på kvällarna när jag stängt in dem. Däremellen koppelrastas de hundar som är inne. På vintern är hönsen inne hela tiden och då behöver vi inte kompromissa.

[Neta]

Vilka "väluppfostrade" skator du har Susanne! Jag vågar inte låta min hönsmamma med kycklingar vara ute bland skatorna! Hos mig går till och med skatorna in i hönshuset! Nu när jag äntligen fått naturruvade kycklingar har jag flyttat mor och barn in i ett annat rum i stallet! Ett rum som är både katt och skatsäkert för att inte riskera något!!!
De små får allt bli lite större innan jag vågar låta de gå ut bland de andra "vilddjuren"!!

[Susanne]

Japp, visst har jag!  
De lyssnar så snällt när jag ber dem att inte röra de små dunbollarna.  

Jag har nog inte riktigt lika mycket skator som du kanske har. Ett häckande skatpar brukar vi ha, plus några andra som bara passerar och inte är "bofasta" på tomten. Men nu har det varit "krig" (konkurrens) mellan skatorna och kråkorna eftersom båda velat fixa bo. Ingen av dem vill nog vara grannar med varandra, framförallt inte skatan eftersom kråkan gärna länsar skatans bo på ägg. Kråkorna vann iallafall striden om boplats, och har numera små kråkungar som kraxar i ett bo högt uppe i en tall.  

Kråkorna är också väluppfostrade och har gått med på att inte röra mina dunbollar.  

Men jag förstår helt och fullt din hysteriska noggrannhet med dina efterlängatade naturruvade blommekycklingar! Speciellt om skatorna brukar ta kycklingar eller visat tendenser till det, då är det ju helt onödigt att utmana ödet.

[Kicki]

Neta, har du provat radion?
P1 högt på i dörröppningen til hönshuet, eller strax innanför, så skatorna inte kan skilja på om det är människor i hönshuset elelr ej. Det var det enda som hindrade skateländena från att ta mina kycklingar

[Neta]

Jadå! Radion står på på P1! Men tyvärr vågar jag inte lita på skatorna i alla fall! Har tidigare haft skatbesök i hönshuset med döda halvätna kycklingar som följd!
Så med dessa mina småttingar är jag nog extra försiktig!
De små växer och frodas och mamma är en riktig "hönsmamma" och morrar år både mig och katten! (Katten är bara där när jag är med!)

Men sig den glädje som varar för evigt! Köpte ju två naturruvadee hönor i början på året! Upptäckte igår att den ena har "kalkben" så hon har behandlats första gången idag! Imorgon ska vi gå igenom samtliga och se om det finns tendens till detta på någon mer!
Sånt är livet. Glad åt de små och ledsen över de stora!

[Susanne]

Jag hade också varit hysteriskt noggrann om jag vore dig med tanke på hur länge du försökt få naturruvade blomme.

Vill bara säga om våra kråkor och måsar att en anledning till att jag kan släppa så små kycklingar beror säkert på hur mina höns beter sig. De samruvar och tar också hand om kycklingarna tillsammans. Har nu en kull kycklingar med tre hönsmammor och denna vecka kläcks en ny kull som mest troligt kommer få FEM hönsmammor eftersom de är fem stycken som knölat in sig i ett rede. Dessa hönsmammor bildar myskoxeliknande kollektiv.   Varken kråka eller mås anser det vara lönt att ens försöka knipa en liten kyckling när det hela tiden cirkulerar en effektiv skyddsbarriär av arga hönsmammor runt dem. Det är ju värre med ankmor som idag fick premiärbada i älven med sina veckogamla ällingar. Hon skyddar visserligen de små likt en arg tiger, men en ensam ankmor kan inte slå en skyddande ring runt ällingarna, så de får inte komma ut ur rastgården utan övervakning förrän de blivit två-tre veckor gamla. Kråkan är nämligen inte så jätteuppfostrad   och tittar lite suget på dem, och jag tar inga risker. Det räcker säkert med att kråkan lyckas ta en enda, så kanske jag får samma problem som många andra har med skator som går ihop och samarbetar. Och som det varit hittills under åren har kråkorna bara varit till nytta genom att så effektivt varna för höken, och jag vill att det ska vara kvar på den nytto-nivån. Lite får jag allt kompromissa med det vilda djurlivet för att det ska fungera, kråkorna kan säkert vara lite olydiga annars om tillfälle erbjuds. Så efter doppet fick de små ällingarna med ankmor gå in i rastgården igen, vare sig de ville eller inte. När de blivit två-tre veckor gamla har de däremot blivit så pass stora att varken kråka eller mås brukar bry sig och då får de friheten till älven även utan min övervakning.  

[Stella]

Sådär. Nu har jag flyttat hönan med de 2 små(rätt stora nu i.o.f.s.). De andra är rätt taskiga men de slåss inte sådär brutalt längre....allt ordnar sig visst till slut, hönsen verkar fixa till det mesta! Fast nu har de fått vara i hönsgården på "teamwork" i 2 dagar. Vi har en enträgen ormvråk här så det kanske var bra. Men imorn ska jag ta med alla ut. (texten kan va konstig p.g.a. mobilsurf)

[Helenan]

Vad skönt att det verkar lugna sig hos dig!

Jag har flyttat tillbaka min höna med sin kyckling till hönsgården så är övriga utestängda. När jag är hemma går alla fritt, dock. Sista dagarna attakerar de andra hönorna mamman! Jag trodde hon skulle klättra i rang när hon fick en kyckling?

Och så ska jag flytta dem alla till landet i båt (5 min båtresa). Hur skulle ni göra det? Ska jag ta kycklingen för sig och övriga för sig eller ska jag ta mamma och kyckling i sitt rede? Hur skulle ni göra?

[Fred]

Vad skönt att det verkar lugna sig hos dig!

Jag har flyttat tillbaka min höna med sin kyckling till hönsgården så är övriga utestängda. När jag är hemma går alla fritt, dock. Sista dagarna attakerar de andra hönorna mamman! Jag trodde hon skulle klättra i rang när hon fick en kyckling?

Och så ska jag flytta dem alla till landet i båt (5 min båtresa). Hur skulle ni göra det? Ska jag ta kycklingen för sig och övriga för sig eller ska jag ta mamma och kyckling i sitt rede? Hur skulle ni göra?

Jag tror du kan ta dem tillsammans, de har nog fullt upp med att kolla upp vad som händer runt omkring istället för att käbbla med varrandra.
När jag skall introducera en ny kyckling (eller en gammal hackkyckling) till flocken så brukar jag göra det i samband med någon stor förändring i hönsens vardag. Det kan vara en ommöblering i hönshuset eller en stor kvisthög mitt på golvet....vad som helst som får fåglarnas intresse riktat på något annat så de "glömmer bort" att vara taskiga.

Och en flytt med innegående båttur borde räcka till mer än väl för att styra bort intresset för eventuella extrahönor i buren.

[Helenan]

Ja ha, va bra! Då gör jag så!